Hur många blåbär finns det i Sverige?

Lugnet har sänkt sig över stugan här i Paradiset. Barn och barnbarn har lämnat oss för den här sommaren och Maken har börja jobba igen och tar bussen hem på söndagarna och sedan tillbaka upp igen på onsdagarna. Och hur fördriver jag då mina dagar i ensamhet? Med min älsklingssyssla naturligtvis, den att plocka bär.

Hjortronsäsongen är över sedan ett par veckor, nu är det blåbärens och skogshallonens tur. Just nu är det hallon som gäller eftersom de har kortare “livslängd” än blåbär.

Landet Sverige svämmar över av blåbär enligt media och det sägs vara det bästa blåbärsåret på tretton år. Och allra mest lär det finnas här i södra Norrland.

Man räknar med ett det produceras cirka 600 miljoner kg bär i våra skogar och av dessa ruttnar 95 procent bara bort (till ett värde av 15 miljarder kronor!). Mest för att vi svenskar är för fina, för lata och för bekväma för att ta jobb som bärplockare och ta till vara dessa goda nyttigheter.  Vi verkar inte ens intresserade av att plocka för eget behov. Hellre köper vi matbutikernas smaklösa, amerikanska jätteblåbär.

Istället importeras arbetskraft från Östeuropa som kommer hit och skräpar ner i våra skogar. När man hittar juiceförpackningar och flaskor med etiketter med ett överskott av bokstäverna c, z, och y på, så vet man att här har polackerna hunnit före.

Annat är det med thailändarna, försynta, alltid leende och idogt plockande, och utan att lämna en massa sopor efter sig – åtminstone inga som jag sett, är det bäst att tillägga. Däremot har de ofta en liten bandspelare med sig som spelar thailändsk musik på hög volym, förmodligen för att hålla björnen på avstånd.

Det mesta av bären som plockas går på export och förvandlas till naturläkemedel, som sedan importeras tillbaka och säljs i hälsokostaffärerna som undermedel för allehanda krämpor till dyra pengar.

Blåbär

I söndags var jag med min granne på det kalhygge, där vi varje år brukar plocka hallon. Nu möttes vi av en vägg av björksly som helt verkade ha tagit över hygget.

Björksly

Det kändes som att våra hallonbuskar måste ha kvävts till döds av detta lövverk, men efter en stunds letande hittade vi dem, kraftfulla och med lika stora och fina bär som alltid.

Hallonbuske

Hallon

Hallon i hink

Efter ett par timmars plockande och cirka tre liter hallon var kände vi oss nöjda för den här gången.

Jag brukar alltid köra ganska sakta, när jag åker på de här skogsbilvägarna. Jag vill hinna skanna av skogen på båda sidor vägen i förhoppningen att jag ska få se någon älg, eller ännu hellre en björn. Plötslig upptäckte jag i backspegeln en Volvo som låg och nosade mig i baken. Eftersom vägen var så smal var det omöjligt för honom att köra om, så jag gasade på. Efter ungefär en kilometer i den hisnande hastigheten av 40 km/tim bredsladdade plötsligt en björn(unge) ut ur skogen, tvärs över vägen mitt framför bilen och in bland buskagen på andra sidan. Där var det nära att jag hade kunnat bjuda Maken på björnstek till middag.

Allt gick så fort, och några bilder hann det naturligtvis inte bli. Min teori är att det fanns en Mamma Björn någonstans i närheten och antagligen var hon och Baby Björn (som dock verkade mer gänglig tonåring än baby) på var sin sida om vägen. När mamman hörde bilen, ropade hon till sig ungen och det var då den kom ut ur skogen som skjuten ur en kanon.

Jag är glad och tacksam att björnen inte kom till skada och att Volvon lyckades undvika att braka in i mig när jag tvärbromsade. Och litet spännande var det…..

PS Idag har jag hittat årets första trattkantareller. Det är tidigt men inget unikt för just det här kantarellstället. Här brukar de alltid titta upp den 10 augusti, men med tanke på storlek och mängd har de nog stått där en vecka redan. Så nytt rekord kanske.

Trattkantareller

Djupfryst svampplockning

Urrr, så kallt! Är tillbaka för några dagars besök i Paradiset igen. Hade hoppats att kunna gå ett varv i skogen i jakt på de sista trattkantarellerna och kanske också plocka de tranbär jag inte hann med innan vi flyttade hem, detta medan Maken är ute och prövar fiskelyckan en sista gång i år, men tyvärr tog vi vintern med oss hemifrån med snö och flera minusgrader. Fredagen fick istället helt ägnas åt att elda och försöka få varmt i stugan och när vi vaknade i går morse hade termometern till slut orkat upp till 14-gradersstrecket. Men det är väl sånt som sägs härda oss.

Lördagen bjöd på en fantastisk höst/vinterdag med sol som lyckades smälta bort en del av den snö som kommit. Det blev en skogspromenad på eftermiddagen och svampkorgen fick följa med, om utifall att…. Det dröjde inte länge förrän mitt tränade hököga fick syn på små kulligheter under snön, och sen fler och fler. Där stod de i massor, trattkantarellerna, redan färdigfrysta och bara att bryta av.

Av en full korg blev det sedan en knapp liter svamp när den var färdigtorkad i min elektriska tork.

I kväll är det kallt och just nu ett fantastiskt månsken över sjön. Det talas om ner mot -10 grader i natt och i morgon har SMHI lovat mer snö. Då blir det väl inte mycket annat at göra än att sitta framför brasan och läsa.

Trattkantarellernas tid är nu

Inte nog med att man måste akta sig för både björnar och jägare, nu måste man se sig för var man sätter ner fötterna också. Idag när jag var ute och plockade litet blåbär – ja, jag vet, plockandet upptar en stor del av mitt liv just nu – upptäckte jag plötsligt att jag var omgiven av hur mycket trattkantareller som helst. Känns som det är litet väl tidigt. Jag har inte tid att plocka svamp när det fortfarande finns så mycket oplockade bär kvar.

 

Jag har ett något märkligt förhållande till det som finns i naturens skafferi. Jag plockar och plockar och packar frysen full av både bär, sylt och saft tillsammans med trattkantareller så att dörren knappt går att stänga. Problemet är att jag sedan nästan inte nänns använda bären och svampen, för man vet ju aldrig om det kommer att finnas nya att plocka nästa år.

 

Idag har jag också upptäckt Rysk Yoghurt! Jag brukar ofta ha en burk turkisk eller grekisk yoghurt i kylen, den är så god och användbar till så mycket. Kalla såser, efterrätter, bak, smoothies med mera. När jag har gått förbi mejerikylen har jag också sett att det finns en rysk variant, men av någon outgrundlig, förutfattad mening har jag fått för mig att den inte kan vara god. Säkert väldigt syrlig och vattnig, det vill säga med en massa vassla som ligger som diskvatten överst i burken, har jag tänkt. Häromdagen, när det var dags att förnya yohurtförrådet, var det enda som fanns på hyllan just den ryska och efter viss tvekan hamnade den till slut i korgen.

Eftersom eftermiddagens bärrunda resulterat i både hallon och blåbär tänkte jag servera dem som avslutning på middagen. Rörde ihop yoghurten med litet flytande honung och kardemumma och klickade över bären. Säger bara: Så enkelt och herregud, såååå gott! Den godaste yoghurt jag ätit och jag förstod varför, när jag läst litet noggrannare på yohurtburken – 17 % fett! En gammal sanning, fett är gott! Den får det bli i fortsättningen, men inte alltför ofta.

Höst i Paradiset

Igår eftermiddag kom vi tillbaka till lugnet och tystnade i Paradiset efter en dryg vecka i stan med stortvätt, barnpassning och umgänge och nyponplockning med goda vänner. Det hinner hända mycket på en vecka. Badtemperaturen är bara 13 grader, gräsmattan har växt och är grönare än någonsin samtidigt som den börjar täckas av björkarnas gula löv och alla våra bofinkar tycks ha lämnat oss. Nu är det höst på riktigt.

Så fort vi packat ur bilen tog jag bär- och svampkorgarna och gav mig iväg till skogs medan maken åkte ut på sjön för att testa sina nyinköpta nät.

En halv korg med trattkantareller på vägen ner till myren där jag hoppades att tranbären nu skulle vara plockmogna. När jag gick ut på myren kändes det nästan som att stiga in i öppningsscenen i filmen Jägarna 2. Det klafsande ljudet när stövlarna sjönk ner i den våta mossan, färgerna som gick från grönt till gult till brunt med instick av rönn i flammande rött och på håll en hackspetts intensiva borrande i en torrfura. Och så den omisskännliga doften av sankmark. Det var bara jägarna själva och deras hundar som fattades för att fullborda bilden. Som vanligt trallade jag på Mors lilla Olle för att varsko för björn och älg att jag nu var där och ville vara i fred medan jag letade efter mina tranbär.

Och där låg de plötsligt och lyste som små röda rubiner i den roströda mossan. Det är med tranbär som med trattkantareller, det gäller bara att hitta de första, sedan vet man inte var man ska sätta fötterna för att undvika att trampa på dem. Det var gott om dem, stora, röda, men många behövde fortfarande någon vecka till att mogna på. Kunde ändå skrapa ihop till en liter bär. Hemma igen visade det sig att även maken varit lyckosam i sitt fiske och fått en fin gädda, lagom att ugnssteka med pepparrot eller göra gäddqueneller av senare i höst.

Kantarelltimbal

Timbaler 6 st

Sätt ugnen på 175 grader

  • 1 liter trattkantareller eller blandsvamp
  • 4-5 skivor rökt renkött
  • 2 msk smör
  • salt och peppar efter smak
  • 1 tsk torkad timjan
  • 1 tsk torkad dragon
  • 2.5 dl  mellangrädde
  • 1 dl grönsaksbuljong
  • 3 stora ägg
  • 1 dryg tsk fransk senap

Till servering ruccola och rostade pinjenötter

Balsamicosky

  • 1/2 dl finhackad schalottenlök
  • 1 dl mild olivolja
  • 3 msk balsamvinäger
  • salt och peppar efter smak
  • 1/2 dl finhackad gräslök
  • 1/2 dl finhackad persilja

Gör så här

  1. Fräs svampen i torr panna tills all vätska dunstat bort.
  2. Skär svampen i mindre bitar och stek några minuter i smöret tillsammans med finhackat renkött.
  3. Vispa upp äggen och blanda med kryddor, grädde, buljong, senap och den avsvalnade svampblandningen.
  4. Smörj* 6 små suffléformar och fördela fyllningen däri med sked. Se till att det blir jämn fördelning av svampröran.
  5. Ställ formarna i en liten långpanna eller ungsfast form och fyll pannan med varmt vatten så att det går halvvägs upp på formarna.
  6. Grädda i cirka 35 minuter eller tills äggstanningen är fast.

Sky

  1. Fräs den finhackade löken i litet av oljan.
  2. Blanda samman resten av ingredienserna och häll över lökhacket och låt det snabbt bli varmt. Skyn serveras sedan ljummen eller kall.

Låt timbalerna kallna innan de lossas från formen med en vass kniv. Placera dem på en bädd av litet ruccola och pinjenötter och ringla balsamicoskyn runt.

*Tips! Om man är orolig att inte få ut timbalerna ur formarna kan man klä dem invändigt med plastfolie eller aluminiumfolie innan man häller i fyllningen. Man kan också grädda i en avlång sockerkaksform och sedan skära upp timbalen i skivor inför serveringen (som en paté).

Trattkantarellerna är här

Igår blev det en tur i skogen bakom stugan för att se om trattkantarellerna börjat vakna till liv. Och se, det hade de. Massor, men fortfarande väldigt små, så det gällde att vara lätt på foten så att man inte trampade sönder dem.

Däremot har jag aldrig hittat några gula kantareller i den här delen av Hälsningland, förutom i ena hörnet av vår tomt, där några gula hattar titta upp varje år. Tyvärr aldrig i sådan mängd att de ens räcker till en liten kantarellmacka. Tillsammans med trattisarna, ett par Karl Johan-svampar och några smörsoppar blev det i alla fall en härlig svampsås till abborrarna, som lille J tidigare på förmiddagen hjälpt morfar att rensa.