Ugglespaning i Tivoliparken

Vet inte riktigt om man törs lita på att våren är här för att stanna än. Det sägs ju att första lärkan har sju yrväder i stjärten eller att lärkan ska ha snöat tre gånger innan det är vår. Verkar dock vara en viss diskrepans där, sju eller tre… Inte heller vet jag när den första lärkan kom, eller hur många gånger snön har yrt.

Men oavsett vilket, för några dagar sedan trodde jag ändå att nu var den här, VÅREN, och tvekade inte när Maken lockade med mig på spaning efter kattugglefamiljen i Tivoliparken med sina tre ungar, som det kommit så många rapporter om. Och kanske skulle vi hitta vårens första blåsippor.

Men kort är den lycka som varar beständigt. Den där stora gula lampan högt uppe i det blå, som lyste så förföriskt värmande medan vi satt i bilen, fick snabbt erkänna sig besegrad av den isande nordan när vi steg ur.

Tivoliparken ligger i Bergshamra, Solna och är ett litet naturområde inklämt mellan E4 i väster och E18 och röda linjens tunnelbana i öster och med en skyliner i betong bakom ryggen. I söder möter den Brunnsvikens blåa vatten, den här dagen fortfarande till större delen i form av is. Men där isen släppt från land fanns redan gott om snattrande och tjattrande sjöfågel – vigg, sothönor, knipor, massor av gräsänder och några storskrakepar.

Den ohyfsade nordanvinden ställde till kaos i fru Storskrakes frisyr – men vad bryr sig en vind om frisyrer.

 

Under promenaden såg vi inte skymten av vare sig kattuggleungar eller vårblommor. Inte en endaste liten vårlök, tussilago eller blåsippa syntes till. Däremot lystes skogen på sina ställen upp av färgsprakande, och ganska häftig, graffitikonst. En gammal husgrund och en mur fungerade som utställningsväggar.

Vi tog oss upp till områdets högsta punkt och slog oss ner i lä på en kullfallen trädstam. Det medhavda kaffet och äggmackorna smakade gott medan vi njöt av fågellivet runt omkring. Några trädkrypare tycktes leka tafatt runt ett träd, men var alltför snabba för att kameran skulle hinna fånga dem, medan en nötvecka höll på att flytta in i sin nya lya i en diskret liten hålighet i en ask. Och på marken prasslade koltrastarna omkring bland de torra fjolårslöven.

Precis där vi satt fick jag plötsligt syn på bladrosetterna till de första gullvivorna. Ja, det är nog ändå vår i alla fall!

 

PS. Dagen därpå hade temperaturen sjunkit under noll igen och stora snöflingor yrde runt i luften. Håller tummarna för att det var sjunde, eller åtminstone tredje gången gillt!!!

 

 

 

Margareta-kaka

Blåser kallt från sjön idag, men det har ändå varit en fin eftermiddag. Medan jag sitter här och skriver kan jag samtidig titta ut genom fönstret och hålla full koll på mitt ”menageri” av fåglar, ekorrarna Piff och Puff och grannens katter som kivas och trängs runt fågelmaten. Inte katterna, de ligger och lurpassar och hoppas kanske att få en liten sparv till middag.

Här finns svartmesar, tofsmesar, bofinkar, talgoxar, nötvecka, hackspett och de vackra nötkråkorna som nästan ser ut som gigantiska bofinkar. Och så skatorna inte att förglömma, som hoppar fram så lustigt. Väldigt intressant att sitta och titta på samspelet mellan dem, hur vissa samsas fint kring maten medan andra ständigt är i luven på varandra.

Piff, eller är det Puff?

Nötveckan som går upp och ned för det mesta

Fru Bofink

 

 

Maken har varit iväg hela dagen och försökt sig på att fiska regnbåge, tyvärr utan framgång. De ville inte ens nappa på hans nya AIK-spinnare, vilket ju i och för sig är förståeligt tycker hustrun som är en sann Hammarbysupporter. Han var nog litet frustrerad över att inte ha fått någon fisk, för när han kom hem stack han direkt ut på sjön med båten för att försöka fånga en gädda eller några ”Salming”-abborrar. Så middagen får vänta.

Under tiden tror jag att jag ska ta och baka en Margaretakaka med hallon och blåbär att överraska med till kaffet i kväll. Gick en sväng i skogen när Maken var borta. Inte för att jag behöver mer bär egentligen, frysen är mer än full, men man kan bara inte låta bli att plocka när de är så här stora och fina. American size, skulle jag nästan vilja säga.

 

 

Margareta-kaka

 

 

  • 175 gr rumsvarmt smör
  • 2 dl strösocker
  • 3 ägg
  • 4,5 dl vetemjöl
  • 1 dl kokos (valfritt)
  • 2,5 tsk bakpulver
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 2 dl vaniljyoghurt (eller annan smak)
  • 3 dl färska bär (jag har hallon och blåbär, lingon blir också gott)

Gör så här

  1. Rör smör och socker pösigt
  2. Tillsätt äggen ett i sänder
  3. Blanda mjöl, kokos, bakpulver och vaniljsocker och rör ner omväxlande med yoghurten.
  4. Bland 1-2 msk mjöl med bären innan de försiktigt vänds ner i smeten (sägs förhindra att bären sjunker till botten).
  5. Bred ut smeten i en smord och bröad fyrkantig form, 25 x 35 cm och grädda i 200 gr i cirka 25 min. Testa med en sticka.
  6. Dela kakan i större eller mindre fyrkanter.

Formen jag använder ger en ganska tunn kaka, vill man ha litet tjockare bitar används en mindre form, t ex 22 x 30 cm. Självklart går det lika bra med en rund form (gärna med löstagbar botten) eller att helt enkelt fördela smeten i muffinsformar. Då blir gräddningstiden kortare, cirka 8-10 minuter.