Kyligt men vackert när Maken och jag vid halv tiotiden i morse minglade på parkering vid Ensta krog i Täby tillsammans med drygt femtiotalet långdistanslöpare som väntade på den andra starten i Täby Extreme Challenge (TEC). Maken, som jobbar som frilansfotograf åt en lokaltidning, skulle bevaka starten och även försöka få litet bilder på de som redan hållit på och sprungit i ett dygn.
Den första starten i tävlingen gick redan klockan tio i fredags förmiddag, när tolv löpare, elva män och en kvinna, i lätt regn gav sig iväg på det första varvet av cirka 27 för att avverka en sträcka på totalt 32 mil (200 miles). Dagens start gällde ett par något kortare distanser, 16 resp 8 mil (100 eller 50 miles).
Extremsporter av olika slag verkar verkligen vara i ropet just nu. Ju större utmaningar, desto häftigare. I jämförelse med till exempel ultralopp genom fjällvärlden under flera dygn, Ironman eller Järnmannen, där man simmar 4 km, cyklar 18 mil och avslutar med ett marathonlopp allt under en dag eller swim-run tävlingen Ö till Ö, där man simmar och springer mellan och över öarna i Stockholms skärgård från Sandhamn till Utö är väl ett vanligt maratonlopp snart att betrakta som ”a walk in the park”.
Jag undrar alltid vad det är som driver vissa att utsätta sig för dessa utmaningar som ibland verkar direkt farliga eller skadliga. De här människorna som nu gick och väntade på startskottet såg dock ganska vanliga ut, inte extrema på något sätt. Alla åldrar och kroppsformer, män och kvinnor.
Att vila sig i form är kanske rätt taktik inför den stundande utmaningen.
Äldst bland de startande var Jorma, 75 år från Västerås. Han var full av tillförsikt inför de åtta mil som väntade.
Det ska vara “riktiga” lopp, menade han. Inte något armbågshångel som på maraton.
Så gick äntligen starskottet. De som låg i framkant kom snabbt och lätt iväg, men för dem strax bakom blev det plötsligt tvärstopp i branta backen. Men vem behövde ha bråttom, de hade ju åtta eller sexton mil att vinka på.
Torbjörn Gyllebring, tävlande för Team Nordic Trail, i ledning i 32-milaloppet efter så där en 25 timmars löpning…..
…..tillsammans med Linda Bengtsson från Klåveröd skidklubb i damklassen, hon som kommer att bli både först och sist i sin klass om hon håller hela vägen.
Snabb påfyllning av vätska och sedan iväg igen för ytterligare ett varv. Fast jag tycker det ska vara besvärligt att springa med jackan knuten runt midjan så där.
Och har de inte gått i mål än, så springer de väl fortfarande. Repet dras först efter 54 timmar för de som springer 32 mil och efter 30 timmar för övriga sträckor. Och klockan 00.00 går den tredje starten, den för nattlöpare som ska springa 16 mil i mörker! Ännu en utmaning.
Idag är det också körsbärblommans dag, åtminstone här i Stockholm. Kungsträdgården skiftar i rosa. En hel del blommor har slagit ut men fortfarande mycket knoppar.
JUST ANOTHER DAY IN PARADISE 