Tjo vad det är livat i holkarna nu

Nu sjuder det av liv i naturens barnkammare. Det visslas, väsnas och varnas överallt där man rör sig. Många av skogens djur och fåglar har fått fram sina ungar, hos andra råder fortfarande väntans tider.

Men det är inte alla det slutar lyckligt för, som den här björktrasten, som byggt sitt bo på taket till en av fågelholkarna. Föräldrarna turades om att ruva, men så en dag var de borta. Någon dag senare hittade vi tre trasiga björktrastägg på gräsmattan. Maken tog en stege och klättrade upp för att titta i boet och kunde bara konstatera att det var tomt. Någon hade plundrat det.

Kanadagässen rör sig i skydd av vassen med sina ungar, medan knipan morskt drar iväg i rask fart genom vågorna med sina elva dunbollar på släp.

Det här är herr och fru Flugsnappares favorithäng mellan matningarna av ungarna, som hela tiden piper efter mer där inne i holken.

Så här års är det heller inte ovanligt att man då och då stöter på villrådiga fjolårskalvar som vinglar omkring längs skogsvägarna, bortstötta av älgkon som nu ofta har en ny kalv att ta hand om.

 

 

En andra vår

En andra vår

Sköna Maj välkommen… Så sjöngs det runt om i landet på Valborgsmässoafton, och trots att den sköna haft en hel månad på sig verkar hon fortfarande tveka. Termometern orkar knappt över tiogradersstrecket och vindarna är isande kalla, även när de blåser från syd. Ur led är tiden – och klimatet!

Det första flyttlasset till sommarvistet har nu gått med cyklar, verktyg och alla plantor. De sistnämnda, tomater, gurka, chili, paprika och basilika, är omplanterade och på plats i växthuset, där en värmefläkt ser till att hålla nattfrosten borta. Men trots en veckas acklimatisering ser de allt hängigare ut, så kanske är det ändå för kallt för dem.

Det finns naturligtvis både för- och nackdelar med att ha sitt sommarboende längre norrut, men en av sakerna som jag särskilt uppskattar just nu är att man får njuta av vårens ankomst två gånger. Det mesta ligger ett par veckor efter här uppe jämfört med hemma i Stockholm. Vitsippsmattorna som fortfarande breder ut sig medan björkarna på vissa ställen knappt börjat skimra i grönt än utan mer ser ut som grå blyertsteckningar. Och än dröjer det ytterligare några veckor innan syrenerna slår ut.

Vitsippor 2

Vitsippor 1

Björkskog

Längs diken och porlande små rännilar breder gula kabbelekor ut sig…

…. och vid vägkanterna irrar förvirrade fjolårskalvar, bortstötta av sina mammor som just förbereder sig att ta emot ännu en generation älgkalvar. Det gäller att vara observant när man är ute och kör, så att det inte händer en olycka. Det här är två av fyra övergivna ettåringar som Maken träffade på när han for runt på skogsvägarna härom kvällen.

I öster hoar göken och ovanför våra huvuden cirklar två tornfalkar. Kanske är det paret som boade i en av våra tallar och som vi kunde följa förra sommaren som återvänt, eller deras ungar. Vi håller tummarna för att de väljer något av våra träd att sätta bo i även i år.

I övrigt är det gott om småfågel runt stugan. Så här års finns det visserligen massor av föda i naturen åt dem, men vi kan ändå inte låta bli fylla upp fågelmatarna med solrosfrön bara för nöjet att kunna studera dem på nära håll. Bofinkar, domherrar, grönfinkar och grönsiskor dominerar, men där finns också blåmesar, talgoxar, svartmesar, koltrastar och så hackspetten. Oftast samsas de fint, men rätt som det är utbryter det kris och kaos utan att man egentligen förstår varför. En grönfink tar sig ton mot bofinken och några små grönsiskor mopsar upp sig mot den pompöse domherren. Och så kommer hackspetten och visar vem som egentligen är herre på täppan och som på en given signal lyfter alla fåglar och himlen blir mörk som i Hitchcocks “Fåglarna”.