Pumpkin pie

Idag är det nationell helgdag i USA och över hela landet firas Thanksgiving Day, en högtid som nästan är större och viktigare än själva julen. De senaste dagarna har amerikaner, trots en galopperande pandemi, flugit kors och tvärs över landet för att ta sig hem och kunna fira med nära och kära. Sitta till bords och se hur far i huset står vid kortänden och trancherar festens huvudrollsinnehavare, kalkonen, som sedan serveras med en uppsjö av tillbehör: gröna bönor, glaserad brysselkål, stuffing, sötpotatisgratäng, potatismos, sås och tranbärssylt. Att ovanpå allt detta även kunna pressa ner en bit pumpapaj med vispgrädde är en konst som bara anstår en sann amerikan.

Det finns flera historier om vad som är förebilden för dagens thanksgivingmiddag. En av dem är den om de engelska och irländska pilgrimmer som i augusti 1620 anlände med skeppet Mayflower till Massachusetts, där de under hösten grundade staden Plymouth.

Den första vintern var kall och eländig, skördarna slog fel och många av pilgrimmerna dukade under. Ursprungsbefolkningen, indianerna, kom till undsättning med mat och kläder och lärde dem bland annat att odla majs. När det året därpå var dags att skörda, bjöds indianerna in till en stor höst- och skördefest som tack.

1863 proklamerade president Lincoln Thanksgiving som nationell helg och 1941 fastställde den amerikanska kongressen att den fjärde torsdagen i november skulle vara USAs tacksägelsedag.

Thanksgiving är också en tradition som jag tagit med hem från tiden när familjen under ett par år bodde i Princeton, N.J. Och även om jag inte firar den varje år, brukar en pumpapaj ändå alltid serveras minst en gång mellan Halloween och jul. Och så här gör jag min paj, som får köket att dofta ljuvligt av julkryddor.

Pumpapaj

Värm ugnen till 220 grader

Pajdeg
270 g (4,5 dl) mjöl
175 g smör (kylskåpskallt)
1-2 msk florsocker
2-3 msk iskallt vatten

Gör så här
Mixa ingredienserna i en matberedare och tillsätt vattnet lite i taget (viktigt att degen inte blir för lös).

Kavla ut degen till en rund platta (28 cm Ø) till en form som mäter 24 cm Ø.

Täck botten till en springform med löstagbar kant med bakplåtspapper. För över degplattan till formen, tryck till botten och se till att degen går ganska högt upp på kanten så att fyllning får plats utan att rinna över. Ställ formen i kylen medan du gör fyllningen.

Fyllning
Den som vill kan naturligtvis göra sin egen fyllning genom att rosta t ex butternut squash i ugnen och sedan mixa fruktköttet till en puré, men jag är lite lat och gör det lätt för mig genom att använda färdig fyllning på burk.

450 g pumpafyllning, gärna Libby’s. (Brukar finnas i välsorterade mataffärer eller i särskilda amerikanska affärer, t ex The American Food & Gift Store).
3 dl kaffegrädde eller 2 dl vispgrädde + 1 dl mjölk
1,5 dl socker
½ tsk salt
1½ tsk mald kanel
1 tsk mald ingefära
¼ tsk mald nejlika
2 stora ägg

Gör så här
Blanda alla torra ingredienser i en liten skål.
Vispa äggen i en större bunke, rör ner pumpafyllningen tillsammans med de torra ingredienserna och tillsätt grädden lite i taget. Se till att allt är väl blandat.
Häll fyllningen i det ogräddade pajskalet.

Grädda i 220 grader i 15 minuter och sänk därefter temperaturen till 175 grader och fortsätt att grädda i ytterligare 30-40 minuter. Pajen är klar när du testar med en provsticka och ingen smet fastnar.

Låt pajen kallna och servera med lite vispad grädde.

Tji nypon men soppa ändå

Det är väl få saker i naturen som så direkt både förebådar den kommande sommaren och sätter punkt för den när hösten gör entré som slånbärs- och nyponbuskarna. Slånbärsbusken som på våren kantar åkrarnas dikesrenar överdragna av den skiraste, vita spetsgardin och nyponrosen, den rosa, ljuvliga. På hösten är slånet litet mer anonymt med sina blåsvarta bär medan nyponbusken, lysande orangeröd, fullbordar höstens röda symfoni.

Inspirerad av min bloggvän Annas inlägg härom veckan, där hon reflekterade över hösten och berättade hur hon hade plockat många liter nypon och sedan gått direkt hem och kokat en god nyponsoppa, fick jag idag Maken med mig ut i skogen för att se om det fanns några nypon kvar. Tyvärr var det som jag misstänkte, de kalla nätterna som varit under veckan hade gått hårt åt nyponen och de flesta hade färgats svarta av frosten.

Men det blev nyponsoppa i alla fall. Eftersom jag ofta lever efter devisen ”den som spar han har” har jag fortfarande en hel del torkade nypon kvar efter fjolårets skörd. Jag plockar och plockar men sedan nänns jag som vanligt knappt använda det jag samlat på mig. Men nu var det dags att unna oss och njuta av varsin tallrik hemlagad nyponsoppa till efterrätt med litet vispad grädde och rostad, flagad mandel.

Jag brukar använda mig av ett recept i Vår Kokbok, det enda tillägget jag gör ibland är att låta en vaniljstång koka med.

Trattkantarellernas tid är nu

Inte nog med att man måste akta sig för både björnar och jägare, nu måste man se sig för var man sätter ner fötterna också. Idag när jag var ute och plockade litet blåbär – ja, jag vet, plockandet upptar en stor del av mitt liv just nu – upptäckte jag plötsligt att jag var omgiven av hur mycket trattkantareller som helst. Känns som det är litet väl tidigt. Jag har inte tid att plocka svamp när det fortfarande finns så mycket oplockade bär kvar.

 

Jag har ett något märkligt förhållande till det som finns i naturens skafferi. Jag plockar och plockar och packar frysen full av både bär, sylt och saft tillsammans med trattkantareller så att dörren knappt går att stänga. Problemet är att jag sedan nästan inte nänns använda bären och svampen, för man vet ju aldrig om det kommer att finnas nya att plocka nästa år.

 

Idag har jag också upptäckt Rysk Yoghurt! Jag brukar ofta ha en burk turkisk eller grekisk yoghurt i kylen, den är så god och användbar till så mycket. Kalla såser, efterrätter, bak, smoothies med mera. När jag har gått förbi mejerikylen har jag också sett att det finns en rysk variant, men av någon outgrundlig, förutfattad mening har jag fått för mig att den inte kan vara god. Säkert väldigt syrlig och vattnig, det vill säga med en massa vassla som ligger som diskvatten överst i burken, har jag tänkt. Häromdagen, när det var dags att förnya yohurtförrådet, var det enda som fanns på hyllan just den ryska och efter viss tvekan hamnade den till slut i korgen.

Eftersom eftermiddagens bärrunda resulterat i både hallon och blåbär tänkte jag servera dem som avslutning på middagen. Rörde ihop yoghurten med litet flytande honung och kardemumma och klickade över bären. Säger bara: Så enkelt och herregud, såååå gott! Den godaste yoghurt jag ätit och jag förstod varför, när jag läst litet noggrannare på yohurtburken – 17 % fett! En gammal sanning, fett är gott! Den får det bli i fortsättningen, men inte alltför ofta.