Vinterfåglar inpå knuten

blamesar

Så är det dags igen för den årliga räkningen av vinterfåglar inpå knuten och förmodligen är det många runt om i landet som den här helgen sitter vid sina köksfönster och stirrar ut på rören med solrosfrön, nötter och talgbollar,  upphängda i äppelträd eller fiffiga ställningar, och räknar blåmesar, talgoxar och pilfinkar för glatta livet.

Än är det inte för sent att haka på, räkningen pågår till och med måndag den 30 januari. Mer information om hur det hela går till finns på birdlife.se.

Även jag och maken har nu för tredje året i rad i omgångar suttit vid köksbordet hos våra vänner i Roslagen och blindstirrat på matstationen utanför. Det är knappt man vågat blinka av rädsla för att tappa räkningen när fåglarna flyger och far mellan maten och de skyddande buskagen i närheten.

I omgångar betyder att vi räknat vid några olika tillfällen i hopp om att ‘förbättra’ resultatet. (Fågelbilderna är tagna genom fönstret och därför inte helt skarpa).

Mellan timmarna med räkning blev det också en hel det kroppsarbete ute på tomten. Några granar skulle tas ner och en stor ask, som rasat i en tidigare storm, skulle sågas upp i lämpliga delar att klyva till ved. Alltså, det sågades, släpades, travades och eldades.

Vad blev då resultatet av räkningen av våra vänner vid fågelbordet?

Antalet fåglar hade nästan fördubblats jämfört med de två föregående åren, 48 stycken fördelade på 12 arter (korpen oräknad). Jämt skägg mellan de blåmesar och pilfinkar som var på plats samtidigt, 13 respektive 12 stycken. På tredje plats kom talgoxarna, 8 stycken. Övriga arter var aldrig fler än två samtidigt.

Sammantaget har det varit en härlig helg där nytta förenats med nöje. Och på det en massa god mat, där Kajsas fantastiska crab cakes var en ny bekantskap som gav mersmak.

Tack för att vi fick vara med!

Hundraåringen som började blogga

Finns det hundraåringar som bloggar och har man som hundraåring verkligen ork och lust att sätta sig in i sådana tekniska nymodigheter? Ja, åtminstone en sådan bloggerska finns det. Dagny Carlsson, hundraåringen som upplevt två världskrig och en teknisk utveckling utan dess like och som förutom sin egen blogg nu även gästbloggar på www.vardguiden.se. Otroligt välformulerat och med stor humor och underfundighet gör hon här nerslag i både dåtid och nutid. Ni bara måste gå in och läsa vad hon skriver. http://blogg.vardguiden.se/hundraaringen/.

 

Häromdagen såg jag med stor förvåning hur Maken kom bärande på något som mest liknande en gigantisk barnvagnsinsats. Sedan började jag skratta högt, ja nästan hysteriskt, när han satte ner denna tingest, kamouflagemönstrad till råga på allt, en bit vid sidan av det ställe där vi brukar lägga ut mat till våra små och stora fåglar inklusive ekorrarna. Det visade sig vara ett mycket litet tält, eller snarare gömsle, som denne långe man nu skulle försöka vika ihop sig i tre delar för att kunna krypa in i, vilket inte gjorde det hela mindre lustigt. Så småningom lyckades han i alla fall komma in och teleobjektivet komma ut och snart var proffset i full gång.

Undrar bara om han tänker ta det här gömslet med sig och sätta sig på myren och vänta ut björnen. Det kan bli äventyrligt, björnar ser ju ganska dåligt så han/hon kan ju i så fall kanske tro att det är en inkräktande rival.

Hur som helst, här är ett par exempel på resultatet.