Skidor, skidor, skidor

Tidigt uppe i morse för att hinna ladda med en ordentlig grötfrukost innan det var dags att ta sig an de de nio milen mellan Sälen och Mora – från soffan! Lika mäktigt som varje år att se myrstacken, ormen eller vad man nu ska kalla myllret av cirka 16.000 åkare som sakta börjar röra sig framåt när startskottet går. Fantastiska förhållanden som också bäddade för den snabbaste tiden någonsin i ett Vasalopp, när Jörgen Brink avgjorde på mållinjen med en fotlängd ungefär. Kul också att han fick göra ”hattrick” i segrar genom att vinna för tredje året i rad. Den duktiga norskan Vibeke Skofterud tog i sin vasaloppsdebut hem segern på damsidan, också där på ny rekordtid.

Däremot saknade jag bilder på den danske prinsen Fredrik, som det viskats om skulle delta, liksom systern till engelske prins Williams  fru, Pippa Middleton med den berömda rumpan. De enda kungligheter jag kunde upptäcka var skogens egna royalties, fyra majestätiska älgar.

Fantastiskt väder här hemma också med strålande sol och rimfrostklädda träd. En liten promenad hanns med för att ”bli av med mjölksyran”  innan det var dags att stå på startlinjen igen i både längdsprint i Lahtis och skidskytte i Ruhpoldingen. När ska man hinna andas…

Avslutningsvis vill jag bara säga att en mycket märklig man, som jag inte riktigt vet vad jag tycker om egentligen, gav mig ståpäls i går kväll, så pass att jag för första gången faktiskt ringde och röstade i spektaklet Melodifestivalen. Trodde aldrig jag skulle få höra mig säga: Thorsten Flinck, what a performance!!

Hissa eller dissa Björn Ranelid?

Igår kunde man på kvällstidningarnas löpsedlar läsa hur den så kallade artisteliten och annat branschfolk skrek ut sin ilska över Christer Björkman och SVTs melodifestivaljippo och att Björn Ranelid kunde gå direkt till Globen utan att ens behöva passera ”Andra chansen”.

Är det då ett jippo? Absolut, men inte beroende på Ranelids, eller för den delen Thorsten Flincks, medverkan, utan mer på alla andra mer eller mindre uppblåsta artister som verkar lida av ett sådant självhävdelsebegär att de tycks glömma bort vad deras uppdrag där på scenen egentligen är. Att tävla i sång och musik, inte i vem som har den mest uppseendeväckande eller minimala kreationen eller de häftigaste kringeffekterna. Eller är musiken inte så bra att den kan stå på egna ben utan uppbackning av en spektakulär show?

I morse kunde man läsa i DN att Charlotte Perrellis bidrag i den kommande deltävlingen, ”The girl”, är en miljonsatsning. Inget nummer är lika påkostat som hennes effektspäckade framträdande. Bara scenkläderna kostar enligt uppgift hundratusentals kronor. Hon har helt enkelt inte råd att ta vägen runt “Andra chansen”, då spricker budgeten. Sanslöst!

Redan har snuttar från Perrellis och Lisa Miskowskys låtar läckte ut på nätet. Borde inte SVT då i rättvisans och jämlikhetens namn lägga ut prov även på de övriga bidragen?

Var det då rätt låt som vann? Ja, det måste det väl vara eftersom det var svenska folket som röstade och inte någon ”köpt” jury. Det kanske också säger något om vad folk tycker om den här cirkusen, när man väljer att rösta fram underdogs som Flinck och Ranelid.

Själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Jag är inte något fan av Björn Ranelid, har försökt läsa några av hans böcker utan att lyckas, vilket i ärlighetens namn kanske säger mer om mig än om Ranelid. Jag har hört honom föreläsa och blivit betagen av hans “ranelidska”, men när samma strofer upprepas som ett mantra, vare sig det är i TV-intervjuer, på radio eller i tidningar, då bleknar glorian litet. Ändå var det någonting i hans recitation tillsammans med Sara Lis sång som slog an en sträng i mig, en absurd kombination som nästan kändes bra.

Däremot blir det stor minus för hans uppträdande när resultatet var klart. Alla vackra ord om att kvinnan är det första könen var som bortblåsta, när han som en tupp sprätte omkring och slog sig för brösten utan en tanke på att det fanns en person till som i högsta grad bidragit till framgången. Shame on you, Björn!

I övrigt tycker jag att det kanske är dags att lägga ner spektaklet, eller att övergå till att köra tävlingen enbart i radion. Då behöver inte kläder, dansare och alla andra effekter runt omkring stjäla fokus från själva musiken.