Hur många blåbär finns det i Sverige?

Lugnet har sänkt sig över stugan här i Paradiset. Barn och barnbarn har lämnat oss för den här sommaren och Maken har börja jobba igen och tar bussen hem på söndagarna och sedan tillbaka upp igen på onsdagarna. Och hur fördriver jag då mina dagar i ensamhet? Med min älsklingssyssla naturligtvis, den att plocka bär.

Hjortronsäsongen är över sedan ett par veckor, nu är det blåbärens och skogshallonens tur. Just nu är det hallon som gäller eftersom de har kortare “livslängd” än blåbär.

Landet Sverige svämmar över av blåbär enligt media och det sägs vara det bästa blåbärsåret på tretton år. Och allra mest lär det finnas här i södra Norrland.

Man räknar med ett det produceras cirka 600 miljoner kg bär i våra skogar och av dessa ruttnar 95 procent bara bort (till ett värde av 15 miljarder kronor!). Mest för att vi svenskar är för fina, för lata och för bekväma för att ta jobb som bärplockare och ta till vara dessa goda nyttigheter.  Vi verkar inte ens intresserade av att plocka för eget behov. Hellre köper vi matbutikernas smaklösa, amerikanska jätteblåbär.

Istället importeras arbetskraft från Östeuropa som kommer hit och skräpar ner i våra skogar. När man hittar juiceförpackningar och flaskor med etiketter med ett överskott av bokstäverna c, z, och y på, så vet man att här har polackerna hunnit före.

Annat är det med thailändarna, försynta, alltid leende och idogt plockande, och utan att lämna en massa sopor efter sig – åtminstone inga som jag sett, är det bäst att tillägga. Däremot har de ofta en liten bandspelare med sig som spelar thailändsk musik på hög volym, förmodligen för att hålla björnen på avstånd.

Det mesta av bären som plockas går på export och förvandlas till naturläkemedel, som sedan importeras tillbaka och säljs i hälsokostaffärerna som undermedel för allehanda krämpor till dyra pengar.

Blåbär

I söndags var jag med min granne på det kalhygge, där vi varje år brukar plocka hallon. Nu möttes vi av en vägg av björksly som helt verkade ha tagit över hygget.

Björksly

Det kändes som att våra hallonbuskar måste ha kvävts till döds av detta lövverk, men efter en stunds letande hittade vi dem, kraftfulla och med lika stora och fina bär som alltid.

Hallonbuske

Hallon

Hallon i hink

Efter ett par timmars plockande och cirka tre liter hallon var kände vi oss nöjda för den här gången.

Jag brukar alltid köra ganska sakta, när jag åker på de här skogsbilvägarna. Jag vill hinna skanna av skogen på båda sidor vägen i förhoppningen att jag ska få se någon älg, eller ännu hellre en björn. Plötslig upptäckte jag i backspegeln en Volvo som låg och nosade mig i baken. Eftersom vägen var så smal var det omöjligt för honom att köra om, så jag gasade på. Efter ungefär en kilometer i den hisnande hastigheten av 40 km/tim bredsladdade plötsligt en björn(unge) ut ur skogen, tvärs över vägen mitt framför bilen och in bland buskagen på andra sidan. Där var det nära att jag hade kunnat bjuda Maken på björnstek till middag.

Allt gick så fort, och några bilder hann det naturligtvis inte bli. Min teori är att det fanns en Mamma Björn någonstans i närheten och antagligen var hon och Baby Björn (som dock verkade mer gänglig tonåring än baby) på var sin sida om vägen. När mamman hörde bilen, ropade hon till sig ungen och det var då den kom ut ur skogen som skjuten ur en kanon.

Jag är glad och tacksam att björnen inte kom till skada och att Volvon lyckades undvika att braka in i mig när jag tvärbromsade. Och litet spännande var det…..

PS Idag har jag hittat årets första trattkantareller. Det är tidigt men inget unikt för just det här kantarellstället. Här brukar de alltid titta upp den 10 augusti, men med tanke på storlek och mängd har de nog stått där en vecka redan. Så nytt rekord kanske.

Trattkantareller

Fotbollsläger och rökt abborre

De senaste tio dagarna har mest handlat om att förflytta sig mellan olika aktiviteter, fotboll, fiske och bärplockning.

Först ut var äldste sonen och det nioåriga barnbarnet, som var tillbaka här i Paradiset för en förlängd helg. Sonen tränar ett av Brommapojkarnas pojklag och hade förlagt sommarens träningsläger till vår närbelägna campingplats. Den här gången behövde inte jag tänka på att serva och laga mat utan kunde bara luta mig tillbaka i den lilla bärbara solstolen vid sidan av planen och njuta och titta på när den kommande generationen fotbollsspelare övade passningsspel, att dribbla och skjuta straffar och däremellan under glada skratt susade ner för vattenrutschkanan eller spelade minigolf. Markservicen med frukost, lunch och middag sköttes galant av den serviceinriktade campingpersonalen.

Höjdpunkten för killarna var nog den avslutande träningsmatchen på Älvvallen i Ljusdal mot det lokala pojklaget och med 110 åskådare på läktaren. En mycket jämn, spännande och målrik match som slutade med vinst 8-5 till BP och där barnbarnet svarade för fem av målen. Stolt farmor? Klart som sjutton att jag är stolt och det får man vara, bara man kommer ihåg att det är laget som gör mål.

Herman och Simon 2

Här får äkta glädje ett ansikte.

Några dagar senare var det dags för nästa gäng, Makens dotter Lisa med man och femårig son som anlände för den årliga fiskeveckan. Fiske på hög nivå. Femåringen hann knappt svälja sista tuggan av frukostmackan innan han tog täten ner till bryggan och båten och en heldag bland abborrar och gäddor. Och medan de hade ansvaret att fixa mat till lunch eller middag föll det på min lott, eftersom jag inte fick plats i båten, att se till att ordna något gott till efterrätt. Med cykeln tog jag mig lätt till ett hallonhygge i närheten och blåbär växer det gott om runt husknuten.

Och under veckan hann det serveras både drottningkräm med bryta (norrländskt för att bryta ner hårt bröd i kräm med mjölk), blåbärskaka och blåbärssylt toppad med vaniljkräm och snöägg.

Storfiskare nummer ett efter första dagen visade sig  femåringen vara, som med bara pyttelite hjälp av mamma hade dragit upp den största abborren. Sju hekto visade vågen.

Abborrar i håv

När Maken hade rensat den fisk som skulle rökas till lunch dagen därpå lät han renset ligga kvar på bryggan som middag till räven, som brukar smyga runt huset och titta snett på småfåglarnas matstationer. Men den här gången var det en annan gynnare som hann före. En liten mink, så söt att man bara smälter, trots att man vet vad det betyder för fisk och fåglar/ungar att ha en sådan i sjön. På nolltid hade den förflyttat tre kilo fiskrens ner i stenkistan under bryggan, där den sedan kunde sitta och smaska i lugn och ro.

Själva fick vi så småningom njuta av Makens nyrökta abborrar med våra egna grönsaker och litet hemgjord remouladsås. Och ett bättre betyg för den måltiden tror jag inte Maken/morfar kunde få än femåringens ihärdiga upprepande om och om igen att detta var det godaste han någonsin ätit.

Det finns Norrlands Guld och så finns det Norrlands Guld!

Lagom till att de sista gästerna rest hem i helgen och ”Pensionat Paradiset” slagit igen portarna i avvaktan på lingonsäsongen svämmade plötsligt skogen över av bär; blåbär, hjortron och hallon. Halva juli har jag gått och vänt på blåbärsriset för att verkligen övertyga mig om att där inte fanns några små gröna kart som kunde tänkas förvandlas till blåa bär. Men nej, tomt, tomt, tom! Och så förra veckan var där plötsligt fullt av, stora, söta blåbär på varenda ruska – som om någon varit ute under natten och hängt upp dem. Var kom de från? Ingen som vet…..

Och på myren är det gult, gult vart man än ser. Som sagt, det finns Norrlands Guld och så finns det Norrlands Guld! Ett riktigt fint bärår tycks det ändå bli till sist, den bistra sommaren till trots.

 

Och lagom till denna naturens förvandling rullade också karavanerna av små skraltiga öststatsbilar in, fullastade med lådor och bohag högt över taket och med gps:erna inprogrammmerade på de hälsingska bärskogarna. Så nu gäller det att vara på tå om man ska få något med av kakan. Alla skogar och myrar inom en mils radie betraktar jag som ”mina” och jag bevakar dem likt en tigrinna sina ungar. Jag tycker inte om några inkräktare, åtminstone inte förrän jag har fyllt min egen kvot av bär. Det låter kanske ogint, men så är det och det står jag för.

I tre dagar har Maken och jag dammsugit den närmaste myren och hittills har det blivit cirka 15 liter hjortron. Sättet vi plockar på skiljer sig något åt. Maken tar alla bär, stora som små, även de som bara består av en eller två ”kärnor”, bara de har någon form av gul nyans, det vill säga allt från orange till gult till blekgult till nästan grått. Själv är jag mer selektiv i mitt val och endast de stora, precis nymogna orange-röda och helt fria från alla former av skönhetsfläckar landar i min hink.

Makens bär kokas ihop orensade och passeras till mos för att sedan serveras till dem som har svårt för kärnor som fastnar mellan tänderna. Mina däremot rensas och kokas till den finaste sylt, haha…., att serveras varm till glass, friterad camembert, bakverk och annat gott!

Makens bär…..    (fast det fanns fina i hans hink också!

…och mina bär!

Det perfekta hjortronet, fortfarande orange-rött men mjukt och moget

 

Till kaffet i kväll blir det fest på en liten hjortonbakelse med glass eller grädde.

 

Hjortronbakelse

Att ha ett paket smördeg i kylen eller frysen är alltid bra om man oförhappandes får gäster. Tillsammans med litet frukt, bär eller sylt kan man snabbt åstadkomma underverk.

  1. Rulla ut smördegen (jag använder alltid färsk) och tag ut önskat antal rundlar med ett glas.
  2. Skåra en ram med  kniv någon centimeter innanför ytterkanten utan att skära igenom degen.
  3. Bred ut litet hjortronsylt (eller annan sylt) innanför ramen och grädda i 12-15 min i 200 grader tills ramen, som nu rest sig, fått fin färg.
  4. Servera med litet vispad grädde eller glass.

 

Under veckan har det även blivit åtta liter blåbär. Av någon märklig anledning blir det dock aldrig sylt i motsvarande mängd. Nu väntar jag bara på att hallonen ska mogna där ute på hyggena.

Sista dagen på sommaren, eller…..?

Den sista augusti, en fantastiskt vacker och varm sensommardag, hela 25 gr i solen, men där det ändå känns som att hösten flåsar en i nacken och när som helst kommer att kliva över tröskeln vare sig vi vill eller inte. Jag kommer inte att öppna dörren och säga välkommen, det känns alldeles för tidigt!

I alla fall blev det en tur till lingonskogen och lika härligt som det är att gå där och plocka och filosofera över tillvaron och livet, lika tråkigt är det när man kommer hem och ska sätta sig och rensa och skilja agnarna från vetet, det vill säga alla blåbären och kråkbären  från lingonen. Någon förresten som vet om man kan göra något användbart av kråkbär? Det finns gott om dem och de är verkligen stora och fina. Lingonen hamnar tills vidare i frysen, enkelt att ta fram och koka den mängd man behöver just för tillfället. Läste just ett tips hur man kunde ta tillvara på sina mjölkförpackningar, diska ur dem och sedan stoppa ner tillräckligt stora fryspåsar och fylla på med bär. Funkar jättesmidigt, bara stapla in i frysen, inget utrymme går till spillo.

Hittade en annons idag i ett gammalt nummer av lokaltidningen om en svampkurs i Studiefrämjandets regi. Kursen är redan i morgon, men jag hoppas få komma med trots att jag är sent ute med min anmälan. Undrar om man kan ta med sig några exemplar av alla olika bruna svampar som alltid finns i massor i skogen och som aldrig någon vet vad det är. Vore ju synd om man missar några delikatesser!

Sommarens godaste blåbärspaj

Ingredienser

  • 500 gr blåbär (rabarber skurna i bitar eller krusbär, halverade, går lika bra)
  • 75 gr grovt hackad mandel
  • 100 gr smör
  • 1,75 dl mjöl
  • 0,5 dl marzanpulver
  • 1 dl + 0,75 dl farinsocker
  • 1 krm salt
  • 1 msk maizena

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 200 grader
  2. Blanda smör, mandel, mjöl, marzan, 1 dl farinsocker och salt till en grynig massa, gärna i matberedare.
  3. Häll bären i en pajform, blanda resten av farinsockret med maizenamjölet och strö över bären.
  4. Fördela mjölblandningen över bären och grädda i ca 25 minuter. Håll koll så att pajskalet inte blir bränt.
  5. Pudra ev över litet florsocker när pajen svalnat och servera med vaniljsås, vispad grädde eller litet glass.