Praktiskt med en TV-kock när fantasin tryter


Under veckorna med OS blev det många timmar framför TVn. Men eftersom det var reklamfinansierade Discovery som ansvarade för sändningarna, innebar det också ideliga och irriterande avbrott för tröttsam reklam. Till slut funkade det inte längre att i varje paus springa på toaletten och kissa omväxlande med att gå ut i köket och koka kaffe, även om kaffe i sig är urindrivande.

Så under många av dessa avbrott fördrev jag istället tiden med att zappa runt bland övriga kanaler i hopp om att hitta något roligare och mer matnyttigt att sätta tänderna i, vilket jag bokstavligt talat också gjorde, när jag plötsligt hamnade hemma i köket hos den engelske kocken Jamie Oliver som höll på att laga middag på under 30 minuter (visas för närvarande vardagar 15.20 i kanal 8). Just vid det här tillfället stod det lax med korv(!) och färgglad tomatsallad på menyn och det såg så gott ut, att jag genast bestämde mig för att testa receptet.

Lax med rökt chorizo och tomatsallad

Ingredienser
(2 pers)

  • 2 laxfiléer
  • 300 gr körsbärstomater, blandade färger
  • 5 kvistar basilika
  • 10 urkärnade kalamataoliver
  • ca 100 gr rökt chorizo
  • 1 msk rödvinsvinäger
  • olivolja
  • 1 dl vatten
  • salt och peppar

Gör så här

  • Börja med det självklara – att tvätta händerna – för här handlar det om matlagning med många fingrar i maten.
  • Koka upp en skvätt vatten, ca 1 dl och hacka under tiden oliverna fint.
  • Blanda olivhacket med ett par matskedar hett vatten och 1-2 tsk olivolja. Ställ åt sidan.
  • Skölj tomaterna och dela dem på olika sätt. Halvera några, klyfta och skiva andra.
  • Lägg allt i en skål, tillsätt rödvinsvinägern och riv ner basilikablad i mindre bitar men spara några till garnering. Smaksätt med salt och peppar och blanda samman allt med händerna.

  • Krydda laxfiléerna efter egen smak (t ex salt, peppar, citronpeppar, chiliflakes eller vilka kryddor du nu föredrar) och lägg med köttsidan ner i kall, non-stick panna på medelvärme. Om du inte har en stekpanna med non-stick yta använd då lite oliv- eller rapsolja så att fisken inte fastnar.
  • Vänd filéerna är det börjar fräsa i pannan (efter ca tre minuter) och stek i ytterligare fem minuter. Tänk på att fisken inte behöver vara helt genomstekt. Den fortsätter att eftersteka när du tar upp den ut pannan och håller den varm under aluminiumfolie.
  • Medan laxen tillagas, värm en mindre stekpanna, skiva chorizon tunt och stek i olja i ett par minuter.
  • Tillsätt tomatröran och låt steka med i cirka 30 sekunder. Vänd runt ett par gånger.

  • Lägg upp chorizo- och tomatsalladen på varma tallrikar, lägg en laxfilé ovanpå och toppa med olivhacket och några basilikablad.

 

Lätt som en plätt, dessutom godare än vilken plätt som helst, och framför allt betydligt hälsosammare. För Mr Oliver tog det 11 minuter att tillaga detta, för mig så där en kvart. Jag var inte riktigt lika välorganiserad i mitt kök.

2016 års version av julgäddan

Long time no bloggin’, men vi har varit litet krassliga,  jag och min dator. Inget allvarligt för egen del, bara en vanlig förkylning. Men den kan vara nog så jobbig när näsan bara rinner. Värre då för datorn, som plötsligt började uppträda förvirrat och emellanåt helt slutade att svara på tilltal. Klart jag blev orolig.

Så det blev en färd till akuten på kommunens Computer Center, där den genast blev inlagd på isoleringsavdelning på grund av misstanke om elakt virus. Ett dygn senare avskrevs virusmisstankarna och doktorn trodde mer på ålderssvaghet och dåligt minne i kombination med stress och hög arbetsbelastning. Efter några injektioner och en elkonvertering samt med order om vila och att ta det litet lugnt kunde vi sedan åka hem igen.

Nu har vi båda piggat på oss  och är back on track igen.

Julen passerade som eko av tidigare jular. Alltför mycket mat, alltför många julklappar och barn som tröttnade mitt i tomtens julklappsutdelningen.

Lugnare, trivsammare och godare var det då på annandagen. Först en spännande eftermiddag på Zinken med annandagsbandy mellan Tellus och Hammarby innan det var dags att, som traditionen numera bjuder, avnjuta julgäddan tillsammans med våra gäddälskande vänner. Varje år ett nytt recept, och den här gången blev det en medelhavsinspirerad variant. Vad sägs om en brochet à la provençale.

Någon mer där ute som uppskattar denna fantastiska fisk? I så fall, var så god, här kommer receptet.

Gädda provençale 

julgadda-5

Ingredienser 4 pers

  • 1,5 – 2 kg gädda, urtagen och fjällad, blir ganska lagom för fyra personer.
  • 8 tomater
  • 2-3 dl vitt vin alt vatten
  • 1 fisk- eller grönsaksbuljongtärning
  • 1 burk kalamataoliver utan kärnor
  • 1/2 dl olivolja
  • 50 – 75 gr smör
  • 1 burk ansjovisfiléer (50 gr)
  • 1 hel vitlök
  • 1 gul lök
  • 1 lagerblad
  • 1 kruka basilika
  • 1 kruka timjan
  • 2 msk kapris
  • pepparrot

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Skala vitlöksklyftorna, men behåll dem hela.
  3. Finhacka lök, basilika och timjan.
  4. Salta och peppra gäddan invändigt, fördela litet av de hackade örterna tillsammans med lagerbladet och ett par skivade vitlöksklyftor i buken och lägg fisken i en smord ugnsform.

    julgadda-1

  5. Skär tre, fyra skåror över ryggen ända ner till ryggbenet och salta och peppra i dem.
  6. Dela ansjovisfiléerna i mindre bitar och fördela tillsammans med lök, vitlöksklyftor och oliver runt fisken.
  7. Klicka över smöret, slå på olivoljan och strö över resten av örterna.
  8. Tillsätt vinet och smulad buljongtärning.
  9. Tillaga i ugnen i cirka 15 min. Ös fisken några gånger emellanåt.
  10. Under tiden skålla och skala tomaterna. Skär i mindre klyftor och ta bort kärnorna.
  11. Fördela tomatklyftor och kapris runt gäddan, ös igen och låt stå i ugnen ytterligare en kvart.
  12. Kolla att köttet lossnar från benet, annars låt den stå kvar en stund till.

    julgadda-2

Serveras med kokt potatis och toppad med rejält med riven pepparrot.

Bon appetit!

julgadda-6

Eftersom detta var allt som blev kvar, tolkar jag det som att middagen uppskattades. Slutet gott alltså!

julgadda-4

Till alla mina läsare och följare där ute i cyberrymden önskar jag ett riktigt

GOTT NYTT ÅR

“The heat is on” eller “Oh, what a night”

Söderfors herrgård

 

Visst skulle väl titlar som The heat is on eller Oh, what a night kunna få tankarna att fladdra i väg litet extra mot kärlekens parnass där uppe bland fluffiga, rosaskimrande moln? Erkänn. Och visst skulle det väl kunna vara en passande rubrik på ett inlägg som ska handla om ett romantiskt dygn på en gulputsad herrgård i Uppland? Eller inte, och i så fall har ni slösat energi helt i onödan genom att låta fantasin skena iväg…

Det “romantiska dygnet” var en present till Maken från hans tidigare fotografkollega Lilla C, hon som har så små, små söta fötter att hon måste åka till Glasgow för att hitta vuxenskor i storlek 33, och hennes italienske make Mario Andretti. Nej, inte den riktige Mario Andretti, men jag brukar kalla honom så för att boosta hans racingego och för att han får åtta och en halv pinnar på den tiogradiga look a like-skalan.

Att presenten även inkluderade mig var naturligtvis ett plus, och ett väldigt generöst och uppskattat sådant. Fast fanns där en baktanke? Kanske var det jag som skulle vara det romantiska inslaget, hihi….

Precis när vi var färdiga att ge oss av hemifrån pep den där speciella signalen i Makens mobil som betyder att några fågelrariteter varit synliga i omgivningarna. Inte bara en gång, utan två! Det första larmet gällde en varfågel i Knutby och det andra en ägretthäger i Märsta.

Varfågel eller ägretthäger? Knutby eller Märsta? Alltid dessa val, Expressen eller Aftonbladet….

Är det OK om vi åker via Knutby, undrade Maken försynt. Jag skulle gärna vilja försöka få en bild på den där varfågeln, inte för att den är sällsynt, utan för att den är så svårfångad.

Visst, meteorologerna hade ju lovat sol och vackert väder och det är alltid spännande att åka på vägar man inte kört tidigare.

I höjd med Rimbo började lätta snöflingor virvla i luften och vid Svanberga på andra sidan Norrtälje hade de förvandlats till lapphandskar. Nu började vi också möta plogbilar som var ute och saltade/sandade och jag tog ett extra stadigt grepp om handtaget ovanför dörren. Bara för säkerhets skull.

Det är lugnt, sa Maken lugnt. Jag lovar att köra lugnt och försiktig.

Vad han sedan tyckte att meteorologerna skulle göra med sina prognoser lämpar sig däremot mindre väl för tryck.

Framme i Knutby hade den vackra julesnön övergått i kraftigt snöblask och vi insåg att det nog inte skulle sitta någon varfågel i en trädtopp och vänta på att bli fotograferad. Så vi fortsatte rakt fram, mot målet för romantiken – Söderfors Herrgård sydväst om Gävle.

Söderfors Herrgård 1

 

Söderfors, en av många gamla vackra bruksorter i Uppland, är beläget på en ö i Dalälven. Under 300 år bestod  den huvudsakliga verksamheten vid bruket av tillverkning av skeppsankare till den svenska örlogsflottan. Den tiden är sedan länge förbi och idag tillverkas här snabbstål av det franskägda företaget Erasteel Kloster AB.

Snabbstål, aciers rapide? Aldrig hört talas om. Finns det långsamt stål också, aciers lentement?

De gamla arbetarbostäderna, som bland annat kantar bygatan upp till herrgården, var tidigare faluröda trähus. Nu har de reveterats, vitkalkats och moderniserats och sedan sålts dyrt till privatpersoner med tjocka plånböcker. Själva herrgården har, som så många andra herrgårdar och slott idag, nischat in sig i hotell-, restaurang- och konferenbranschen.
Bygata

 

Det var när vi checkat in och visats till vårt rum i flygelbyggnaden som det började hetta till. Oj, redan?!  Precis. När vi öppnade dörren till den magnifika sviten i AIK-färgerna svart, gult och guld – de hade verkligen tänkt till där, Lilla C och Mario Andretti, för att ge Maken den ultimata upplevelsen – slog hettan emot oss som en vägg, så att vi nästan fick backa tillbaka ut i korridoren.

Har vi gått fel, är det här verkligen vårt rum eller är det bastun? Ja, så skulle vi ha kunnat tänkt, men det gjorde vi inte. Konstaterade bara att två stora element modell äldre var glödheta och oavsett åt vilket håll vi vred på reglagen förblev de lika varma.

Sviten 1

Kan kanske bli en het natt det här, mumlade Maken när han gick in i badrummet för att inspektera och försöka klura ut hur bubbelbadkaret fungerade.

Var det ett önsketänkande eller menade han elementen?

Eftermiddagen försvann i ett nafs. Vi svalkade oss med det kylda bubblet i ishinken och lät oss väl smaka av frukterna, kakorna och chokladen som stod uppdukade på soffbordet. Lilla C och Mario hade inte sparat på krutet så här långt.

Sedan var det dags för Afternoon tea i en av herrgårdssalongerna med ett fat fyllt av ännu mer godsaker. Små söta sandvikare, varma scones, croissanter och marmelader, ostar, kex, frukt och små pyttefyrkanter av kladdkaka, tysk Käsekuchen och aprikospajer.

Blir mätt bara jag läser vad jag just skrivit, men det var väl ungefär där och då som gourmanden steg in i salongen med det vackert kurbitsmålade taket och knuffade undan gourmeten. Bjuds det så äter man! Här ska ingenting förfaras.

Takmålning

 

En bit in i det njutningsfulla frosseriet insåg vi plötsligt att middagen faktiskt skulle serveras om mindre än två timmar. Men då var det dignande fatet i stort sett redan renrakat. Kvar låg bara några kokostoppar och ett par mandariner som rullade runt in splendid isolation.

Efter att ha sörplat i oss det sista av teet skildes vi åt, Maken och jag. Han gick iväg för att gymma och basta sig i form inför middagen (i den riktiga bastun), medan jag kopplade av med min Arne Dahl-thriller som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

På slaget sju steg vi uppiffade in i matsalen och möttes av servitrisen Sissie, som stod redo med varsitt glas cava i väntan på maten. Sissie, en glad, varm och precis lagom pratsam kvinna med över fyrtio år i jobbet, månade om oss ungefär som om vi var barnen som kommit hem och hälsat på över helgen. Och när ungarna kommer, då brukar det ju bullas det upp.

Hon visade oss till våra platser vid ett vackert dukat bord nära den sprakande brasan. En kandelaber med tända ljus, en champagnefärgad ros i glasvas och stärkta linneservetter i servettringar av borstat stål, antagligen aciers rapide.

Så bar Sissie in den första rätten, en klassiskt löjromstoast på frasigt bröd och med smetana och rödlök som tillbehör. Top notch, som kockarna i TVs matprogram brukar säga.

Ingenting mindre än en fyrarätters var gott nog åt oss enligt Lilla C och hennes Mario-look a like, och rätterna avlöste nu varandra. När det var dags för fasanen höjde dock Sissie ett varningens finger. Den kunde eventuellt innehålla rester av hagel, tecknet på att den var “lokalproducerad”, det vill säga skjuten av bonden nästgårds. Vi klarade oss med tänderna i behåll, men gästerna vid bordet bredvid hojtade plötsligt till litet extra glatt. Det är tydligen med hagel som med mandeln i risgrynsgröten på julen, den som får haglet får önska sig något.

Att utropet Oh, what a night morgonen därpå inte riktigt betydde det som antyddes i inledningen ovan berodde inte på att Maken inte varit tillräckligt kärleksfull, utan mer på dålig sömn på grund av att rummet fortfarande var som en bastu trots öppet fönster hela natten och minusgrader ute. Plus att frosseri alltid straffar sig och att jag aldrig lär mig. Frosseri räknas ju dessutom som en av dödssynderna, så jag ska väl faktiskt vara himla glad att vi fortfarande är i livet.

Efter en lätt frukost, det var inte så mycket som fick plats i magen efter excesserna dagen innan, tog vi en promenad runt bruket och den engelska parken vid Dalälvens strand innan det var dags att styra hemåt igen.

Solen sken från en klarblå himmel och vi bestämde oss för att på hemvägen göra ett nytt, men tyvärr lönlöst, försök att få en skymt av varfågeln i Knutby. Knutby, detta lilla samhälle som för lång tid framöver kommer att få leva med skuggan av tragedin, som hände en januaridag för 12 år sedan, hängande över sig. Ett kriminaldrama som innehöll alla de ingredienser som brukar få media att gå igång på alla cylindrar. Ond bråd död, religion, sex och maktmissbruk med en präst, en barnflicka och Kristi brud i huvudrollerna.

Lugn och stillhet präglade byn, inga människor tycktes vara ute den här vackra dagen och på Knutby krog, där vi stannade för att äta, för att slippa laga middag när vi kom hem, var vi de enda gästerna.

Rätterna på menyn var i huvudsak grekiska och vi bestämde oss för varsin souvlaki med tzatziki och grekisk sallad. Överraskande gott. Och glädjande nog dök det upp några nya gäster när vi var klara att gå.

Knutby krog

Kära Lilla C och Mario,
även om ni aldrig lämnar några spår efter er, har jag ändå förstått att ni ibland smyger in här och läser det jag skriver. Kanske sker det i skydd av mörkret eller när jag sover. Nästa gång ni tittar in, vill jag att ni ska kunna läsa att vi har haft ett alldeles underbart och härligt dygn på Söderfors herrgård, som varmt kan rekommenderas. Tänk bara på att det faktiskt räcker väl så bra med en trerätters också.

Stort och från hjärtat varmt tack för att ni så generöst lät mig var med och dela det här dygnet med Maken.

Kram
/Meggsan

Julgädda – traditionen lever vidare

Det var knappt jag trodde mina öron när Maken i morse meddelade att termometern visade -11 grader. Från +11 till -11 på bara ett par dagar, unbelievable! När vi nu ändå inte fick någon vit jul, då kan det lika gärna vara. Istället hoppas vi på fin skridskois.

Det är inte bara grisarna som lever farligt när julen närmar sig. Detsamma kan gälla gäddorna, åtminstone de i vår sjö.

Det är långt till jul, tänkte de säkert, när de i september lugnt simmade runt i vassar och vikar och kalasade på mört och småabborre. Och visst, alla utom en kan lugnt simma vidare, eftersom det inte är någon annan än vi runt stranden som fiskar dem. Ogräsfisk, säger grannarna och rynkar på näsan. En delikatess, säger nollåttorna (ja, det är så vi kallas där uppe i Hälsingland, med viss respekt dock) i korus med fransmännen, vi som förstår oss på – les connaisseurs.

– Vem vill bli årets JULGÄDDA, ropade Maken samtidigt som han lät sitt mest sofistikerade gäddrag i de svart-gula AIK-färgerna med ett plums landa i den dimhöljda vassruggen.

Gensvaret var dåligt. Några nappade visserligen, men ångrade sig i sista sekunden och hoppade av kroken någon halvmeter ovanför vattenytan. Till slut var det ändå en slank gäddyngling på så där 1,4 kg som tydligen insåg vilken ära det faktiskt var att få koras till titeln Årets Julgädda och därigenom bidra med gastronomisk njutning och hålla fyra gäddälskande vänners middagstraditon vid liv.

Julgädda 2

 

Antar att gäddans oförtjänt dåliga rykte till stor del beror på dess ben, de y-formade, nålvassa sakerna, men de är lätt identifierade tycker jag. Är man ändå orolig och tveksam till mitt påstående, ska man se till att snabbt kasta sig över och förse sig av den benfria stjärtdelen.

Julgädda

 

Tillagningen av julgäddan är mitt ansvar och sker varje år efter nytt recept. I år blev det en så kallad crossover mellan svenskt och franskt: gädda fylld med timjan, persilja, lagerblad och 15 (!) feta vitlöksklyftor plus fem delade på längden och nertryckta i små ‘förborrade’ hål i ryggen och serverad med en välkryddad ratatouille alternativt vitvinssås och potatis, eller varför inte både och.

Om jag får säga det själv, så var årets version en höjdare. Å andra sidan brukar vi säga det varje år, ett betyg så gott som något.

Julgädda med ratatouille

 

Även desserten är densamma år från år, Vivis fantastiska saffranspannkaka med drottningssylt och grädde, och här är det absolut förbjudet att trixa och ändra på ett vinnande recept, som i så fall bara kan bli till det sämre.

 

 

Flexitariskt – det nya 5:2

Jag älskar deckare, men jag har också en alldeles särskild dragning till kokböcker. Kanske inte alltid så hälsosam med tanke på att innehållet i många av dem inte alltid heller är så hälsosamt – men ack så gott.

För några veckor sedan inhandlades de senaste tillskotten i mitt samlande för att uppnå 300 stycken. Litet som Maken i sin jakt på trehundra fågelarter för att få vara med i Club 300. Vet inte om fågelskådareliten börjar tycka att det blivit litet trångt i deras finrum, för nu har de visst höjt ribban till 400 arter. Tveksamt om jag kan göra detsamma, det är trångt nog redan som det är i bokhyllan.

Hur som helst, de nya kokböckerna är 60+ – mat och motion för mogna, skriven av min gamla klasskamrat Louise Hamilton samt Veckans Veggo av Sara Begner, till vardags chef för Coops provkök och redaktör för Coop-tidningen Mersmak.

Kokböcker

Både böckerna innehåller härliga recept på fräsch, ren och inte särskilt komplicerad mat, den ena dock, som namnet antyder, med enbart vegetariska rätter, som dessutom utlovas att aldrig ta mer än 30 minuter att tillaga.

Trender kommer och går, nya ord uppstår. Det senaste i den vägen, både vad gäller trend och ord tycks vara att äta flexitariskt, kanske ett slags 5:2 applicerat på förhållandet “vanlig mat” med kött och fisk kontra vegetarisk.

Men hallå, är vi inte alla flexitarianer emellanåt, utan att vi för den skull sätter etiketter på vårt sätt att äta? Vem äter inte ärtsoppa (utan fläsk då förstås) och pannkakor någon torsdag emellanåt, pasta med en god ostsås eller kanske en broccolipaj utan att ens tänka på att det är just vegetariskt? Däremot är jag övertygad om att det skulle vara positivt både för hälsan och miljön om vi åt litet mer vegetariskt och litet mindre socker och rött kött. Men det är väl som med det mesta – lagom är bäst. Man behöver ju inte bli fanatisk, bara för att man vill må bra.

Och Maken och jag, som gör så gott vi kan för att vara både klimatsmarta och hälsosamma, inledde den här veckan med en tortellinigratäng från just Veckans Veggo. Den blev genast en favorit och kommer definitivt att köras i repris. Säkert en rätt som också kommer att gå hem hos barnbarnen, som kan vara litet kinkiga ibland när det gäller mat.

Tortellinigratäng (4 pers)

Tortellinigratäng

Eftersom jag missat att köpa basilika, tänkte jag att det nog gick lika bra med timjan. Dock  gjorde jag misstaget att slänga på den innan gräddningen, vilket gör att det mest ser ut som en massa skräp som hamnat ovanpå gratängen.

Just det här recepten tar längre tid än de utlovade trettio minutrarna, eftersom man också ska göra egen tomatsås. Då såsen ingår i flera av bokens recept kan det vara idé att laga en större sats på en gång och frysa in.

Tomatsås

Ingredienser

  • 1/2 dl olivolja
  • 1 hackad gul lök
  • 2 skivade vitlöksklyftor
  • 1/2 skivad röd chili
  • 1 förpackning krossade tomater, 400 gr
  • 1 msk socker (kan naturligtvis uteslutas av den renlärige)
  • salt och svartpeppar
  • ev 1 tsk vardera av torkad basilika, timjan och/eller oregano
  1. Hetta upp oljan i en kastrull och stek lök, vitlök och chili 2-3 min utan att de tar färg.
  2. Tillsätt tomater och socker och koka upp. Låt sjuda under lock ca 20 min.
  3. Smaka av med salt, svartpeppar och ev örter och mixa såsen slät med stavmixer.

Gratäng

Ingredienser

  • 4 dl färdig tomatsås
  • 2 dl crème fraiche (15 %)
  • 2 dl vatten
  • 500 gr färsk tortellini (jag valde spenat- och ricottafyllning)
  • 2 dl riven parmesanost (ca 100 gr)
  • färsk basilika

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Blanda tomatsås, crème fraiche, vatten och okokt tortellini i en ugnsäker form.
  3. Strö över parmesanost och gratinera högt upp i ugnen ca 20-25 min.
  4. Toppa med färska basilikablad och servera med en sallad på t ex lättkokt broccoli, färsk spenat och cocktailtomater.

Tortellinigratäng 1

 

Receptet hämtat ur Veckans Veggo, Norstedts.

 

 

 

Brandade à la Aspviken

När jag en kväll förra sommaren satt och zappade mellan mina fyra TV-kanaler (på landet är de inte fler, Barnkanalen inräknad) blev jag fast i ett avsnitt av Trädgårdsmåndag, eller om det var Trädgårdstisdag eller kanske Trädgårdsonsdag – programmet tycks ju byta namn för varje ny säsong – just som programmets kock Tareq Taylor lagade en brandade. Hade aldrig hört talas om rätten tidigare men har förstått att det är ett slags fransmännens motsvarighet till vår lapskojs fast med fisk, typ torsk eller kolja. Det såg både gott ut och enkelt att tillaga och jag bestämde mig direkt att testa receptet.

Nu hanns det aldrig med innan fiskesäsongen var slut och vi flyttade hem och i år har vi, det vill säga Maken, fått vänta ända till slutet av augusti innan firrarna äntligen vaknade till liv och behagade nappa. Kanske har den kalla sommaren bidragit till att de legat lågt för att inte slösa energi i onödan, vad vet jag.

Nu har jag ändå äntligen testat receptet, om än i litet modifierad version. Blir ofta så när man har tre mil till affären och inte har alla ingredienser hemma och Maken t ex plötsligt kommer hem och lämnar över ett knippe nyfångade abborrar som ganska omgående behöver tas om hand  (torsk och kolja är ju inte något som simmar i vår sjö).

Abborrar i håv

De stora abborrarna hamnar i röken och de små, som annars normalt släpps tillbaka, passar utmärkt till den här rätten.

Så var så goda, här kommer min version av brandade.

Brandade à la Aspviken

Brandade 1
Ingredienser
(2 pers)

  • abborrfiléer, cirka 200 gr
  • 4-5 medelstora potatisar av mjölig sort
  • 1-2 vitlöksklyftor
  • rivet skal och saft av en ekologisk citron (även ekologiska sådana tvättar jag alltid i varmt vatten innan)
  • 1 msk hackad dill
  • 1 msk hackad mynta (kan ersättas av persilja, gräslök eller ytterligare 1 msk dill)
  • 1-2 msk olivolja eller rapsolja
  • salt och svartpeppar
  • salladsmix (t ex spenat, rödbetsskott, ruccola), några cocktailtomater i olika färger och gurka
  • 1 msk ättikssprit (12%), 2 msk strösocker och tre msk vatten

Gör så här

  • Skala och koka potatisarna i saltat vatten.
  • Under tiden ta bort alla synliga och kännbara ben på filéerna och ”byxa” dem, det vill säga skär bort remsan med små ben som sitter i mitten av filén och en bit ner. Lätt att känna och följa med fingret.
  • Om filéerna är stor dela dem i mindre bitar, salta lätt och lägg ner i potatisvattnet när potatisen är kokt. Fisken blir klar på bara någon minut.

Fisk och potatis

  • Häll av vattnet och mosa potatis och fisk med en potatisstöt till ett grovt mos.

Fiskmos

  • Tillsätt olivolja, pressad vitlök, rivet citronskal, de hackade örterna samt citronsaft (smaka av med litet i taget)

Citron

  • Fortsätt att mixa samman alla ingredienser till ett något finare mos och smaka av med salt och peppar.
  • Rör ihop ättika, socker och vatten tills sockret löst sig.
  • Fördela salladsmixen på två tallrikar.
  • Halvera tomaterna och hyvla gurka tunt på längden och låt allt få ett snabbt bad i ättikslagen.
  • Stänk litet av lagen över salladen och forma fiskmoset till två eller tre små ägg och lägg på salladen.
  • Fördela tomathalvorna och de hoprullade gurkremsorna litet dekorativt runt om.

En perfekt sommarlunch, gärna utomhus (funkade dock inte den här sommaren) med ett glas vitt vin till.

Brandade 2

Coleslaw eller amerikansk vitkålssallad

Att en av mattrenderna det senaste året har varit det “dragna” köttet i olika varianter, det vill säga ‘pulled pork’, ‘pulled beef’ eller ‘pulled chicken’, kan väl knappast ha undgått någon. Kött som kryddas och lagas i täckt gryta i ugnen på låg värme under många timmar. Jag har själv lagat det med både högrev, fläskkarré och kyckling och det har blivit otroligt gott varje gång. Men som sagt, det tar tid och är inget man gör så där ad hoc när man plötsligt får oväntat besök.

När min lokala ICA-handlare för ett tag sedan bjöd på provsmakning av den färdiglagade och vacuumförpackade varianten pulled turkey, smakade det inte bara gott utan kändes också som något som kunde vara bra att ha på lut i kylen den där dagen när tid, lust och fantasi tryter. För det gör den ju emellanåt, åtminstone för mig, som häromdagen till exempel.

Av de sista potatisarna, som var kvar efter julens alla sillar och Jansson, blev ett gott potatismos och medan köttet värmdes i ugnen blandade jag ihop en god, krämig vitkålssallad. Receptet lyckades jag utverka av servitrisen när vi för många år sedan  åt middag på The Manhattan Chili Co i New York. Det var ett enkelt och okonventionellt matställe som då låg på 43rd Str och Broadway och var känt för sina fantastiska chilirätter och där den här coleslawen var ett av dragplåstren. Till och med inredningen var en ren och skär hyllning till chilin med bland annat bord utformade som chilifrukter i rött, grön och gult.

Om man följer receptet nedan kommer det att bli en rejäl sats, som kanske lämpar sig bättre vid sommarens grillfester, men det är inga problem att göra en mindre mängd. Se bara till att använda alla ingredienserna och smaka er sedan fram vad gäller måttangivelserna. Och för den som avskräcks av mängden fet majonäs är det bara att ta mindre av den och mer av gräddfil eller creme fraiche.

Coleslaw

Coleslaw / Vitkålssallad Manhattan Chili Co style

Ingredienser

  • 1 kg vitkål
  • 3 stora morötter (ca 300 gr)
  • 2  fasta och syrliga äpplen
  • 2,5 dl majonäs (gärna Hellman’s)
  • 2,5 dl gräddfil eller creme fraiche
  • saft och rivet skal av en lime (kan ersättas av en halv citron)
  • 2-3 msk grovkornig fransk senap
  • 2-3 msk socker

Metod

  • Blanda majonäs, gräddfil, socker, senap tillsammans med saft och rivet skal av limen. Tillsätt inte allt socker, senap och lime från början utan smaka av efter egna preferenser.
  • Skölj kålen och strimla fint, gärna i matberedare. Plocka bort alla större bitar som matberedaren missat och skär i mindre delar.
  • Tvätta, skala och riv morötterna grovt.
  • Tvätta, skala och tärna äpplena.

Tillagning

  • Blanda allt i en stor skål (ej metall) och låt gärna stå i kylen över natten så att smakerna mognar.

Blanda sallad

Kan sedan serveras till det mesta, till exempel grillad fisk, hamburgare eller som här pulled turkey.

Pulled turkey med coleslaw_redigerad-1

PS. Har googlat och sett att The Manhattan Chili Co fortfarande finns kvar, men har nu flyttat till 42nd and Grand Central Terminal, för den som har vägarna förbi. Utbudet verkar större nu, men kanske på bekostnad av trivselfaktorn.

Kräftsoppa à la Maj

Nu har det varit grått, vått och eländigt i snart en månads tid. Ett riktigt ”sopväder” alltså. Men man skulle också kunna vända på det och säga att det är ett perfekt soppväder.

Maken är iväg på sin nära nog dagliga runda runt Angarnsjön i jakten på nya arter. Ny månad och ett helt blankt papper som ska fyllas i den månatliga arttävlingen när det gäller fågelobservationer i just Angarn. Bloody serious bird watchers’ stuff!

Under tiden har jag varit och inhandlat en flaska vin och litet gott bröd. Hemma igen ska jag försöka reprisera min väninna Majsans god kräftstjärtssoppa, som hon och hennes man bjöd på när vi för ett tag sedan var och hälsade på i deras fina om- och tillbyggda stuga (numera hus) på Torö.

Listan på ingredienser nedan är helt enligt Majsans recept, men som så ofta när jag ska laga efter recept brukar det bli små justeringar här och där. Ibland för att jag tror att tillsatsen av några vitlöksklyftor, litet chili eller fransk senap kan förhöja smaken ytterligare, ibland för att jag helt enkelt inte fått tag i alla ingredienser som ingår och därför tager vad jag haver. Jag kommer dock att noga ange eventuella avvikelser från originalreceptet.

Kräftsoppa à la Maj
6-8 pers

Soppan serverad

Ingredienser

Ingredienser

  • 3 stora morötter
  • 1 medelstor gul lök
  • Några matskedar smör eller rapsolja till stekning
  • 1,5 l vatten ( alt byt ut några deciliter vatten mot vitt vin)
  • 3 buljongtärningar eller motsvarande koncentrerad fiskfond (Touch of Taste eller liknande)
  • 400 gr kräftost (mjukost)
  • 1 burk creme fraiche
  • 1 burk kräftstjärtar (OBS! här har jag istället använt räkor + 2 laxfiléer)
  • 3 msk idealmjöl
  • 1 knippa dill
  • Salt och svartpeppar

Gör så här

Riv morötterna grovt och hacka löken och fräs mjuka i smör eller olja.

Här gäller det att se upp så att det inte "bidde en tumme" också

Här gäller det att se upp så att det inte “bidde en tumme” också

Fräsa morötter och lök

Pudra över idealmjölet, rör om och tillsätt vattnet och buljongtärningarna.

Har sett runt om på olika matbloggar att det är väldigt populärt att plåta olika rinnande tillsatser, så det är bara att hänga på även om det är ganska krångligt att hantera kameran med ena handen medan man häller med den andra. Man gör så gott man kan!

Har sett runt om på olika matbloggar att det är väldigt populärt att plåta rinnande tillsatser, så det är bara att hänga på även om det är ganska krångligt att hantera kameran med ena handen medan man häller med den andra. Men man gör så gott man kan!

Eftersom jag inte hade något idealmjöl hemma hoppade jag över det här steget för att avvakta tills soppan var klar. Känns soppan för tunn kan man tillsätta litet maizenamjöl utrört i vatten.

Det är ju lördag, därför byter jag ut litet av vattnet mot en skvätt vin.

Det är ju lördag, därför byter jag ut litet av vattnet mot en skvätt vin.

Låt soppan sjuda några minuter och rör ner kräftost och creme fraiche och låt koka upp.

Eftersom kräftstjärtarna var slut på ICA fick det bli en burk räkor istället. Men när jag gick igenom receptet litet noggrannare insåg att det inte framgår hur stor burk kräftstjärtar som avses och det kändes som att den burk jag köpt (170 gr) nog var i minsta laget till den angivna mängden vätska. Så jag rekommenderar att man tar 2 burkar x 170 gr, och varför inte en av varje sort av räk- och kräftstjärtar. Orkade jag gå tillbaka till affären igen? Nej, räddningen blev istället snabbtining av ett par laxfiléer som skramlat länge nog i frysen.

För den, som i likhet med mig, inte har haft i något idealmjöl är det nu dags att kolla konsistensen på soppan. Känns den tunn kan man tillsätta 2-3 matskedar maizenamjöl utrört i litet vatten.

Skär laxfiléerna i kuber och lägg ner i den kokande soppan.

Laxkuber

Salta och peppra lätt på laxkuberna.

Häll av spadet på räkorna / kräftstjärtarna och tillsätt.

Tillsätt räkor

Drag genast kastrullen från plattan;  om räkorna eller kräftorna får koka blir de lätt sega.

Justera kryddningen med eventuellt litet salt och några varv på pepparkvarnen.

Hacka och tillsätt dillen.

Hacka dill

Räksoppa

Voilà!

Nu hör jag en nyckel i dörren och strax kliver en frusen make över tröskeln. Right on time! Dags att hälla upp resten av vinet i glasen och servera soppan med ett gott bröd till.

Soppan serverad 2

Lingongravad sik med senapssås

Häromdagen kom jag över en jättefin, färsk laxsida (1,5 kg) på Coop för bara 39:-/kg. Självklart hamnade den i korgen. Det är ju snart jul och gravad lax är ett måste på julbordet. Tanken på gravad lax påminde mig också om att jag i ett tidigare inlägg (det om om vår lingonplockarhelg) lovat att återkomma med ett recept på min då lingongravade sik.

När hösten nalkas går siken till och det brukar aldrig slå fel att Maken lyckas landa flera fina sikar i frysen, som till exempel den här lilla godingen på dryga två kilo. Kanske skulle sikfiske kunna bli en framtida källa till extrainkomster med tanke på att färsk sik på Melanders Fisk i Täby kostade 300 kr/kg senast jag passerade förbi där!

Siken är en fantastiskt matfisk och lika god oavsett om den är rökt, ugnbakad eller gravad. Jämfört med laxen, åtminstone den odlade, har den dock det emot sig att köttet inte har laxens aptitliga (men konstgjorda!) rosa färg utan en mer gråblek ton.

Sik

Receptet nedan är detsamma som jag brukar använda när jag gravar lax. Tänk dock på att sik oftare än lax drar på sig parasiter och därför bör frysas under minst fem dygn innan den gravas.

Lingongravad sik med senapssås

Upplagd sik_redigerad-1

Ingredienser

  • 2 sikfiléer på sammanlagt 1 kg
  • 0.5 dl salt
  • 1 dl socker
  • 1-2 msk grovt stött vitpeppar
  • 1 knippa grovt hackad dill

********************************************

Så här långt ett vanligt standardrecept för gravning av fisk; salt, socker, peppar och dill. Antingen kan du stanna här och hoppa direkt till “Så här gör du” eller fortsätta och ge gravningen en personlig touch genom att lägga till dina egna favoritkryddor, som kan vara allt från till exempel rosépeppar, skal och saft från lime, citron eller apelsin, fänkålsfrön och enbär till whisky, gin, calvados eller vodka. Bara den egna fantasin sätter gränserna! Här är mina favoriter:

  • 1 msk grovt krossad rosépeppar
  • 0.5 dl lingon, färska eller frysta (spara några till serveringen)
  • (valfritt 3 msk calvados eller annan alkohol, gin går t ex mycket bra ihop med enbär)

Eftersom den gravade siken den gången var tänkt som en förrätt serverades  den med rostade brödtärningar av kavring, blandad sallad eller ruccola och några lingon som dekoration.

Så här gör du

  • Placera filéerna med skinnsidan ned på en skärbräda. Känn med fingrarna efter eventuella ben och ta bort dem med en fiskpincett.
  • Blanda ihop socker och salt ordentligt och fördela blandningen jämt över filéerna.
  • Strö pepparkorn, lingon och dill över filéerna och eventuellt några skedar alkohol.

Sik - Lavaret 8

  • Lägg ihop filéer med skinnsidorna utåt och placera i plastpåse. Lägg i en form för att undvika läckage och låt vila i kylen i två dygn.
  • Häll av det spad som bildats och skrapa av det mesta av kryddningen och skär upp filéerna i tunna skivor.

Senapssås

  • 1,5 msk slottssenap
  • 1 msk Dijonsenap
  • 2 msk farinsocker
  • 1 msk röd (eller vit) vinäger (lite i taget och smaka av)
  • saften av en halv citron (lite i taget och smaka av)
  • 2 dl rapsolja
  • en knippa hackad dill
  1. Blanda senap, litet av vinägern och citronsaften samt farinsockret men spara gärna ett par teskedar socker som blandas med den hackade dillen och får dra under tiden. Dillsmaken kommer fram bättre då.
  2. Vispa i oljan, droppvis till att börja med.
  3. Tillsätt dillen när såsen tjocknat.
  4. Smaka av med ev ytterligare vinäger och citronsaft.
  5. Om såsen är för tjock går det bra att späda den med litet vatten till önskad konsistens.

Upplagd

Kantarellpaj med norrländsk touch

Det är märkligt hur saker och ting upprepar sig år från år. När det är dags att stänga landet och flytta hem till förorten igen och det egentligen är hög tid att börja packa ihop våra pinaler, städa upp både ute och inne, ta upp båten och plocka undan för vintern, vad gör vi då? Jo, jag fortsätter att ränna runt i skogarna och plocka på mig ännu mer trattkantareller och lingon, trots jag vet att det inte längre finns någon plats för dem i frysen. Och maken då? Jo, han fortsätter ihärdigt att lägga ut sina nät varje kväll i hopp om att få en sik som vi ska kunna testa att röka, något vi aldrig gjort. Men varje dag är det samma sak, tomma nät. Ända till sista morgonen, då behagar en tvåkilos sik äntligen fastna. Inser att det inte finns någon plats för den heller i frysen, men den lär säkert hålla sig tills vi kommer hem om jag packar in den bland alla frysförpackningarna med bär som också ska med hem.

Sedan är det kylskåpet som ska tömmas på sitt innehåll, sådant som man inte har riktigt samvete att kasta om det går att undvika. Så vad gör man med en ledsen purjolök, några gräddskvättar, messmöret som ingen rört sedan surströmmingsfesten och äggförpackningen som redan passerat bäst föredatum? Fast det vet väl alla att ägg håller sig minst en månad efter utgånget datum om de förvaras i kylskåp. Det är bara att knäcka ett i taget och lukta om man ändå är osäker. Och så var det ju då de nyplockade trattisarna och lingonen.

Det känns som detta skulle kunna räcka till en paj! En trattkantarellpaj med en norrländsk touch i form av messmör och lingon. Sagt och gjort, så här blev det.

Kantarellpaj med norrländsk touch

En bit paj

Ingredienser

Ingredienser

Pajdeg

  • 175 gr smör
  • 4 dl mjöl
  • 1 tsk salt
  • 2 tsk torkad timjan
  • ½ msk vatten + ½ msk vinäger (öka mängden vid behov)

Fyllning

  • Cirka 1 l rensade trattkantareller (eller annan svamp)
  • 1 sköljd och strimlad purjolök
  • (Litet hackade färska örtkryddor, t ex persilja eller gräslök om man råkar ha till hands, valfritt)
  • 4 ägg
  • 4 dl kaffegrädde (eller t ex hälften mjölk/hälften vispgrädde)
  • 1 dl riven ost (jag använde parmesanost)
  • 2 pressade vitlöksklyftor
  • 2 tsk fransk senap
  • 2 msk messmör
  • 1 dl färska eller frysta lingon
  • Salt och peppar

Så här gjorde jag

  • Sätt ugnen på 225 grader.
  • Mixa ihop ingredienserna till pajdegen i en matberedare.
  • Kavla ut degen och för över i en pajform.

Pajbotten

  • Nagga pajbotten med en gaffel och grädda den i cirka 8-10 minuter tills ytan är torr.
  • Dela trattkantarellerna i mindre bitar och fräs i torr panna tills all vätska dunstat.
  • Tillsätt litet rapsolja eller en klick smör tillsammans med purjohacket (och ev hackade örter) och låt fräsa några minuter utan att ta färg.
  • Salta och peppra efter smak.
  • Vispa upp äggen och tillsätt grädden.

Äggsmet

  • Tillsätt övriga ingredienser förutom lingonen under omrörning och smaka av med salt och peppar.

Messmör

  • Fördela svamp-lökfräset i det gräddade pajskalet och strö över lingonen.

Fyllning

  • Häll över äggsmeten och sätt in pajformen i ugnen.

Fyllning 2

  • Sänk temperaturen till 200 grader och grädda i cirka 25-30 minuter tills fyllningen har stannat. Täck med smörpapper om pajen är på väg att bli bränd.

Paj 3

Pajen serverades med en sallad på de sista tomaterna och gurkan i växthuset  och en blandning av köpt, färsk spenat och sallad från det egna landet.