Hur många blåbär finns det i Sverige?

Lugnet har sänkt sig över stugan här i Paradiset. Barn och barnbarn har lämnat oss för den här sommaren och Maken har börja jobba igen och tar bussen hem på söndagarna och sedan tillbaka upp igen på onsdagarna. Och hur fördriver jag då mina dagar i ensamhet? Med min älsklingssyssla naturligtvis, den att plocka bär.

Hjortronsäsongen är över sedan ett par veckor, nu är det blåbärens och skogshallonens tur. Just nu är det hallon som gäller eftersom de har kortare “livslängd” än blåbär.

Landet Sverige svämmar över av blåbär enligt media och det sägs vara det bästa blåbärsåret på tretton år. Och allra mest lär det finnas här i södra Norrland.

Man räknar med ett det produceras cirka 600 miljoner kg bär i våra skogar och av dessa ruttnar 95 procent bara bort (till ett värde av 15 miljarder kronor!). Mest för att vi svenskar är för fina, för lata och för bekväma för att ta jobb som bärplockare och ta till vara dessa goda nyttigheter.  Vi verkar inte ens intresserade av att plocka för eget behov. Hellre köper vi matbutikernas smaklösa, amerikanska jätteblåbär.

Istället importeras arbetskraft från Östeuropa som kommer hit och skräpar ner i våra skogar. När man hittar juiceförpackningar och flaskor med etiketter med ett överskott av bokstäverna c, z, och y på, så vet man att här har polackerna hunnit före.

Annat är det med thailändarna, försynta, alltid leende och idogt plockande, och utan att lämna en massa sopor efter sig – åtminstone inga som jag sett, är det bäst att tillägga. Däremot har de ofta en liten bandspelare med sig som spelar thailändsk musik på hög volym, förmodligen för att hålla björnen på avstånd.

Det mesta av bären som plockas går på export och förvandlas till naturläkemedel, som sedan importeras tillbaka och säljs i hälsokostaffärerna som undermedel för allehanda krämpor till dyra pengar.

Blåbär

I söndags var jag med min granne på det kalhygge, där vi varje år brukar plocka hallon. Nu möttes vi av en vägg av björksly som helt verkade ha tagit över hygget.

Björksly

Det kändes som att våra hallonbuskar måste ha kvävts till döds av detta lövverk, men efter en stunds letande hittade vi dem, kraftfulla och med lika stora och fina bär som alltid.

Hallonbuske

Hallon

Hallon i hink

Efter ett par timmars plockande och cirka tre liter hallon var kände vi oss nöjda för den här gången.

Jag brukar alltid köra ganska sakta, när jag åker på de här skogsbilvägarna. Jag vill hinna skanna av skogen på båda sidor vägen i förhoppningen att jag ska få se någon älg, eller ännu hellre en björn. Plötslig upptäckte jag i backspegeln en Volvo som låg och nosade mig i baken. Eftersom vägen var så smal var det omöjligt för honom att köra om, så jag gasade på. Efter ungefär en kilometer i den hisnande hastigheten av 40 km/tim bredsladdade plötsligt en björn(unge) ut ur skogen, tvärs över vägen mitt framför bilen och in bland buskagen på andra sidan. Där var det nära att jag hade kunnat bjuda Maken på björnstek till middag.

Allt gick så fort, och några bilder hann det naturligtvis inte bli. Min teori är att det fanns en Mamma Björn någonstans i närheten och antagligen var hon och Baby Björn (som dock verkade mer gänglig tonåring än baby) på var sin sida om vägen. När mamman hörde bilen, ropade hon till sig ungen och det var då den kom ut ur skogen som skjuten ur en kanon.

Jag är glad och tacksam att björnen inte kom till skada och att Volvon lyckades undvika att braka in i mig när jag tvärbromsade. Och litet spännande var det…..

PS Idag har jag hittat årets första trattkantareller. Det är tidigt men inget unikt för just det här kantarellstället. Här brukar de alltid titta upp den 10 augusti, men med tanke på storlek och mängd har de nog stått där en vecka redan. Så nytt rekord kanske.

Trattkantareller

Fotbollsläger och rökt abborre

De senaste tio dagarna har mest handlat om att förflytta sig mellan olika aktiviteter, fotboll, fiske och bärplockning.

Först ut var äldste sonen och det nioåriga barnbarnet, som var tillbaka här i Paradiset för en förlängd helg. Sonen tränar ett av Brommapojkarnas pojklag och hade förlagt sommarens träningsläger till vår närbelägna campingplats. Den här gången behövde inte jag tänka på att serva och laga mat utan kunde bara luta mig tillbaka i den lilla bärbara solstolen vid sidan av planen och njuta och titta på när den kommande generationen fotbollsspelare övade passningsspel, att dribbla och skjuta straffar och däremellan under glada skratt susade ner för vattenrutschkanan eller spelade minigolf. Markservicen med frukost, lunch och middag sköttes galant av den serviceinriktade campingpersonalen.

Höjdpunkten för killarna var nog den avslutande träningsmatchen på Älvvallen i Ljusdal mot det lokala pojklaget och med 110 åskådare på läktaren. En mycket jämn, spännande och målrik match som slutade med vinst 8-5 till BP och där barnbarnet svarade för fem av målen. Stolt farmor? Klart som sjutton att jag är stolt och det får man vara, bara man kommer ihåg att det är laget som gör mål.

Herman och Simon 2

Här får äkta glädje ett ansikte.

Några dagar senare var det dags för nästa gäng, Makens dotter Lisa med man och femårig son som anlände för den årliga fiskeveckan. Fiske på hög nivå. Femåringen hann knappt svälja sista tuggan av frukostmackan innan han tog täten ner till bryggan och båten och en heldag bland abborrar och gäddor. Och medan de hade ansvaret att fixa mat till lunch eller middag föll det på min lott, eftersom jag inte fick plats i båten, att se till att ordna något gott till efterrätt. Med cykeln tog jag mig lätt till ett hallonhygge i närheten och blåbär växer det gott om runt husknuten.

Och under veckan hann det serveras både drottningkräm med bryta (norrländskt för att bryta ner hårt bröd i kräm med mjölk), blåbärskaka och blåbärssylt toppad med vaniljkräm och snöägg.

Storfiskare nummer ett efter första dagen visade sig  femåringen vara, som med bara pyttelite hjälp av mamma hade dragit upp den största abborren. Sju hekto visade vågen.

Abborrar i håv

När Maken hade rensat den fisk som skulle rökas till lunch dagen därpå lät han renset ligga kvar på bryggan som middag till räven, som brukar smyga runt huset och titta snett på småfåglarnas matstationer. Men den här gången var det en annan gynnare som hann före. En liten mink, så söt att man bara smälter, trots att man vet vad det betyder för fisk och fåglar/ungar att ha en sådan i sjön. På nolltid hade den förflyttat tre kilo fiskrens ner i stenkistan under bryggan, där den sedan kunde sitta och smaska i lugn och ro.

Själva fick vi så småningom njuta av Makens nyrökta abborrar med våra egna grönsaker och litet hemgjord remouladsås. Och ett bättre betyg för den måltiden tror jag inte Maken/morfar kunde få än femåringens ihärdiga upprepande om och om igen att detta var det godaste han någonsin ätit.

Skogens skafferi

Den gångna helgen blev en riktig bär- och svampplockarhelg. Så snart Rs dotter och lille J vinkat adjö för den här gången och styrt mot hemmet i förorten tog maken och jag bilen och for till skogs. Med viss tvekan ska sägas, eftersom björnjakten är i full gång sedan en vecka tillbaka. Maken iklädde sig sina citrongula, självlysande arbetarbyxor och jag en knallröd jacka så att vi skulle synas ordentligt. Eftersom vi inte såg skymten av vare sig jeepar med ljusramper både fram och på taket (jägare brukar ha sådana, det har jag sett i filmen ”Jägarna”) eller några jägare, och inte några björnar heller för den delen, vågade vi oss på ett sista ryck på hallonhygget. Tre timmar och fyra liter stora, fina hallon senare var vi nöjda och fortsatte i stället mot svampskogen. Även om det fortfarande är litet tidigt blev det ändå en korg trattkantareller som nu ligger på tork.

Helgen har också inbringat tre kg rönnbär, som ligger i frysen i väntan på att få smaksätta julsnapsen och bli till gelé till höstens kalkonmiddag, liksom tre liter röda krusbär. Äntligen ska maken få det han längtat så länge efter, nämligen krusbärskräm. På resten kommer jag att koka krusbärsmarmelader med olika smaksättningar.

Småänglarna har landat

I lördags fälldes några tårar när yngste sonen med sin familj lämnade Paradiset efter en härlig vecka tillsammans men i förrgår, måndag, lyste solen igen när äldste sonen anlände med sin familj för ett par efterlängtade veckor ihop. Idag har föräldrar och småttingar tillbringat dagen vid den närbelägna campingens härliga badplats medan jag och N gjorde en tur till vårt hallonhygge för att samla ihop till pannkakssylt och hallonsaft. Gott om fina hallon men gassande hett, så vi fick ge oss efter tre timmar.

Medan jag lagade middag, As underbara lasagne som hon introducerade här på landet för ett par år sedan, kom maken hem från sjön med ett knippe riktigt stora matabborrar. Så i morgon blir det rökt abborre till lunch eller middag.