Den bästa tiden är nu

Min (och skomakarens, om det nu finns någon riktig sådan längre) bästa tid är nu, den mellan hägg och syren. När grönskan fortfarande är så där oskuldsfullt ljus och skir, just innan liljekonvaljerna och studenterna har slagit ut. Sedan djupnar och mognar den bladgröna färgen (dock inte alltid de nybakade studenterna, åtminstone inte i samma takt), och strax därpå är det midsommar. Och sen är allt över, nja, inte riktigt, men fort går det, alldeles för fort och jag önskar att man kunde gripa tag i tiden, just där i brytningen mellan vår och försommar, och hålla kvar den bara ett litet, litet tag till. Men jag är lyckligt lottad eftersom jag får uppleva allt detta underbara på nytt när jag nu flyttar norrut till stugan, där våren ligger ett par veckor efter.

Naturen formligen svämma över av gullvivor just nu och jag tror aldrig att jag har sett sådana mängder av dem tidigare. Höga och ståtliga lyser de upp ängar och slänter med sina solgula blommor. Ja, till och med dikena, som normalt känns som tussilagons revir, är fulla av dem.

Och att det där vita dunet, som just nu flyger runt i luften innan det landar som dammråttor på gator och trottoarer, är frön från aspar är inte heller något jag hört talas om eller upplevt tidigare. Själv trodde jag det var maskrosens “fjäderpennor”, och den villfarelsen är jag säkert inte ensam om.

Jag kan inte låta bli att fundera på om de här små avvikelserna kan ha att göra med den extrema torka som naturen utsattes för förra sommaren. Kan torka, precis som skogsbränder, kanske förändra, föröka eller väcka saker i naturen till liv….?

Ett mossbelupet gammalt äppelträd på en sommarstugetomt blommar så vackert och kanske kommer det att bära frukt även i år tack vare en flitig humlas idoga arbete.

Stararna är många just nu som flyger ut och in i holkar och bohålor i gamla träd.

“Matkassar” levereras på löpande band och på utvägen tas soporna med och slängs, det vill säga de vita bajspåsarna.


Ibland verkar det som att även delar av bohaget slängs ut, kanske börjar det bli trångt där inne nu med “huset fullt av ungar”.

Att gå in i en hage full med kor kan ibland vara en skräckblandad upplevelse, särskilt när alla kvigorna på een och samma gång kommer rusande med sådan fart att de nästan sätter sig på rumpan när de tvärnitar en meter framför mig.

De här kvigorna är bara några av ett stort antal kor som “anställts” av länsstyrelsen, det vill säga bönderna som äger djuren får betalt för att de under sommarhalvåret ska hålla strandängarna runt Angarnssjön öppna.

Och kor är otroligt nyfikna. När jag lade ifrån mig kameraryggsäcken och gick iväg bort för att fotografera mina gullvivor dröjde det inte många sekunder innan hela skocken försiktigt närmade sig väskan. Ungefär som om de tillhörde nationella bombskyddet med uppdrag att undersöka (och eventuellt oskadliggöra) ett övergivet föremål på Angarnssjöängen.

För en kort stund låg också Makens kamera illa till. Här gällde det att inte lämna något åt slumpen, tycktes de tänka, utan noggrant undersöka allt som såg det minsta misstänkt ut. Det kunde ju kanske vara om en kamouflerad AK4 eller en kalashnikov.

Utanför fönstret hemma har den vackra kastanjen åter tänt alla sina ljus och låter oss nu för några månader slippa se kommunhusets trista gavel.

 

19 thoughts on “Den bästa tiden är nu

  1. Tack för ett mycket spirituellt inlägg – som vanligt från dig. Tror också förra sommarens extremtorka har något med årets rikliga blomning att göra. Underbara bilder särskilt på kvigorna.

  2. Tack för ditt underbara inlägg Meggie med vackra bilder! Kor är mycket nyfikna men också mycket snälla om man inte visar sig vara rädd för dom haha 😀

  3. Verkligen, bästa tiden är nu. Tänk att ha förmånen att få uppleva det här. Det känns som bästa året är just i år varje år! Hos oss har det blåst väldigt mycket, men grönskan och blomningen bryr sig inte om det.
    Härligt med så mycket gullvivor🤗

    • Ja, Anna, det är verkligen “en förmån”. Kallt och hårda vindar här också, men försöker ändå hålla tillbaka önskan om en upprepning av förra årets sommar med tanke på klimatet och otäcka bränder. 🙂

  4. Hej! Tittar in här för första gången och blev betagen av din underbara text av ert paradis! Det är ju fantastiskt att ha ett sådant ställe och få uppleva våren och försommaren ytterligare en gång!
    Fina bilder… och ja, jag funderar också på den ovanligt rika blomningen ifrån vissa arter. Vitsipporna däremot var det ovanligt lite av här i år på västkusten.
    Varma hälsningar, Gunilla

  5. Ett härligt efterlängtat inlägg med massor av vårglädje, tack för det. Så häftiga foton du har fått till! Gullvivorna och stararna, toppen, men självklart gillar jag bombpatrullen bäst. Här får man passa sig. Egentligen behöver ju inget utgöra något hot – patrullen sätter sig bara på den potentiellt farliga personen/föremålet och sen är saken oskadliggjord och klar. Tungviktare. Tur att allt gick bra.
    Vi tillbringade en del av den gångna långhelgen norröver, från Hudik till Ockelbo och kan vittna om att våren inte hunnit lika långt där. Men nog har den hunnit dit i alla fall. Grattis till er som får uppleva den igen. 🙂

    • Förlåt sen återkoppling men det är inte alltid som tekniken, dvs det mobila bredbandet, fungerar som man vill här ute i hälsingeskogen. Våren har övergått i försommar även här och syrenen står i full blom, men såg att den i stort blommat över där hemma över när vi var tillbaka på snabbvisit över nationaldagen för att fira ett nioårigt barnbarn.
      Är du fullt återställd än och när bär det av till fjälls? 🙂

  6. Så fina bilder! “Bajspåsar” visste jag inte om. Fiffigt!! Ha det så bra i ert Paradis! Kram💝💝💝

    • Tack Kajsa! Det där med “bajspåsen” fick jag lära mig för ett par år sedan när vi brukade spana på ett par starar som bodde i ett hål i en alm nere vid V-tunasjön. In med maten och ut med soporna, om och om igen som i ett evigt kretslopp.
      Hoppas allt är bra med er och att ni också hinner koppla av i ert paradis. Kram ❤

  7. Ååå så underbart inlägg, hopp och skir grönska, nyfikna kor och vackra bilder. Jag såg att våra granar plötsligt översållades med röda skott, fattade inte vad det var, nya kottar. Hörde sedan att förra årets hetta gjorde att granar, aspar och annat ökade på förökningen till i år, då de tror att det behövs, då de kände sin överlevnad hotad.

    • Tack Maggan! Ja, det känns verkligen som något hänt efter hettan förra sommaren. Här på tomten har bl a liljekonvaljer och murklor vaknat till liv där vi aldrig haft några tidigare, och också våra granar ser ut som om de redan är klädda för jul med sina röda kottar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.