Räkning av fåglar in på knuten 2021

I helgen var det så dags igen för den årliga räkningen av småfåglarna vid fågelmatningarna runt om i landet. Eftersom vi vintertid bor i lägenhet kan vi inte ha någon egen matning på balkongen. Istället drog vi som vanligt iväg med kameror, kikare, anteckningsblock samt en nygräddad kaka till förmiddagsfikat till våra vänner, som i snart ett år hållit sig undan i sin stuga i Roslagen.

Det brukar vara lite av the same procedure as last year över de här fågelräkningarna, det enda som egentligen skiljer dem åt är vädret, arterna och antalet fåglar som dyker upp. Och så kakan till kaffet då. Förra året blev det en äppeltosca, i år en morotskaka. Om någon eventuellt har planerat att fira morotskakans dag nu på onsdag (alltid den 3/2) hittar ni receptet på “världens godaste” här på bloggen “En smaksak“.

Förra året grönskade trädgårdarna i sommarstugeområdet, i gullvivornas bladrosetter tittade redan små knoppar opp och det gick vita gäss på sjön Erken. Nu var det minus 10 grader, snö överallt och isen hade lagt sig på sjön.

Efter kaffet blev det en promenad längs Erkens strand och genom stormfälld skog innan det var dags att återvända till stugvärmen.

Frörören på ställningarna och i buskarna utanför fönstret var fyllda till bredden med något för alla smaker och på backen låg mer frön och nötter tillsammans med små bitar av fettkakor. Trafiken mellan rören och de omgivande skyddande buskarna var intensiv, så nu var det bara att börja räkna.

Här är några av gästerna som dök upp vid matbordet, där de fem söta stjärtmesarna nog blev den gladaste överraskning.

Hur blev då resultatet? Jo, det blev ett något sämre resultat jämfört med förra året, 44 stycken fördelade på 9 arter mot 56 fördelade på 11 arter 2020.

Årets bubblare verkar vara koltrasten, och så blev det även hos oss. Förra året var det grönsiskan som invaderade matningarna, men i år var inte en enda på plats. Konstigt hur det kan svänga.Vämlinge Topp 10 2021

      1. Talgoxe 12
      2. Blåmes 10
      3. Koltrast 7
      4. Stjärtmes 5
      5. Nötvecka 3
      6. 2 vardera av svartmes, pilfink och större hackspett
      7. Entita 1

 

Ugglespaning i Tivoliparken

Vet inte riktigt om man törs lita på att våren är här för att stanna än. Det sägs ju att första lärkan har sju yrväder i stjärten eller att lärkan ska ha snöat tre gånger innan det är vår. Verkar dock vara en viss diskrepans där, sju eller tre… Inte heller vet jag när den första lärkan kom, eller hur många gånger snön har yrt.

Men oavsett vilket, för några dagar sedan trodde jag ändå att nu var den här, VÅREN, och tvekade inte när Maken lockade med mig på spaning efter kattugglefamiljen i Tivoliparken med sina tre ungar, som det kommit så många rapporter om. Och kanske skulle vi hitta vårens första blåsippor.

Men kort är den lycka som varar beständigt. Den där stora gula lampan högt uppe i det blå, som lyste så förföriskt värmande medan vi satt i bilen, fick snabbt erkänna sig besegrad av den isande nordan när vi steg ur.

Tivoliparken ligger i Bergshamra, Solna och är ett litet naturområde inklämt mellan E4 i väster och E18 och röda linjens tunnelbana i öster och med en skyliner i betong bakom ryggen. I söder möter den Brunnsvikens blåa vatten, den här dagen fortfarande till större delen i form av is. Men där isen släppt från land fanns redan gott om snattrande och tjattrande sjöfågel – vigg, sothönor, knipor, massor av gräsänder och några storskrakepar.

Den ohyfsade nordanvinden ställde till kaos i fru Storskrakes frisyr – men vad bryr sig en vind om frisyrer.

 

Under promenaden såg vi inte skymten av vare sig kattuggleungar eller vårblommor. Inte en endaste liten vårlök, tussilago eller blåsippa syntes till. Däremot lystes skogen på sina ställen upp av färgsprakande, och ganska häftig, graffitikonst. En gammal husgrund och en mur fungerade som utställningsväggar.

Vi tog oss upp till områdets högsta punkt och slog oss ner i lä på en kullfallen trädstam. Det medhavda kaffet och äggmackorna smakade gott medan vi njöt av fågellivet runt omkring. Några trädkrypare tycktes leka tafatt runt ett träd, men var alltför snabba för att kameran skulle hinna fånga dem, medan en nötvecka höll på att flytta in i sin nya lya i en diskret liten hålighet i en ask. Och på marken prasslade koltrastarna omkring bland de torra fjolårslöven.

Precis där vi satt fick jag plötsligt syn på bladrosetterna till de första gullvivorna. Ja, det är nog ändå vår i alla fall!

 

PS. Dagen därpå hade temperaturen sjunkit under noll igen och stora snöflingor yrde runt i luften. Håller tummarna för att det var sjunde, eller åtminstone tredje gången gillt!!!