Sweden is on fire

Det har inte blivit många inlägg på den här bloggen under sommaren och orsaken skyller jag till stor del på Windows och deras uppdateringar. Utan att jag bett om det, och utan att fråga om det passade mig just då, gjorde Windows i början av juni en omfattande uppgradering på min dator och påstod att nu skulle allt bli SÅ mycket bättre, jag skulle få SÅ många fler finesser och allt skulle nu gå SÅ mycket snabbare. Pyttsan! Allt har blivit så mycket sämre, så mycket långsammare och en massa minne har försvunnit och slukats av uppgraderingen. Vissa program fungerar inte ens längre som de ska, bland annat Photoshop som jag använder för hanteringen av mina bilder.

Jag har frågat runt och letat svar på nätet, och uppmaningen har hela tiden blivit densamma: återgå till en tidigare version. Och när jag försökt göra just det, har jag insett att risken verkat stor att en massa program skulle kunna försvinna och behöva installeras på nytt. Och de programvarorna ligger i säkert förvar hemma i stan. Så tills vidare har jag fått hanka mig fram med att kunna låna Makens dator någon gång emellanåt.

***********

Nu till det som upptagit mycket av våra tankar de senaste veckorna – de extrema bränderna runt om i landet och framför allt skogsbränderna här i Ljusdal, Dalarna och Jämtland, som sammantaget är de största i modern tid. Sweden is on fire, Europa brinner, ja, världen tycks stå i brand lite varstans.

Nyhetsvärdet på en händelse sägs visserligen avta med kvadraten på avståndet till det inträffade, men för många som bor i Gävleborgs län, eller åtminstone i Ljusdals kommun, kommer säkert bränderna här att vara en sådan händelse, där man minns exakt vad man gjorde i det ögonblick man fick veta att det brann. Lite som när Kennedy och Palme mördades, eller när planen flög in World Trade Center.

Själva satt vi hos goda vänner för att titta på upplösningen av den här sommarens stora underhållning – VM-finalen i fotboll mellan Frankrike och Kroatien – när plötsligt ett VMA började rulla i överkanten av TVn.

Viktigt meddelande till allmänheten, mässade samtidigt en speaker med gravallvarlig röst. Det brinner i områdena kring Ängra och Enskogen i Ljusdals kommun i Gävleborgs län. Boende i områdena uppmanas att bege sig inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. 

Att Pogba några minuter senare gjorde Frankrikes tredje mål var något vi knappt noterade, upptagna som vi var med att försöka reda ut var detta Ängra och Enskogen låg i förhållande till var vi befann oss. Långt bort, eller nära? Borde vi bli oroliga? På tillräckligt avstånd, kom vi fram till, för att inte utgöra någon omedelbar fara för just oss.

När vi på kvällen tog båten hem var lukten av brandrök påtaglig och över de blånande bergen i väster tornade ett stort svampformat moln upp sig och förmörkade den ljusblå kvällshimlen på ett olycksbådande sätt med sin svarta rök. Att tänka ‘atombomb’ låg nära till hands. Det var en mycket märklig och skrämmande känsla att kunna sitta tryggt i båten och samtidigt se effekterna av en brand, som härjade flera mil bort och som vi då inte kunde ana proportionerna av.

 

Längtan efter regn har varit stor de här veckorna, men rädslan för åska och nya blixtnedslag har varit större. Men till slut kom det äntligen. Till ackompanjemang av blixtar och dunder dumpades sommarens samling av oförlöst regn i en enda våldsam skur. Som om någon av de brandbekämpande helikoptrarna tömt sin säck med 2000 liter vatten rakt över just oss, typ (ber om ursäkt för ‘typ’, påverkad av umgänget med barnbarnen i sommar).

Under en halvtimme satt vi, Maken och jag, på altanen och tittade på det mäktiga skådespel som utspelade sig över sjön. Regnet som ursinnigt piskade sönder vattenytan, åskan som mullrade dovt medan den rullade fram och tillbaka mellan bergen. Emellanåt lystes himlen upp av blixten som följdes av några rejäla skrällar. När ovädret plötsligt upphörde, lika snabbt som det börjat, visade regnmätaren att det fallit 45 mm på 35 minuter.

Äntligen, utbrast säkert också alla de som var involverade i släckningsarbetet av skogsbränderna. Räddningstjänsten och hitresta brandmän från när och fjärran som dygnet runt i tre veckor nu kämpat och slitit med att hålla bränderna stången. Dragit kilometervis av slang genom oländig och brinnande terräng. Röjt brandgator och anlagt moteld för att förhindra spridning utanför begränsningslinjerna. Och alla frivilliga inte att förglömma, som på olika sätt ställt upp för att hela det här släckningsmaskineriet skulle fungera så smidigt och bra som möjligt. Bybor som lagat mat, kokat kaffe och masserat ledbrutna brandmän. Bönder som utan att tveka, trots egna bekymmer hemmavid med torka,  uteblivna skördar och foder för vintern till sina djur, gett sig ut längs vägarna med sina gödselspridare för att bevattna vägkanter och dikesrenar.

                                                                    Foto: Per Ekdahl (brandman). Delat från FB.

De luftburna insatserna av helikoptrar med understöd av franskt och italienskt brandflyg, som vattenbombat de brinnande skogarna, har varit helt avgörande för att få bränderna under kontroll, och de gula flygplanen har dagligen i skytteltrafik mullrat förbi ovanför våra huvuden efter att ha tankat vatten i den närbelägna Hennansjön.

Film delad från FB.

Det har kommit ytterligare ett antal häftiga skyfall under veckan som gått och hittills har det fallit 125 mm. Och det verkar som att regnet har gjort nytta. Bränderna sägs nu vara under kontroll och man behöver inte längre lägga krut på att förhindra spridningen utan kan fokusera på släckningsarbetet. Men även efter att de släckts på ytan kommer det fortsätta att brinna djupt nere i marken. Först när den första snön har lagt sig och snösmältningen sedan tagit vid någon gång i mars/april sägs de vara över på riktigt.

För alla inblandade och berörda har det varit några plågsamma och traumatiskt känslomässiga veckor. Fritidshus har brunnit ner, byar har evakuerats och skogsägare har fått se sitt kapital gå upp i rök utan att kunna göra något åt det.

De evakuerade byborna har nu börjat återvända till sina hem och vägarna är med vissa restriktioner åter farbara för allmänheten. För de berörda väntar nu istället en annan sorts ‘eftersläckning’, den att gå igenom sina försäkringspapper och ladda upp för kampen om ersättning från stat och försäkringsbolag. Och för att hela svedda själar hoppas jag kommunen nu ställer upp hundraprocentigt med sina resurser där så behövs.

Två saker i den här historien gnager fortfarande i mig. Den ena är att åtta av försvarets helikoptrar, som var möjliga att använda för vattenbombning, stod still på marken under brändernas första dagar. Samtidigt stod en av försvarets presstalespersoner i TV och hävdade att det inte var försvarets ansvar att släcka bränder.

Brandbekämpning är kommunens ansvar, inte vårt. Dessutom är det juli och vår personal har semester.

Må så vara vid mindre allvarliga bränder, men trots att detta var en extrem situation går tydligen semester före brandbekämpning när landet håller på att brinna upp. Det ska ändå sägas att försvaret till slut tycktes ta branden på allvar och gav sig in i släckningsarbetet.

Lite raljerande skulle man kunna säga att nu vet främmande makt, att ska man slå till mot Sverige då ska man göra det under juli månad när försvaret har semester.

Det andra som stör mig är att det totala eldnings- och grillningsförbudet i stora delar av landet tycks ha upprört – och kränkt – väldigt många något alldeles rysligt. På sociala medier har kommentarer om intrång i den personliga integriteten rasslat in i en rasande fart. Hur tänker folk egentligen? Dum fråga, de tänker naturligtvis inte alls. Och det blev en dyr middag för den man i Skåne som häromdagen bröt mot förbudet. 20.000 i böter, typ!

Brandflygplanen har sedan tidigare återvänt till sina hemländer för nya uppdrag och igår avtackades de sista internationella brandstyrkorna innan även de lämnar Ljusdal och Sverige.  Byar, tidigare okända för den stora allmänheten, har under de här veckorna fått sin kvart i rampljuset och namn som Ängarn, Kårböle, Lassekrog och Färila borde nu sitta som gjutna i svenska folkets medvetande.

Kårböle förresten, låter och uttalas nästan som den hälsingska nationalrätten ‘kôlbulle’ om man säger det lite snabbt.

PHOTO by MEGGIE OBS! Taget 2013.

 

 

 

 

Advertisements