Konstinstallation längs Tidernas väg

Ibland behövs det inte särskilt mycket för att locka fram ett leende. Som den här lilla diskreta konstinstallationen i naturen längs ett avsnitt av Tidernas väg (här väg 83). Vem den lekfulla, kreativa personen bakom konstverken är vet jag inte, men hon/han made us smile all the way to Ramsjö.

PS Såg idag att konstnären tydligen fått bygglov för ännu en liten stuga där på stenen… 🙂

Lavskrikesafari

I lördags var det äntligen dags för ett sedan länge planerat äventyr i gästrikeskogarna. Med bilen ”full” av falukorv for vi i ett grått duggregn och på lövhala småvägar längs Tidernas Väg, genom små uppländska bruksorter och vidare in i Gästrikland, för att så småningom komma fram till Jägarstugan Vildmarksby några mil norr om Sandviken. Där skulle vi övernatta i en timmerlodge, stor nog att hysa en hel bataljon kändes det som, för att morgonen därpå träffa vår guide som skulle ta oss med ut på lavskrikesafari. Ni som brukar titta på Mitt i Naturen med Martin Emtenäs minns kanske hur han fick följa med ut i skogen för att locka fram och mata dessa vackra och tämligen oskygga fåglar med just falukorv.

 

På kvällen bjöds vi och den barnfamilj, som anlänt strax efter oss, på rustik skogshuggarmat i form av kolbullar med lingonsylt och lingondricka som dukats upp utomhus men under tak. Det svarta mörkret med elden som flammade under kolbullepannorna och bruset från den närliggande forsen gav en extra dimension av mystik och magi åt kvällen. Det var bara ylandet från vargarna i det närliggande reviret som fattades.

Morgonen därpå körde vi i kolonn med vår guide på gropiga och vattensjuka grusvägar långt ut i ingenstans där han redan på fredagen varit ute och ”förmatat” lavskrikorna för att öka våra chanser att få se dem.

Och vi hann knappt stiga ur bilen förrän fyra stycken kom flygande. En stor bit falukorv lades i en nätkorg och hängdes upp på en gren och några bitar trädde jag upp på pinnar som jag sett Martin göra. Vi fick veta att de här fåglarna är som små hamstrar, de fyller krävan med mat och flyger sedan in i skogen och gömmer den i olika små håligheter i trädens bark för att ha senare i vinter. Intresset för falukorven var mycket stort och det blev många turer fram och tillbaka mellan korven och gömställena inne i den täta granskogen.

En av guidens uppgifter den här dagen var också att försöka fånga några lavskrikor för ringmärkning. Två gånger fastnade en fågel i det fångstnät, som han hade spänt upp, men bägge gångerna var den kvick nog att ta sig ur innan guiden fick tag i den. Men tredje gången gick det inte längre. Snabbt och effektivt fick den lilla årsungen, förmodligen en hona, en metallring om benet, blev mätt och vägd och så några klappar på det mjuka huvudet av barnen innan den släpptes fri igen och kunde fortsätta sina turer mellan korven och skogen. Själva styrde vi mot hemmet efter ett spännande dygn och flera upplevelser rikare.