Tre nya livskryss

Veckan före jul plingade det ovanligt mycket i Makens telefon. Några sms var julhälsningar, men mest handlade det om larm om fåglar som normalt sett inte är så vanliga att träffa på i vårt land, åtminstone inte den här tiden på året.

Först ut var en härfågel som höll till i Gottröra i Norrtälje kommun. En märklig och exotisk fågel som kan skrämma slag på vem som helst när den reser upp plymen på huvudet och fräser till.

Eftersom jag var tvungen att stanna hemma för att grava laxen och förbereda saffranspannkakan som beställts till julaftonens knytkalas hos yngste sonen, gav sig Maken iväg ensam för att kunna kryssa av ännu en fågel på sin lista.

Ungefär samtidigt kom larmet om en rostsparv som navigerat helt fel på sin resa mot Afrika och istället landat vid fågelmatningen i en villaträdgård i Skutskär. En verklig raritet eftersom den endast setts två gånger tidigare i Sverige, vilket orsakade ett verklig halabaloo bland alla fågelentusiaster och -skådare som kom farande från hela landet för att invadera trädgården. Och den generösa familjen röjde ut möblerna ur köket, satte på kaffepannan och bjöd in alla som ville att titta och fotografera i lugna och ro genom köksfönstret. Vilken julklapp! Under nyårshelgen har familjen nu stängt sitt hus, men om fågeln är kvar nästa vecka sägs man vara välkommen igen.

För vår del blev det ingen resa till Skutskär. Vi har bestämt oss att försöka att inte slita på vare sig klimatet eller den gamla bilen i onödan och åker nu bara till platser dit SL-kortet tar oss. Som till exempel till en soptipp ute på Lidingö. Den här gången var det en berglärka som rapporterats spankulera omkring högst uppe på toppen av Trolldalstippen.

Som tur var såg vi varken till eller kände lukten av några sopor, istället verkade det vara en tipp för sten- och schaktmassor med många höga och branta kullar. Och överst på en av topparna tronade en liten skara entusiaster, alla med blicken riktad åt samma håll samtidigt som de ropade ut vartåt vi skulle titta.

Vi försökte hänga med i anvisningarna så gott det gick men det var inte lätt. Den lilla berglärkan var i ständig och snabb rörelse, ömsom kamouflerad i gruset, ömsom uppflugen på en sten eller nedanför, eller försvunnen bakom någon buske. Men till slut visade den ändå upp sig tillräckligt länge för att jag skulle hinna få några bilder.

Med sin speciella teckning i svart och gult på huvudet skiljer berglärkan ut sig bland de övriga lärkorna. Den kan väl inte sägas vara någon riktig raritet, den häckar norrut och flyttar sedan söderut under vintern till södra Sverige, Danmark och sydöstra Storbritannien. Därför är det ovanligt att få se den här den här tiden på året.

Kanske den här gynnaren hade kommit ifrån sin flock och sedan tappat både kartan och kompassen.


När vi kom hem igen och jag gick igenom mina bilder upptäckte jag att en av gråsiskorna jag plåtat inte var någon gråsiska, utan en snösiska.

Så med berglärka, snösiska och en trädlärka, som också flög runt där uppe på toppen, blev det tre nya livskryss för min del. Det kändes som att resan med tåg, två byten på tunnelbanan och som avslutning buss betalat sig väl.


Nu önskar jag alla bloggvänner som brukar titta in här ett gott slut och ett GOTT NYTT ÅR!

Advertisements

25 thoughts on “Tre nya livskryss

      • Där ser man, du ska nästan till mina trakter 🙂 (inte riktigt men inte så långt härifrån). En bekant till mig “stötte upp” sex örnar när han var ute med hunden för några dagar sedan – bara ett par mil från Gysinge.

      • Det låter lovande, vi har bokat in oss på ett gömsle (lite fuskigt kanske) någonstans långt ute i ingenstans för att försöka få lite häftiga upplevelser med fina bilder.

      • Ja jag såg att det fanns sådana att hyra. Ja men visst låter det lovande, de lägger väl ut åtel kan jag tro så ni får säkert se någon eller några örnar. Där kompisen gick hade någon lagt ut ett trafikdödat djur som åtel, men kompisen blev nog mest rädd när han stötte upp så många örnar skulle jag tro 🙂

    • Tack Ilse-Marie! Önskar dig också ett Gott Nytt År och ser fram emot att fortsätta att få följa dina trevliga inlägg med alla fantastiska bilder. 🙂

  1. Fina bilder!😊 Har hänt mig några gånger att jag blivit överraskad av fåglar jag fotat som jag tagit för en “vanlig” fågel men blivit glatt överraskad när jag kommit hem.

  2. Otroligt med Härfågeln, de andra fåglarna var ju granne med mig. Nästa gång ni en eftermiddag skådar fåglar på Lidingö kan ni fika hos mig. Kram o Gott Nytt År!

    • Haha, tack för inbjudan, man vet aldrig när vi återkommer till ön igen! Vi är ett gäng som varje fredag gör en vandring på ca 10 km, oftast i skog på olika leder, men som omväxling blir det ibland även en stadsvandring som Kungsholmen eller Södermalm runt. I november gjorde vi en utflykt till Lidingö där det blev en trevlig promenad längs Hälsans stig. 🙂
      Önskar dig allt gott för 2019 och ser fram emot fortsatta möten här i bloggvärlden.

      • Det låter så härligt med era vandringar, själv vandrar jag mest mellan soffan och andra rum hemma. 🙂 Jag har köpt en motionscykel som man sitter i med ryggstöd, jag hoppas så att den ska bli min öppning till mer kraft i kroppen. Önskar dig God fortsättning! Kram

    • Gott Nytt till dig och Stefan också! Ja, jag hoppas att det ska bli lite fler inlägg i år, men så här års är vi oftare ute tillsammans och hans bilder är alltid mycket bättre än mina och han är snabbare än jag på att lägga ut och då tappar jag lite lusten. Inte kul att alltid vara tvåa med typ samma inlägg, haha… Men säg inte att jag berättat! 🙂

  3. Underbara bilder på de små liven. Tycker lite synd om en liten fågel som har tappat familjen, kartan och kompassen men livet är inte lätt alla gånger.
    Gott Nytt År och god fortsättning till er!

  4. Kul att återigen få läsa inlägg hos dig! Och grattis till alla kryss och foton.
    Jag funderar på det här med larm som går ut om sällsynta fåglar – vem är först? Någon måste ju upptäcka att det plötsligt finns en sällsynt fågel på en soptipp på Lidingö, och vem kommer på tanken att leta, om du förstår hur jag menar? 🙂 Eller så kryllar det väl helt enkelt av fågelkännare som råkar på rariteterna av en slump när de ändå är ute. Oavsett så är man tacksam.
    God fortsättning, gott slut och allt sånt. 🙂

    • Jag har också funderat över hur det går till, men enligt Roffe handlar det om nördar, främst pensionärsnördar och pappalediga nördar, skarpögda och duktiga på läten. 🙂 Mer eller mindre dagligen skannar de av sina olika fågellokaler och kryssar allt de ser: årskrysslista (just nu är det tydligen mest skator, kråkor och kajor), månadslista, Angarnskryss, Vallentunakryss, Hälsingekryss, Upplandskryss, Sverigekryss, fåglar på tomten-kryss, you name it. 🙂 När man är så ihärdig är det klart att det då och då dyker upp en fågel av det mer ovanliga slaget och då går larmet. Ibland är det faktisk folk, som egentligen inte är så intresserade men ändå har en liten matning i trädgården, som plötsligt får syn på något de inte känner igen. Då ringer de t ex Stof eller Angarngruppen och så går larmet igen.
      Men lite lustiga är de, de här nördarna. Det verkar väldigt viktigt att alla frön och nötter som läggs ut vid matningarna är ekologiska, samtidigt kan de dra iväg 60 mil med bil för att kryssa en rostsparv, eller något annat exotiskt. 🙂 Inte helt försvarbart enligt mig. 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.