Pumpkin pie

Idag är det nationell helgdag i USA och över hela landet firas Thanksgiving Day, en högtid som nästan är större och viktigare än själva julen. De senaste dagarna har amerikaner, trots en galopperande pandemi, flugit kors och tvärs över landet för att ta sig hem och kunna fira med nära och kära. Sitta till bords och se hur far i huset står vid kortänden och trancherar festens huvudrollsinnehavare, kalkonen, som sedan serveras med en uppsjö av tillbehör: gröna bönor, glaserad brysselkål, stuffing, sötpotatisgratäng, potatismos, sås och tranbärssylt. Att ovanpå allt detta även kunna pressa ner en bit pumpapaj med vispgrädde är en konst som bara anstår en sann amerikan.

Det finns flera historier om vad som är förebilden för dagens thanksgivingmiddag. En av dem är den om de engelska och irländska pilgrimmer som i augusti 1620 anlände med skeppet Mayflower till Massachusetts, där de under hösten grundade staden Plymouth.

Den första vintern var kall och eländig, skördarna slog fel och många av pilgrimmerna dukade under. Ursprungsbefolkningen, indianerna, kom till undsättning med mat och kläder och lärde dem bland annat att odla majs. När det året därpå var dags att skörda, bjöds indianerna in till en stor höst- och skördefest som tack.

1863 proklamerade president Lincoln Thanksgiving som nationell helg och 1941 fastställde den amerikanska kongressen att den fjärde torsdagen i november skulle vara USAs tacksägelsedag.

Thanksgiving är också en tradition som jag tagit med hem från tiden när familjen under ett par år bodde i Princeton, N.J. Och även om jag inte firar den varje år, brukar en pumpapaj ändå alltid serveras minst en gång mellan Halloween och jul. Och så här gör jag min paj, som får köket att dofta ljuvligt av julkryddor.

Pumpapaj

Värm ugnen till 220 grader

Pajdeg
270 g (4,5 dl) mjöl
175 g smör (kylskåpskallt)
1-2 msk florsocker
2-3 msk iskallt vatten

Gör så här
Mixa ingredienserna i en matberedare och tillsätt vattnet lite i taget (viktigt att degen inte blir för lös).

Kavla ut degen till en rund platta (28 cm Ø) till en form som mäter 24 cm Ø.

Täck botten till en springform med löstagbar kant med bakplåtspapper. För över degplattan till formen, tryck till botten och se till att degen går ganska högt upp på kanten så att fyllning får plats utan att rinna över. Ställ formen i kylen medan du gör fyllningen.

Fyllning
Den som vill kan naturligtvis göra sin egen fyllning genom att rosta t ex butternut squash i ugnen och sedan mixa fruktköttet till en puré, men jag är lite lat och gör det lätt för mig genom att använda färdig fyllning på burk.

450 g pumpafyllning, gärna Libby’s. (Brukar finnas i välsorterade mataffärer eller i särskilda amerikanska affärer, t ex The American Food & Gift Store).
3 dl kaffegrädde eller 2 dl vispgrädde + 1 dl mjölk
1,5 dl socker
½ tsk salt
1½ tsk mald kanel
1 tsk mald ingefära
¼ tsk mald nejlika
2 stora ägg

Gör så här
Blanda alla torra ingredienser i en liten skål.
Vispa äggen i en större bunke, rör ner pumpafyllningen tillsammans med de torra ingredienserna och tillsätt grädden lite i taget. Se till att allt är väl blandat.
Häll fyllningen i det ogräddade pajskalet.

Grädda i 220 grader i 15 minuter och sänk därefter temperaturen till 175 grader och fortsätt att grädda i ytterligare 30-40 minuter. Pajen är klar när du testar med en provsticka och ingen smet fastnar.

Låt pajen kallna och servera med lite vispad grädde.

Vabb och inställt lussefirande

Idag är det äntligen Lucia på riktigt, men det känns som luciafirandet redan pågått i ett par veckor. Det här måste också vara den vecka på året när den svenska produktion går back eller åtminstone på sparlåga och när väldigt många föräldrar, och även arbetande far- och morföräldrar för den delen, går ner på deltid. De dyker upp sent på jobbet med andan i halsen och försvinner sedan igen strax efter lunch för att hinna med ännu en luciaomgång på dagis och skolor för att titta, fota och filma sina telningar, när de som lucior, stjärngossar, tomtenissar och pepparkaksgubbar tågar i procession genom korridorer och gymnastiksalar.

Förra veckan var jag inbjuden till äldsta barnbarnets, som går i nollan, tomteparad på morgonen och idag hade jag sett fram emot att få se hennes bror för tredje året dra på sig pepparkakskostymen. Han går nämligen på ett dagis där pepparkaksgubbarna ännu inte avskaffats! Tyvärr fick vi skrinlägga de planerna då han kom hem med hosta och feber i går kväll, och istället fick jag rycka in och ”farmors-vabba”. Föredömligt från försäkringskassan för en gångs skull att föräldrar vid behov fanktiskt kan överlåta sin rätt till ledighet för sjukt barn på någon, och denna någon behöver inte ens vara en släkting.

Lucia på dagis

Pepparkaksgubbe vid ett tidigare lussefirande

 

Nu blev det istället ett stillsamt firande med hemkokt slånbärssaft, lussebullar och negerbollar. Fy, ja, jag vet, man får inte använda det ordet, men det sk-ter jag i. För mig borde det ordet vara K-märkt och har ingenting med rasism att göra, men mer än så tänker jag inte gå in i den diskussionen.

När jag på väg hem vid fyratiden gick genom vårt lilla centrum var redan hela polisstyrkan på plats på torget tillsammans med ett stort antal volontärer i gula reflexvästar. Av antalet att döma skulle man kunna tro att de väntar sig rena kravallerna i kväll men samtidigt känns det skön att det är många vuxna är ute och rör på sig, eftersom det här är en kväll och natt när många ungdomar kommer att smaka alkohol för första gången och där det kan sluta illa om inte vuxna finns till hands. Känns som det skett förskjutningar i tiden även här, på min tid var det natten till Lucia som det hände saker och då av ganska oskyldig natur. Det mest spännande var när man samlades för att lussa för någon lärare och vilken eventuell ”uppskattning” det skulle röna.

Trevlig luciakväll!

Semlor eller pannkakor

Äntligen är dagen här när man får äta semlor på riktigt utan att det är fusk, nu och sju tisdagar framöver. Ja, jag vet, jag har också fuskat, en gång, när Maken bjöd på en liten må bättre-semla när jag var sjuk. Men det är lätt att bli litet ”schizofren” den här dagen  eftersom fettisdagen sammanfaller med pannkakans dag. Pannkakor först och semla till efterrätt, eller tvärtom…?

Firandet av pannkakan kommer ursprungligen från England och hänger även där ihop med fastan, men istället för semlor äter man just pannkakor. Av den anledningen har de infört Internationella pannkaksdagen på samma dag som fettisdagen.

I England anordnas också dagen till ära olika pannkakslopp. Här ska man med en pannkaka i stekpannan springa ett lopp samtidigt som man ska hinna vända pannkakan i luften minst tre gånger innan man går i mål.

Här hemma hos oss vann semlan över pannkakan. Det blev goda surdegssemlor från Stenungsbageriet som avnjöts med varm mjölk, som en riktig hetvägg. Semlorna levde väl upp till det höga betyg de fått i lokaltidningens smaktest. God mandelmassa, lagom stora och lagom med grädde och ett visst litet tuggmotstånd tack vare surdegen.