Igår kväll, fredag, satt den så äntligen där i armen, sprutan med den andra dosen av Astra Zenicas vaccin. Det var väl nu vi ska ropa hurra, jubla och känna oss berusade av glädje över att äntligen ha nått fram till det där efterlängtade ljuset i tunneln och vår nyvunna frihet. Men det kändes inte riktigt så. Fader Tegnells ord om att “än är det inte över” ringde fortfarande högt.
Under det här pandemiåret har jag och Maken visserligen levt i vår egen bubbla och följt de flesta restriktionerna men egentligen aldrig varit särskilt oroliga för egen del, mer för barn och barnbarn i så fall. Men nu när räddningen för världen är på plats känns det plötsligt väldigt osäkert att bara göra en stor reva i den där bubblan och kliva ur den. Det där efterlängtade ljuset och friheten känns fortfarande lika flyktigt som doften av hägg och syrén, och kanske är det så att “corona is the new normal” som vi har att förhålla oss till i fortsättningen. Så vi kommer att skynda långsamt.
Och just idag känns det särskilt skönt att vi är fullt vaccinerade och nu kan njuta lite mer av Makens fotoutställning, nu på hemmaplan. Vi behöver inte inte längre lämna lokalen och gå ut så fort det kommer fler än fyra besökare samtidigt. Dessutom är det varmt och skönt utomhus, syrénen blommar vackert och vernissagevinet ligger på kylning.
Välkommen att titta in om du har vägarna förbi!
PS Det byggs nya bostäder i området så det är lite rörigt just nu. Enklast är att gå in från Centralvägen och nerför den korta trappan mellan Sörgårdens Tyger och Restaurang China Thai och fortsätta rakt fram skylten Galleri Freja.
JUST ANOTHER DAY IN PARADISE 
Tack för ett fint knippe tankar som jag känner igen mig i. ❤️
Ja, vi är nog många som just nu befinner oss i ett slags limboland och undrar vad vi vågar göra och vad vi inte bör göra. Kanske har vi under pandemiåret hittat ett nytt sätt att leva som faktiskt är ganska skönt och inte har någon större längtan tillbaka till det gamla, ja det får tiden utvisa. ❤
💖 Äntligen har vi lärt oss att leva förståndigt – bakterier är inte att leka med. Kanske blir vi friskare också med alla nya vanor 🤗
Håller helt med dig, Anna. Jag brukade inte vara sjuk särskilt ofta innan, men att inte haft en endaste liten förkylning, inte ens ett minsta svid i halsen, på 15 månader har nog aldrig hänt. Jag kommer nog att hålla fast vid många av de “nya” vanorna. 🙂
Som “Livsglimtar” så klokt uttrycker det, ett knippe tankar att känna igen sig i. Visst är det så att det känns märkligt att lämna sin bubbla och plötsligt förväntas umgås och rentav RÖRA vid andra människor?! Vi har nog alla blivit lite knäppa av detta och det lär få ta sin tid att återanpassa sig.
Grattis till komplett vaccinering! Jag ser fram emot att få påbörja min! 🙂
Jag tror att vi är många som kommer att fortsätta att leva med viss restriktivitet, om än inte lika benhårt som tidigare. Tänk så friska vi varit detta år, vi som klarat oss från covid, inte ens en minsta nysning, måste ha varit tack vare spriten…:-)
Så är det, vi får inte glömma, kan inte heller förtränga allt vi har erfarit under den här tiden som troligtvis inte är över ännu. Synd att Vallentuna ligger lite för långt borta!
Med ett par veckors distans efter andra sprutan träffade jag två av fem barnbarn 26 och 13 år gamla och vi kramades! Det blev känslofyllt!
Egentligen ganska skönt att inte ha behövt kindpussa och krama kreti och pleti. Däremot har jag under hösten i smyg kramat ett av barnbarnen när jag varit och tittat på hans fotbollsmatcher och det har känts alldeles underbart. 🙂
Jag har ibland svårt att veta om jag vill kramas eller ej. Det känns lite knasigt helt enkelt. När det är självklart är det hur mysigt som helst!
Precis så är det – för mig i alla fall!
I’m glad you and your hubby are fully vaccinated, Meggie. Let’s hope the rest of the world will be, too.
I wish I could swing by to see your husband’s exhibition. I hope it will be well-visited.
Kindest regards,
Tanja