Nyanser av dimma

Dimmornas tid är nu, när kall luft sveper över det fortfarande uppvärmda vattnet, blandar sig med luften där och bildar dimrök över sjön.

Fenomenet, som kallas sjörök, gör vissa morgnar är mer trolska och magiska än andra. Det är lätt att förstå att människor förr tyckte sig se olika väsen i dimslöjorna som rörde sig över vattnet – och över ängar med för den delen, som när älvorna dansade.

Ibland är dimman så tät att man bara väntar sig att få höra en mistlur ljuda i det ogenomträngliga, andra gånger är man redo att ringa brandkåren, när man tycker sig se rök välla upp bakom grannens stugan tvärs över sjön.

Klicka på bilderna för att göra dem större

Hösten är här och snart kommer sjöröken att ersättas av snöröken!

****************

Det blev en märklig sommar det här året, och för vår del dessutom en försenad sommar, men där jag till slut ändå skulle få plocka mina efterlängtade bär.

Säkert var vi många som hoppats och trott att coronan skulle vara över när sommaren och semestrarna kom. Men nej, den fortsatte att hänga över axeln på oss som en stor osynlig fiende och skapa lidanden och stora påfrestningar för väldigt många. Samtidigt var det ironiskt nog just tack vare pandemin som jag snabbt kunde få tid för operation av min spinal stenos (förträngning av ryggmärgskanalen) som plågat mig under två år. Inte heller behövde jag ha dåligt samvete för att ha tagit någon annans plats. Många patienter valde själva att avboka sin inplanerade operationer och behandlingar av rädsla för att bli smittade med covid 19, och plötsligt stod kirurger och ortopeder utan patienter och med hål i sina operationsscheman.

– När vill du komma, frågade så ortopeden vid vårt första coronasäkrade samtal över telefon.

– Får jag välja skulle jag gärna vilja kunna gå och röra mig igen utan smärtor när det är dags för hjortronpremiären.

– Hjortronpremiären??? Hm…, jaha…, och när infaller den?

– Den 12 juli!

Lång tystnad.

– Äh, hmm, är inte det VÄLDIGT tidigt?

– Nej, på mina myrar är de första bären alltid klara att plocka på Herman-dagen den 12 juli.

Åter igen en lång tystnad bortsett från ljudet av någon som knappade på ett tangentbord.

– Kan du vara här kl 08.00 torsdagen den 11 juni? Då har du fyra veckor på dig att läka ihop, och det bör du klara. Men kom ihåg, minsta sår eller rispa i hudkostymen och du kommer att skickas hem direkt.

Hudkostymen var intakt, operationen gick bra och när jag vaknade upp igen var alla smärtor som bortblåsta. Helt otroligt. Och i början av juli kunde vi, en månad senare än vanligt, äntligen landa i vårt paradis, och i den knähöga blomsteräng av prästkragar, rödfibbla, gräs och ogräs som vår gräsmatta då hunnit förvandlas till.

Att se hur snabbt naturen tar tillbaka sin rättmätiga egendom, när vi inte sköter om det vi har till låns, borde få oss att tänka till. Extremväder, bränder, pandemier, och växtlighet och djur som flyttar fram eller drar tillbaka sina positioner i takt med att klimatförändringarna ändrar deras livsbetingelser är kanske naturens sätt att sätta ner foten och ryta till på skarpen: Skärp er, och sluta att exploatera mig för att tillfredsställa era egon och ert habegär! Tiden håller på att rinna ut, men lyssnar vi….?

****************

Så var den då äntligen här, söndagen den 12 juli och det var det dags att stiga in i den där bärbubblan som börjar med jakten på myrens gula guld, hjortronen (rubus chamaemorus) och slutar någon av de första veckorna i september med plockning och rensning av skogens röda guld, lingonen (vaccinium vitis-idaea).

Det är alltid lika spännande att en tidig morgon kliva ut på den vattensjuka myren och mötas av den omisskännliga myrdoften av våt vitmossa (som by the way inte alls är vit utan uppvisar alla färger från grönt till gult, rött och brunt) och torv, tillsammans med ett svagt stråk av sötma. Kanske från pors eller skvattram.

Vi sveper med ögonen över myren för att inte överraskas av någon björnhona med ungar eller en älg, men allt är tyst och stilla bortsett från vattnets gurglande läte när det fyller upp hålen som våra fotsteg lämnar efter sig. För varje steg tar mossan ett ordentligt tag om stövlarna och håller oss fast några sekunder innan den högst motvilligt släpper greppet.

Maken fortsätter bort mot älgpasset för att lägga ifrån sig sin kamerautrustning, medan jag viker av åt höger och följer en av alla de stigar som älgarna trampat upp kors och tvärs över myren.

Jag kan direkt konstatera att det åtminstone på den här myren kommer att bli en riklig skörd, men än så länge är det mesta rött och omoget. Jag är noga med var jag sätter mina fötter när jag försiktigt kryssar mellan de röda bären och plötsligt står de där framför mig, två hjortron, vackra och perfekta i färg, form och mognad.

Hjortron är inget man plockar med bärplockare, och så här i början handlar det verkligen om att ta ett bär här och ett där, med många steg emellan. Ett rejält rehabpass skulle man kunna säga.

Jag anser mig vara en ganska generös person och väl hemma igen med min skörd delar jag ofta och gärna med mig av den till vänner och bekanta. Men om någon klampar in på “min” myr innan jag fyllt mitt eget behov blir jag som en tigrinna, som skyddar sina ungar, fast i mitt fall gäller det alltså det gula guldet. I sådana ögonblick förtränger jag snabbt att det finns något som heter allemansrätten.

En timme in i plockandet så händer det. Jag hör en bil som kommer körande på den ensliga skogsvägen och så en dörr som slås igen. Jag rätar på ryggen och stirrar åt det håll där den eventuella inkräktaren bör dyka upp. Och plötsligt klafsar två äldre män in på myren med varsin stor korg i näven. Jag har tagit på mig min suraste min, men den kan dessvärre inte avskräcka dem eftersom avståndet mellan oss är alltför långt.

– Här var det inget moget än, bara kart, ropar den ene och lyfter artigt på kepsen när de till slut upptäcker mig.

– Nej, och det kommer nog att ta MINST två, tre veckor innan man kan plocka dom, hojtar jag tillbaka (och då ligger de redan i min frys, ska ni veta).

En stund senare ger männen upp och på väg tillbaka mot bilen stannar de till, ropar och pekar ner i mossan.

– Det finns några mogna här, men vi lämnar dom till dej.

Jag tackar och skäms ett kort ögonblick över mina förutfattade tankar om att de förmodligen skulle fylla sina korgar med hjortronkart nu när de inte hittade några mogna bär.  I min värld är det förbjudet att plocka omogna bär, eftersom hjortronplantan då dör. Ja, jag har inte några vetenskapliga belägg för detta, men det är vad jag har hört och läst, och då förhåller jag mig till det.

Tillsammans lyckades Maken och jag få ihop en knapp liter hjortron den här premiärdagen.

Och av den skörden kokades den vackraste konjaksfärgade sylt man kan tänk sig och som smakade himmelskt tillsammans med en bit ugnsbakad chèvreost.

Tänk att man bara kan ÄLSKA att gå böjd som en märla på en myr i två timmar och allt man kommer hem med är 772 hjortron. Ja, så är det, jag räknar dem. Varje gång. Förmodligen något slags defekt jag har.

****************

PS Vad gäller lingonplockningen brukar vi varje höst samla ett gäng vänner hos oss för att umgås, äta gott och plocka och rensa lingon. I år var det bara ett par som vågade besöka oss mot löfte om egen stuga. Och det var härligt att äntligen få umgås lite mer på riktigt, även inomhus trots avstånd Tillsammans hann vi även skrapa ihop och rensa cirka  65 liter bär. Inte så illa pinkat, som en av deltagarna försynt uttryckte det.

24 thoughts on “Nyanser av dimma

    • Tack Ilse-Marie! Ja, det blev en bra sommar till slut och jag är så lycklig över att jag nu kan gå och röra mig som vanligt igen utan smärtor. 🙂

  1. Så skönt att du blev opererad och att det gick bra. Doften av pors och skvattram förknippar jag också med hjortonmyrarna där jag kommer ifrån (Kolmårdsskogarna) men vi brukade alltid plocka även röda bär. De fick mogna i en kastrull med lock i rumstemperatur över natten och var sedan perfekta till sylt. Att plantorna skulle dö av det har jag aldrig hört talas om.

    • Som jag skrev har jag inga vetenskapliga belägg för att hjortronplantorna dör om man plockar bären innan de mognat. Det är bara sånt jag hört från “urbefolkningen” där vi håller till och som jag också läst i kommentarer hos andra som skrivit som skrivit om hjortronplockning och att de då även brukar plocka hårda kart. 🙂

      • Om du ska ge dig på att plocka kart vill det till att de är riktigt stora och röda eller på väg att gulna. Plockar man dem för tidigt funkar det inte.

  2. Oj vilken sommar! Från Operation till bärplockning.👏 Lycka💓
    Dessutom tycks ni ha er egen ”Påskögubbe”, han blev nog glad för lite ompysslande, när ni äntligen kunde komma. Önskar go’ fortsättning på hösten!

    • “Påskögubben”, är det något lokalt gotländskt? Den här är dock min egen gubbe med sin karaktäristiska kännetecken, som kameran på magen och kepan bak och fram. Det är väl typ bara han och Zlatan, ja kanske någon till, som fått en staty rest över sig medan de fortfarande är i livet.
      Kry och trevlig höst till dig och Evert! ❤

      • Påskön, ön väster om Chile som är berömt för sina jättelika stenhuvuden.
        Har varit en dröm sen tonåren att få se på riktigt. Nu har jag väl slagit det ur hågen – lär väl aldrig komma till denna ö, som har längst till fastlandet av alla öar i världen.
        Läste en bok i yngre tonåren om ”AkuAku” som just handlade om Påskön. Ska man åka dit lär väl biljett kosta 50-100 000:-

      • Haha, Påskön så klart, så långt tänkte jag inte. Eftersom du ju bor på en ö, var det Gotland som låg närmast. Så det kan bli… 🙂

    • Haha, det gäller inte bara hjortron, räkneverket tickar igång varje gång jag gör något fysiskt. Steg när jag vandrar, paddeldrag när jag paddlar, skridskoskär och tramptag på cykeln plus alla andra bär förstås. Gränsen går dock vid lingon eftersom de plockas med bärplockare, men även utan är de för små och för många och rullar för snabbt. Kanske finns det någon diagnos för det här också… 🙂

  3. Dear Meggie,
    I’m glad to hear your surgery went well and you were able to fill your buckets with so many beautiful cloudberries. Enjoy them throughout the rest of the year.
    Best wishes,
    Tanja

  4. Ett härligt och efterlängtat inlägg! 🙂 Tack! Skönt att höra att operationen gick så bra. Min mor gick igenom samma sak för några år sen och var lika förtjust över att smärtorna var helt borta sen, som ett trollslag.
    Haha, underbart om hjortronen! Jag är likadan med mina svampställen. 🙂 Hjortronställen har vi bara precis börjat hitta, som bekant, och har ännu inte stött på konkurrens. Men visst är det ett rehabpass utan like. Härligt att din rygg klarade det.
    65 liter lingon?! Jag som var stolt över mina knappa två liter. Men å andra sidan hade jag varken sällskap eller bärplockare. Ska ordna det till nästa år. Båda.
    Och ja, jag tror det är en diagnos att räkna allt som går att räkna. 🙂 Jag lider också av den. Men inte lika svårt som du. 722 räknade hjortron, du vinner stort… 🙂

  5. Härligt att operationen var framgångsrik! När det gäller din livfulla beskrivning av hjortronjakten kan jag bara säga att visst är du egoistisk – men även jag skulle värna hårt om guldet 😊👍!

  6. Vilken spännande historia! Istället för “Jägarna” kommer här filmen “Hjortronplockarna”…:). Och ja, det är olika vad man älskar att göra. Tur är väl det att inte så många vill/kan gå flera timmar på en myrmark. Då skulle det vara fullt där😊. Bra att du klargjorde ordentligt för läkarna vad de hade att rätta sig efter: “12 juli. Ska vi säga så?” Kraaaam!

  7. Så bra att operationen blev gjord och du nu slipper smärtan – och så generöst av gubbarna att lämna de mogna hjortronen till dig 🙂
    Mycket lingon! Jag är full av beundran!

    • Ja, det var en verklig lättnad när plötsligt alla smärtor bara var borta. 🙂 Det finns ett litet problem bara när man är så besatt av bärplockning som jag är – det är att utrymmet i frysen inte alltid räcker till. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.