Gråhägrar vid Råstasjön

Häger närbild

Fem, tio minuters promenad från Friends Arena och skrytbygget Mall of Scandinavia, ligger Råstasjön, en av länets finaste fågellokaler som erbjuder fina naturupplevelser i stadsnära område.

På gångvägarna runt sjön joggas och promeneras det. Här rastar man sina hundar, dagisbarnen matar änderna och fotograferande fågelentusiaster tar spektakulära bilder ur alla möjliga vinklar på flaxande sjöfåglar.

Kajsa på spaning

Den stora attraktionen så här års är det femtiotalet gråhägrar som hukar i kylan som vresiga, huttrande gamla gubbar. De står på isen vid kanten till det öppna vattnet, de sitter uppflugna i träden, på lyktstolpar eller ser ut som de sökt skydd under trädet på gräsmattan. Eller så vill de vara först i kön när fiskbilen kommer.

En annan liten  fågel som lockar många besökare är vattenrallen, som orädd kilar mellan benen på besökarna, från diket på ena sidan gångstigen till vassruggen på den andra. Förmodligen Europas mest fotograferade vattenrall. Att den inte tycks särskilt rädd för människor kan vi nog tacka de två äldre damer som brukar utfordrar den med leverpastej. Den som tror sig kunna muta den med en bit av skinkamackan göre sig ej besvär, leverpastej ska det vara.

Tyvärr blev det inte några bilder på vattenrallen den här morgonen, den var litet för snabb in i det snåriga buskaget vid vattnet. Men det fanns ju andra av släktet rallar(e) som inte hade något emot att visa upp sig, som till exempel rörhönan. Trots att den saknar simhud mellan de gigantiska klorna tycks den simma lika bra som övriga sjöfåglar i sjön.

Rörhöna

Rörhöna på land

 

Kommunpolitikernas beslut att bygga bostäder längs norra och östra delen av sjön, och dessutom inom strandskyddat område, har vilat som ett tungt ok över sjön och protesterna har varit många och högljudda, allt från boende i området till naturvänner, nätverket Rädda Råstasjön och auktoriteter som naturskyddsföreningar och Världsnaturfonden.

Till allas glädje kom dock häromdagen Mark- och miljööverdomstolens dom, som säger nej till Solna stads planerade bostäder vid Råstasjöns strand. Säkert kommer domen att överklagas, men tills vidare kan alla Råstasjöns vänner andas ut och Solna- och Sundbybergsbor kan fortsätta ett tag till att njuta av det andningshål och lunga som sjön och dess omgivningar utgör.

 

 

Från vår till vinter till……

Efter en solig vårdag på Djurgården i fredags blev det vinter igen nästan över en natt. Inte roligt att vakna till snökaos igår morse. Tankarna går till alla flyttfåglar som anlänt flera veckor tidigare än vanligt, de små solarna som lyst upp dikesrenarna och blåsippan som redan ute i backarna står. Men blir det inte värre än så här, så ska de nog klara sig.

Vid det lilla Isbladskärret på södra Djurgården rådde full aktivitet bland sjöfåglarna. Sothönor som aggressivt jagade varandra, änder som letade efter den stora kärleken och vitkindade gäss som villigt poserade i solskenet.

Vitkindade gäss

Vi vill helst att du tar oss i profil. Blir det bra så här?

Gråhägrarna, som tillbringat vintern på Råstasjöns is i Solna, har återvänt till sina gamla bon i träden runt sjön. Renoveringsbehoven tyckts stora innan det är dags för tillökning, och för vissa är det bara att börja från början och bygga nytt.

Alla var inte riktigt lika arbetsvilliga utan passade på att njuta litet extra av den värmande solen, precis som en del andra som passerade här denna förmiddag.

Gråhägra på ö

När det började bli dags för det medhavda förmiddagsfikat vek vi in på Kärleksstigen för att hitta litet lä.

Kärleksstigen_redigerad-1

‘Kärleksstigen’ är Världsnaturfondens bröllopsgåva till kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

Spaning och dokumentation på en och samma gång. - Fick du med den där som flög med kvisten i näbben?

Spaning och dokumentation på en och samma gång.
– Fick du med den där som flög med kvisten i näbben?

Bara att jobba på. Det krävs många kvistar för att få till ett tjusigt bo åt frugan och ungarna.

Bara att jobba på. Det krävs många kvistar för att få till ett tjusigt bo åt frugan och ungarna.

På hemvägen insisterade jag på att få ta en sväng genom Kungsträdgården. Ville med egna ögon få sanningshalten i Lars Epsteins inlägg i DN bekräftad, nämligen att körsbärsträden blommade. Och visst, litet sant var det i alla fall. Inte någon rosa sal att träda in i men träden var fulla av svällande knoppar och några hade redan brustit ut i små underbara, rosa blommor.

Körsbärsblom_redigerad-1

Den kändes ju så nära, VÅREN! Och då hände det igen, the same procedure as last year, as every year, det började snöa. Det ligger väl något i den gamla folktron att det ska snöa tre gånger på lärkan innan våren är här på riktigt.

Första snöfallet, bara två till innan det blir vår.

Första snöfallet, bara två till innan det blir vår.

Måndagsvandring bland gråhägrar och rörhönor

Måndagsvandring bland gråhägrar och rörhönor

Friends arenaMåndagens milavandring inleddes med en tur runt Nya Råsunda (det vill säga Friends Arena, fast det kommer jag aldrig att säga) i Solna. Därefter förde maken oss tvärs över gatan från arenan ner till Råstasjön för att visa var han numera ofta spenderar sin lediga tid i jakten på mer eller mindre sällsynta fåglar. Är de inte sällsynta så är det i alla fall så att de sällan syns, vilket gör att det krävs långa pass av spaning med kikare och kamera i hopp om att kanske få se skymten av en vattenrall eller smådopping.

Idag var det dock en annan grupp fåglar han ville presentera för oss andra, som inte är lika bevandrade i den ornitologiska världen. I den bortre änden av Råstasjön lever nämligen en koloni på ett femtiotal gråhägrar, som så här års mest står som ett gäng sura, kutryggiga gamla gubbar fastfrusna i isen. De ser nästan overkliga ut och påminner om tecknade figurer i någon gammal Disney-film. Samtidigt helt oemotståndliga.

Hägrar på isen

Efter att ha stått och betraktat och fotograferat dem under flera minuter fortsatte vi vår vandring. Då plötsligt lyfte alla femtio fåglarna från isen och för ett ögonblick blev himlen svart  medan de flög över våra huvuden och landade på gräsmattan på andra sidan gångvägen. Vi tittade oss omkring för att se vad som skrämt dem men såg inget konstigt. Var det kanske vi, när vi började röra på oss?

Strax fick vi svaret, när en liten vit skåpbil rullade in på gångvägen. Det var ”strömmingsmannen” som kom med lunchen, strömming som Solna kommun köper från Skansen. Han berättade att hägrarna på långt håll, långt innan bilen blir synlig, känner igen motorljudet och flyger honom till mötes.

Normalt läggs fisken ut i stora lådor, men när det är så här kallt fryser den och därför handmatar han genom att kasta ut strömmingarna till dem. Det tar litet längre tid men för oss blev det en upplevelse att på nära håll se fajten om maten.

Gråhäger med strömming

Gråhägrar krigar om maten

Gråhäger flyger med strömming

Så småningom var hinkarna tomma, hägrarna återvände till isen för att smälta maten och vi fortsatte vår vandring fram till nästa sjö, Lötsjön. Maken pekade ut några rariteter som simmade bland alla gräsänderna, som en albinoand och ett par rörhönor, men jag tror att de flesta av oss fortfarande var alltför uppfyllda av det vi just fått uppleva med hägrarna för att egentligen lyssna särskilt noga.