Skid-VM i Falun 2015

Jag antar att ingen missat att Skid-VM i Falun är i full gång och att Charlotte Kalla äntligen fick vinna sin (och hela Sveriges) hett efterlängtade guldmedalj idag.

 

Blågula supportrar 1

Jag och Maken har varit i Falun under några härliga och soliga dagar med fantastiska tävlingar och en stämning som går utanpå det mesta, när cirka 45000 personer samtidigt ger allt för att heja fram just sina landsmän. Men med tanke på vädret idag var jag glad att i eftermiddags kunnat sitta hemma i värmen och följa Kallas guldlopp på TV.

Många norrmän är naturligtvis på plats i Falun och många bor och äter på den egna campen, Camp Norway i anslutning till stadionområdet.

Camp Norway

Camp Norway, frukost

 

Och norrmännen vinner inte bara mest i spåren (åtminstone hittills), deras flaggor är också mycket större och vajar högre än de svenska.

Norsk supporter 1

Norska flaggor 1

 

En som, utöver de tävlande och den fantastiska publiken, bidrar till att ytterligare förhöja stämningen är Faluns egen arenaspeaker Kjell-Erik Kristiansen. Ett språkgeni som i sitt refererande obehindrat och utan skyddsnät kastar sig mellan svenska, engelska, tyska, finska och norska och blandar hej vilt. Ibland blir det också några uppmuntrande ord på polska, franska och italienska när så behövs.

Ungefär så här lät det stundtals under damernas skiathlontävling i lördags.

Start Skiathlon

”Ja, där gick startskottet och en grupp på sju tar ledningen, fyra norskor, två svenskor och en finska / Norway, Sweden and Finland are in a group of seven that takes the lead, / viermal Norwegen, zweimal Schweden und einmal Finnland an der Spitze, / Suomen Kerttu Niskanen on yksi seitsemästä johtoasemalla.

……. Efter två varv kommer de nu in för skidbyte, Jacobsen är snabbast iväg tillsammans med Kalla, Johaug ett par sekunder efter / after two laps it’s time to change skis / nach zwei Runden erfolgt jetzt der Wechsel auf die Skating-Skier, Jacobsen ist am schnellsten, Kalla direkt hinter ihr und Johaug hat ein paar Sekunden verloren. …..

De kommer nu in i mördarbacken, Kalla gör ett ryck och bara Johaug och Jacobsen kan hänga med / coming up the ”Killing hill” Kalla raises the tempo, only Johaug and Jacobsen are strong enough  to follow.

….. Bleckur gör ett fantastiskt lopp, nu fyra / Bleckur is doing a great race and is now in fourth position / Sofia Bleckur ist auf dem vierten Platz und Björgen fällt hinter und ist jetzt nur auf dem sechsten Platz.

……och här kommer världsmästarinnan i skiathlon 2015, Therese Johaug / and here comes the skiathlon world champion of  2015, Therese Johaug /Johaug gewinnt die Goldmedaille och de sista hundra metrarna är en spurtstrid mellan Jacobsen och Kalla som Jacobsen vinner med tre tiondelar / die letzte hundert Meter ist ein Sprintduell zwischen Kalla und Jacobsen / there is a sprint battle over the last hundred meters between Jacobsen and Kalla and Jacobsen wins with three tens of a second / Finlands Kerttu Niskanen blir fyra före Sofia Bleckur / Suomen Kerttu Niskanen neljäs.“

Ja, nånting sånt……

 

Blågula supportrar 2_redigerad-1

Över 200 000 biljetter har sålts och det är klart att det blir trångt både på läktarna och ute i skogen när mer än 40 000 människor trängs om utrymmet. Även om vi var på plats ganska tidigt krävdes det nästan skohorn när vi trängde oss ner på läktaren mitt emot målgången. Det gällde också att man hade utrustat sig med en ordentlig matsäck. Det handlade ändå om att bli stående där rakt upp och ner i fem, sex timmar och hade man väl lyckats få en plats fanns det inte på kartan att man skulle ge upp den bara för att gå och köpa en korv och en kaffe.

Lunch 2

 

Lunch_redigerad-1

 

När tävlingarna var slut var det bara att falla in i gåsmarschen efter de norska fanbärarna, vars flaggor nu tycktes vaja ännu högre efter dagens medaljskörd, ett guld och ett silver. Ytterligare ett guld skulle det bli senare på kvällen när Rune Velta vann backhoppningen i normalbacken.

Norska flaggor 2

 

Själva gick vi på restaurang och firade det svenska bronset med en björnkorv, kantarellsås, friterad mandelpotatis och granskottssenap.

Björnkorv med grankottssenap_redigerad-1

 

Gisela, jag hoppas det har uppmärksammats där borta i väster vilka Charlotte Kalla fullständigt otippat fick dela podiet med idag. Silver och brons till USA, grattis i dubbel bemärkelse till dig!

 

Veckan när det ÄNTLIGEN händer

Äntligen!

I tisdags hade vi äntligen kommit fram till fettisdagen, dagen när man enligt den ”gamla ordningen” äntligen får äta en semla på riktigt. Jag erkänner, i vissa lägen är jag en bakåtsträvande person som tycker att saker och ting ska vara och förbli vad de alltid har varit. Till exempel tycker jag inte om att man schackrar och urholkar kulturarv och ”institutioner” som till exempel semlor och kräftpremiären. Att börja baka semlor och  fresta svaga själar redan innan julgranen ens hunnit kastas ut är ett oskick. Själv tycker jag att den första semlan ska ätas på fettisdagen och sedan varje (och endast) tisdag fram till påsk.

När jag växte upp serverades detta delikata bakverk alltid med varm mjölk, så kallad hetvägg, som avslutning på en middag, ofta bestående av bruna bönor med stekt fläsk. Ibland bakade mamma sina egna semlor, om inte, var det viktigt att redan på måndagen innan lägga en beställning hos Konsumaffären för att inte riskera att bli utan.

Jag har alltid hållit fanan högt och gått i främsta ledet när det gäller protesterna mot för tidig semmelleverans. Men lever jag som jag lär? Nja, även solen har sina fläckar ibland och i år måste jag nog tillstå att det mer liknat rena solförmörkelsen.

Förfallet började redan den 8 januari när ett par mycket små semlor hämtades upp till förmiddagskaffet från Konditoriet under oss. När vi så fallit för frestelsen var det bara att löpa linan ut och fortsätta provsmakningen; Stenungsbageriets surdegssemlor, som i sin tur måste jämföras med ICAs och sedan Coops. Och så har det fortsatt. Ny vecka, nya semlor, observera pluralis, inte bara en semla utan flera.

När Lokaltidningen nyligen delgav läsarna resultatet av sitt årliga test av kommunens utbud av dessa mer eller mindre grädd- och mandelmassestinna vetebullar, kände vi att vi nog måste protestera. Vi som mumsat, smackat och sörplat (mjölken) oss igenom alla olika varianter från såväl Konditoriet och Stenungsbageriet som ICA och Coop, analyserat mandelmassan utifrån smak, mängd och hårdhet, bedömt gräddens konsistens och sötma och även haft tankar om vilket form på locket som är den rätta, vi vet bättre.

Det är inte Stenungsbageriets semla som är vår vinnare utan Konditoriets. Kanske inte den vackraste skapelsen, men nu var det ju smaken och inte i första hand utseendet som skulle bedömmas. Konditoriets är en stor, mjuk kardemummadoftande vetebulle med generöst med mjuk mandelmassa över hela botten, precis lagom fast grädde och dessutom till ett bra pris.

Hetvägg

 

Äntligen!

Sedan en vecka tillbaka rullar äntligen tåget igen, det vill säga Roslagsbanans Kårstalinje, efter att ha stått still i åtta månader på grund av arbetet med att bygga dubbelspår mellan några av stationerna. Allt skulle ha varit klart redan före jul, men så blev det inte eftersom SL på grund av slarv eller okunnighet missat att skicka in nödvändiga papper i tid till Transportstyrelsen. Det har varit en tuff tid för många, framför allt boende i kommunens glesbygder, att ta sig till jobbet i tid. Inte heller har ersättningsbussarna fungerat riktigt som de ska. Stora stadsbussar är nog inte tänkta att köras på landsbygdens smala, krokiga vintervägar.

Nu håller vi tummarna att det, efter en knackig start med förseningar, strömavbrott, vagnfel och problem med att stänga dörrarna, ska börja fungera igen som vi är vana vid.

Roslagståget
Äntligen!

Ja, så är det äntligen dags för Skid-VM i Falun. Som jag har längtat! Idag  torsdag började festen på allvar med sprinttävling för både damer och herrar. Och vilken början, nu hoppas vi att Stina Nilssons silvermedalj ska sätta tonen för resten av tävlingarna. I morgon styr vi mot Falun för att se tävlingarna på plats.

Falun Lugnet_redigerad-1

Falun, Lugnet 2_redigerad-1

Bilderna ovan är från World Cup-avslutningen i Falun 2012.

 

Coleslaw eller amerikansk vitkålssallad

Att en av mattrenderna det senaste året har varit det ”dragna” köttet i olika varianter, det vill säga ‘pulled pork’, ‘pulled beef’ eller ‘pulled chicken’, kan väl knappast ha undgått någon. Kött som kryddas och lagas i täckt gryta i ugnen på låg värme under många timmar. Jag har själv lagat det med både högrev, fläskkarré och kyckling och det har blivit otroligt gott varje gång. Men som sagt, det tar tid och är inget man gör så där ad hoc när man plötsligt får oväntat besök.

När min lokala ICA-handlare för ett tag sedan bjöd på provsmakning av den färdiglagade och vacuumförpackade varianten pulled turkey, smakade det inte bara gott utan kändes också som något som kunde vara bra att ha på lut i kylen den där dagen när tid, lust och fantasi tryter. För det gör den ju emellanåt, åtminstone för mig, som häromdagen till exempel.

Av de sista potatisarna, som var kvar efter julens alla sillar och Jansson, blev ett gott potatismos och medan köttet värmdes i ugnen blandade jag ihop en god, krämig vitkålssallad. Receptet lyckades jag utverka av servitrisen när vi för många år sedan  åt middag på The Manhattan Chili Co i New York. Det var ett enkelt och okonventionellt matställe som då låg på 43rd Str och Broadway och var känt för sina fantastiska chilirätter och där den här coleslawen var ett av dragplåstren. Till och med inredningen var en ren och skär hyllning till chilin med bland annat bord utformade som chilifrukter i rött, grön och gult.

Om man följer receptet nedan kommer det att bli en rejäl sats, som kanske lämpar sig bättre vid sommarens grillfester, men det är inga problem att göra en mindre mängd. Se bara till att använda alla ingredienserna och smaka er sedan fram vad gäller måttangivelserna. Och för den som avskräcks av mängden fet majonäs är det bara att ta mindre av den och mer av gräddfil eller creme fraiche.

Coleslaw

Coleslaw / Vitkålssallad Manhattan Chili Co style

Ingredienser

  • 1 kg vitkål
  • 3 stora morötter (ca 300 gr)
  • 2  fasta och syrliga äpplen
  • 2,5 dl majonäs (gärna Hellman’s)
  • 2,5 dl gräddfil eller creme fraiche
  • saft och rivet skal av en lime (kan ersättas av en halv citron)
  • 2-3 msk grovkornig fransk senap
  • 2-3 msk socker

Metod

  • Blanda majonäs, gräddfil, socker, senap tillsammans med saft och rivet skal av limen. Tillsätt inte allt socker, senap och lime från början utan smaka av efter egna preferenser.
  • Skölj kålen och strimla fint, gärna i matberedare. Plocka bort alla större bitar som matberedaren missat och skär i mindre delar.
  • Tvätta, skala och riv morötterna grovt.
  • Tvätta, skala och tärna äpplena.

Tillagning

  • Blanda allt i en stor skål (ej metall) och låt gärna stå i kylen över natten så att smakerna mognar.

Blanda sallad

Kan sedan serveras till det mesta, till exempel grillad fisk, hamburgare eller som här pulled turkey.

Pulled turkey med coleslaw_redigerad-1

PS. Har googlat och sett att The Manhattan Chili Co fortfarande finns kvar, men har nu flyttat till 42nd and Grand Central Terminal, för den som har vägarna förbi. Utbudet verkar större nu, men kanske på bekostnad av trivselfaktorn.

2014 i backspegeln

Vi har passerat tjugondag Knut och julen är nu definitivt slut för den här gången och det är äntligen dags att komma in i normala gängor igen. Pyntet är bortplockat, bara adventsstjärnorna får hänga kvar månaden ut. Det känns så varmt och tryggt att se dem lysa i mörkret när man kommer hem om kvällen.

Nu återstår bara en sista tillbakablick på året som gått innan jag på allvar tar mig an 2015.

I år kommer återblicken att handla om inlägg och bilder som skrivits och tagits men aldrig blev publicerade, därför att tiden hann springa ifrån mig.

2014
Januari – Februari

Örnspaning i Västmanland – min födelsedagspresent till Maken 2013.
Efter middag och övernattning på Salbohedgårdens B & B blev vi kl 06.30 på morgonen den 8 januari hämtade av en guide som lotsade oss rakt ut i ingenstans till det gömsle där vi skulle tillbringa dagen. Med tung packning halkade vi oss fram i beckmörkret på våta spångar utan att ha en aning om hur det faktiskt såg ut runt omkring oss. Det blev en spännande dag som kan sammanfattas med ont om örnar (bara en enda) men gott om korp, skator och nötskrikor.

Det gäller att passa på.
Mitt minne av januari och februari var att det var kallt men torrt. Och när det väl snöade var det inte några stora mängder och hade snart regnat bort igen. Så det gällde att ta vara på tillfällena till tefatsåkning när de yppade sig, vilket jag mer än gärna gjorde tillsammans med barnbarnen.

 

Mars

Ett resultat av klimatförändringarna?
En konstig vinter/vår var det, där man redan i mitten av mars kunde se hur de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm började slå ut i blom.

Körsbärsblom_redigerad-1

 

April

Natur och kultur gick hand i hand under vår fågelskådarresa till Hornborgasjön och Öland.

Glaskonst i kvadrat.
En helt vanlig lunch på Linnéa Art Restaurant i Kosta Boda, på väg hem från Öland, blev en upplevelse utöver det vanliga. Allt i restaurangen var designat av Ulrica Hydman-Vallien, från pappersservetter, servis,väggdekorationer till handfatet på toaletten.

St Eriks-cupen
Ett av barnbarnen gjorde debut i St Eriks-cupen, både som målvakt och utespelare.

 

Maj – Juni

Löpträning och Blodomloppet.
Orange is the new black sägs det, men varken den nyinköpta, orangea funktionströjan eller de sprillans nya, kornblå löparskorna kunde kamouflera det faktum att jag inte är ”born to run”. Några träningsrundor blev det ändå som resulterade i mina och Makens första 5 km på 20 år när vi i juni deltog i, och tog oss runt, Blodomloppet på Djurgården.

Brölloppsdag.
Inga nya anbud hade inkommit under året och det äktenskapliga avtalet kunde förlängas med ytterligare ett år, vilket firades med en god lunch på restaurang Sjöboa Hölick på Hornslandet utanför Hudiksvall.

 

Juli – Augusti

Vattenfestival.
Att vattnet bara var 15 grader varmt när sommaren kom den 6 juli avskräckte inte barnbarnen. Därefter kändes det som att hela sommaren framlevdes i ett slags vattenfestival bland kajaker, vattenloppor, pirater och fiskare.

Den årliga surströmmingsfesten.

 

September – Oktober

The King is back och Halloween.
14 år sedan senast men de gamla takterna och smidigheten satt fortfarande i när sonen inkallades akut för att förstärka sitt gamla, nu skadedrabbade, fotbollslag.

November

The Tunnel Run.
Så blev det ändå deltagande i ännu ett lopp, tunnelloppet, inför öppnandet av den första delen av Norra länken (den del som förbinder Värtan med Norrtull och Frescati). Dock betydligt beskedligare framfart den här gången.

Vandring och julmarknad.
Vandring 14 km längs en del av Upplandsleden förbi Skokloster och som avslutades ett besök på julmarknaden på Skoklosters slott.

 

December

Julgädda och nyårsfest. The same procedure as last year.

Ja, så var det klart. 2014 var ett fantastiskt år som vi framför allt kommer att minnas för den fantastiska sommaren, men nu är det dags att lägga det till samlingarna av alla tidigare år. Istället blickar vi framåt, i första hand mot februari och skid-VM live i Falun.

En udda 40-årspresent

Vad skulle du ha sagt om det legat ett ”halvt marathonlopp” i din vackert inslagna födelsedagspresent, tillika 40-årspresent, och att denna halvmara dessutom skulle avverkas redan samma morgon? Jag antar att några skulle ha blivit rätt så sura, ja någon kanske till och med förolämpad, men inte min vackra svärdotter. Hon med de snygga benen, de tindrande ögonen med centimeterlånga ögonfransar under lager av mascara och som ibland ser ut som Julia Roberts när hon skrattar.

Efter att ha bottnat med champagne och tårta hoppade hon visserligen överraskad men ändå glad i löparkläderna och kastade sig tillsammans med sin givare och medlöpare (det vill säga min yngste son) i bilen och körde in till Stockholms stadion där startskottet för loppet gick kl 10 i morse. Fjorton varv på en 1500 meters rundslinga i Lill-jansskogen.

Jag och Maken hade under tiden tagit hand om barnbarnen och anlände till tävlingsplatsen precis i tid att se det två sista varven samt målgången.

Musse2

Lite pep och gratulationer före loppet av Mustafa ”Musse” Mohammed och Kalle Zackari.

 

4613

Halvmara, high five

Mor och son på väg att mötas i en ”high five”.

Efter en stark spurt slog svärdottern sin man med 17 sekunder och vann klassen Kvinnor 40 år. Imponerande!

Efter målgång

Två som är nöjda med dagens insatser och för svärdotterns del blev det dessutom personligt rekord på sträckan. Well done!

Efter loppet blev det födelsedagsbrunch med familjen på Clarion Hotel på Södermalm med presenter och ett fint och kärleksfullt litet tal av mannen.

Brunch på Clarion Hotel

4739

Den perfekta presenten till en som verkligen älskar Melodifestivalen!

PS. I botten på födelsedagspresenten, det vill säga under ”halvmaran”, visade det sig också ligga en resa till Paris senare i vår, dock inte Paris Marathon!

 

 

2015 – bring it on!

Adjö 2014 – nu är jag redo för 2015!

isprinsessan original

God fortsättning och allt gott för året som kommer
önskar
”Isprinsessan” på Vallentunasjön

I början av september läste jag i tidningen att en meteorolog hade förutspått att vi skulle få en mild och varm höst ända in i december. Den som haft några pengar att sätta på den prognosen kunde nog ha gjort sig en liten hacka.

Milt och snöfritt var det i alla fall i stockholmstrakten ända till dagarna före jul, då det kom litet puder, och sedan litet till på julaftonskvällen. Ordentligt med minusgrader under några nätter bidrog till att isen på sjön la sig snabbt och redan på juldagen var de modigaste ute och testade isen. Själva var vi inte lika modiga utan väntade ytterligare några dagar.

Is på Vallentunasjön_redigerad-1

Nu är allt det vackra och vita borta igen och plusgraderna tillbaka. Är det så våra vintrar ska bli framöver kan man undra, milda och gröna.

Idag var det dags för årets första vandring med vännerna, milspåret i Ensta med litet korvgrillning ungefär halvvägs vid Gullsjön. Tyvärr hade flyttbestyr, besök av barnbarn och ett mejl som kommit på avvägar i sista stund gjort att Maken och jag fick genomföra vandringen på egen hand.

Torra, hårda vägar och stigar, bara någon plusgrad,  strålande sol och en hel del fågelkvitter.

Tunn hinna av is på Gullsjön och hård vind (Svea kanske?) låg rakt på. Kändes riskabelt att börja elda i grillen, så det fick bli en ”kall med bröd” och en kopp kaffe i lä inne i gapskjulet.

De sista fem kilometrarna avverkades i rask takt och vi var hemma igen precis i tid till herrarnas prolog i Tour de ski och fick glädjas åt en svensk på pallen redan första dagen.

Vandring med reservation

I fredags var det dags för ännu en vandring i skog och mark, den veckliga (så borde det ju heta i konsekvensens namn om man jämför med dagliga, månatliga, årliga, men nej, det låter inte bra), alltså, det var dags för vår veckovandring med vännerna. Ipad-kurs, jobb i gymet och excel-arbete gjorde att vi var en decimerad skara på endast fyra stycken denna kalla och gråmulna dag.

Maken, som är den som brukar leta rätt på lämpliga leder och turer, hade den här gången föreslagit Dammstakärrsrundan på 12 kilometer (enligt olika uppgifter från personer som gått den verkade den dock kunna vara allt från 9, 10, 12 eller 14 km) ute på Bogesundslandet utanför Vaxholm.

Inne i skogen låg fortfarande den första snön, som kom i torsdags, kvar som siktat florsocker över berghällarna.

Första snön

 

Det myckna regnandet den senaste veckan gjorde att det bitvis var både vattensjukt, lerigt och halt.

Vattensjukt 2

Vattensjukt

 

Krokodiltallen är tydligen en sevärdhet enligt anslaget på trädstammen intill. ‘Likt en reptil slingrar den sig uppför bergknallen.’

 

Det var gott om hala rötter och man fick vara uppmärksam var man satte fötterna för att inte halka.

Uppför backen

 

Därför var det skönt när det kom partier där vi litet mer avslappnat kunde gå på vanliga grusvägar njuta av utsikten och omgivningarna.

Röd stuga

Den röda stugan i trä med vita detaljer måste vara vårt vanligaste (och vackraste) svenska hus.

 

Dammstakärret låg spegelblankt och tystnaden hade varit total om inte ett par korpar hade pratat med varandra från var sin ände av skogen.

Dammstakärret

 

När fikastunden var över, det vill säga kaffet urdrucket och den obligatoriska äggmackan med fransk senap uppäten, tog Maken fram kartan som vi gått efter och sa att han hade en bekännelse att göra.

– Den här kartan har jag fått skickad till mig från Vaxholms kommun. Jag har inte vågat säga det här tidigare, men i morse upptäckte jag att kommunen häftat fast en liten brasklapp på kartan om att vi kanske inte kommer fram / hem om vi följer den. Där står att kartan är tryckt 2003 och det kan mycket väl vara så att utsatta leder har ändrats eller inte ens finns kvar längre!

Kartläsning

 

Jodå, allt gick bra och efter drygt fyra timmar (och 12 km enligt den ena stegmätaren, och 14 enligt den andra), var vi tillbaka vid parkeringsplatsen och bilen och kunde tacka Maken, och  varandra, för en härlig vandring (och ömmande benhinnor så här dagen efter).