På spaning efter rördrom

Det var sen eftermiddag en av dessa fantastiska vinterdagar som vi belönades med under ett par veckor i februari. Många minusgrader och vit fluffig snö på åkrarna och sjön. Då kom plötsligt larmet. Rördrom, vattenrall och rörhöna hade setts i vassruggarna längs åmynningen till vår sjö.

Rördrom, det måste väl snudd på kunna betraktas som en raritet att få se en sådan i Stockholmstrakten mitt i smällkalla vintern. Ja, faktiskt vilken som av de tre, eftersom de alla normalt flyttar söderut under hösten. Några inte längre än södra Sverige, andra fortsätter ner i Europa. Kanske det är det milda vädret, ingen snö, isfria vattendrag och gott om föda som lurat många fåglar att bli kvar över vintern.

Rördrommen uppehåller sig inne i täta vassbestånd där den spräckliga fjäderdräkten i gult, brunt och svart är det perfekta kamouflaget för att kunna smälta samman och bli ett med vassen.

…många syns inte men finns ändå, som Olle Adolphson sjunger i visan om okända djur, passar väl in på rördrommen. Det enda som avslöjar att den finns där inne någonstans är dess märkliga läte som påminner om ljudet när man blåser i en tom glasflaska.

Under fyra dagar, och i närmare 20 minusgrader, smög vi, Maken och jag, hukande längs åkanten och spejade efter en likaledes hukande rördrom där inne bakom väggen av vasstrån.

Och medan vi förblev resultatlösa i vår jakt, började sociala medier fyllas med mer eller mindre fantastiska bilder av denna märkliga, nästan urtidsliknande fågel. Rördrom som flyger, rördrom som fiskar, rördrom som kalasar på abborre och rördrom som springer med sjumila kliv över isen.

Det började till slut kännas som att vi skulle få nöja oss med att se rördrommen via andras kameror och mobiltelefoner, och istället bara vara glad åt att vi i alla fall hade lyckats få ett årskryss på både rörhöna och vattenrall.

Klicka på bilderna för att förstora dem

Men så plötsligt, på eftermiddagen den fjärde dagen hände det.

Utan kikare och på långt avstånd tog det en bra stund innan vi kunde avgöra att det faktiskt var en rördrom vi såg, som halvsatt och tryckte i snön, och inte bara en gammal skräphög av vass och torrt gräs.

Vi tog oss över ån till motsatt sida och närmade oss försiktigt en öppning i vassen varifrån vi hade bättre sikt. Rördrommen upptäckte oss snabbt och visade det tydliga tecknet på att vi kommit för nära genom att stå helt orörlig med indragen hals och näbben pekande rakt upp i skyn, som en påle. Vi drog oss åt sidan och efter en liten stund slappnade den av. Insåg väl att vi inte utgjorde någon fara och återgick till att fortsätta att stirra ner i det lilla hålet med öppet vatten i hopp om att middagen snart skulle dyka upp. 

Rördrommen (Botaurus stellaris) tillhör familjen hägrar. Det är en stor fågel, mellan 70-80 cm lång och med ett vingspann på 100-130 cm, som i huvudsak lever på småfisk, kräftdjur, små däggdjur och insekter.

Med den nedgående eftermiddagssolen i ryggen kunde vi vandra hemåt med vetskapen om att vi i våra kameror åtminstone skulle ha någon form av bevis på att även vi nu hade sett, och inte bara hört, en rördrom IRL.

Advertisement

Rapport från en utställning

Det har nu hunnit gå några dagar sedan utställningen med Makens fotografier och Lisas akvareller plockades ner efter en intensiv och omtumlande vecka på Galleri T. Som så ofta, när man befunnit sig i händelsernas centrum, om än aldrig så kort tid, och “strålkastarna” plötsligt släcks, infinner sig en viss tomhet. Tomhet och trötthet. Men både Fotografen och Akvarellmålerskan kommer nog ändå att sväva på små moln ett tag till efter all cred, bekräftelse och uppskattning de har fått för sina bilder och tavlor under de här dagarna.

Galleri T är ett charmigt galleri beläget i Drakerska huset på Österlånggatan i Gamla stan. Det är en ganska liten lokal, där ett valv mitt i rummet på ett naturligt sätt delar upp det i två avdelningar, vilket blir perfekt om man till exempel är två utställare.

Hängning

Fredagen var den första utställningsdagen och vid halv niotiden på morgonen samlades de bägge konstnärerna med sina äkta hälfter för att börja planera och genomföra hängningen av de alster som skulle visas. Två och en halv timme hade vi på oss innan dörrarna skulle slås upp.

Tavlor och fotografier ställdes upp längs väggarna, betraktades och placerades om. Nya ögon och nya synpunkter – och nya omflyttningar.

Tio minuter innan det var dags att öppna var alla äntligen överens om och nöjda med placeringen, men naturligtvis blev det ändå några sista minuten-justeringar.

På eftermiddagen tittade en tidigare ägare av galleriet in. Efter att ha gått runt en stund gav han oss beröm för en snygg och föredömlig hängning. Det kändes uppmuntrande inför lördagens vernissage och fick nog fjärilarna i magen på utställarna att fladdra litet mindre.

Klicka på kollagebilderna för att se dem i full storlek

Vernissage

På lördagen var vi på plats i galleriet i god tid före öppnandet. Allt såg fint ut och inga tavlor hade trillat ner under natten.

Akvarellmålerskan, som varit med förr, plockade fram några vaser ur en skrubb och fyllde med vatten. Det är alltid någon som har en blomsterkvast med sig, menade hon. De röda stallyktorna, som inhandlats under en snabbvisit på Clas Ohlsson kvällen innan, tändes och ställdes ut på trottoaren, skålar fylldes med chips, nötter och godis och vindunken, den alkoholfria cidern och champagneflaskorna stod på plats, redo att korkas upp.

Två minuter i elva såg vi oss omkring i lokalen och både Fotografen och Akvarellmålerskan konstaterade att de var redo att ta emot folkets gillande. Eller misshag…, och i så fall skulle de inte vara de första som fått schavottera i dessa historiska kvarter. Öppet-skylten sattes upp och dörren öppnades. Därefter var ingenting sig likt längre.

Nåja, det var ju inte så att massorna formligen vällde in, men mellan elva och halv sex var det en konstant jämn ström av besökare, ibland så många att det nästan blev litet klaustrofobiskt trångt i den lilla lokalen. Det blev också några kära återseenden med vänner som vi tyvärr försummat eller förlorat kontakten med under alldeles för lång tid.

Här kommer den första blomman. Bra där, Lisa, att du var förutseende nog att fixa det där med vaserna!

Att förlägga utställningen och vernissagen till just sista helgen i november var visserligen ett högst medvetet val – första advent, lönehelg, julshopping och julmarknad på Stortorget – men inte ens i vår vildaste fantasi hade vi trott att det skulle komma över tvåhundra besökare på en och samma dag, besökare som dessutom spenderade på både fotografier och akvareller.

Sista halvtimmen före stängningsdags hade besöksströmmen sinat, liksom vinet. Och kanske hade vinet tagit slut även på de övriga vernissagerna längs Österlånggatan, för nu var det bara de sista desperata och redan lätt salongsberusade “konstälskarna” som klev in genom dörren och styrde stegen direkt mot vindunken. Någon lyfte till och med upp den, kanske för att kolla om det var någon vidare kvalitet på vinet eller så bara för att förvissa sig om att det fanns något kvar, innan han tappade upp ett fullt glas åt sig. En något ostadig och sluddrande dam med lilafärgat hår undrade om det inte gick att få ett glas rött istället, hon mådde inte så bra av vitt vin. Kanske dagens understatement! Men ingen uppträdde störande eller otrevligt och de flesta gjorde ändå ett snabbt svep runt väggarna innan de steg ut i kvällsmörkret igen.

 

Eftersom reflexer och speglingar i glasen från alla spottarna i taket gjorde det svårt att plåta enskilda tavlor, väljer jag istället att visa några av Fotografens bilder som jag hämtat (utan glas och ram!) från hans dator.

 

Den enbenta måsen. Bilden är tagen en snöig vinterdag vid matningen vid Stockholms ström. Måsen har inte förlorat benet, håller bara upp det som fåglar gör ibland.

 

 

Den tjuvkikande sångsvanen, fotograferad vid sjön Tysslingen.

 

Stridande sothönor.

 

Havsörn fotograferad mot bergväggen på Fågelberget på Runde, Norge.

 

Ladusvalor. Matning på vår TV-antenn i Aspviken, Hälsingland.

 

Första position. Trandansen vid Hornborgasjön.

 

Björn fotograferad i östra Finland.

 

Resten av veckan var lugn. Weekend-turisterna hade rest hem, några med en ny tavla i bagaget, och besöksfrekvensen sjönk till ett tjugotal per dag. Av oss som satt på pass i galleriet kunde den ena i lugn och ro läsa ut deckaren som var på snabblån från biblioteket och den andra sticka på kattkoftan, en julklapp till ett av barnbarnen.

Några tips

Oavsett om du fotograferar, målar tavlor, gör keramik eller håller på med annat hantverk och, precis som den fotograferande Maken, drömmer om att få visa upp dina färdigheter för allmänheten, kommer här några tips utifrån de erfarenheter och lärdomar som de inblandade i den här utställningen gjort.

Börja enkelt
Att ställa ut kostar pengar och är du inte redan etablerad inom ditt område kan det vara klokt att gå ut lugnt. Kanske är ortens bibliotek/kulturhus, vårdcentral, bank eller den lokala restaurangen/pizzerian intresserade att visa dina verk. Att ha en portfolio med prov på vad du gjort är bra och ger en bättre uppfattning om vad utställningen kan handla om än att visa bilder i mobilen eller på datorn.

Dela utställning
Om du är med i någon grupp som målar eller fotograferar eller har en kompis som håller på kan du fråga om någon är intresserad att ställa ut tillsammans med dig. Det kan också vara ett sätt att dela på eventuella kostnader. Att dela utställning med någon som jobbar med en annan konstart än din egen kan också locka fler besökare.

Tema
Välj gärna ett tema. Gå igenom dina bilder, vilka teman hittar du, vilka bilder är bäst, vad handlar de om och kan de engagera tittaren? Väljer du att ha flera teman, häng dem åtskilda.

Blanda inte
Se till att ha ordentligt med material att välja ur och blanda inte alltför många olika tekniker.

Jämför priser
Kolla runt i god tid innan utställningen och jämför priser på ramar, passpartouter, papper med hållbarhetsgaranti och utskrifter (om du inte har en egen bra skrivare). Håll ramarna enkla och enhetliga (tänk på att det finns många där passpartout ingår) så stjäl de inte uppmärksamhet från dina bilder eller målningar.

Framförhållning
Ska du ställa ut i ett galleri måste du ofta ha lång framförhållning, vilket kan ge dig tid att vid behov skapa nytt material.

Prata med andra utställare
Prata med galleristen. Finns kök, toalett, tillgång till vatten, vaser, skålar etc? Besök pågående utställningar i väntan på din egen tur, titta hur de har hängt och prata med utställaren om vad som fungerar bra/dåligt och vad man bör tänka på.

Hur länge
Hur länge ska utställningen pågå? Gallerier och utställningslokaler har säkert olika policies kring detta. På Galleri T hängde man under en vecka, vilket var en lagom tid, också för den som skulle sitta och passa utställningen. De flesta besökarna kommer ofta under helgen när de är lediga, resten av tiden kan lätt bli en lång väntan på stängningsdags.

Vernissagedagen
Brukligt är att man på vernissagedagen bjuder på något att dricka och litet tilltugg. Vin och/eller alkoholfri dryck, salta pinnar, chips och litet smågodis till eventuellt medföljande barn. Systembolaget återköper oöppnade flaskor och dunkar inom tre månader.

Försäljning
Så till den alltid närvarande frågan, men som man kanske inte pratar så högt om. Vad kommer jag att tjäna? Det här är inte rätt tillfälle att tänka på att tjäna storkovan, åtminstone inte om det är första gången och du är helt okänd. Det är istället ett ögonblick att njuta av, när du för första gången ser dina bilder/ tavlor på en vit vägg i ett offentligt rum, känner adrenalinet rusa i blodet samtidigt som det där läskiga pirret i magen får dig att för en sekund frukta att maginnehållet är på väg upp. Och så lättnaden när någon besökare stannar litet extra länge framför en bild, pekar på en detalj i motivet, kanske säger något till grannen bredvid och sedan vänder sig mot dig och nickar uppmuntrande eller kommer fram och börjar prata. Du och din konst har plötsligt blivit sedda och bekräftade och just då känns alla pengar i världen oviktiga. Men verklighet är en annan och naturligtvis vill du försöka får tillbaka så mycket som möjligt av dina kostnader.

Prissättning
Räkna ihop de utlägg du haft för material, dryck och lokalhyra och dela med antalet utställda bilder/tavlor. Känns det rimligt att någon kommer att vara beredd att betala den summan + ytterligare en eller ett par hundralappar för en bild eller tavla? Om inte får du kanske stå för förtäringen själv och minska något på vinsten. Har du ett företag som är kopplat till konstnärlig verksamhet kan du kolla med din revisor vilka avdrag du eventuellt kan göra. Glöm inte att spara dina kvitton!

Gör vykort
De flesta som går på utställningar gör det för att de är intresserade av konst, men kanske inte av att köpa. Säkert är många av besökarna dina vänner eller speciellt inbjudna och då är det lätt att hamna i en intressekonflikt. Man är egentligen inte intresserad av att köpa, eller har inte råd, men vill heller inte verka snål. En smart idé, som faktiskt kan ge en bra vinst i förhållande till kostnaden, kan vara att trycka upp typ vykort av några olika motiv från utställningen och sälja. För oss kostade femtio kort av ett motiv 3.20 kr/st och såldes för 15 kr/st (eller tio för 100). Både styckpriset eller 10/100 kändes överkomligt för många och gav känslan av en win-win situation.

PR
Använd sociala medier för att sprida information om din utställning, t ex facebook, instagram, blogg. Även dagstidningar och lokaltidningar brukar ta in gratisnotiser om vad som är på gång inför veckosluten. Det är också trevlig med en personlig inbjudan till några särskilt utvalda.

 

 

 

 

Vernissage i Gamla stan

Om tre dagar, den 25 november, är det dags för en av Makens drömmar att gå i uppfyllelse, nämligen att få visa sina bilder på ett riktigt galleri. Utställningen, med motiv hämtade från natur och hav, delar han med sin akvarellmålande kompis Lisa på Galleri T i Gamla stan, Stockholm.

Lisa är ett “galleriproffs”, det vill säga hon har varit med förr, och även om Maken också visat sina fotografier för allmänheten tidigare har det varit i betydligt mindre offentliga rum som sjukhus, bibliotek  och folktandvården. Så det här känns stort, spännande och roligt, men också ganska nervöst och pirrigt.

Utställningen öppnar på fredag med vernissage på lördag och pågår under en vecka. Så du som har vägarna förbi genom Gamla stan under veckan, välkommen att titta in.