Gotcha there, darling!

Men älskling, vad hände? Snavade du? Och hur gick det, har du gjort dig illa?

– Kom, så ska jag hjälpa dig upp. Nähä, inte det, du kan själv. OK då.

Så här långt kan man ju undra om det här är ett inlägg om konsten att falla rätt, eller vad som händer om man ramlar fel. En fallstudie i fall helt enkelt.

Nej, det handlar bara om hur det kan se ut ibland, när vi är ute i skog och mark och Maken utan förvarning plötsligt kastar sig ner i mossan, på stigen eller mitt i vägen. Då har han oftast fått ögonen på något pyttelitet kryp, kanske en fjäril, någon märklig stekel eller larv som funnit nåd inför hans macro-objektiv.

Den här gången kom jag på honom med en larv som befann sig i mellanstadiet av mindre påfågelspinnare och som under lupp mer påminde om en vass rotborste och som det var svårt att tänka sig att den en dag skulle förvandlas till en vacker fjäril.

Men den hade ju de rätta färgerna. Svart och gult som i AIK! Gotcha there, baby!

Advertisements

16 thoughts on “Gotcha there, darling!

  1. Hej,
    Följer man en fotograf så är det tålamod och upptäckarögon som gäller. Och medföljare får sig serverat upplevelser, som säkert inte uppmärksammats annars.
    Har man ornitologen, botanisten, geologen, zoologen och historikern med sig, behöver man inte gå långt för att ”göra” en heldag.

  2. Haha helt underbart Meggie! Äkta fotoglädje, jag känner igen mig…jag kan också ligga på marken och kräla bland allt det levande för ett enda foto 😀

  3. HAHAHAHA! Ett tag trodde jag faktiskt att det rörde sig om en olycka… 🙂
    Känner igen det där från turerna med min egen make när det är ännu en spindel som ska förevigas. Det är som att promenera med en tvååring. Man kommer aldrig framåt.
    Men fint foto!

  4. Min sambo har på sina tidiga morgonpromenader fått bilar att stanna, människor att komma ilande till fots för att hjälpa hnm. En morgon hörde han två damer som kom stavgåendes “Usch är han full..?” Nej, hihi det är grannen, han är fotograf..
    Han låg nästan ner i diket för att fånga ljuset i iskristallerna på en tussilago. Till och med hunden skämdes..

    • Haha, ja, det känns igen. Som när vi en vårvinter var ute och gick på isen. Maken stod lutad över stativet med kameran på när plötsligt en gammal skruttig Volvo kom körande emot oss i full fart (typ skrotbilar som är vanliga bland gubbarna häruppe när de ska ut och angla på isen om vintern). Den stannade och ur hoppade en äldre man och linkade fram till maken, viftandes med vad som såg ut som en medicinburk i handen. Jag känner igen när någon får ett kärlkrampsanfall, jag har det själv, så här får du en nitroglycerintablett så att krampen släpper, ropade han.
      Han fick nu behålla sina tabletter, men omtanken från en främmande man vi aldrig tidigare träffat värmde. 🙂

  5. Oj med den sista historien i kommentarsfältet: om han med hjärttabletterna😊😊!! Men jag förstår att han måste ligga så där för att fånga de pyttesmå insekterna. Jag har problem bara att fånga barnbarnen😊.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.