Kräftsoppa à la Maj

Nu har det varit grått, vått och eländigt i snart en månads tid. Ett riktigt ”sopväder” alltså. Men man skulle också kunna vända på det och säga att det är ett perfekt soppväder.

Maken är iväg på sin nära nog dagliga runda runt Angarnsjön i jakten på nya arter. Ny månad och ett helt blankt papper som ska fyllas i den månatliga arttävlingen när det gäller fågelobservationer i just Angarn. Bloody serious bird watchers’ stuff!

Under tiden har jag varit och inhandlat en flaska vin och litet gott bröd. Hemma igen ska jag försöka reprisera min väninna Majsans god kräftstjärtssoppa, som hon och hennes man bjöd på när vi för ett tag sedan var och hälsade på i deras fina om- och tillbyggda stuga (numera hus) på Torö.

Listan på ingredienser nedan är helt enligt Majsans recept, men som så ofta när jag ska laga efter recept brukar det bli små justeringar här och där. Ibland för att jag tror att tillsatsen av några vitlöksklyftor, litet chili eller fransk senap kan förhöja smaken ytterligare, ibland för att jag helt enkelt inte fått tag i alla ingredienser som ingår och därför tager vad jag haver. Jag kommer dock att noga ange eventuella avvikelser från originalreceptet.

Kräftsoppa à la Maj
6-8 pers

Soppan serverad

Ingredienser

Ingredienser

  • 3 stora morötter
  • 1 medelstor gul lök
  • Några matskedar smör eller rapsolja till stekning
  • 1,5 l vatten ( alt byt ut några deciliter vatten mot vitt vin)
  • 3 buljongtärningar eller motsvarande koncentrerad fiskfond (Touch of Taste eller liknande)
  • 400 gr kräftost (mjukost)
  • 1 burk creme fraiche
  • 1 burk kräftstjärtar (OBS! här har jag istället använt räkor + 2 laxfiléer)
  • 3 msk idealmjöl
  • 1 knippa dill
  • Salt och svartpeppar

Gör så här

Riv morötterna grovt och hacka löken och fräs mjuka i smör eller olja.

Här gäller det att se upp så att det inte "bidde en tumme" också

Här gäller det att se upp så att det inte “bidde en tumme” också

Fräsa morötter och lök

Pudra över idealmjölet, rör om och tillsätt vattnet och buljongtärningarna.

Har sett runt om på olika matbloggar att det är väldigt populärt att plåta olika rinnande tillsatser, så det är bara att hänga på även om det är ganska krångligt att hantera kameran med ena handen medan man häller med den andra. Man gör så gott man kan!

Har sett runt om på olika matbloggar att det är väldigt populärt att plåta rinnande tillsatser, så det är bara att hänga på även om det är ganska krångligt att hantera kameran med ena handen medan man häller med den andra. Men man gör så gott man kan!

Eftersom jag inte hade något idealmjöl hemma hoppade jag över det här steget för att avvakta tills soppan var klar. Känns soppan för tunn kan man tillsätta litet maizenamjöl utrört i vatten.

Det är ju lördag, därför byter jag ut litet av vattnet mot en skvätt vin.

Det är ju lördag, därför byter jag ut litet av vattnet mot en skvätt vin.

Låt soppan sjuda några minuter och rör ner kräftost och creme fraiche och låt koka upp.

Eftersom kräftstjärtarna var slut på ICA fick det bli en burk räkor istället. Men när jag gick igenom receptet litet noggrannare insåg att det inte framgår hur stor burk kräftstjärtar som avses och det kändes som att den burk jag köpt (170 gr) nog var i minsta laget till den angivna mängden vätska. Så jag rekommenderar att man tar 2 burkar x 170 gr, och varför inte en av varje sort av räk- och kräftstjärtar. Orkade jag gå tillbaka till affären igen? Nej, räddningen blev istället snabbtining av ett par laxfiléer som skramlat länge nog i frysen.

För den, som i likhet med mig, inte har haft i något idealmjöl är det nu dags att kolla konsistensen på soppan. Känns den tunn kan man tillsätta 2-3 matskedar maizenamjöl utrört i litet vatten.

Skär laxfiléerna i kuber och lägg ner i den kokande soppan.

Laxkuber

Salta och peppra lätt på laxkuberna.

Häll av spadet på räkorna / kräftstjärtarna och tillsätt.

Tillsätt räkor

Drag genast kastrullen från plattan;  om räkorna eller kräftorna får koka blir de lätt sega.

Justera kryddningen med eventuellt litet salt och några varv på pepparkvarnen.

Hacka och tillsätt dillen.

Hacka dill

Räksoppa

Voilà!

Nu hör jag en nyckel i dörren och strax kliver en frusen make över tröskeln. Right on time! Dags att hälla upp resten av vinet i glasen och servera soppan med ett gott bröd till.

Soppan serverad 2

Tji nypon men soppa ändå

Det är väl få saker i naturen som så direkt både förebådar den kommande sommaren och sätter punkt för den när hösten gör entré som slånbärs- och nyponbuskarna. Slånbärsbusken som på våren kantar åkrarnas dikesrenar överdragna av den skiraste, vita spetsgardin och nyponrosen, den rosa, ljuvliga. På hösten är slånet litet mer anonymt med sina blåsvarta bär medan nyponbusken, lysande orangeröd, fullbordar höstens röda symfoni.

Inspirerad av min bloggvän Annas inlägg härom veckan, där hon reflekterade över hösten och berättade hur hon hade plockat många liter nypon och sedan gått direkt hem och kokat en god nyponsoppa, fick jag idag Maken med mig ut i skogen för att se om det fanns några nypon kvar. Tyvärr var det som jag misstänkte, de kalla nätterna som varit under veckan hade gått hårt åt nyponen och de flesta hade färgats svarta av frosten.

Men det blev nyponsoppa i alla fall. Eftersom jag ofta lever efter devisen ”den som spar han har” har jag fortfarande en hel del torkade nypon kvar efter fjolårets skörd. Jag plockar och plockar men sedan nänns jag som vanligt knappt använda det jag samlat på mig. Men nu var det dags att unna oss och njuta av varsin tallrik hemlagad nyponsoppa till efterrätt med litet vispad grädde och rostad, flagad mandel.

Jag brukar använda mig av ett recept i Vår Kokbok, det enda tillägget jag gör ibland är att låta en vaniljstång koka med.

Hundraåringen som började blogga

Finns det hundraåringar som bloggar och har man som hundraåring verkligen ork och lust att sätta sig in i sådana tekniska nymodigheter? Ja, åtminstone en sådan bloggerska finns det. Dagny Carlsson, hundraåringen som upplevt två världskrig och en teknisk utveckling utan dess like och som förutom sin egen blogg nu även gästbloggar på www.vardguiden.se. Otroligt välformulerat och med stor humor och underfundighet gör hon här nerslag i både dåtid och nutid. Ni bara måste gå in och läsa vad hon skriver. http://blogg.vardguiden.se/hundraaringen/.

 

Häromdagen såg jag med stor förvåning hur Maken kom bärande på något som mest liknande en gigantisk barnvagnsinsats. Sedan började jag skratta högt, ja nästan hysteriskt, när han satte ner denna tingest, kamouflagemönstrad till råga på allt, en bit vid sidan av det ställe där vi brukar lägga ut mat till våra små och stora fåglar inklusive ekorrarna. Det visade sig vara ett mycket litet tält, eller snarare gömsle, som denne långe man nu skulle försöka vika ihop sig i tre delar för att kunna krypa in i, vilket inte gjorde det hela mindre lustigt. Så småningom lyckades han i alla fall komma in och teleobjektivet komma ut och snart var proffset i full gång.

Undrar bara om han tänker ta det här gömslet med sig och sätta sig på myren och vänta ut björnen. Det kan bli äventyrligt, björnar ser ju ganska dåligt så han/hon kan ju i så fall kanske tro att det är en inkräktande rival.

Hur som helst, här är ett par exempel på resultatet.

Margareta-kaka

Blåser kallt från sjön idag, men det har ändå varit en fin eftermiddag. Medan jag sitter här och skriver kan jag samtidig titta ut genom fönstret och hålla full koll på mitt ”menageri” av fåglar, ekorrarna Piff och Puff och grannens katter som kivas och trängs runt fågelmaten. Inte katterna, de ligger och lurpassar och hoppas kanske att få en liten sparv till middag.

Här finns svartmesar, tofsmesar, bofinkar, talgoxar, nötvecka, hackspett och de vackra nötkråkorna som nästan ser ut som gigantiska bofinkar. Och så skatorna inte att förglömma, som hoppar fram så lustigt. Väldigt intressant att sitta och titta på samspelet mellan dem, hur vissa samsas fint kring maten medan andra ständigt är i luven på varandra.

Piff, eller är det Puff?

Nötveckan som går upp och ned för det mesta

Fru Bofink

 

 

Maken har varit iväg hela dagen och försökt sig på att fiska regnbåge, tyvärr utan framgång. De ville inte ens nappa på hans nya AIK-spinnare, vilket ju i och för sig är förståeligt tycker hustrun som är en sann Hammarbysupporter. Han var nog litet frustrerad över att inte ha fått någon fisk, för när han kom hem stack han direkt ut på sjön med båten för att försöka fånga en gädda eller några ”Salming”-abborrar. Så middagen får vänta.

Under tiden tror jag att jag ska ta och baka en Margaretakaka med hallon och blåbär att överraska med till kaffet i kväll. Gick en sväng i skogen när Maken var borta. Inte för att jag behöver mer bär egentligen, frysen är mer än full, men man kan bara inte låta bli att plocka när de är så här stora och fina. American size, skulle jag nästan vilja säga.

 

 

Margareta-kaka

 

 

  • 175 gr rumsvarmt smör
  • 2 dl strösocker
  • 3 ägg
  • 4,5 dl vetemjöl
  • 1 dl kokos (valfritt)
  • 2,5 tsk bakpulver
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 2 dl vaniljyoghurt (eller annan smak)
  • 3 dl färska bär (jag har hallon och blåbär, lingon blir också gott)

Gör så här

  1. Rör smör och socker pösigt
  2. Tillsätt äggen ett i sänder
  3. Blanda mjöl, kokos, bakpulver och vaniljsocker och rör ner omväxlande med yoghurten.
  4. Bland 1-2 msk mjöl med bären innan de försiktigt vänds ner i smeten (sägs förhindra att bären sjunker till botten).
  5. Bred ut smeten i en smord och bröad fyrkantig form, 25 x 35 cm och grädda i 200 gr i cirka 25 min. Testa med en sticka.
  6. Dela kakan i större eller mindre fyrkanter.

Formen jag använder ger en ganska tunn kaka, vill man ha litet tjockare bitar används en mindre form, t ex 22 x 30 cm. Självklart går det lika bra med en rund form (gärna med löstagbar botten) eller att helt enkelt fördela smeten i muffinsformar. Då blir gräddningstiden kortare, cirka 8-10 minuter.

Någon som har tips på vad man kan göra av kråkbär?

Att plocka blåbär är ett trevligt nöje, att rensa är inte fullt lika skojigt, åtminstone inte om man använt bärplockare. Bären saftar sig lätt och suger till sig blad och annat skräp, för att inte tala om alla lingonkart och kråkbär som följer med på köpet.

Kråkbär, vackert svarta och saftiga men ändå försmådda av oss bärplockare, eller….? Något måste man väl ändå kunna göra av dem? Någon som vet? Tar tacksamt emot tips!

Nationaldag och födelsedag

 

Nationaldagsfirandet kan se olika ut beroende på var i världen man befinner sig. Vårt grannland Norge liksom Frankrike och USA är några av de länder som är riktigt duktiga på att visa upp sin nationalism. Här firas med parader och fyrverkerier hela dagen och dessutom kryddat med litet ”signe gud och råde” för Norges del.

I landet Lagom känns det inte som det är något större ståhej kring nationaldagsfirandet och kanske beror det på att nationaldagen här är en ganska ung företeelse. Vi hissar flaggan, tittar på kungafamiljen som visar upp sig på Skansen och, om vädret tillåter, kanske picknickar i någon av Stockholms parker.

Den 6 juni var dagen när Gustav Vasa utropades till kung (1523), det är också datumet för antagandet av1809 års författning liksom 1974 års regeringsform. 1916 instiftades Svenska flaggans dag och sedan 1983 är 6 juni officiellt Sveriges nationaldag. Först 2005 blev dock dagen också nationell helgdag, vilket för många numera betyder en ledig dag från jobbet. Men allt har ett pris och i det här fallet var det annandag pingst som nu fick stryka på foten. Hade vi fått rösta om detta beslut vet jag vilken av helgdagarna jag skulle lagt min röst på – Annandag pingst, som gav en längre sammanhängande ledighet mitt i den månad när det är dags att börja påta i jorden och plantera och så för sommarens kommande skördar.

I vår familj har vi ändå firat ordentligt i dag, om än av en helt annan anledning. Barnbarnet J fyller 2 år, visserligen först i morgon, men eftersom alla är lediga idag passar det utmärkt att samlas och överlämna våra presenter och mumsa på mamma Ls goda och hemgjorda jordgubbstårta.

Finaste presenten var Makens egenhändigt snickrade lilla picknick-bord där J och hans lekkompisar nu kan sitta och äta och leka.

Körsbärsblom och marsipantårta

Är det vårt långa vintermörker som gör att så fort vårvärmen kryper upp mot 18-gradersstrecket klär svenskarna (eller som i det här fallet stockholmarna) av sig halvnakna, går man ur huse och ockuperar varenda uteservering i stan för att ett par dagar senare ligga däckade i en praktfull vårförkylning därför att de inte inser att 18 grader faktiskt inte riktigt är 18 grader i vinden eller i skuggan.  

Efter lunch idag åkte maken och jag in till staden för att gå och se en eftermiddagsfilm på Saga. Innan det var dags att stiga in i biomörkret tog vi ånyo en tur genom Kungsträdgården för att njuta av de fantastiskt vackra japanska körsbärsträden. Hela parken var fylld av folk och trängseln nästan outhärdlig. Köerna ringlade långa utanför vartenda kafé  och glasskiosk och inte en endaste stol gick att uppbringa för att slå sig ner med en kopp kaffe. Men de japanska körsbärsträden bara fortsatt att blomma och kamerorna smattrade som snatterpinnar.

Filmen vi såg var en riktigt charmig, feel good-film, The Best Exotic Marigold Hotel, och handlar om ett antal engelska seniorer/pensionärer, som utan att känna varandra, och i hopp om ett bättre liv på ålderns höst nappar på en annons att åka till Indien och bo på The Best Exotic Marigold Hotel i staden Jaipur. För en mer utförlig beskrivning av handlingen och omdöme om filmen läs gärna recensionen på Nyfiken Grå. Kommer inte ihåg om jag tipsat om Nyfiken Grå tidigare, om inte är det en underbar sajt för de som vill leva livet nyfiken efter 60, gjord av f d och aktiva journalister.

Jag har två mycket vackra och härliga svärdöttrar som är duktiga i sina jobb, som lagar underbar lasagne och som båda har sprungit maraton. Igår (lördag) fyllde yngste sonen år och i fredags hade hans fru ordnat en riktig överrakningsfest för honom med hela släkten (nästan) som väntade bakom fördragna gardiner när han kom hem från jobbet. Äldst var farfar 92 (och hans fästmö 90) som stod beredd med munspelet och ”Ja må han leva” så fort sonen intet ont anande klev in genom dörren. Överraskningsmomentet var totalt!

Det blev en glad och uppsluppen kväll med massor av god mat och dryck som sonhustrun lagat inklusive två egenhändigt bakade marsipantårtor, en grön och en vit. Sådant imponerar på svärmor!

 

Blåsippan ute i backarna står…..

Runt omkring mig börjar nu bloggvänner lägga ut sina härliga bilder som visar att våren verkligen tycks vara här på riktigt; blåsippor, vitsippor, krokusar och hyacinter. Allt jag fått syn på hittills är ett par solgula tussilagon i dikesrenen. En av vännerna gjorde mig till och med riktigt avundsjuk när hon berättade att hon redan hittat små späda nässlor. Tänk att kunna bjuda på nässelsoppa med pocherat ägg på påskbord!

Litet orolig är jag ändå vad som händer med växterna om det kommer ett bakslag. Om blomknoppar på träd, buskar och bärplantor luras att slå ut och sedan fryser bort. Har dock läst någonstans att det är ljuset mer än temperaturen som styr blomning och lövsprickning, så det är väl bara att hålla tummarna. Det är ju inte så lätt att gå ut i blåbärsskogen eller på hjortronmyren och täcka över med fiberduk!

Tills vidare får jag ägna mig åt och glädjas över vår spirande tomatodling som allt mer börjar ta över vardagsrummet. Minnas hur det såg ut växthuset förra sommaren och drömma om min goda tomatsoppa gjord på varma, solmogna (och ekologiska!) tomater. Återkommer och berättar mer om den när det är så dags. Kalla, smaklösa tomater från Holland eller Spanien göre sig ej besvär i den soppkastrullen.

Kan vi nu utnämna den 23 februari till Prinsesstårtans dag?

En rörd och upprymd prins Daniel meddelade klockan 7 i morse att han och frugan, precis som så många andra fäder brukar uttrycka det när de får en liten dotter, fått en liten ”prinsessa”. Nåja, nu sa han ju inte ”frugan”, men jag tycker han skötte mötet med pressen glatt och avspänt. Den mannen växer i mina ögon. Men en undran, assisterade han verkligen frun i slips och kostym där inne i förlossningsrummet?

 Astrid Lilian Sibylla Eleonora Louise, undrar vad oddsen hos Svenska Spel är på den namnkombinationen? Öppnade fönstren på vid gavel klockan 12, men ljudet av kanonsaluten nådde inte riktigt ända hit ut i förorten, varken från Skeppsholmen eller det något mer närbelägna Vaxholm.

I övrigt har förmiddagen ägnats åt att baka och städa dusch och toalett – i nämnd ordning. Det blev dock inte någon prinsesstårta, bara en enkel och god kardemummakaka. Funderar på att uppkalla den efter den nya prinsessan och så fort jag vet vilket av ovanstående namn, som nu blir hennes tilltalsnamn kommer jag att lägga ut receptet.

Senare i eftermiddag kommer två sportnördar, det vill säga jag och Maken, att bege sig in till staden för en helkväll på Globen i friidrottens tecken. Många världsstjärnor är på plats så vi ser fram emot en spännande kväll med fina tävlingar. Lovar att inte vinka i TV, så ni behöver inte ta fram skämskuddarna!

Avslutningsvis kan meddelas att sonen igår på planet ner till Malmö hamnade bakom en av deltagarna i melodifestivalen på lördag. Något förvånad kunde han konstatera att hon hade så långa naglar att hon tvingades sms:a med knogarna. Låter som en bragd i sig, så om hon inte går vidare är mitt tips att byta tävlingsgren och ställa upp i SM i SMS istället!

Vad rätt jag tänkt men så fel det blev

Jag tyckte att jag var inte bara smart utan rent av klimatsmart, när jag till tolvslaget på nyårsafton föreslog att vi istället för raketer (som vi å andra sidan aldrig tidigare har haft) skulle köpa asiatiska rislyktor och skicka upp. Lyktorna blev kända för en större allmänhet när de skickades upp över vattnet i samband högtidlighållandet av årsdagen av tsunamin. Tysta och skonsamma för hörsel hos både människor och djur och skulle inte heller orsaka någon större nedsmutsning av atmosfären.

Men ack så fel det miljötänket blev! På radion i morse hörde jag hur dessa vita och orangea papperspåsar nu ligger och skräpar litet varstans i parker, på fält, i skogar och vattendrag. För att inte tala om den tillhörande metallringen som kan skada djur och fåglar. Ja, inte vet jag var jag trodde att de vackra lyktorna vi skickade upp skulle ta vägen. Landa på månen kanske…..

Förlåt, lovar att plocka upp alla jag hittar i naturen. Nästa år får vi återgå till att hålla för öronen medan vi tjuvkikar på andras miljöföroreningar, precis som vi gjort tidigare år.

Så årets nyårslöfte får bli att inte tända några fler rislyktor nästa nyårsafton!