Hur många blåbär finns det i Sverige?

Lugnet har sänkt sig över stugan här i Paradiset. Barn och barnbarn har lämnat oss för den här sommaren och Maken har börja jobba igen och tar bussen hem på söndagarna och sedan tillbaka upp igen på onsdagarna. Och hur fördriver jag då mina dagar i ensamhet? Med min älsklingssyssla naturligtvis, den att plocka bär.

Hjortronsäsongen är över sedan ett par veckor, nu är det blåbärens och skogshallonens tur. Just nu är det hallon som gäller eftersom de har kortare “livslängd” än blåbär.

Landet Sverige svämmar över av blåbär enligt media och det sägs vara det bästa blåbärsåret på tretton år. Och allra mest lär det finnas här i södra Norrland.

Man räknar med ett det produceras cirka 600 miljoner kg bär i våra skogar och av dessa ruttnar 95 procent bara bort (till ett värde av 15 miljarder kronor!). Mest för att vi svenskar är för fina, för lata och för bekväma för att ta jobb som bärplockare och ta till vara dessa goda nyttigheter.  Vi verkar inte ens intresserade av att plocka för eget behov. Hellre köper vi matbutikernas smaklösa, amerikanska jätteblåbär.

Istället importeras arbetskraft från Östeuropa som kommer hit och skräpar ner i våra skogar. När man hittar juiceförpackningar och flaskor med etiketter med ett överskott av bokstäverna c, z, och y på, så vet man att här har polackerna hunnit före.

Annat är det med thailändarna, försynta, alltid leende och idogt plockande, och utan att lämna en massa sopor efter sig – åtminstone inga som jag sett, är det bäst att tillägga. Däremot har de ofta en liten bandspelare med sig som spelar thailändsk musik på hög volym, förmodligen för att hålla björnen på avstånd.

Det mesta av bären som plockas går på export och förvandlas till naturläkemedel, som sedan importeras tillbaka och säljs i hälsokostaffärerna som undermedel för allehanda krämpor till dyra pengar.

Blåbär

I söndags var jag med min granne på det kalhygge, där vi varje år brukar plocka hallon. Nu möttes vi av en vägg av björksly som helt verkade ha tagit över hygget.

Björksly

Det kändes som att våra hallonbuskar måste ha kvävts till döds av detta lövverk, men efter en stunds letande hittade vi dem, kraftfulla och med lika stora och fina bär som alltid.

Hallonbuske

Hallon

Hallon i hink

Efter ett par timmars plockande och cirka tre liter hallon var kände vi oss nöjda för den här gången.

Jag brukar alltid köra ganska sakta, när jag åker på de här skogsbilvägarna. Jag vill hinna skanna av skogen på båda sidor vägen i förhoppningen att jag ska få se någon älg, eller ännu hellre en björn. Plötslig upptäckte jag i backspegeln en Volvo som låg och nosade mig i baken. Eftersom vägen var så smal var det omöjligt för honom att köra om, så jag gasade på. Efter ungefär en kilometer i den hisnande hastigheten av 40 km/tim bredsladdade plötsligt en björn(unge) ut ur skogen, tvärs över vägen mitt framför bilen och in bland buskagen på andra sidan. Där var det nära att jag hade kunnat bjuda Maken på björnstek till middag.

Allt gick så fort, och några bilder hann det naturligtvis inte bli. Min teori är att det fanns en Mamma Björn någonstans i närheten och antagligen var hon och Baby Björn (som dock verkade mer gänglig tonåring än baby) på var sin sida om vägen. När mamman hörde bilen, ropade hon till sig ungen och det var då den kom ut ur skogen som skjuten ur en kanon.

Jag är glad och tacksam att björnen inte kom till skada och att Volvon lyckades undvika att braka in i mig när jag tvärbromsade. Och litet spännande var det…..

PS Idag har jag hittat årets första trattkantareller. Det är tidigt men inget unikt för just det här kantarellstället. Här brukar de alltid titta upp den 10 augusti, men med tanke på storlek och mängd har de nog stått där en vecka redan. Så nytt rekord kanske.

Trattkantareller