Den lutande björken i Aspviken

Det blev en snabbvisit till Paradiset i helgen för att göra något åt det som varit ett mindre irritationsmoment under ett par år. Den lutande björken i Aspviken. Vi hade också hoppats på att få uppleva norrskenet, som verkade ha lyst upp hela landet under veckan, men den turen hade vi tyvärr inte. Däremot kändes det litet magiskt att spana in solförmörkelsen.

Solförmörkelse_redigerad-1

Någon bild på själva förmörkelsen gick inte att få, inte ens för Maken, som syns i nederkanten. Men riktigt skumt blev det under cirka en kvart och alla fåglar tystnade som på en given signal.

 

Egentligen är det inte något fel på den lutande björken i sig. Den grönskar så vackert under sommaren och ger viss skydd mot insyn. Men den lutar sig också ut över sjön, missfärgar vattnet, och gör det oaptitligt att bada i, med sitt gula frömjöl på försommaren och täcker sjöbotten med nerblåsta grenar och löv när höststormarna drar in från norr. Dessutom stjäl den näring från de intilliggande hallonsnåren. Så, inte utan en viss vånda, hade vi nu ändå bestämt oss, björken skulle väck.

Björken_redigerad-1

 

Yngste sonen, som ständigt letar nya fysiska utmaningar, kontrakterades för uppdraget att såga ner trädet, kvista och såga upp stammen i bitar lämpliga att klyva till ved, allt under en och samma dag.

Under alla vårar som vi varit här uppe har vi aldrig upplevt att isen varit fri från snö och samtidigt tillräckligt hård och blank för att både åka skridskor och spark.

På hal is

Far och dotter på hal is.

Vet inte om det går att skylla på klimatförändringarna, men isen har betett sig mycket märkligt den här vintern. Den har vallat upp mot stranden, vridit sönder delar av vår brygga och flyttat runt på stora stenar inklusive stenkistan som bryggan vilar på.  Även grannens båthus ligger risigt till sedan stenkistorna som det står på har tippats över ända. Svårt att inse vilka urkrafter som bor i is.

Dagen därpå for son och sondotter hem igen och Maken och jag tog en tur längs skogsvägarna upp till några sjöar med delvis öppet vatten, för att se om det kommit några sjöfåglar. Ett par knipor simmade runt bland isflaken i Storsjön tillsammans med en ensam sångsvan som trumpetade övergivet. I Alsjön på andra sidan vägen hittade vi en pigg liten strömstare som dök och simmade (men hjälp av vingarna förklarade Maken, som känner till sånt) i det virvlande vattnet.

Storsjön

Svanen

Strömstaren

Knattefotboll och slottsfika

Ännu en vacker och solig helg har passerat. Men det är något som inte stämmer, jag känner mig lurad. Eller så stämmer det väldigt väl, eftersom det känns som om fenomenet upprepar sig år från år.  Solen lyser förrädiskt och lockande, termometern i köksfönstret visar +18 grader, men när man glad i hågen går ut, iförd vårjackan som plockats fram ut malpåsen, är det nästan så att man kastas omkull av den hårda, iskalla nordan. Jag verkligen AVSKYR dom där ishavsvindarna. Fast ‘malpåse’ förresten, är det någon som använder sådana nu för tiden. Min mamma gjorde det, men nu kanske dom där malarna som käkade upp yllekappor, pälsar och liknande är utrotade. Nu är det istället silverfiskar, pälsängrar, kackerlackor och vägglöss vi behöver oroas över.

Ett säkert vårtecken vid sidan av allt som slår ut i naturen nu är fotbollarna som kommit fram. Allsvenskan drar igång om tre veckor och fram till dess spelas träningsmatcher för fullt på alla nivåer. Trots dom kalla vindarna i lördags blev vi ändå varma i hjärtat av att titta på barnbarnet och hans lag som spelade match borta i Vällingby. Ett gäng härliga åttaåringar som vill så mycket även om koordinationen inte alltid funkar. Målgesterna sitter dock som en smäck.

Coach Eleveca

Coach Eleveca and the Herminator. Och nej, tränaren säger inte ”Du ser han där borta, bara rätt in med dobbarna före”. Nej, inte så, men kanske ”Titta där borta, farmor Maggelita. Spring och ge henne en kram.”

 

På hemvägen svängde Maken in till Ulriksdals slott för en lunchfika på slottscaféet. Många trotsade kylan och satt utomhus med händerna hårt knäppta runt sina koppar med hett kaffe eller choklad.

Ulriksdals slottscafé uteservering

 

Själva sökte vi oss in i slottsvärmen. Jag letade upp ett bord vid fönstret där solen låg på medan Maken gick och beställde.

Ulriksdals slottscafé

 

– Det är Kajsa som bjuder, sa han när servitören kom och placerade  kaffe och två tallrikar på bordet.

Ulriksdals slottscafé 3

Och Kajsa, det blev precis som du föreslog i brevet, ”…..något läckert till Hustrun”. Getost, honung och valnötter på rostat surdegsbröd. Mycket läckert. Så TACK för en god lunch, Kajsa!

Innan vi lämnade Ulriksdal blev det en kort vandring i slottsparken. Slottet, som från början hette Jacobsdal, uppfördes vid Edsvikens strand av Jacob de la Gardie och stod färdigt i mitten av 1600-talet. Änkedrottning Hedvig Eleonora köpte slottet 1669 och gav det 1684 i faddergåva till sitt barnbarn prins Ulrik (bror till Karl XII). I samband därmed bytte slottet namn till Ulriksdal. Den lille prinsen dog sorgligt nog redan ett år senare och fick aldrig någon glädje av sitt slott, som återgick till änkedrottningen.

Ulriksdals slott

Under Karl XIV Johans tid användes slottet som invalidinrättning för krigsveteraner från bland annat finska kriget och på slottsområdet finns också en invalidkyrkogård där ett par hundra soldater ligger begravda.

På varsin sida om bron över den lilla bäcken, som rinner genom slottsparken, står två morianer som med hjälp av nät försöker fånga fisken som simmar i bäcken.

Ulriksdals slott staty

På andra sidan slottet och tvärs över Edsviken ligger det som under många år var min arbetsplats, Danderyds sjukhus.

Med viss nostalgi minns jag hur vi under varma sommardagar tog med lunchen ner till bryggan och avslutade med ett svalkande dopp, och hur vi på vintern, när isen låg, ibland tog en lunchtur på långfärdsskridskor längs den plogade slingan.

Under flera år brukade också vår chef bjuda avdelningen på vårpicknick här på Ulriksdal, då vi satt med den traditionella picknicklunchen, grillad kyckling och potatissallad från Hemköp i Mörby Centrum, och tittade bort mot dem som fortfarande var kvar och arbetade.

Sedan kom ännu en i raden av många omorganisationer och vi förflyttades in till den något mindre miljövänliga huvudstaden. Men de glada minnena finns kvar.

Danderyds sjukhus

 

Es ist unser in der Luft….

Vi är inte ens halvvägs igenom mars månad än och ändå känns det som att våren nu är här på riktigt. De första körsbärsblommorna har tydligen redan slagit ut i Kungsträdgården och rapporter om tussilago och blåsippor trillar in dagligen. Såg att jag i mars förra året hade ett inlägg här på bloggen, där jag plåtat en körsbärsblomma i Kungsan den 18 mars och dagen efter snöade det. Det lär det dock inte göra i morgon. TV-metereologen har just utlovat strålande sol åtminstone de närmaste fem dagarna.

Med litet hjälpa av de senaste dagarnas hårda vindar blev Vallentunasjön helt isfri från ena dagen till den andra, men i morse hade den kalla natten åter täckt sjön med en tunn ishinna.

Träsket 2

 

Det blev en skön promenad tillsammans med Maken bort till ”fågelrestaurangen” där vi kunde konstatera att det var en strid ström av hungriga lunchgäster som stod i kö till en ledig plats vid något av fågelborden; talgoxar, blåmesar, pilfinkar, gulsparv, grönfinkar och en ensam steglits.

 

Maken hade tubkikaren med och spanade en stund över fälten i hopp om att få syn på sparvhöken eller tornfalken som båda har rapporterats synlig där. Själv satt jag och njöt i solen och lyssnade till fågelkvittret som bara blir vackrare och högre för varje dag nu. Es ist unser in der Luft, som vi brukade säga i skolan…..

Is på sjön

Träsket

 

Men även solen har sina fläckar. När vi kom hem igen upptäckte vi att någon/några, troligen under gårdagskvällen/natten, hade klottersprejat på vår alldeles nyrenoverade husfasad. Man blir bara sååå trött, ledsen och förbannad! Och det handlar inte ens om något häftigt motiv som man mitt i all ilska ändå kan känna en viss beundran inför, utan bara dessa fula meningslösa tags. Någon som känner igen dem eller har några tips om vems signaturer det är? Hör gärna av er i så fall.

Klotter på gavel

Klotter konditoriet

 

Skid-VM i Falun 2015

Jag antar att ingen missat att Skid-VM i Falun är i full gång och att Charlotte Kalla äntligen fick vinna sin (och hela Sveriges) hett efterlängtade guldmedalj idag.

 

Blågula supportrar 1

Jag och Maken har varit i Falun under några härliga och soliga dagar med fantastiska tävlingar och en stämning som går utanpå det mesta, när cirka 45000 personer samtidigt ger allt för att heja fram just sina landsmän. Men med tanke på vädret idag var jag glad att i eftermiddags kunnat sitta hemma i värmen och följa Kallas guldlopp på TV.

Många norrmän är naturligtvis på plats i Falun och många bor och äter på den egna campen, Camp Norway i anslutning till stadionområdet.

Camp Norway

Camp Norway, frukost

 

Och norrmännen vinner inte bara mest i spåren (åtminstone hittills), deras flaggor är också mycket större och vajar högre än de svenska.

Norsk supporter 1

Norska flaggor 1

 

En som, utöver de tävlande och den fantastiska publiken, bidrar till att ytterligare förhöja stämningen är Faluns egen arenaspeaker Kjell-Erik Kristiansen. Ett språkgeni som i sitt refererande obehindrat och utan skyddsnät kastar sig mellan svenska, engelska, tyska, finska och norska och blandar hej vilt. Ibland blir det också några uppmuntrande ord på polska, franska och italienska när så behövs.

Ungefär så här lät det stundtals under damernas skiathlontävling i lördags.

Start Skiathlon

”Ja, där gick startskottet och en grupp på sju tar ledningen, fyra norskor, två svenskor och en finska / Norway, Sweden and Finland are in a group of seven that takes the lead, / viermal Norwegen, zweimal Schweden und einmal Finnland an der Spitze, / Suomen Kerttu Niskanen on yksi seitsemästä johtoasemalla.

……. Efter två varv kommer de nu in för skidbyte, Jacobsen är snabbast iväg tillsammans med Kalla, Johaug ett par sekunder efter / after two laps it’s time to change skis / nach zwei Runden erfolgt jetzt der Wechsel auf die Skating-Skier, Jacobsen ist am schnellsten, Kalla direkt hinter ihr und Johaug hat ein paar Sekunden verloren. …..

De kommer nu in i mördarbacken, Kalla gör ett ryck och bara Johaug och Jacobsen kan hänga med / coming up the ”Killing hill” Kalla raises the tempo, only Johaug and Jacobsen are strong enough  to follow.

….. Bleckur gör ett fantastiskt lopp, nu fyra / Bleckur is doing a great race and is now in fourth position / Sofia Bleckur ist auf dem vierten Platz und Björgen fällt hinter und ist jetzt nur auf dem sechsten Platz.

……och här kommer världsmästarinnan i skiathlon 2015, Therese Johaug / and here comes the skiathlon world champion of  2015, Therese Johaug /Johaug gewinnt die Goldmedaille och de sista hundra metrarna är en spurtstrid mellan Jacobsen och Kalla som Jacobsen vinner med tre tiondelar / die letzte hundert Meter ist ein Sprintduell zwischen Kalla und Jacobsen / there is a sprint battle over the last hundred meters between Jacobsen and Kalla and Jacobsen wins with three tens of a second / Finlands Kerttu Niskanen blir fyra före Sofia Bleckur / Suomen Kerttu Niskanen neljäs.“

Ja, nånting sånt……

 

Blågula supportrar 2_redigerad-1

Över 200 000 biljetter har sålts och det är klart att det blir trångt både på läktarna och ute i skogen när mer än 40 000 människor trängs om utrymmet. Även om vi var på plats ganska tidigt krävdes det nästan skohorn när vi trängde oss ner på läktaren mitt emot målgången. Det gällde också att man hade utrustat sig med en ordentlig matsäck. Det handlade ändå om att bli stående där rakt upp och ner i fem, sex timmar och hade man väl lyckats få en plats fanns det inte på kartan att man skulle ge upp den bara för att gå och köpa en korv och en kaffe.

Lunch 2

 

Lunch_redigerad-1

 

När tävlingarna var slut var det bara att falla in i gåsmarschen efter de norska fanbärarna, vars flaggor nu tycktes vaja ännu högre efter dagens medaljskörd, ett guld och ett silver. Ytterligare ett guld skulle det bli senare på kvällen när Rune Velta vann backhoppningen i normalbacken.

Norska flaggor 2

 

Själva gick vi på restaurang och firade det svenska bronset med en björnkorv, kantarellsås, friterad mandelpotatis och granskottssenap.

Björnkorv med grankottssenap_redigerad-1

 

Gisela, jag hoppas det har uppmärksammats där borta i väster vilka Charlotte Kalla fullständigt otippat fick dela podiet med idag. Silver och brons till USA, grattis i dubbel bemärkelse till dig!

 

Veckan när det ÄNTLIGEN händer

Äntligen!

I tisdags hade vi äntligen kommit fram till fettisdagen, dagen när man enligt den ”gamla ordningen” äntligen får äta en semla på riktigt. Jag erkänner, i vissa lägen är jag en bakåtsträvande person som tycker att saker och ting ska vara och förbli vad de alltid har varit. Till exempel tycker jag inte om att man schackrar och urholkar kulturarv och ”institutioner” som till exempel semlor och kräftpremiären. Att börja baka semlor och  fresta svaga själar redan innan julgranen ens hunnit kastas ut är ett oskick. Själv tycker jag att den första semlan ska ätas på fettisdagen och sedan varje (och endast) tisdag fram till påsk.

När jag växte upp serverades detta delikata bakverk alltid med varm mjölk, så kallad hetvägg, som avslutning på en middag, ofta bestående av bruna bönor med stekt fläsk. Ibland bakade mamma sina egna semlor, om inte, var det viktigt att redan på måndagen innan lägga en beställning hos Konsumaffären för att inte riskera att bli utan.

Jag har alltid hållit fanan högt och gått i främsta ledet när det gäller protesterna mot för tidig semmelleverans. Men lever jag som jag lär? Nja, även solen har sina fläckar ibland och i år måste jag nog tillstå att det mer liknat rena solförmörkelsen.

Förfallet började redan den 8 januari när ett par mycket små semlor hämtades upp till förmiddagskaffet från Konditoriet under oss. När vi så fallit för frestelsen var det bara att löpa linan ut och fortsätta provsmakningen; Stenungsbageriets surdegssemlor, som i sin tur måste jämföras med ICAs och sedan Coops. Och så har det fortsatt. Ny vecka, nya semlor, observera pluralis, inte bara en semla utan flera.

När Lokaltidningen nyligen delgav läsarna resultatet av sitt årliga test av kommunens utbud av dessa mer eller mindre grädd- och mandelmassestinna vetebullar, kände vi att vi nog måste protestera. Vi som mumsat, smackat och sörplat (mjölken) oss igenom alla olika varianter från såväl Konditoriet och Stenungsbageriet som ICA och Coop, analyserat mandelmassan utifrån smak, mängd och hårdhet, bedömt gräddens konsistens och sötma och även haft tankar om vilket form på locket som är den rätta, vi vet bättre.

Det är inte Stenungsbageriets semla som är vår vinnare utan Konditoriets. Kanske inte den vackraste skapelsen, men nu var det ju smaken och inte i första hand utseendet som skulle bedömmas. Konditoriets är en stor, mjuk kardemummadoftande vetebulle med generöst med mjuk mandelmassa över hela botten, precis lagom fast grädde och dessutom till ett bra pris.

Hetvägg

 

Äntligen!

Sedan en vecka tillbaka rullar äntligen tåget igen, det vill säga Roslagsbanans Kårstalinje, efter att ha stått still i åtta månader på grund av arbetet med att bygga dubbelspår mellan några av stationerna. Allt skulle ha varit klart redan före jul, men så blev det inte eftersom SL på grund av slarv eller okunnighet missat att skicka in nödvändiga papper i tid till Transportstyrelsen. Det har varit en tuff tid för många, framför allt boende i kommunens glesbygder, att ta sig till jobbet i tid. Inte heller har ersättningsbussarna fungerat riktigt som de ska. Stora stadsbussar är nog inte tänkta att köras på landsbygdens smala, krokiga vintervägar.

Nu håller vi tummarna att det, efter en knackig start med förseningar, strömavbrott, vagnfel och problem med att stänga dörrarna, ska börja fungera igen som vi är vana vid.

Roslagståget
Äntligen!

Ja, så är det äntligen dags för Skid-VM i Falun. Som jag har längtat! Idag  torsdag började festen på allvar med sprinttävling för både damer och herrar. Och vilken början, nu hoppas vi att Stina Nilssons silvermedalj ska sätta tonen för resten av tävlingarna. I morgon styr vi mot Falun för att se tävlingarna på plats.

Falun Lugnet_redigerad-1

Falun, Lugnet 2_redigerad-1

Bilderna ovan är från World Cup-avslutningen i Falun 2012.

 

Coleslaw eller amerikansk vitkålssallad

Att en av mattrenderna det senaste året har varit det ”dragna” köttet i olika varianter, det vill säga ‘pulled pork’, ‘pulled beef’ eller ‘pulled chicken’, kan väl knappast ha undgått någon. Kött som kryddas och lagas i täckt gryta i ugnen på låg värme under många timmar. Jag har själv lagat det med både högrev, fläskkarré och kyckling och det har blivit otroligt gott varje gång. Men som sagt, det tar tid och är inget man gör så där ad hoc när man plötsligt får oväntat besök.

När min lokala ICA-handlare för ett tag sedan bjöd på provsmakning av den färdiglagade och vacuumförpackade varianten pulled turkey, smakade det inte bara gott utan kändes också som något som kunde vara bra att ha på lut i kylen den där dagen när tid, lust och fantasi tryter. För det gör den ju emellanåt, åtminstone för mig, som häromdagen till exempel.

Av de sista potatisarna, som var kvar efter julens alla sillar och Jansson, blev ett gott potatismos och medan köttet värmdes i ugnen blandade jag ihop en god, krämig vitkålssallad. Receptet lyckades jag utverka av servitrisen när vi för många år sedan  åt middag på The Manhattan Chili Co i New York. Det var ett enkelt och okonventionellt matställe som då låg på 43rd Str och Broadway och var känt för sina fantastiska chilirätter och där den här coleslawen var ett av dragplåstren. Till och med inredningen var en ren och skär hyllning till chilin med bland annat bord utformade som chilifrukter i rött, grön och gult.

Om man följer receptet nedan kommer det att bli en rejäl sats, som kanske lämpar sig bättre vid sommarens grillfester, men det är inga problem att göra en mindre mängd. Se bara till att använda alla ingredienserna och smaka er sedan fram vad gäller måttangivelserna. Och för den som avskräcks av mängden fet majonäs är det bara att ta mindre av den och mer av gräddfil eller creme fraiche.

Coleslaw

Coleslaw / Vitkålssallad Manhattan Chili Co style

Ingredienser

  • 1 kg vitkål
  • 3 stora morötter (ca 300 gr)
  • 2  fasta och syrliga äpplen
  • 2,5 dl majonäs (gärna Hellman’s)
  • 2,5 dl gräddfil eller creme fraiche
  • saft och rivet skal av en lime (kan ersättas av en halv citron)
  • 2-3 msk grovkornig fransk senap
  • 2-3 msk socker

Metod

  • Blanda majonäs, gräddfil, socker, senap tillsammans med saft och rivet skal av limen. Tillsätt inte allt socker, senap och lime från början utan smaka av efter egna preferenser.
  • Skölj kålen och strimla fint, gärna i matberedare. Plocka bort alla större bitar som matberedaren missat och skär i mindre delar.
  • Tvätta, skala och riv morötterna grovt.
  • Tvätta, skala och tärna äpplena.

Tillagning

  • Blanda allt i en stor skål (ej metall) och låt gärna stå i kylen över natten så att smakerna mognar.

Blanda sallad

Kan sedan serveras till det mesta, till exempel grillad fisk, hamburgare eller som här pulled turkey.

Pulled turkey med coleslaw_redigerad-1

PS. Har googlat och sett att The Manhattan Chili Co fortfarande finns kvar, men har nu flyttat till 42nd and Grand Central Terminal, för den som har vägarna förbi. Utbudet verkar större nu, men kanske på bekostnad av trivselfaktorn.

2014 i backspegeln

Vi har passerat tjugondag Knut och julen är nu definitivt slut för den här gången och det är äntligen dags att komma in i normala gängor igen. Pyntet är bortplockat, bara adventsstjärnorna får hänga kvar månaden ut. Det känns så varmt och tryggt att se dem lysa i mörkret när man kommer hem om kvällen.

Nu återstår bara en sista tillbakablick på året som gått innan jag på allvar tar mig an 2015.

I år kommer återblicken att handla om inlägg och bilder som skrivits och tagits men aldrig blev publicerade, därför att tiden hann springa ifrån mig.

2014
Januari – Februari

Örnspaning i Västmanland – min födelsedagspresent till Maken 2013.
Efter middag och övernattning på Salbohedgårdens B & B blev vi kl 06.30 på morgonen den 8 januari hämtade av en guide som lotsade oss rakt ut i ingenstans till det gömsle där vi skulle tillbringa dagen. Med tung packning halkade vi oss fram i beckmörkret på våta spångar utan att ha en aning om hur det faktiskt såg ut runt omkring oss. Det blev en spännande dag som kan sammanfattas med ont om örnar (bara en enda) men gott om korp, skator och nötskrikor.

Det gäller att passa på.
Mitt minne av januari och februari var att det var kallt men torrt. Och när det väl snöade var det inte några stora mängder och hade snart regnat bort igen. Så det gällde att ta vara på tillfällena till tefatsåkning när de yppade sig, vilket jag mer än gärna gjorde tillsammans med barnbarnen.

 

Mars

Ett resultat av klimatförändringarna?
En konstig vinter/vår var det, där man redan i mitten av mars kunde se hur de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm började slå ut i blom.

Körsbärsblom_redigerad-1

 

April

Natur och kultur gick hand i hand under vår fågelskådarresa till Hornborgasjön och Öland.

Glaskonst i kvadrat.
En helt vanlig lunch på Linnéa Art Restaurant i Kosta Boda, på väg hem från Öland, blev en upplevelse utöver det vanliga. Allt i restaurangen var designat av Ulrica Hydman-Vallien, från pappersservetter, servis,väggdekorationer till handfatet på toaletten.

St Eriks-cupen
Ett av barnbarnen gjorde debut i St Eriks-cupen, både som målvakt och utespelare.

 

Maj – Juni

Löpträning och Blodomloppet.
Orange is the new black sägs det, men varken den nyinköpta, orangea funktionströjan eller de sprillans nya, kornblå löparskorna kunde kamouflera det faktum att jag inte är ”born to run”. Några träningsrundor blev det ändå som resulterade i mina och Makens första 5 km på 20 år när vi i juni deltog i, och tog oss runt, Blodomloppet på Djurgården.

Brölloppsdag.
Inga nya anbud hade inkommit under året och det äktenskapliga avtalet kunde förlängas med ytterligare ett år, vilket firades med en god lunch på restaurang Sjöboa Hölick på Hornslandet utanför Hudiksvall.

 

Juli – Augusti

Vattenfestival.
Att vattnet bara var 15 grader varmt när sommaren kom den 6 juli avskräckte inte barnbarnen. Därefter kändes det som att hela sommaren framlevdes i ett slags vattenfestival bland kajaker, vattenloppor, pirater och fiskare.

Den årliga surströmmingsfesten.

 

September – Oktober

The King is back och Halloween.
14 år sedan senast men de gamla takterna och smidigheten satt fortfarande i när sonen inkallades akut för att förstärka sitt gamla, nu skadedrabbade, fotbollslag.

November

The Tunnel Run.
Så blev det ändå deltagande i ännu ett lopp, tunnelloppet, inför öppnandet av den första delen av Norra länken (den del som förbinder Värtan med Norrtull och Frescati). Dock betydligt beskedligare framfart den här gången.

Vandring och julmarknad.
Vandring 14 km längs en del av Upplandsleden förbi Skokloster och som avslutades ett besök på julmarknaden på Skoklosters slott.

 

December

Julgädda och nyårsfest. The same procedure as last year.

Ja, så var det klart. 2014 var ett fantastiskt år som vi framför allt kommer att minnas för den fantastiska sommaren, men nu är det dags att lägga det till samlingarna av alla tidigare år. Istället blickar vi framåt, i första hand mot februari och skid-VM live i Falun.