Påsken i ett nötskal

Vilken påsk det har varit! I år är det väl få som kan beklaga sig, åtminstone vad gäller den vädermässiga biten. Sällan har vi upplevt en påsk där alla fyra dagarna (inklusive dagarna dessförinnan) varit hundraprocentigt soliga utan knappt ett moln på himlen.

Det var efter mycket velande hit och dit och jämförande mellan olika vädersajter, som för en gångs skull var ganska samstämmiga, som vi till slut bestämde oss för att åka upp till stugan. Hur kallt skulle det vara, hur mycket snö hade kommit och skulle isen vara för tjock för Maken att kunna borra sig igenom så att vi kunde hinka upp vatten? Ja, gott om snö var det och den som legat på taket hade rasat ner och till min stora sorg brutit sönder vår syrenbuske och vräkt omkull och begravt rosenbuskarna nedanför. Bara att hålla tummarna för att de ska lyckas resa sig igen när snön smält undan.

Isen mätte ungefär 60 cm och det blev ett styvt jobb för Maken att utan hjälp av motorborr drilla sig igenom åtta hål för att tillverka ett som var stort nog för hinken att gå ner i.

Påsk, Borra efter vatten

Långfredagen blev en härlig dag i den värmande vårsolen då vi som vanligt dukade upp ärtsoppa, punsch och saffranspannkaka på isen för vänner och grannar runt sjön.

Kollage

De kalla nätterna med temperaturer runt -15 grader förvandlade snötäcket på isen till hård skare, så övriga dagar blev det långa promenader på sjön med ansiktet vänt mot solen för att tanka litet D-vitamin. Trots att det fanns öppet vatten på sina ställen hade det inte kommit några sjöfåglar än.

Bäckesundet

Eller så grävde vi bivack i snön och gräddade kolbullar över öppen eld, fortfarande med ansiktet mot solen.

Kolbullekollage

Och på kvällarna gick vi ut när det börjat skymma för att lyssna på den hoande pärlugglan som höll till i någon av granarna i närheten.

Solnedgång

Lucifer 1Åh, jag höll alldeles på att glömma, låt mig presentera familjens senaste lilla tillskott, Lucifer. Den här vackre ynglingen var en present från våra grannar till Maken när han fyllde år i december. Och nu fick vi äntligen träffa honom. Han kommer att få leva sitt liv i hagen däruppe tillsammans med de övriga getterna, kossorna och hästen och så får vi sköta om den när vi är där på somrarna.

Påsk i Paradiset

Visst är det det härligt när SMHI har fel i sina prognoser – åt rätt håll, om ni förstår vad jag menar. Som igår, långfredagen, när det var sagt att det skulle bli en gråmulen, kall dag med risk för snöbyar fram på dagen och vi såg hur vi kanske skulle bli tvungna att ställa in de planerade festligheterna på isen. Visserligen vaknade vi till en morgon helt insvept i vitt, vitt, vitt, men så fort solen kom fram smälte snön snabbt undan och det blev en helt fantastisk dag med strålande sol från en klarblå, molnfri himmel.


En tradition hos oss sedan många år tillbaka är att långfredagen alltid, nästan oavsett väder, tillbringas på isen tillsammans med vännerna runt om i viken som bjuds på ärtsoppa och punsch. Från början var det vår granne B som kokade ärtsoppan, men tyvärr finns hon inte med oss längre och jag har fått överta ansvaret för soppkoket, som numera också serveras med min egen version av den gotländska ”nationalrätten” saffranspannkaka med drottningsylt (enligt den gotländska traditionen ska det vara salmbärssylt) och grädde.


Det blev en sju timmar lång samvaro i goda vänners lag i den varma solen med god mat och dryck. Framåt eftermiddagen tog farbror Sven fram gitarren och det blev ett musicerande som sträckte sig från Taube och Dan Andersson till Beatles och Creedence Clearwater Rivival. Svårt att tänka mig ett härligare sätt att tillbringa den långa fredagen på.


This slideshow requires JavaScript.

Baluns på Blåkulla i kväll

Trångt i luftrummet över vår sjö i kväll när påskkärringarna drar fram över himlen på sina kvastar på väg till Blåkulla. Först österut mot kusten innan de svänger söder över längs E4. Ungefär mitt emellan Tönnebro och Axmartavlan står skylten Blåkulla som pekar in till vänster mot Axmar by och den gamla masugnen, som enligt sägnen lär vara själva Blåkulla. På skylten sitter en häxa för att se till att kärringarna som kommer långväga ifrån hittar rätt. På Blåkulla blir det nu party och rajtan tajtan med Hin-Håle själv i dagarna två innan de på påskafton flyger hem igen. För den intresserade finns mer att läsa på här.

Själv har jag blivit kvar hemma i stugan (jag gillar inte att flyga, kvasten har gått sönder och katten blir åksjuk) och städat bort spindelväv och döda flugor som samlats över vintern och försökt få det litet påskfint. Påskfjädrar är stort här och överallt, både ute och inne, är det pyntat med fjädrar i alla de färger, i alla träd längs vägar och gator och i och utanför alla affärer. Således fanns det inte en fjäder att uppbringa när det var dags för mig att inhandla litet nytt påskpynt. Jag fick till och med tipset att plocka några från något undanskymt träd. Som tur är brukar jag spara fjädrarna från gång till annan, men de ser alltmer malätna ut för varje år.

Valnötsbrödet är just färdiggräddat och nu puttrar ärtsoppan på spisen inför morgondagens traditionella ärtsoppa och saffranspannkaka på isen som vi brukar bjuda på för vänner och grannar runt om i viken. Långfredagen är också den stora pimlardagen  här och pimplas gör det, inte bara fisk utan också en hel del annat.