Tillbakablick på året som gått – 2013

Januari – februari – mars

Jag vet inte hur länge det är ok att säga Gott Nytt År och önska god fortsättning, men eftersom det är tjugondag Knut idag och den glada julen (och alla därpå följande helger) därmed är slut, så är det väl hög tid. Så,

 Alla mina bloggvänner och andra som tittar in emellanåt – en riktigt god fortsättning på 2014 önskar jag er!

Så här i början av ett nytt år, som fortfarande ligger som ett oskrivet blad framför oss, känns det ändå bra att stanna upp och reflektera över det som varit. För mig och Maken har 2013 varit ett bra år. Även om allt inte gått vår väg finns det så mycket, stort som smått, att känna glädje och tacksamhet över, och där drömmarna gått i krasch får man ta nya tag och försöka hitta andra angreppssätt och lösningar på problemen. Tiden är för kort för att lägga energi på bitterhet och besvikelse.

Vi inledde 2013 med en resa till Nynäshamn, där en exotisk fågel slagit följe med gräsänderna i hamnen, en mandarinand. Vi hittade den direkt, där den låg och guppade som en färgglad italiensk keramikfågel bland alla övriga brunmurriga fåglar.

En av vinterns höjdpunkter var besöket på Landsort, Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Kargt, kallt och isigt och trots detta hittade vi en sånglärka som lyckats överleva den stränga vintern.

Kultur i form av teater tillsammans med äldsta barnbarnen, när vi såg Astrid Lindgrens ”Lotta på Bråkmakargatan” på Stockholms stadsteater.

Påsk i vårt Paradis i norra Hälsingland, där vi som vanligt bjöd vänner och grannar runt sjön på både bländvit snö och strålande sol tillsammans med ärtsoppa, punsch och saffranspannkaka.

April – maj – juni

Ett säkert vårtecken är fotbollsallsvenskan som drar igång i början av april. Den 7 april var det allsvensk hemmapremiär för Makens lag AIK på Nya Råsunda (även kallat Friend’s Arena).

På Musik- och teatermuséet ställde väninnan Kajsas faster Beata Bergström, 92 år, ut bilder från sina 30 år som fotograf på Dramaten, bland annat under Ingmar Bergman. Maken blev ombedd att agera mingelfotograf på vernissagen.

April avslutades med traditionsenlig boule-match med vännerna och på kvällen majbrasa på Ellavallen i Täby.

Under några kalla och regniga dagar i Paris blev en utflykt till Giverny och Monets trädgård en minnesvärd upplevelse. Hemma igen var det dags att packa på nytt inför sommarens flytt till Paradiset.

Midsommaren inleddes i vackert väder med jordgubbar och sommardrink på bryggan, därefter knytis i hagen med grannarna i ”byn”.

I år var det tio år sedan vi överraskade våra vänner under en vandring längs Höga kusten-leden med att be dem vara våra bröllopsvittnen när vi dagen därpå tänkte gifta oss på båten ut till Ulvön, surströmmingens hemvist. Bröllopsklädseln var shorts och vandringskängor och brudbuketten bestod av skogens sista liljekonvaljer. Tioårsjubiléet firades med några rejäla räkmackor hos Lill-Babs på hennes Caffär i Järvsö.

Juli – augusti – september

Att få vakna till en vacker morgon med fågelsång och spegelblank sjö är en ynnest. Att sedan få följa upp med en paddeltur där kajaken skär som en kniv genom ”salsgolvet” och det enda som hörs är lommens skrik, det överträffar det mesta.

Det slår nästan aldrig fel, på Herman-dagen den 12 juli är de första hjortronen mogna och färdiga att plocka. Så även i år, och det blev en spännande utflykt för barnbarnen, som var på besök, när vi på kvällen for iväg för att inspektera ”vår myr”. Inte bara om vi skulle hitta några bär utan också om vi kanske skulle få se en skymt av en någon björn eller älg.

I augusti fick vi rå om barnbarnet Jack en hel vecka när det var dags för föräldrarna att börja jobba igen. Många fisketurer för Jack och morfar blev det, och många abborrar.

När maken senare i månaden hade namnsdag bjöds han på kolbullar och halloncheesecake i kvällssolen ute på hällorna.

I september var det dags att ta tillvara på skogens röda guld och som vanligt kom våra vänner på lingonplockarbesök. I september blev det också en resa hem till förorten för att heja på sonen och hans kompis när de som lag simmade och sprang mellan och över öarna från Sandhamn till Utö i Ö till Ö-loppet. 65 km löpning och 10 km simning!

Oktober – november – december

När naturen gick från olika nyanser av grönt till flammande gult och rött var det dags att packa ihop och flytta hem igen och återknyta kontakterna med barn, barnbarn och våra vänner. Höstlovsvandring längs Roslagsleden med stopp för lek och korvgrillning. Våra egna vandringar en gång i veckan tillsammans med våra vänner. Vid en av dessa kom vi litet vilse men fick hjälp av en get- och åsnefarmande kvinna som med säker hand förde oss genom skogen tillbaka till landsvägen.

Under november blev det två besök på Stockholmsmässan i Älvsjö. Först Matmässan som numera handlar mer om vin och andra alkoholhaltiga drycker än om mat, sedan Fotomässan där Maken hade några av sina bilder utställda.

Allhelgonahelg med gravsmyckning och varma tankar till nära och kära som inte längre finns med oss. Luciafirande på dagis där alla flickor som ville fick vara lucior och där tomtar och pepparkaksgubbar fortfarande var tillåtna, tack och lov.

Julaftonsfirande hos yngste sonen, där barnens julklapp snabbt blev pappornas leksak. Nyårsafton inleddes med att gå ut och heja fram Kajsa i Nyårsloppet. Tolv timmar senare var det dags att hälla upp champagnen och skåla, kramas och pussas och hälsa 2014 välkommet.

Landsort i vinterskrud

När vi härom helgen besökte surfparadiset Torö Stenstrand utanför Nynäshamn och i fjärran svagt kunde ana Landsorts fyr genom det snöblandade regnet överfölls vi plötsligt av en våldsam längtan att besöka ön som vi tidigare bara upplevt sommartid. Att komma till ett Landsort i vinterskrud skulle ju faktiskt kunna vara ”second best” till vår evigt närda dröm om de kärva och vindpinade Yttre Hebriderna.

Sagt och gjort, vi for hem, bokade in oss för en natt på Landsorts vandrarhem och steg så i söndags morse ombord på MS Tuva som skulle ta oss från Ankarudden på Torö till Öja, som ön egentligen heter. Landsort är namnet på själva fyren men används lika ofta om hela ön.

SMHI hade utlovat några riktigt fina dagar med stigande temperatur och so far, so good. Strålande sol och endast små krusningar på vattnet.

 MS Tuva

Den nattgamla isen brister under MS Tuva när hon stävar mot kajen vid Ankarudden för att hämta oss.

Öja är en gammal fyr- och lotsplats, omnämnd redan på Gustav Vasas tid. Genom sitt strategiska läge vid inloppet till farlederna till Södertälje och Stockholm har ön under århundrandena också varit en viktig del i försvaret av huvudstaden.

I samband med det så kallade Skärgårdskriget 1719, när den ryska flottan härjade längs den svenska kusten och brände ner det mesta som kom i dess väg, drabbades även Öja. Den 17 juni landsteg ryssarna på ön och under två dagar brändes samtliga hus ner utom ett. Det berättas att en kvinna höll på att baka där och att stugan skonades i utbyte mot att soldaterna fick tillgång till färskt bröd.

Under andra världskriget ingick Landsort i den så kallade Havsbandslinjen som skulle skydda den svenska flottan liksom Stockholm och östersjökusten mot fientliga angrepp. Senare, när hotet om kärnvapenangrepp växte under kalla krigets dagar, ersattes Havsbandslinjen av ERSTA-batteriet (ERSättning Tungt Artilleri). År 2000 lades samtliga ERSTA-batterier ner utom det på Landsort, som efter avmilitärisering nu står kvar som ett minnesmärke över försvarets ”glansdagar”.

Många av försvarets byggnader finns fortfarande kvar, mer eller mindre välbevarade. Några av de gamla militärbarackerna  strax nedanför fyren har renoverats och är idag ett jättefint vandrarhem, ett av de bättre vi bott på faktiskt. Viss betydelse hade det kanske att vi var helt ensamma, två personer fördelade på tre sovrum, allrum, stort välutrustat kök och bastu. Här fattades ingenting!

Vandrarhemmet

Vandrarhemmet, inrymt i de gamla militärbarackerna.

Öja är en långsmal ö belägen i nord/sydlig riktning, knappt 5 km lång och endast 600 m bred. I södra delen av ön, mellan två av de tre naturhamnarna, växte med tiden ett litet samhälle fram med såväl affär, skola, post och telegraf. Idag är allt, förutom en liten affär sommartid, nerlagt. Nu finns bara ett tjugotal bofasta kvar samt ett stort antal sommarboende, varav många har anknytning till ön sedan generationer tillbaka.

Ön är också ett naturskyddsområde med ett rikt fågel- och växtliv. På fågelstationen, som är inhyst i militärens gamla sjukstuga, sker bland annat ringmärkning och sträckräkning av flyttfåglar vår och höst.

Nog med ord, nu får istället den nya kameran tala.

 Fyren

 Landsorts fyr byggdes under 1670-talet och är Sveriges äldst bevarade. 1963 automatiserades fyren och den siste fyrvaktaren slutade.

Trots det vackra vädret var de ostliga vindarna hårda och iskalla och drev upp ordentliga vågor.

Landsort 8, mazaringer

Kobbar och skär glänste som nyglacerade mazariner i sina ismössor.

Pestkyrkogården

På väg mot Norrhamn passerar man Pestkyrkogården. Fiskaren Johan Anderssons hustru dog i pesten 1710 och begravdes här “för storm och stankskäl” som det står på tavlan bredvid.

Lotsbåten

Vem vill inte se en solnedgång där hav och himmel möts? Jag hade tagit reda på att det den här kvällen skulle ske kl 17.06 och vi var på plats i god tid. Medan vi väntade passerade lotsbåten på väg ut för att möta och hjälpa ett ankommande lastfartyg på väg till Södertälje.

Solnedgång

Solen höll tiden, prick 17.06 dök den ner i djupet, kanske i det berömda så kallade Landsortsdjupet, 459 m till botten.

Utsikt från Båkberget norrut över Öja – och söderut.

Västerhamn

Delar av Storhamn by vid Västerhamn.

Landsort Västerhamn

Västerhamn. Här får endast lotsbåtar, Waxholmsbolagets båtar samt båtar som har Landsort som hemmahamn lägga till.

Landsorts kyrkaMitt i byn ligger också kyrkan, som dock verkar föra en tynande tillvaro. Senast det begav sig verkar ha varit vid advent enligt en bleknande affisch vid kyrkporten.

Kanonerna på Landsort, alla med piporna riktade österut.