Tillbakablick på året som gått – 2013

Januari – februari – mars

Jag vet inte hur länge det är ok att säga Gott Nytt År och önska god fortsättning, men eftersom det är tjugondag Knut idag och den glada julen (och alla därpå följande helger) därmed är slut, så är det väl hög tid. Så,

 Alla mina bloggvänner och andra som tittar in emellanåt – en riktigt god fortsättning på 2014 önskar jag er!

Så här i början av ett nytt år, som fortfarande ligger som ett oskrivet blad framför oss, känns det ändå bra att stanna upp och reflektera över det som varit. För mig och Maken har 2013 varit ett bra år. Även om allt inte gått vår väg finns det så mycket, stort som smått, att känna glädje och tacksamhet över, och där drömmarna gått i krasch får man ta nya tag och försöka hitta andra angreppssätt och lösningar på problemen. Tiden är för kort för att lägga energi på bitterhet och besvikelse.

Vi inledde 2013 med en resa till Nynäshamn, där en exotisk fågel slagit följe med gräsänderna i hamnen, en mandarinand. Vi hittade den direkt, där den låg och guppade som en färgglad italiensk keramikfågel bland alla övriga brunmurriga fåglar.

En av vinterns höjdpunkter var besöket på Landsort, Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Kargt, kallt och isigt och trots detta hittade vi en sånglärka som lyckats överleva den stränga vintern.

Kultur i form av teater tillsammans med äldsta barnbarnen, när vi såg Astrid Lindgrens ”Lotta på Bråkmakargatan” på Stockholms stadsteater.

Påsk i vårt Paradis i norra Hälsingland, där vi som vanligt bjöd vänner och grannar runt sjön på både bländvit snö och strålande sol tillsammans med ärtsoppa, punsch och saffranspannkaka.

April – maj – juni

Ett säkert vårtecken är fotbollsallsvenskan som drar igång i början av april. Den 7 april var det allsvensk hemmapremiär för Makens lag AIK på Nya Råsunda (även kallat Friend’s Arena).

På Musik- och teatermuséet ställde väninnan Kajsas faster Beata Bergström, 92 år, ut bilder från sina 30 år som fotograf på Dramaten, bland annat under Ingmar Bergman. Maken blev ombedd att agera mingelfotograf på vernissagen.

April avslutades med traditionsenlig boule-match med vännerna och på kvällen majbrasa på Ellavallen i Täby.

Under några kalla och regniga dagar i Paris blev en utflykt till Giverny och Monets trädgård en minnesvärd upplevelse. Hemma igen var det dags att packa på nytt inför sommarens flytt till Paradiset.

Midsommaren inleddes i vackert väder med jordgubbar och sommardrink på bryggan, därefter knytis i hagen med grannarna i ”byn”.

I år var det tio år sedan vi överraskade våra vänner under en vandring längs Höga kusten-leden med att be dem vara våra bröllopsvittnen när vi dagen därpå tänkte gifta oss på båten ut till Ulvön, surströmmingens hemvist. Bröllopsklädseln var shorts och vandringskängor och brudbuketten bestod av skogens sista liljekonvaljer. Tioårsjubiléet firades med några rejäla räkmackor hos Lill-Babs på hennes Caffär i Järvsö.

Juli – augusti – september

Att få vakna till en vacker morgon med fågelsång och spegelblank sjö är en ynnest. Att sedan få följa upp med en paddeltur där kajaken skär som en kniv genom ”salsgolvet” och det enda som hörs är lommens skrik, det överträffar det mesta.

Det slår nästan aldrig fel, på Herman-dagen den 12 juli är de första hjortronen mogna och färdiga att plocka. Så även i år, och det blev en spännande utflykt för barnbarnen, som var på besök, när vi på kvällen for iväg för att inspektera ”vår myr”. Inte bara om vi skulle hitta några bär utan också om vi kanske skulle få se en skymt av en någon björn eller älg.

I augusti fick vi rå om barnbarnet Jack en hel vecka när det var dags för föräldrarna att börja jobba igen. Många fisketurer för Jack och morfar blev det, och många abborrar.

När maken senare i månaden hade namnsdag bjöds han på kolbullar och halloncheesecake i kvällssolen ute på hällorna.

I september var det dags att ta tillvara på skogens röda guld och som vanligt kom våra vänner på lingonplockarbesök. I september blev det också en resa hem till förorten för att heja på sonen och hans kompis när de som lag simmade och sprang mellan och över öarna från Sandhamn till Utö i Ö till Ö-loppet. 65 km löpning och 10 km simning!

Oktober – november – december

När naturen gick från olika nyanser av grönt till flammande gult och rött var det dags att packa ihop och flytta hem igen och återknyta kontakterna med barn, barnbarn och våra vänner. Höstlovsvandring längs Roslagsleden med stopp för lek och korvgrillning. Våra egna vandringar en gång i veckan tillsammans med våra vänner. Vid en av dessa kom vi litet vilse men fick hjälp av en get- och åsnefarmande kvinna som med säker hand förde oss genom skogen tillbaka till landsvägen.

Under november blev det två besök på Stockholmsmässan i Älvsjö. Först Matmässan som numera handlar mer om vin och andra alkoholhaltiga drycker än om mat, sedan Fotomässan där Maken hade några av sina bilder utställda.

Allhelgonahelg med gravsmyckning och varma tankar till nära och kära som inte längre finns med oss. Luciafirande på dagis där alla flickor som ville fick vara lucior och där tomtar och pepparkaksgubbar fortfarande var tillåtna, tack och lov.

Julaftonsfirande hos yngste sonen, där barnens julklapp snabbt blev pappornas leksak. Nyårsafton inleddes med att gå ut och heja fram Kajsa i Nyårsloppet. Tolv timmar senare var det dags att hälla upp champagnen och skåla, kramas och pussas och hälsa 2014 välkommet.

Ett rendez-vous med Paris

Maj försvann i ett nafs. Det måste vara årets ”snabbaste” månad med sina helger och klämdagar då allt ska klaras av inför sommarlov och semestrar. Konfirmationer, grillfester, brännbollsmatcher, studentförberedelser för att inte tala om allt som ska stoppas i jorden för att senare kunna skördas och njutas.

Vårt främsta minne av maj är en snabbvisit i Paris för att inkassera min födelsedagsmiddag som Maken förärat mig. Trots kyla och regn och trots att drömmen om vin, ost och jordgubbar och litet romantiskt ”hångel” under blommande kastanjer i någon park gick om intet, hade vi ändå några härliga dagar. Paris är alltid Paris, även när det regnar!

Vi brukar oftast bo i Montmartre när vi är här men den här gången blev det ett budgethotell i Montparnasse. Ett helt OK ställe men där den röda inredningen lätt förde tankarna till att rummen här llängre tillbaka kanske mest hyrdes per timme. Men så länge det är rent och snyggt och det finns dusch och toalett (och inte ett hål i golvet) på rummet lägger vi hellre pengarna på annat än lyxig nattlogi.

 

Hotel Moulin Vert

 

Det enda vi hade satt på önskelistan att göra, om vädret tillät, var ett besök i Monets trädgård i Giveny. Och vi hade tur. En dag med uppehåll och litet värme och vi tog ett tidigt tåget till Vernon. Från stationen promenerade vi sedan de sju kilometrarna längs vad som tidigare varit en gammal järnväg fram till trädgården. Vi var inte de enda besökarna kan jag säga och vi fick köa i nästan en timme innan vi kom in, men det var det värt.

För många år sedan fick jag boken Till bords hos Monet i julklapp av Maken, en underbar bok med fantastiska bilder från trädgården, av hans tavlor och inifrån huset tillsammans med massor av matbilder och recept. Att nu få uppleva allt detta på riktigt var en häftig upplevelse.

 

Det är ju inte för inte som Paris är något av ett Mecka när det gäller “fine dining” och när vädret dessutom inte var på sitt bästa humör blev det många stopp på caféer och restauranger för en espresso, en aperitif, lunch, middag och så kanske ännu en espresso eller ett glas vin.

Vid ett tillfälle fick vi faktiskt en skymt av den legendariska Edit Piaf som materialiserat sig för en stund på jorden och satt och skrev vid ett bord en bit ifrån oss, kanske på någon liten “chanson”, medan hon väntade på sin man, den grekiske frisören Theo Saparo. När även han så småningom förkroppsligade sig blev det ett kärt återseende dem emellan.

 

I övrigt blev det många och långa promenader längs Paris gator med alla sina vackert utsmyckade byggnader och hus. Bara tanken på att man kunnat bygga allt detta för flera hundra år sedan utan någonting av dagens tekniska kunskaper och maskiner som hjälp får det att svindla. Det är lätt att känna historiens blodiga vingslag och låta fantasin flöda fritt kring allt som skett här.

När pölarna på trottoarerna blev för stora för att hoppa över var det enkelt att slinka ner i Paris eget underjordiska blodomlopp –  tunnelbanan. Även om många av de vackra skyltarna som förr markerade nedgångarna till metron bytts ut mot moderna plastiga saker finns det fortfarande några gamla kvar.

 

Ett måste varje gång vi är här är ett besök på 5 Rue des Minimes, en kort och anonym liten gata där Maken jobbade som fotograf under några år. Studion är nedlagd sedan flera år och i lokalen huserar nu ett arkitektkontor. Kvar på hörnet finns fortfarande caféet där luncherna intogs och där chefen varje för – och eftermiddag hämtade en aperitif till sina anställda (istället för kaffe kanske).

 

Marché de la Bastille vid Boulevard Richard-Lenoir är en stor marknadsplats, öppen torsdagar och söndagar. Här finns allt mellan himmel och jord till försäljning och kommersen är snabb och högljudd bland fiskmånglare, blomsterflickor och ost och brödförsäljare för att nämna några. Ett trivsamt och spännande ställe att tillbringa en förmiddag på.

Men allt roligt har ett slut, så även detta besök!

 

Med jobb och dator i packningen har vi nu flyttat upp på landet för att bli här resten av sommaren.