Vernissage i Gamla stan

Om tre dagar, den 25 november, är det dags för en av Makens drömmar att gå i uppfyllelse, nämligen att få visa sina bilder på ett riktigt galleri. Utställningen, med motiv hämtade från natur och hav, delar han med sin akvarellmålande kompis Lisa på Galleri T i Gamla stan, Stockholm.

Lisa är ett ”galleriproffs”, det vill säga hon har varit med förr, och även om Maken också visat sina fotografier för allmänheten tidigare har det varit i betydligt mindre offentliga rum som sjukhus, bibliotek  och folktandvården. Så det här känns stort, spännande och roligt, men också ganska nervöst och pirrigt.

Utställningen öppnar på fredag med vernissage på lördag och pågår under en vecka. Så du som har vägarna förbi genom Gamla stan under veckan, välkommen att titta in.

 

Bild 1

Snön föll över Stockholm, och vi med den

En strålande vinterdag idag med fyra, fem minusgrader och ett rejält snötäcke som gnistrar av miljontals kristaller. I grannkommunen väntar preparerade skidspår på sina motionärer och på vår egen sjö ligger en tunn hinna av nattgammal is. Varje liten slänt och snötäckt jordhög har förvandlats till lekplats för glada barn, som under stoj och glam kastar sig utför på sina pulkor.

Men Stockholm och resten av länet har verkligen inte varit någon lek de senaste dagarna. Sjukhusakuterna har svämmat över av ben- och armbrott, trafikkaos som slagit ut nästan alla kommunikationsvägar och människor som inte kunnat ta sig till sina arbeten eller till skolan, eftersom vädergudarna plötsligt dumpat fyra decimeter snö över oss på mindre än 24 timmar. Ett drygt hundraårigt snödjupsrekord för november raderades ut över en natt med så där en 15 centimeter.

Det är inte så ofta vi ger oss in till huvudstaden nu för tiden, men just i torsdags hade Maken ett ärende som måste fixas och jag följde med. Och det blev en mycket speciell dag, som började med att vi halkade oss fram i snömodden upp och ner för Götgatsbacken på Södermalm. Och det var inte bara gatorna som behövde befrias från snö. På hustaken stod modiga män och skyfflade ner de stora snösjok som hängde farligt långt ut över kanten.

Via Slussen fortsatte vi sakta och med försiktiga steg ner till Gamla stan, där plogbilarna inte heller hunnit göra sitt jobb. Lika bra att ta kvasten i egna händer tycktes ägaren till den lilla souvenirbutiken tänka.

vasterlanggatan

Undrar vem som ansvarar för skottningen i Mårten Trotzigs gränd?

marten-trotzigs-grand

Från Västerlånggatan vidare förbi Riksdagshuset. Här var snön ordentligt uppskottad i fyra högar, en i varje hörn av ”atriumgården”, så att våra riksdagsmän och -kvinnor skulle slippa bli blöta om sina Lloyd-, Prada- och Ecco-fötter.

dig

Närmare centrum var det dock ingen som hade förbarmat sig över oss vanliga fotgängare, så att vi inte skulle få snö i strumporna eller slå på rumpan på någon isfläck. Här rådde fullt snökaos.

dig

Så länge könskvoteringen är tillgodosedd får tydligen dörrvakter se ut hur som helst nu för tiden. Den här figuren är satt att hålla ordning på gästerna på Pickwick’s Pub på Drottninggatan.

dig

För många var det tungt i branta backen den här dagen. Eller den behövde inte ens vara särskilt brant för att det skulle ta helt stopp. Räddaren i nöden tycktes vara en grupp svartklädda unga män som man tydligen kunde tillkalla om man inte kom ur fläcken.

halt

halt-2

Ja, detta var några glimtar från en alldeles speciell dag. Nästa vecka ska temperaturen stiga till plus nio grader sägs det. Då lär det bli gummistövlar på.

 

Vem har häckat i holken?

Strax innan vi flyttade hem från landet tidigare i höst hade vi en inventering och städdag av Makens alla fågelholkar som är uppsatta på tomten och i skogarna runt om. Resultatet var tyvärr inte särskilt lyckosamt. Flera av holkarna hade inte haft någon inflyttning alls. Varför vet vi inte, kanske berodde det på att många av dem var alldeles nytillverkade.

I en av holkarna hade dock en svartvit flugsnapparfamilj bott. Redet var ovanligt stort och högt och när Maken lyfte på det översta lagret låg där nio okläckta talgoxeägg. Den rackarns flugsnapparen hade helt enkelt kört ut talgoxeparet och annekterat bostaden för egen del. Tydligen inte ett alldeles ovanligt beteende.

agg-2

agg-3

 

Och nu var det dags igen. Dags att infria ett sedan tidigt i våras avgivet löfte om att hjälpa till och rensa holkarna hemma hos Makens kusin. Så där ett 25-tal hade det sagts oss.

Hösten låg som en fuktig grå filt över hela länet den här dagen och ett lätt regn tvingade vindrutetorkarna till ett konstant arbete, medan vi körde 73:an söderut i riktning mot Nynäshamn. Ungefär halvvägs svängde vi av mot Söderby brygga och det vackra Hästhagen där Kusinen med fru bor.

Hästhagen är en förunderlig plats, ett ställe ”där själen kan få ro” för att citera Makens favoritpoet. Så fort man öppnar grinden och stiger in på trädgårdsgången är det som att tiden tar paus en stund och man fylls av ett inre lugn. Jag blir lika lycklig varje gång jag kommer hit.

Själva huset, omgivet av en vacker naturtomt, var ursprungligen ett gammalt torp, som blev till sommarstuga, som blev ett permanentboende efter varsam renovering och tillbyggnad. Inomhus råder värme och trivsel och en ständigt närvarande känsla av ett slags lantligt Provence, inte minst i form av dofter och den fantastiska mat som alltid bjuds.hasthagen

 

Men åter till dagens projekt. I samlad tropp tågade vi ut i trädgården med stegar i olika längd, såg och diverse verktyg. Och samtliga verktyg kom till användning. Alla holkar var nämligen byggda med mer eller mindre sinnrika lösningar för hur de ska öppnas, smarta såväl som inte så smarta.

klattring-pa-stege

Vissa träd var också lättare att ta sig upp i än andra, där det ibland krävdes både handräckning och en stöttande hand.

assistans

grenverk

 

Men vad gör ni, tycktes blåmesen i rönnen intill ängsligt undra, när han plötsligt såg hur hela bohaget lyftes ut ur holken.

blames

Ja, här har det bott en mes, blåmes eller talgoxe, konstaterade Maken efter att ha inspekterat det lilla boet.

I ett av träden satt en holk med ett mycket mindre ingångshål än i övriga holkar och där inne låg ett bo som verkligen fick oss fundera och börja bläddra i fågelböckerna. Vad kunde det vara för liten fågel med nästan rovfågelsmönstrade fjädrar som hade häckat här? Kanske en sparvuggla? Knappast, även om den är liten och nätt skulle den nog inte kunna trycka sig in genom den här lilla  öppningen.

holk-med-litet-hal

 

När vi nästan gått tomten runt och rensat 18 holkar, kunde vi konstatera att det tycktes ha varit en fin sommar för familjebildning. Bosättningar i samtliga utom en. Två med starar och tre med svartvit flugsnappare, i övrigt mest mesar. I en holk hittade vi sorgligt nog tre döda talgoxeungar, kanske hade en eller båda föräldrarna råkat ut för någon rovfågel och ungarna på så vis blivit utan mat. Helt enkelt svultit ihjäl.

Nu återstod endast två uggleholkar, innan uppdraget var fullbordat. I den första fanns rejält med bomaterial, så vi tolkade det som en lyckad häckning av kattuggla.

Hur det hade gått i den andra fick vi aldrig veta. Just som Maken skulle resa stegen mot tallstammen, tittade plötslig en liten ekorre ut, nyfiken på vilka det var som kom på oväntat besök. Den var så söt att vi kapitulerade och beslöt att inte göra den hemlös, nu när vintern närmar sig.

ekorre

 

PS. När vi kom hem skickade Maken bilder på det märkliga ”fjäderboet” till Naturhistoriska riksmuséet och till en känd expert på fågelfjädrar. Nu har vi fått svar och båda experterna menar att det inte är ovanligt att småfåglar bygger sina bon av hemsläpat dun och fjädrar från tamhöns och sjöfåglar (både höns och hav finns i närheten).

Äppelkaka med calvados

Här kommer nu det utlovade receptet på äppelkakan, den som passar så bra till öl!

Kanske rynkas det på snorkiga näsor och muttras om ohelig allians, när jag försöker gifta ihop äppelkaka och öl, men för mig är det a match made in heaven.

What the heck, kan man servera porter eller guinness till chokladtårta, går det naturligtvis alldeles utmärkt att dricka öl till äppelkaka.

Själv är jag egentligen inte någon ölälskare, så det behöver inte ens vara FINÖL, ju blaskigare desto bättre. Och som sagt, den smakar bra också till kaffe, thé, ett glas kall mjölk eller vad man nu föredrar. Eller så behöver man inte dricka något alls, bara skära upp en skiva och trycka in i munnen rakt upp och ner på stående fot. Your choice!
appelkaka-1

 

Äppelkaka med calvados

Det här behövs

  • 150 gr smör
  • 1,75 dl socker
  • 3 ägg
  • 3,5 dl mjöl + 2 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker och 1 tsk stött kardemumma
  • 1/2 dl naturell yoghurt
  • 2 msk calvados (eller rom, whisky, punsch, eller skippa alkoholen helt och tag ett par matskedar pressad citron istället)

Fyllning

  • 2 äpplen, typ Royal gala
  • 1 dl farin eller mörkt muscovadosocker
  • 1 tsk kanel
  • 1 tsk stötta kardemummakärnor

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader

  1. Lägg smöret i en kastrull och värm på svag värme, precis så mycket att det mjuknar och börjar smälta litet.
  2. Häll över smöret i en bunke tillsammans med sockret och vispa pösigt.
  3. Tillsätt äggen ett i taget och fortsätt vispa någon minut.
  4. Skala och dela ett av äpplena mitt itu och riv ena halvan på rivjärnets grova sida.
  5. Blanda försiktigt ner det rivna äpplet i smeten med en träslev eller sked.
  6. Sikta ner mjölet blandat med bakpulver, vaniljsocker och 1 tsk stött kardemumma omväxlande med calvados* och yoghurt.
  7. Häll smeten i en smord och ströad ringform.
  8. Blanda farinsocker,  kardemumma och kanel i en plastpåse.
  9. Skala det andra äpplet, kärna ur och skär i drygt centimetertjocka klyftor tillsammans med den kvarvarande halvan (ska bli 12-15 stycken).
  10. Lägg klyftorna i plastpåsen och skaka om så att de täcks av socker- och kryddblandningen.
  11. Tryck ner äppelklyftorna med lagom mellanrum i smeten.
  12. Toppa med det som är kvar av socker- och kryddblandningen.
  13. Sätt in kakan i ugnen och sänk temperaturen till 175 grader. Kolla kakan efter 30 minuter med en sticka. Är den torr är kakan klar, grädda annars ytterligare 5-10 minuter. Täck med smörpapper om kakan börjar se mörk ut.

* Nu, precis när ni fått kläm på receptet och kanske börjat kolla i barskåpet, kommer jag här och ska krångla/kladda till det litet; istället för att blanda ner calvadosen i smeten tillsammans med mjölet kan man låta äppelklyftorna marinera en stund i spriten. Häll sedan av den direkt i smeten medan äppelklyftorna får åka kana ner i plastpåsen och mingla runt bland socker och kryddor. Blir något geggigare men smaken av calvados kommer att känns litet tydligare, om man nu gillar det.

kaka-i-ugnen

appelkaka-3

Sikta över litet florsocker när kakan svalnat.

kaffe-och-kaka

Ett sista glas…..

Den första frosten biter i gräset, kalhyggena ligger insvepta i ett grått morgondis och på de gropiga skogsvägarna skumpar jeepar och skåpbilar fram med män i spindelnätsmönstrade fleecejackor i lysande orange, skinnkepsar och med en prilla under läppen. Älgjakten är i full gång och det här är männen som lever upp till myten av sig själva. Nu är det HÖST på riktigt! I bakgrunden brinner skogen tyst i alla schatteringar av grönt och gult.

Dags att ta farväl av sommaren, som fick förnyad energi och visade sig från sin soligaste sida under större delen av september. Dags att packa ihop och flytta hem till förorten.

Så med ett sista glas i vänners lag tackar vi ödmjukt för att vi fått uppleva ännu en sommar i Paradiset.

ol-och-appelkaka_redigerad-1

Och för er som inte redan testat kan jag berätta att öl och hembakt äppelkaka är en perfekt kombo. Ölen är visserligen urdrucken, men en bit äppelkaka bjuder jag gärna på. Men det får bli i ett eget inlägg, det är den faktiskt värd. Dessutom är just det här exemplaret redan uppätet, mjölet och äpplena slut, solen har dragit sig tillbaka och istället står regnet som spön i backen, så det är helt enkelt inte läge att ge sig ut och handla till ett nytt bak.

 

 

Ett vattenhål som är guld värt

Åh, nu har den fantastiske Maken tagit med henne på en sista minuten-resa till något varmt ställe med vita stränder och turkosblått vatten! Kanske Karibien, eller åtminstone Grekland…? Jag kan riktigt höra hur funderingarna och gissningarna rasslar runt i era huvuden, när ni ser den här bilden som ju skulle kunna vara hämtad från vilken resebroschyr som helst.

enasengruvan

Men nej, här handlar det om en betydligt kortare resa. Så där en tre, fyra mil längs en delvis fullständigt spikrak grusväg som en gång använts som start- och landningsbana för små enmotoriga plan. Sådana som flög runt och tog död på naturen med hormoslyr och annat giftigt elände.

enasengruvan-2

Vid vägs ände mitt ute i den norrländska granskogen ligger detta blåskimrande vattenhål, Enåsengruvan, en gång Europas enda guldgruva. Här bröt Boliden guld under 1984-1991, först i dagbrott och från 1988 genom gruvdrift under jord.

enasengruvan-4

När fyndigheterna inte visade sig vara så stora som man trott, lades gruvan ner och dagbrottet och gruvgången fylldes med vatten.

enasengruvan-6

Under åren som guldgrävandet pågick erhöll man

  • 3400 kg guld
  • 7500 kg silver
  • cirka 5000 ton koppar

Den som undrar hur det kan se ut under den förföriskt blåa vattenytan kan hänga med på en simtur genom att klicka på Enåsens guldgruva eller Enåsen goldmine.

 

 

Den glupska nötskrikan

Nu är jag genomfrusen och ger upp för idag. I över en timme har jag suttit framför det öppna fönstret med kameran beredd och väntat på sparvhöken, som de senaste veckorna dagligen slagit sina lovar runt matningsplatsen för våra småfåglar. Och då är det är det inte solrosfrön och nötter som lockar, utan buffén av läckra sparvar och mesar. För det mesta blir den utan såväl frukost som lunch eller middag på den här restaurangen – som tur är – men vid två tillfällen har jag ändå sett den flyga iväg med ett byte i klorna eller näbben.

I väntan på bilden med stort B (den på sparvhöken, alltså) får ni tills vidare hålla tillgodo med den glupska och skräniga men ändå vackra nötskrikan.

De är tre stycken, kanske en familj, men en av dem är mer dominant och kör oftast bort de andra två.

För att slippa flyga fram och tillbaka i onödan till det egna skafferiet  i skogen fyller nötskrikan varje gång krävan med så mycket nötter och solrosfrön som möjligt. Ibland så mycket att den ser rejält framtung ut och man undrar om den över huvud taget ska orka lyfta med sin last.

notskrika-1

Hm, undrar vad det finns för godsaker här nere då….

notskrika-2

Åh, hasselnötter! Jag ÄLSKAR hasselnötter!

notskrika-3

Ojojoj, nu har jag nog bunkrat för mycket igen…

notskrika-4