Veckan när det ÄNTLIGEN händer

Äntligen!

I tisdags hade vi äntligen kommit fram till fettisdagen, dagen när man enligt den ”gamla ordningen” äntligen får äta en semla på riktigt. Jag erkänner, i vissa lägen är jag en bakåtsträvande person som tycker att saker och ting ska vara och förbli vad de alltid har varit. Till exempel tycker jag inte om att man schackrar och urholkar kulturarv och ”institutioner” som till exempel semlor och kräftpremiären. Att börja baka semlor och  fresta svaga själar redan innan julgranen ens hunnit kastas ut är ett oskick. Själv tycker jag att den första semlan ska ätas på fettisdagen och sedan varje (och endast) tisdag fram till påsk.

När jag växte upp serverades detta delikata bakverk alltid med varm mjölk, så kallad hetvägg, som avslutning på en middag, ofta bestående av bruna bönor med stekt fläsk. Ibland bakade mamma sina egna semlor, om inte, var det viktigt att redan på måndagen innan lägga en beställning hos Konsumaffären för att inte riskera att bli utan.

Jag har alltid hållit fanan högt och gått i främsta ledet när det gäller protesterna mot för tidig semmelleverans. Men lever jag som jag lär? Nja, även solen har sina fläckar ibland och i år måste jag nog tillstå att det mer liknat rena solförmörkelsen.

Förfallet började redan den 8 januari när ett par mycket små semlor hämtades upp till förmiddagskaffet från Konditoriet under oss. När vi så fallit för frestelsen var det bara att löpa linan ut och fortsätta provsmakningen; Stenungsbageriets surdegssemlor, som i sin tur måste jämföras med ICAs och sedan Coops. Och så har det fortsatt. Ny vecka, nya semlor, observera pluralis, inte bara en semla utan flera.

När Lokaltidningen nyligen delgav läsarna resultatet av sitt årliga test av kommunens utbud av dessa mer eller mindre grädd- och mandelmassestinna vetebullar, kände vi att vi nog måste protestera. Vi som mumsat, smackat och sörplat (mjölken) oss igenom alla olika varianter från såväl Konditoriet och Stenungsbageriet som ICA och Coop, analyserat mandelmassan utifrån smak, mängd och hårdhet, bedömt gräddens konsistens och sötma och även haft tankar om vilket form på locket som är den rätta, vi vet bättre.

Det är inte Stenungsbageriets semla som är vår vinnare utan Konditoriets. Kanske inte den vackraste skapelsen, men nu var det ju smaken och inte i första hand utseendet som skulle bedömmas. Konditoriets är en stor, mjuk kardemummadoftande vetebulle med generöst med mjuk mandelmassa över hela botten, precis lagom fast grädde och dessutom till ett bra pris.

Hetvägg

 

Äntligen!

Sedan en vecka tillbaka rullar äntligen tåget igen, det vill säga Roslagsbanans Kårstalinje, efter att ha stått still i åtta månader på grund av arbetet med att bygga dubbelspår mellan några av stationerna. Allt skulle ha varit klart redan före jul, men så blev det inte eftersom SL på grund av slarv eller okunnighet missat att skicka in nödvändiga papper i tid till Transportstyrelsen. Det har varit en tuff tid för många, framför allt boende i kommunens glesbygder, att ta sig till jobbet i tid. Inte heller har ersättningsbussarna fungerat riktigt som de ska. Stora stadsbussar är nog inte tänkta att köras på landsbygdens smala, krokiga vintervägar.

Nu håller vi tummarna att det, efter en knackig start med förseningar, strömavbrott, vagnfel och problem med att stänga dörrarna, ska börja fungera igen som vi är vana vid.

Roslagståget
Äntligen!

Ja, så är det äntligen dags för Skid-VM i Falun. Som jag har längtat! Idag  torsdag började festen på allvar med sprinttävling för både damer och herrar. Och vilken början, nu hoppas vi att Stina Nilssons silvermedalj ska sätta tonen för resten av tävlingarna. I morgon styr vi mot Falun för att se tävlingarna på plats.

Falun Lugnet_redigerad-1

Falun, Lugnet 2_redigerad-1

Bilderna ovan är från World Cup-avslutningen i Falun 2012.

 

Så föll jag för frestelsen två gånger om

När det gäller semlor känns det som att jag har något slags självpåtagen roll som moralens väktare, som står där högst på barrikaden och hytter med näven åt alla otrogna som inte kan hålla på sig till den rätta dagen. Lite som prästen förr i tiden som höll straffpredikan för de som inte höll på sig utan hade sex före bröllopet. Tyvärr är det dock sällan jag håller hela distansen ut, to the bitter end, det vill säga till själva fettisdagen utan att själv falla för frestelsen och synda.

Och idag hände det. På väg hem från jobbet hade jag bestämt träff med maken. Vi skulle inte göra något särskilt, bara träffas och strosa runt litet i stan. En bit bort på Drottninggatan började dock kylan ta ut sin rätt och vi slank in på närmaste fik, som råkade vara Hurtigs konditori.

En kopp varmt kaffe skulle smaka bra. Och titta där, semlor! Men ser de inte väldigt små ut? Så små att de nästan inte räknas, eller…. Ja, så fick det bli, varsin kaffe med en åtföljande, nästan obefintlig semla. Och ska man nu äta semlor någonstans, så kanske det ska vara just här. Jag vill nämligen gärna tro att Hurtigs konditori bara är ett täcknamn för Rosas konditori som låg här på Drottninggatan och där Ture Sventon brukade handla sina ”temlor” året runt.

När vi ett par timmar senare var tillbaka hemma i förorten igen och gick in på gården till vårt hus öppnades plötsligt bakdörren (så lustigt det blev nu då….) till bageriet som ligger i samma hus och bagaren själv tittar ut och räcker över en kartong med två semlor. ”Vasse goa, dom e alldeles nygjorda å ja har gjort dom te er”. Sådana grannar tycker vi om!

Semlor från bageriet

Semlorna ska vi njuta av till kaffet senare i kväll, så att vi håller oss vakna till den franska långfilmen på TV som vi sett fram emot men som inte börjar förrän kvart i elva, ”Berätta inte för någon” från 2007.

Semlor eller pannkakor

Äntligen är dagen här när man får äta semlor på riktigt utan att det är fusk, nu och sju tisdagar framöver. Ja, jag vet, jag har också fuskat, en gång, när Maken bjöd på en liten må bättre-semla när jag var sjuk. Men det är lätt att bli litet ”schizofren” den här dagen  eftersom fettisdagen sammanfaller med pannkakans dag. Pannkakor först och semla till efterrätt, eller tvärtom…?

Firandet av pannkakan kommer ursprungligen från England och hänger även där ihop med fastan, men istället för semlor äter man just pannkakor. Av den anledningen har de infört Internationella pannkaksdagen på samma dag som fettisdagen.

I England anordnas också dagen till ära olika pannkakslopp. Här ska man med en pannkaka i stekpannan springa ett lopp samtidigt som man ska hinna vända pannkakan i luften minst tre gånger innan man går i mål.

Här hemma hos oss vann semlan över pannkakan. Det blev goda surdegssemlor från Stenungsbageriet som avnjöts med varm mjölk, som en riktig hetvägg. Semlorna levde väl upp till det höga betyg de fått i lokaltidningens smaktest. God mandelmassa, lagom stora och lagom med grädde och ett visst litet tuggmotstånd tack vare surdegen.