Om mitt Paradis

Som många andra har jag och Maken vårt alldeles egna lilla paradis. Det ligger vid vägs ände vid blanka vattnet mitt ute i mörka hälsingeskogen.

Området vi bor i har visserligen ett riktigt namn men kallas mest bara för Byn. Här finns elva hus, de flesta belägna längs strandlinjen. Tre av familjerna är permanentboende och på en av gårdarna finns också katter, hästar, kor, getter och höns, till stor förtjusning för besökande barn och barnbarn.

Vår stuga är liten och knuttimrad och ligger alldeles vid kanten av en relativt stor sjö som ingår i ett ännu större sjösystem.

De cirka 40 kvadratmetrarna fördelar sig på en storstuga med öppen spis, sovalkov med våningssäng och ett minimalt kök med bänkspis, där man antingen kan använda bägge plattorna samtidigt eller ugnen och en platta. En irriterande begränsning, och ändå är det sällan vi får till så fantastiska måltider som just här.

Här i mitt fyra kvadratmeter stora, eller snarare lilla, kök känner jag mig litet som Rachel Khoo i hennes Little Paris Kitchen (för er som sett hennes matprogram på TV).

Standarden är som sagt enkel och el är den enda moderniteten, i övrigt är det utedass och bad i sjön som gäller. Därför känns det lika lyxigt varje vår när Maken heroiskt kryper ner i det 8-gradiga vattnet och fixar med en slang så att vi kan få sjövatten direkt in i kökskranen. Vi testar vattnet regelbundet och hittills har det alltid fått godkänt, till och med som dricksvatten, men vi föredrar ändå att hämta vårt dricksvatten från grannen som har en borrad brunn. Däremot har vi inga betänkligheter när det gäller tandborstning och matlagning eller att skölja grönsakerna i det.

Sedan några år tillbaka har vi även en liten gäststuga, tyvärr byggd medan det ännu bara var tillåtet med 9,9 kvm utan bygglov. För mig och Maken räcker den gott och hit drar vi oss tillbaka när barn och barnbarn kommer på besök.

Ja, hit flyr vi alltså storstadens hets och alla turister under sommarhalvåret. Här finns lugnet och harmonin, tid för reflektion, våra kajaker, naturen, fisken, bären och svampen – ja, det mesta av sånt, som förutom Maken, gör mig lycklig och tacksam.

Ofta har vi sumpen full av abborrar och behöver sällan vara rädda för oväntat besök.

Finns det något godare att bjuda på än nyrökt abborre? Ja, det finns det kanske, men rasande gott är det!

För vissa av våra vänner och bekanta känns livet vi lever här alltför obekvämt, det finns till och med de som avstår från att hälsa på just för att de kan bli tvungna att behöva använda utedasset eller inte kan duscha varje dag. För oss ligger tjusningen i just detta att inte ha det precis lika bekvämt som hemma i stan. Vad är annars vitsen med att åka till landet?