Nyanser av dimma

Dimmornas tid är nu, när kall luft sveper över det fortfarande uppvärmda vattnet, blandar sig med luften där och bildar dimrök över sjön.

Fenomenet, som kallas sjörök, gör vissa morgnar är mer trolska och magiska än andra. Det är lätt att förstå att människor förr tyckte sig se olika väsen i dimslöjorna som rörde sig över vattnet – och över ängar med för den delen, som när älvorna dansade.

Ibland är dimman så tät att man bara väntar sig att få höra en mistlur ljuda i det ogenomträngliga, andra gånger är man redo att ringa brandkåren, när man tycker sig se rök välla upp bakom grannens stugan tvärs över sjön.

Klicka på bilderna för att göra dem större

Hösten är här och snart kommer sjöröken att ersättas av snöröken!

****************

Det blev en märklig sommar det här året, och för vår del dessutom en försenad sommar, men där jag till slut ändå skulle få plocka mina efterlängtade bär.

Säkert var vi många som hoppats och trott att coronan skulle vara över när sommaren och semestrarna kom. Men nej, den fortsatte att hänga över axeln på oss som en stor osynlig fiende och skapa lidanden och stora påfrestningar för väldigt många. Samtidigt var det ironiskt nog just tack vare pandemin som jag snabbt kunde få tid för operation av min spinal stenos (förträngning av ryggmärgskanalen) som plågat mig under två år. Inte heller behövde jag ha dåligt samvete för att ha tagit någon annans plats. Många patienter valde själva att avboka sin inplanerade operationer och behandlingar av rädsla för att bli smittade med covid 19, och plötsligt stod kirurger och ortopeder utan patienter och med hål i sina operationsscheman.

– När vill du komma, frågade så ortopeden vid vårt första coronasäkrade samtal över telefon.

– Får jag välja skulle jag gärna vilja kunna gå och röra mig igen utan smärtor när det är dags för hjortronpremiären.

– Hjortronpremiären??? Hm…, jaha…, och när infaller den?

– Den 12 juli!

Lång tystnad.

– Äh, hmm, är inte det VÄLDIGT tidigt?

– Nej, på mina myrar är de första bären alltid klara att plocka på Herman-dagen den 12 juli.

Åter igen en lång tystnad bortsett från ljudet av någon som knappade på ett tangentbord.

– Kan du vara här kl 08.00 torsdagen den 11 juni? Då har du fyra veckor på dig att läka ihop, och det bör du klara. Men kom ihåg, minsta sår eller rispa i hudkostymen och du kommer att skickas hem direkt.

Hudkostymen var intakt, operationen gick bra och när jag vaknade upp igen var alla smärtor som bortblåsta. Helt otroligt. Och i början av juli kunde vi, en månad senare än vanligt, äntligen landa i vårt paradis, och i den knähöga blomsteräng av prästkragar, rödfibbla, gräs och ogräs som vår gräsmatta då hunnit förvandlas till.

Att se hur snabbt naturen tar tillbaka sin rättmätiga egendom, när vi inte sköter om det vi har till låns, borde få oss att tänka till. Extremväder, bränder, pandemier, och växtlighet och djur som flyttar fram eller drar tillbaka sina positioner i takt med att klimatförändringarna ändrar deras livsbetingelser är kanske naturens sätt att sätta ner foten och ryta till på skarpen: Skärp er, och sluta att exploatera mig för att tillfredsställa era egon och ert habegär! Tiden håller på att rinna ut, men lyssnar vi….?

****************

Så var den då äntligen här, söndagen den 12 juli och det var det dags att stiga in i den där bärbubblan som börjar med jakten på myrens gula guld, hjortronen (rubus chamaemorus) och slutar någon av de första veckorna i september med plockning och rensning av skogens röda guld, lingonen (vaccinium vitis-idaea).

Det är alltid lika spännande att en tidig morgon kliva ut på den vattensjuka myren och mötas av den omisskännliga myrdoften av våt vitmossa (som by the way inte alls är vit utan uppvisar alla färger från grönt till gult, rött och brunt) och torv, tillsammans med ett svagt stråk av sötma. Kanske från pors eller skvattram.

Vi sveper med ögonen över myren för att inte överraskas av någon björnhona med ungar eller en älg, men allt är tyst och stilla bortsett från vattnets gurglande läte när det fyller upp hålen som våra fotsteg lämnar efter sig. För varje steg tar mossan ett ordentligt tag om stövlarna och håller oss fast några sekunder innan den högst motvilligt släpper greppet.

Maken fortsätter bort mot älgpasset för att lägga ifrån sig sin kamerautrustning, medan jag viker av åt höger och följer en av alla de stigar som älgarna trampat upp kors och tvärs över myren.

Jag kan direkt konstatera att det åtminstone på den här myren kommer att bli en riklig skörd, men än så länge är det mesta rött och omoget. Jag är noga med var jag sätter mina fötter när jag försiktigt kryssar mellan de röda bären och plötsligt står de där framför mig, två hjortron, vackra och perfekta i färg, form och mognad.

Hjortron är inget man plockar med bärplockare, och så här i början handlar det verkligen om att ta ett bär här och ett där, med många steg emellan. Ett rejält rehabpass skulle man kunna säga.

Jag anser mig vara en ganska generös person och väl hemma igen med min skörd delar jag ofta och gärna med mig av den till vänner och bekanta. Men om någon klampar in på “min” myr innan jag fyllt mitt eget behov blir jag som en tigrinna, som skyddar sina ungar, fast i mitt fall gäller det alltså det gula guldet. I sådana ögonblick förtränger jag snabbt att det finns något som heter allemansrätten.

En timme in i plockandet så händer det. Jag hör en bil som kommer körande på den ensliga skogsvägen och så en dörr som slås igen. Jag rätar på ryggen och stirrar åt det håll där den eventuella inkräktaren bör dyka upp. Och plötsligt klafsar två äldre män in på myren med varsin stor korg i näven. Jag har tagit på mig min suraste min, men den kan dessvärre inte avskräcka dem eftersom avståndet mellan oss är alltför långt.

– Här var det inget moget än, bara kart, ropar den ene och lyfter artigt på kepsen när de till slut upptäcker mig.

– Nej, och det kommer nog att ta MINST två, tre veckor innan man kan plocka dom, hojtar jag tillbaka (och då ligger de redan i min frys, ska ni veta).

En stund senare ger männen upp och på väg tillbaka mot bilen stannar de till, ropar och pekar ner i mossan.

– Det finns några mogna här, men vi lämnar dom till dej.

Jag tackar och skäms ett kort ögonblick över mina förutfattade tankar om att de förmodligen skulle fylla sina korgar med hjortronkart nu när de inte hittade några mogna bär.  I min värld är det förbjudet att plocka omogna bär, eftersom hjortronplantan då dör. Ja, jag har inte några vetenskapliga belägg för detta, men det är vad jag har hört och läst, och då förhåller jag mig till det.

Tillsammans lyckades Maken och jag få ihop en knapp liter hjortron den här premiärdagen.

Och av den skörden kokades den vackraste konjaksfärgade sylt man kan tänk sig och som smakade himmelskt tillsammans med en bit ugnsbakad chèvreost.

Tänk att man bara kan ÄLSKA att gå böjd som en märla på en myr i två timmar och allt man kommer hem med är 772 hjortron. Ja, så är det, jag räknar dem. Varje gång. Förmodligen något slags defekt jag har.

****************

PS Vad gäller lingonplockningen brukar vi varje höst samla ett gäng vänner hos oss för att umgås, äta gott och plocka och rensa lingon. I år var det bara ett par som vågade besöka oss mot löfte om egen stuga. Och det var härligt att äntligen få umgås lite mer på riktigt, även inomhus trots avstånd Tillsammans hann vi även skrapa ihop och rensa cirka  65 liter bär. Inte så illa pinkat, som en av deltagarna försynt uttryckte det.

Hösten står för dörren

I mitten av augusti kändes det som att hösten redan var här och gläntade på dörren. Morgondimman, som fick sjön att likna en pennteckning och som sedan övergick i sjörök när solen började värma upp luften.

grontuva-i-morgondis

sjorok

Dagarna blev svalare och naturen klädde sig allt mer i brunt och gult. Det höga gräset vajade torrt och visset, blåbärsriset tappade sina blad och de enda färgklickarna tycktes utgöras av de klart lysande rönnbären och skogens lingonröda tuvor.

Men sommaren gav sig inte så lätt. Den stretade emot, drog igen dörren framför näsan på hösten och bjöd på några härliga sensommarveckor i september.

ronnbarstrad

Det är gott om rönnbär i år och ska man tro Bondepraktikan tyder en stor rönnbärsskörd på en sträng vinter. Men huruvida det stämmer, därom tvistar de lärde numera.

ronnbarsklase

Det är också ett gott lingonår, åtminstone där vi håller till. Häromveckan gick också årets lingonrally av stapeln tillsammans med våra vänner. Dock bara två av dem den här gången, då ett par var upptagna av ett hejdundrande födelsedagskalas och dessutom höll på att förbereda inför premiären av hummerfisket på västkusten och det andra paret trampade sig genom Frankrike i sitt anletes svett (över +30 grader mest varje dag enligt rapporterna) på sina “motherfucking bikes”.

lingonroda-tuvor

Fördelat på fyra personer får man väl ändå säga att vi åstadkom ett gott dagsverke, när vi tillsammans fick ihop drygt nittio liter av det röda guldet.

lingonrensning

Lika roligt som det är att plocka, lika tradigt är det att rensa, men med litet samtidig vinprovning av tre vita viner gick rensningen som en dans.

lingonskord

Även om sommaren nu verkar sjunga på sista versen är det inte höst än, åtminstone inte enligt den meteorologiska definitionen där dygnsmedeltemperaturen inte får överstiga tio grader under fem dygn.

 

Lingongravad sik med senapssås

Häromdagen kom jag över en jättefin, färsk laxsida (1,5 kg) på Coop för bara 39:-/kg. Självklart hamnade den i korgen. Det är ju snart jul och gravad lax är ett måste på julbordet. Tanken på gravad lax påminde mig också om att jag i ett tidigare inlägg (det om om vår lingonplockarhelg) lovat att återkomma med ett recept på min då lingongravade sik.

När hösten nalkas går siken till och det brukar aldrig slå fel att Maken lyckas landa flera fina sikar i frysen, som till exempel den här lilla godingen på dryga två kilo. Kanske skulle sikfiske kunna bli en framtida källa till extrainkomster med tanke på att färsk sik på Melanders Fisk i Täby kostade 300 kr/kg senast jag passerade förbi där!

Siken är en fantastiskt matfisk och lika god oavsett om den är rökt, ugnbakad eller gravad. Jämfört med laxen, åtminstone den odlade, har den dock det emot sig att köttet inte har laxens aptitliga (men konstgjorda!) rosa färg utan en mer gråblek ton.

Sik

Receptet nedan är detsamma som jag brukar använda när jag gravar lax. Tänk dock på att sik oftare än lax drar på sig parasiter och därför bör frysas under minst fem dygn innan den gravas.

Lingongravad sik med senapssås

Upplagd sik_redigerad-1

Ingredienser

  • 2 sikfiléer på sammanlagt 1 kg
  • 0.5 dl salt
  • 1 dl socker
  • 1-2 msk grovt stött vitpeppar
  • 1 knippa grovt hackad dill

********************************************

Så här långt ett vanligt standardrecept för gravning av fisk; salt, socker, peppar och dill. Antingen kan du stanna här och hoppa direkt till “Så här gör du” eller fortsätta och ge gravningen en personlig touch genom att lägga till dina egna favoritkryddor, som kan vara allt från till exempel rosépeppar, skal och saft från lime, citron eller apelsin, fänkålsfrön och enbär till whisky, gin, calvados eller vodka. Bara den egna fantasin sätter gränserna! Här är mina favoriter:

  • 1 msk grovt krossad rosépeppar
  • 0.5 dl lingon, färska eller frysta (spara några till serveringen)
  • (valfritt 3 msk calvados eller annan alkohol, gin går t ex mycket bra ihop med enbär)

Eftersom den gravade siken den gången var tänkt som en förrätt serverades  den med rostade brödtärningar av kavring, blandad sallad eller ruccola och några lingon som dekoration.

Så här gör du

  • Placera filéerna med skinnsidan ned på en skärbräda. Känn med fingrarna efter eventuella ben och ta bort dem med en fiskpincett.
  • Blanda ihop socker och salt ordentligt och fördela blandningen jämt över filéerna.
  • Strö pepparkorn, lingon och dill över filéerna och eventuellt några skedar alkohol.

Sik - Lavaret 8

  • Lägg ihop filéer med skinnsidorna utåt och placera i plastpåse. Lägg i en form för att undvika läckage och låt vila i kylen i två dygn.
  • Häll av det spad som bildats och skrapa av det mesta av kryddningen och skär upp filéerna i tunna skivor.

Senapssås

  • 1,5 msk slottssenap
  • 1 msk Dijonsenap
  • 2 msk farinsocker
  • 1 msk röd (eller vit) vinäger (lite i taget och smaka av)
  • saften av en halv citron (lite i taget och smaka av)
  • 2 dl rapsolja
  • en knippa hackad dill
  1. Blanda senap, litet av vinägern och citronsaften samt farinsockret men spara gärna ett par teskedar socker som blandas med den hackade dillen och får dra under tiden. Dillsmaken kommer fram bättre då.
  2. Vispa i oljan, droppvis till att börja med.
  3. Tillsätt dillen när såsen tjocknat.
  4. Smaka av med ev ytterligare vinäger och citronsaft.
  5. Om såsen är för tjock går det bra att späda den med litet vatten till önskad konsistens.

Upplagd

Kantarellpaj med norrländsk touch

Det är märkligt hur saker och ting upprepar sig år från år. När det är dags att stänga landet och flytta hem till förorten igen och det egentligen är hög tid att börja packa ihop våra pinaler, städa upp både ute och inne, ta upp båten och plocka undan för vintern, vad gör vi då? Jo, jag fortsätter att ränna runt i skogarna och plocka på mig ännu mer trattkantareller och lingon, trots jag vet att det inte längre finns någon plats för dem i frysen. Och maken då? Jo, han fortsätter ihärdigt att lägga ut sina nät varje kväll i hopp om att få en sik som vi ska kunna testa att röka, något vi aldrig gjort. Men varje dag är det samma sak, tomma nät. Ända till sista morgonen, då behagar en tvåkilos sik äntligen fastna. Inser att det inte finns någon plats för den heller i frysen, men den lär säkert hålla sig tills vi kommer hem om jag packar in den bland alla frysförpackningarna med bär som också ska med hem.

Sedan är det kylskåpet som ska tömmas på sitt innehåll, sådant som man inte har riktigt samvete att kasta om det går att undvika. Så vad gör man med en ledsen purjolök, några gräddskvättar, messmöret som ingen rört sedan surströmmingsfesten och äggförpackningen som redan passerat bäst föredatum? Fast det vet väl alla att ägg håller sig minst en månad efter utgånget datum om de förvaras i kylskåp. Det är bara att knäcka ett i taget och lukta om man ändå är osäker. Och så var det ju då de nyplockade trattisarna och lingonen.

Det känns som detta skulle kunna räcka till en paj! En trattkantarellpaj med en norrländsk touch i form av messmör och lingon. Sagt och gjort, så här blev det.

Kantarellpaj med norrländsk touch

En bit paj

Ingredienser

Ingredienser

Pajdeg

  • 175 gr smör
  • 4 dl mjöl
  • 1 tsk salt
  • 2 tsk torkad timjan
  • ½ msk vatten + ½ msk vinäger (öka mängden vid behov)

Fyllning

  • Cirka 1 l rensade trattkantareller (eller annan svamp)
  • 1 sköljd och strimlad purjolök
  • (Litet hackade färska örtkryddor, t ex persilja eller gräslök om man råkar ha till hands, valfritt)
  • 4 ägg
  • 4 dl kaffegrädde (eller t ex hälften mjölk/hälften vispgrädde)
  • 1 dl riven ost (jag använde parmesanost)
  • 2 pressade vitlöksklyftor
  • 2 tsk fransk senap
  • 2 msk messmör
  • 1 dl färska eller frysta lingon
  • Salt och peppar

Så här gjorde jag

  • Sätt ugnen på 225 grader.
  • Mixa ihop ingredienserna till pajdegen i en matberedare.
  • Kavla ut degen och för över i en pajform.

Pajbotten

  • Nagga pajbotten med en gaffel och grädda den i cirka 8-10 minuter tills ytan är torr.
  • Dela trattkantarellerna i mindre bitar och fräs i torr panna tills all vätska dunstat.
  • Tillsätt litet rapsolja eller en klick smör tillsammans med purjohacket (och ev hackade örter) och låt fräsa några minuter utan att ta färg.
  • Salta och peppra efter smak.
  • Vispa upp äggen och tillsätt grädden.

Äggsmet

  • Tillsätt övriga ingredienser förutom lingonen under omrörning och smaka av med salt och peppar.

Messmör

  • Fördela svamp-lökfräset i det gräddade pajskalet och strö över lingonen.

Fyllning

  • Häll över äggsmeten och sätt in pajformen i ugnen.

Fyllning 2

  • Sänk temperaturen till 200 grader och grädda i cirka 25-30 minuter tills fyllningen har stannat. Täck med smörpapper om pajen är på väg att bli bränd.

Paj 3

Pajen serverades med en sallad på de sista tomaterna och gurkan i växthuset  och en blandning av köpt, färsk spenat och sallad från det egna landet.

Rally i lingonskogen

Årets sista (?) sommarvecka blev intensiv. Löpsedlarnas svarta rubriker om höstens nära förestående ankomst, stora regnmängder och sjunkande temperaturer gjorde oss lätt nervösa. Det här var ju veckan när vännerna skulle komma upp för den årliga lingonplockningen och då fick det ju inte regna.

Men både måndag och tisdag morgon vaknade vi till härliga dagar. När gästerna anlände på tisdagseftermiddagen var luften varm och skön och sjön låg helt stilla och blank. Det blev en fin kväll med nygräddade kolbullar och friterad camembert på menyn och en lång sittning utomhus medan vi diskuterade strategier och drog upp planer för morgondagens plockning.

I väntan på kolbullar

I väntan på att kolbullarna skulle bli färdiga skålade vi i bubbel för M som just fyllt år.

Efter en stadig grötfrukost morgonen därpå och med kaffetermos och äggmackor i ryggsäcken och hinkar och bärplockare i högsta hugg var vi redo för rally i lingonskogen.

Klara, färdiga, gå

När jag hade lagt ut den här bilden på Facebook kom genast kommentaren att det såg ut som PRO på utflykt. Då säger jag bara: PRO skulle inte haft en chans att hänga med i vårt tempo över stock och sten!

När samtliga hinkar och lådor till slut var fyllda hade vi fått ihop 140 liter av de finaste hälsingelingon.

Lingonplockning

Nu återstod bara rensningen, men med hjälp av grannens fiffiga rensningsmaskin, och litet vitt vin i pauserna, gick det som en dans. Själv stod jag i köket och förberedde middagen, lingongravad sik och gäddqueneller – lokalproducerat genom Makens försorg – medan jag genom köksfönstret höll ett vakande öga på arbetet utanför så att inga barr och blad missades.

PS. Recept på den gravade siken och gäddquenellerna kommer i en senare post.

Utsikt från ett utedass

Utsikt från ett utedass

Den här sommaren har Maken haft fyra projekt att arbeta med, varav tre nu kan avföras från listan.

1. Redan till midsommar var det första avklarat, två stycken fina och praktiska dynlådor att ha på altanen, där vi kan stoppa undan inte bara stolsdynor utan även skor, stövlar, ryggsäckar och annat som annars brukar stå framme och skräpa när det är ont om förvaringsutrymmen.

2. För att ytterligare avhjälpa det här med förvaring har han även utrymt vedboden och byggt om och inrett den till ett fint litet förråd. Här har vi nu hänggarderober för kläder som används mer sällan, större köksprylar som inte heller används så ofta, flytvästar, barnstol och resesäng till minsta barnbarnet och annat skrymmande.

3. Det senaste att bocka av som klart är det nya utedasset som Maken byggt av lösvirke, det vill säga den gamla innerpanelen som blev över när vi gjorde om i storstugan. Så fint, och placerat litet i skymundan så att man verkligen kan sitt där i lugn och ro med dörren på vid gavel och filosofera och njuta av utsikten.

Sedan tidigare har vi en utetoa i form av en förbränningstoalett, där man bokstavligt talat eldar upp skiten. Mycket hygienskt, helt luktfritt och allt som blir kvar är litet aska som behöver tömmas varannan vecka, litet beroende på hur många som använder den. På sommaren när barn och barnbarn är på besök kan det lätt bli köbildning på morgonen, vilket vi nu slipper när vi kan fördela oss på två ställen.

Utsikt från ett utedass

4. Kvar på göra-listan är en lätt uppfräschning av vårt lilla kök. Att även här försöka åstadkomma litet bättre förvaringsutrymmen (vårt återkommande problem!) och litet målningsarbeten. Får se hur långt vi hinner i höst.

Den här veckan känns det som hösten gjort entré på riktigt. Kyligt, vilket det visserligen varit större delen av sommaren, men luften känns klarare och björkarna börjar gulna och tappa sina blad. Det är också skördetid, även om det inte finns särskilt mycket att skörda efter sommaren som aldrig blev. Inte ens i växthuset har det varit någon riktig fart. De större tomatplantorna har varit hängiga hela sommaren och gurkorna verkade redan tidigt ha drabbats av något dödligt virus och sakta tynat bort. De enda som tycks ha mått något så när bra är busktomaterna, som verkligen har gett riklig skörd och som nu mognar fortare än vi hinner äta.

I de flesta av pallkragarna är det också illa ställt. Rödbetsplantorna var stora och frodigt gröna men några rödbetor utvecklades aldrig. Lika illa var det med polkabetor och kålrabbi. Lök, ja, men små och taniga. Det enda som växt bra är de kanariska morötterna, frön som vi köpte på Kanarieöarna för snart två år sedan, bondbönor, sallad och vaxbönor liksom örtkryddorna. Så helt lottlösa har vi inte blivit och det är verkligen en lyx att bara kunna gå ut och plocka de tillbehör man vill ha till middag. Och det smakar ju så mycket bättre, fjärran från det man köper på ICA eller Coop. Nu gäller det bara att försöka fundera ut vad vi gjort för fel den här sommaren eller om det dåliga resultatet helt kan skyllas på det kylslagna vädret.

I veckan har också slaget om lingonen utkämpats tillsammans med våra vänner som kom upp från Stockholm. En aktivitet som numera är tradition sedan många år och alltid lika trevlig. Vi brukar ofta ha tur med vädret, men i år vara det en riktigt gråkall morgon när vi gav oss iväg. Man blir dock snabbt varm när man går där och svänger armen med plockaren och repar av lingonen.  Efter första hinken blev det som vanligt kaffepaus med äggmackor och fransk senap och sen var det bara på’t igen.

Vår granne har en fantastisk lingonrensningsmaskin som vi brukar få låna och på drygt en timme hade vi rensat över 100 liter lingon. Lagom till rensningen kom solen fram och värmde oss och när vi var klara kunde vi, som traditionen också bjuder, njuta av en grillad korv, ett glas kallt vitt vin och vår egen förträfflighet (när det gäller att plocka lingon alltså).

Nu är vi hemma i stan igen. Idag ska ett av barnbarnen firas på sin 6-årsdag, i morgon är tvättstugan bokad hela dagen, på tisdag ska det sista inhandlas inför den stundande fjällvandringen och på torsdag flyger vi så norrut. Alla är fortfarande på banan och vi har hittat några alternativa planer för de tuffaste sträckorna om så skulle behövas för de (vi?) som inte bör tänja gränserna alltför mycket.

Svampplockning

Plockat och rensat 10 liter lingon åt vår granne farbror Sveke på förmiddagen, så att han inte ska behöva stå utan lingonsylt under vintern. Efter lunch var det dags för en ny tur till skogen, den här gången i jakt på de gula kantarellerna. En enda liten gul kantarell var allt vi hittade, så jag blir allt mer övertygad om att det inte finns några sådana i de norra hälsingeskogarna.

Men vi blev inte helt lottlösa när det gäller svamp. Förutom några fina blodriskor, smörsoppar och två små Karl Johan ramlade vi på trattkantareller i en mängd jag aldrig varit med om tidigare. Det blev till sist svårt att plocka eftersom det inte fanns plats att sätta ner fötterna utan att riskera att trampa sönder svamparna. De minsta kantarellerna lämnade vi kvar för att återkomma och plocka mer om några dagar. Nu återstår bara det träliga jobbet att rensa allt.

Den fantastiska lingonrensningsmaskinen

Regnet fortsätter att ösa ner och den förestående rensningen av gårdagens lingonskörd känns inte alltför lockande. Men då dyker farbror Sveke upp med sin fantastiska lingonrensningsmaskin. Vi placerar den under tak i hans blivande garage och i ett nafs har vi rensat 50 liter lingon på mindre än 45 minuter.

Sista dagen på sommaren, eller…..?

Den sista augusti, en fantastiskt vacker och varm sensommardag, hela 25 gr i solen, men där det ändå känns som att hösten flåsar en i nacken och när som helst kommer att kliva över tröskeln vare sig vi vill eller inte. Jag kommer inte att öppna dörren och säga välkommen, det känns alldeles för tidigt!

I alla fall blev det en tur till lingonskogen och lika härligt som det är att gå där och plocka och filosofera över tillvaron och livet, lika tråkigt är det när man kommer hem och ska sätta sig och rensa och skilja agnarna från vetet, det vill säga alla blåbären och kråkbären  från lingonen. Någon förresten som vet om man kan göra något användbart av kråkbär? Det finns gott om dem och de är verkligen stora och fina. Lingonen hamnar tills vidare i frysen, enkelt att ta fram och koka den mängd man behöver just för tillfället. Läste just ett tips hur man kunde ta tillvara på sina mjölkförpackningar, diska ur dem och sedan stoppa ner tillräckligt stora fryspåsar och fylla på med bär. Funkar jättesmidigt, bara stapla in i frysen, inget utrymme går till spillo.

Hittade en annons idag i ett gammalt nummer av lokaltidningen om en svampkurs i Studiefrämjandets regi. Kursen är redan i morgon, men jag hoppas få komma med trots att jag är sent ute med min anmälan. Undrar om man kan ta med sig några exemplar av alla olika bruna svampar som alltid finns i massor i skogen och som aldrig någon vet vad det är. Vore ju synd om man missar några delikatesser!

På spaning efter det röda guldet

Vaknade till regn idag igen men fram emot förmiddagen kom solen tillbaka och maken och jag tog en lång promenad på ett par timmar runt i våra lingonskogar på spaning efter det röda guldet. Och ja, det ser ut att bli ett bra lingonår och på flera ställen är bären redan mogna. Nu gäller det att vara på hugget och hinna före de thailändska och baltiska bärplockarna. Förra året höll en brunklädd thailändare på att skrämma slag på mig när han i hukande ställning och delvis skymd bakom några buskar gick och plockade bär. Det finns gott om björn i våra skogar och nu hade jag plötsligt stött på en! En lätt släng av björnfrossa hann under några sekunder passera genom kroppen innan jag insåg vad det egentligen var.

Varje morgon sedan midsommar, i ur och skur, har börjat med ett dopp i sjön. I morse fick jag ändå kapitulera inför regnet och den kalla blåsten. När vi kom tillbaka från vår promenad, varma och svettiga, var det ändå härligt att kunna slänga sig i det 19-gradiga vattnet och tvätta av sig. Så även i dag blev det ett dopp!