Akutinsats i Roslagen

Nedanstående historia utspelade sig under en av dessa fantastiska, varma majveckor som vi tillbringade hos vänner i deras stuga i Roslagen.

– Det sitter en liten fågel på altantrappen, ropade Kajsa lätt upphetsad när hon som ett yrväder plötsligt störtade in genom dörren.

– Jaha???

– Ja, den rör sig inte när jag går förbi.

– Nähä???

– Kan den ha fått solsting i värmen, undrade hon och tittade uppfordrande på Maken (min alltså). Kan fåglar få solsting, eller tror du att den bara är törstig? Jag går och gör i ordning lite vatten åt den.

Maken (återigen min) muttrade något ohörbart medan han tillsammans med den andre maken, det vill säga Kajsas, försökte få ännu ett av de nya köksskåpen från IKEA på plats i köket, som skulle få sig en total make over.

Jag följde med ut på altanen för att se vad det var för fågel Kajsa pratade om och vad som kunde ha hänt. Där på trappen låg en liten bofinkshona platt på magen, alldeles stilla men andades och med ena benet i en konstig vinkel. Var det brutet, eller hade den kanske kraschat in i något av fönstren, som fåglar ibland behagar göra när skogen speglar sig i rutan.

Jag gick in igen och formade händerna till en megafon mot munnen.

– DOKTOR ANDERSSON TILL AKUTEN! Vi har en patient med eventuell hjärnskakning och/eller brutet ben!

Den här gången reagerade Maken direkt och distinkt, precis som en akutläkare ska.

– Jag släpper skåpet nu, är du beredd, sa han till make nummer två. Jag fick just ett larm om en patient och det är tydligen brådskande, fortsatte han och försvann ut på altanen.

– Jaha, och hur det står till med lilla fru Bofink då, undrade dr Andersson, nu med sin nya, mjuka och lugnande ‘lita på mig’-doktorsröst, och slog sig ner på trappsteget bredvid sin patient.

Han inspekterade benet och konstaterade att det inte verkade vara av. Även vingarna såg hela ut. Försiktigt tog han upp fågeln i handen och strök den lätt över huvudet och ryggen utan att den reagerade eller visade någon tendens till oro eller att den ville flyga.

– Hon uppvisar inte några synliga skador, så det är svårt att säga vad som hänt. Kanske har fru Bofink flugit in i fönstret och bara är lite chockad och yr. Jag föreslår utsättning på enskild gren på Syrenavdelningen, där hon kan vila upp sig i lugn och ro. Så får vi avvakta kvällen och kanske natten. Och syster Kajsa, var snäll och se till att alla fåglarna får tillgång till vatten och införskaffa gärna ett fågelbad inför sommaren.

Och med denna avslutande uppmaning bytte dr Andersson läkarrocken mot snickarbältet och återvände till köket för att avlasta den andre maken, som vid det här laget såg ut att ha fått rejäl kramp i armarna (trots all träning på Senior circuit) av att ensam hålla det tunga hörnskåpet på plats.

Efter ett par timmar på Syrenavdelningen hade fru Bofink ställt sig upp på båda benen, även om hon såg lite trött ut. Men det var väl efterverkningarna av chocken.

Morgonen därpå hade hon i alla fall lämnat avdelningen och inga fjädrar och dun på backen tydde på att hon under natten blivit någon annans mat. Så slutet gott, allting gott. Hoppas vi.

En bofink blev årets första patient

Tomt och märkligt tyst på fåglar i skogen runt stugan när vi kom upp till påsk. Men det tog inte lång tid efter att Maken fyllt på fågelmatarna med allehanda påskgodis förrän det var fullt av oräkneliga bofinkar, grönfinkar och -siskor, domherrar, tofsmesar och nötväckor plus de alltid närvarande talgoxarna och blåmesarna.

Tyvärr dröjde det inte länge innan även sparvhöken infann sig, åtminstone tror vi att det var den som gjorde att alla matgästerna plötsligt lyfte exakt samtidigt. Luftutrymmet utanför fönstret blev bokstavligt talat alldeles svart och mitt i all tumult flög en bofink rakt in i rutan med en ordentligt smäll och damp platt till marken, där den blev liggande och flämtade med utbredda vingar.

Hederskirurg Andersson greppade snabbt akutväskan och ryckte ut till undsättning. Lyfte försiktigt upp den lilla fågeln och konstaterade att inget verkade brutet, men kanske att den fått sig en liten hjärnskakning.

Efter att ha legat insvept i en handduk i Makens knä cirka en kvart började den försiktigt röra på sig. Vi öppnade upp handduken så att den enkelt skulle kunna ge sig av när den var redo.

Satte sig upp och vred prövande på huvudet några gånger.

Reste sig sedan och testade att benen höll. Stod kvar så ytterligare några minuter innan den ogenerat bajsade och sedan på snabba vingar försvann ut i friheten.

Slutet gott, allting gott hoppas vi.

Påsk med vårtecken

Så är vi hemma igen efter påskfirande i vårt Paradis. Vädret har varit soligt och vackert, men nordan har svept runt knuten så fort man tittat ut. De stora snöhögarna har smält och blivit litet mindre för var dag och isen börjar mörkna (och murkna) men är fortfarande tjock nog för skotrar och fyrhjulingar att sladda runt på.

En vacker rödräv med tjock yvig svans kom raskandes över isen i fullmånens sken på långfredagen. Tyvärr hade jag bara mobilen till hands och innan jag fått upp den ur fickan hade räven hunnit försvinna bakom buskarna. Mobilen är också orsaken till detta märkliga, men litet häftiga tycker jag, blåa kvällsljus.

 

Luften har varit full av trumpetande sångsvanar som förflyttat sig fram och tillbaka mellan öppna vattendrag och åkrarnas mat.

 

I Lappsundet fanns svanparet kvar som vi såg redan för ett par veckor sedan.

Nu  hade de fått sällskap av ytterligare ett par svanar, litet mot sin vilja som det verkade emellanåt.

 

 

Att det finns bäver i området vittnar flera tämligen nyfällda träd om.

Och det dröjde heller inte länge innan vi också upptäckte bäverhyddan, den lätt kamouflerade rishögen. Tyvärr var det nog för tidigt på dagen för att vi skulle få se några djur. Bävrarna är kvällsdjur och brukar inte visa sig förrän det börjar skymma.

 

Det verkar vara gott om vatten i sjöarna och det forsade och porlade friskt i både större och mindre vattendrag.

 

Även hemma på tomten var det full fart på fågellivet. En blåmes hade stort bestyr med att städa efter några tidigare holkhyresgäster och kring fågelmatarna samsades grönfinkar, grönsiskor, domherrar och talgoxar med nötveckor, koltrastar och ett hackspettspar och åt under mycket fredliga former.  

Margareta-kaka

Blåser kallt från sjön idag, men det har ändå varit en fin eftermiddag. Medan jag sitter här och skriver kan jag samtidig titta ut genom fönstret och hålla full koll på mitt ”menageri” av fåglar, ekorrarna Piff och Puff och grannens katter som kivas och trängs runt fågelmaten. Inte katterna, de ligger och lurpassar och hoppas kanske att få en liten sparv till middag.

Här finns svartmesar, tofsmesar, bofinkar, talgoxar, nötvecka, hackspett och de vackra nötkråkorna som nästan ser ut som gigantiska bofinkar. Och så skatorna inte att förglömma, som hoppar fram så lustigt. Väldigt intressant att sitta och titta på samspelet mellan dem, hur vissa samsas fint kring maten medan andra ständigt är i luven på varandra.

Piff, eller är det Puff?

Nötveckan som går upp och ned för det mesta

Fru Bofink

 

 

Maken har varit iväg hela dagen och försökt sig på att fiska regnbåge, tyvärr utan framgång. De ville inte ens nappa på hans nya AIK-spinnare, vilket ju i och för sig är förståeligt tycker hustrun som är en sann Hammarbysupporter. Han var nog litet frustrerad över att inte ha fått någon fisk, för när han kom hem stack han direkt ut på sjön med båten för att försöka fånga en gädda eller några ”Salming”-abborrar. Så middagen får vänta.

Under tiden tror jag att jag ska ta och baka en Margaretakaka med hallon och blåbär att överraska med till kaffet i kväll. Gick en sväng i skogen när Maken var borta. Inte för att jag behöver mer bär egentligen, frysen är mer än full, men man kan bara inte låta bli att plocka när de är så här stora och fina. American size, skulle jag nästan vilja säga.

 

 

Margareta-kaka

 

 

• 175 gr rumsvarmt smör
• 2 dl strösocker
• 3 ägg
• 4,5 dl vetemjöl
• 1 dl kokos (valfritt)
• 2,5 tsk bakpulver
• 2 tsk vaniljsocker
• 2 dl vaniljyoghurt (eller annan smak)
• 3 dl färska bär (jag har hallon och blåbär, lingon blir också gott)

Gör så här

1. Rör smör och socker pösigt
2. Tillsätt äggen ett i sänder
3. Blanda mjöl, kokos, bakpulver och vaniljsocker och rör ner omväxlande med yoghurten.
4. Bland 1-2 msk mjöl med bären innan de försiktigt vänds ner i smeten (sägs förhindra att bären sjunker till botten).
5. Bred ut smeten i en smord och bröad fyrkantig form, 25 x 35 cm och grädda i 200 gr i cirka 25 min. Testa med en sticka.
6. Dela kakan i större eller mindre fyrkanter.

Formen jag använder ger en ganska tunn kaka, vill man ha litet tjockare bitar används en mindre form, t ex 22 x 30 cm. Självklart går det lika bra med en rund form (gärna med löstagbar botten) eller att helt enkelt fördela smeten i muffinsformar. Då blir gräddningstiden kortare, cirka 8-10 minuter.

Flygolycka med lyckligt slut

När jag sitter här vid datorn och arbetar om dagarna kan jag samtidigt njuta av att betrakta ett 25-tal bofinkar som tillsammans med andra småfåglar och en och annan ekorre slåss om den fågelmat som maken lägger ut åt dem. Det gäller att de äter upp sig ordentligt så att de orkar med den långa flytten söderut som närmar sig. Plötsligt flög denna lilla fågel, som vi tror är en ung bofinkshona, rakt in in fönstret framför mig med en sådan rejäl smäll att fjädrarna från huvudet fastnade på glaset. Den blev liggande en stund i gräset där maken hämtade upp den och lät den vila i i sina varma händerna tills vi såg att den ändå levde. Den fick sedan sitta på verandan och hämta sig. Det tog ett bra tag innan den försiktigt började röra på huvudet och efter ytterligare en halvtimme hade den piggat på sig så pass att den kunde flyga iväg. Ett lyckligt slut trots allt.