Från sjö till bord

Vår dagliga middag. Ja, så kan man nästan kalla det med tanke på all fisk som maken (ibland med viss hjälp av barnbarnet) dragit upp de senaste veckorna.  Många fiskmiddagar har det blivit, flera i veckan faktiskt. Stekta gäddfiléer, friterade abborrfiléer med kapris, trattkantareller (torkade från förra året) och brynt dillsmör, och så det godaste av allt, rökta abborrar.

Maken rensar och röker, jag kokar potatisen och försöker fixa till något som ska likna en remouladsås av vad som finns hemma (inte alltid så lätt att spontanlaga efter recept när det är 3 mil till närmaste affär). Till det en sallad av sådant som äntligen börjat spira i växthuset och pallkragarna.

Rökt abborre betyder alltid en festmåltid, även på en vardag, och eftersom jag just den här dagen också plockat årets första smultron kunde middagen för ovanlighetens skull också avslutas med en liten efterrätt. Smultron, varvade med råkräm och kaksmulor.

Abborrfiske och hjortronsylt

Dottern och barnbarnet lämnade oss i helgen efter en härlig vecka tillsammans. Med dem försvann tyvärr också det vackra vädret och det har nu varit några eländiga dagar med regn och kalla nordliga vindar. Och inte bara eländigt väder, dessutom har Maken fått sig en släng av bältros. Ja, faktiskt en ganska rejäl sådan och tar sig nu igenom dagarna kvalfullt lidande. Men han är tapper och klagar inte. Dessutom finns det inget att göra åt det hela, eftersom de 72 timmarna, inom vilka man kan sätta in antiviral behandling, passerat med råge.

“Rosen” slog ut redan på midsommardagen, men då misstog vi utslagen för myggbett, eftersom myggen också slog ut i full blom lagom till den helgen. Först mycket regn, sedan värmande sol, till lycka för myggen och olycka för oss.

Fisketur

Sexåringen hade längtat efter den här veckan ända sedan besöket förra sommaren. Att dagarna i ända få fiska abborre med sin älskade morfar.

Så fort frukosten var avslutad gav de sig iväg ut med båten, sexåringen och morfar bredvid varandra på aktertoften. Tillbaka hem för att äta lunch och stoppa förmiddagens fångst i sumpen. Fylla på maskburken och sedan iväg ut igen.

Abborrfiskaren

Till middag blev det självklart nyrökt abborre med färskpotatis och hemlagad remouladsås. Och som han åt, sexåringen. Jag hade räknat med att åtta fiskar skulle räcka mer än väl till tre och en halv personer, men ungen satte i sig tre stycken och ropade ändå efter mer. Rökt abborre hade plötsligt blivit den nya favoriträtten. Maken / morfar hade svårt att hinna med att få något i sig för egen del, eftersom han hela tiden måste hänga med i sexåringens tempo och rensa nya portioner.

Det är lycka varje gång något av barnbarnen äter det som serveras utan att knorra, rynka på näsan eller uttala sig vanvördigt om maten i termer som äckligt och liknande. Och fisk brukar ju inte vara det som hör till favoriterna, möjligen lax då. Kanske är det både roligare att äta och smakar bättre när man själv dragit upp fisken.

 

När vi vinkat adjö till våra gäster för den här gången och pustat ut några timmar, tog vi bilen och for upp till vår hjortronmyr för att kolla läget. Premiären var i antågande, liksom hjortronplockargänget.

Myren lyste lovande rödprickig och det skulle bli gott om det gula guldet.

Hjortron 1

Några bär var redan mogna och vi lyckades få ihop ett par deciliter, som hamnade i kastrullen så fort vi kom hem och blev till gudomlig sylt. Hjortronsylt 3

Precis lagom mycket för att räcka till två portioner glass, en till Maken och en till mig. Det är som att årets första smakprov alltid är det som smakar bäst, litet som med kräftorna och surströmmingen. Nyhetens behag, antar jag.

Hjortronsylt 2

Fotbollsläger och rökt abborre

De senaste tio dagarna har mest handlat om att förflytta sig mellan olika aktiviteter, fotboll, fiske och bärplockning.

Först ut var äldste sonen och det nioåriga barnbarnet, som var tillbaka här i Paradiset för en förlängd helg. Sonen tränar ett av Brommapojkarnas pojklag och hade förlagt sommarens träningsläger till vår närbelägna campingplats. Den här gången behövde inte jag tänka på att serva och laga mat utan kunde bara luta mig tillbaka i den lilla bärbara solstolen vid sidan av planen och njuta och titta på när den kommande generationen fotbollsspelare övade passningsspel, att dribbla och skjuta straffar och däremellan under glada skratt susade ner för vattenrutschkanan eller spelade minigolf. Markservicen med frukost, lunch och middag sköttes galant av den serviceinriktade campingpersonalen.

Höjdpunkten för killarna var nog den avslutande träningsmatchen på Älvvallen i Ljusdal mot det lokala pojklaget och med 110 åskådare på läktaren. En mycket jämn, spännande och målrik match som slutade med vinst 8-5 till BP och där barnbarnet svarade för fem av målen. Stolt farmor? Klart som sjutton att jag är stolt och det får man vara, bara man kommer ihåg att det är laget som gör mål.

Herman och Simon 2

Här får äkta glädje ett ansikte.

Några dagar senare var det dags för nästa gäng, Makens dotter Lisa med man och femårig son som anlände för den årliga fiskeveckan. Fiske på hög nivå. Femåringen hann knappt svälja sista tuggan av frukostmackan innan han tog täten ner till bryggan och båten och en heldag bland abborrar och gäddor. Och medan de hade ansvaret att fixa mat till lunch eller middag föll det på min lott, eftersom jag inte fick plats i båten, att se till att ordna något gott till efterrätt. Med cykeln tog jag mig lätt till ett hallonhygge i närheten och blåbär växer det gott om runt husknuten.

Och under veckan hann det serveras både drottningkräm med bryta (norrländskt för att bryta ner hårt bröd i kräm med mjölk), blåbärskaka och blåbärssylt toppad med vaniljkräm och snöägg.

Storfiskare nummer ett efter första dagen visade sig  femåringen vara, som med bara pyttelite hjälp av mamma hade dragit upp den största abborren. Sju hekto visade vågen.

Abborrar i håv

När Maken hade rensat den fisk som skulle rökas till lunch dagen därpå lät han renset ligga kvar på bryggan som middag till räven, som brukar smyga runt huset och titta snett på småfåglarnas matstationer. Men den här gången var det en annan gynnare som hann före. En liten mink, så söt att man bara smälter, trots att man vet vad det betyder för fisk och fåglar/ungar att ha en sådan i sjön. På nolltid hade den förflyttat tre kilo fiskrens ner i stenkistan under bryggan, där den sedan kunde sitta och smaska i lugn och ro.

Själva fick vi så småningom njuta av Makens nyrökta abborrar med våra egna grönsaker och litet hemgjord remouladsås. Och ett bättre betyg för den måltiden tror jag inte Maken/morfar kunde få än femåringens ihärdiga upprepande om och om igen att detta var det godaste han någonsin ätit.

Smultron och björksav

I onsdags var det tack och farväl av första omgången barn och barnbarn, som då reste vidare för ett par dagars besök i Furuviks djurpark innan de fortsatte hem till förorten. Det har varit jätteroligt att ha dem här, synd bara att vädret (detta eviga samtalsämne denna sommar) varit så dåligt. Regn och kallt i tio dagars tid har inte givit mycket utrymme för bad och utflykter, åtminstone inte utomhus.

Ett par kvällar lyckades dock jag och barnbarnen passa in litet smultronjakt mellan skurarna. Och smultron finns det verkligen gott om överallt i hagarna, stora, söta och goda trots det kyliga vädret.

 

Efter att precis hunnit städa ur stugan och fylla på förråden var det dags för nya gäster, vännerna V & M som stannade till på sin väg norrut till Jämtland för att fira V, som fyller jämt om några dagar.

Och vad passade bättre att skåla i för den kommande bemärkelsedagen än ett bubbel från just Jämtland, ett mousserande vin gjort på björksav. En spännande och riktigt god bekantskap med en knappt märkbar beska i eftersmaken. Sedan blev det present och makens nyrökta abborrar till middag.

 

Dagen därpå ¨eskorterade” vi vännerna en bit på vägen innan vi svängde österut vid Ånge och på slingriga grusvägar for vidare mot kusten för att så småningom landa i Mellanfjärden och en god namnsdagsmiddag på restaurang Sjömärket. Halstrad röding med nässelpesto intogs på bryggan medan vi kunde sitta och titta på att alla vackra segelbåtar som kom in för att söka hamn inför natten.