September och kampen mellan Sommaren och Hösten

“Red sky in morning, sailor’s warning
Red sky at night, sailor’s delight”

Det här engelska ordspråket får symbolisera en del av det svängiga väder som rått på vårt sommarställe under september. Fantastiska soluppgångar och rödfärgade kvällsmoln har varvats med häftiga regn, ofta åtföljda av magiska regnbågar. Hårda vindar som ibland snuddat vid stormstyrka och däremellan vackra, varma solskensdagar. September har också känts som en enda lång maktkamp mellan Sommar och Höst där ingen velat ge sig. Hur den striden kommer att sluta vet vi, men inte när. Lite som den politiska kampen om statsministerposten. Ingen tycks vara beredd att ge sig här heller, även om Löfvén fått respass, åtminstone tills vidare.

Den meteorologiska hösten hade per definition ännu inte infunnit sig, i alla fall inte på vår tomt eftersom vi har vattnet så nära inpå. Vi hade ännu inte haft de där fem dygnen på raken som krävs med en dygnstemperatur som är lägre än +10 men över 0 grader.

Och än hade inte insekterna heller gett upp helt. I rabatten surrade en ensam humla runt och försökte suga ut det sista ur en slokande rysk martorn. Kanske skulle den ha fått ut mer om den sökt sig till dikesrenarna som fortfarande lystes upp av ‘late bloomers’. En bukett med rödklöver, prästkragar, rölleka, renfana och midsommarblomster, sommarens sista, fick pryda bordet när det var dags för eftermiddagskaffet på verandan. Fast midsommarblomster när vi nästan var inne i oktober? Ja, det kändes både overkligt och lite galet. Sista veckan i september och flytten hem stod för dörren. Plötsligt var det bråda dagar för att hinna med allt som måste fixas innan men som fått stå tillbaka för alla eftermiddagar då vi istället valt att åka runt på skumpiga, sönderkörda skogsvägar i hopp om att få uppleva ett björnmöte även i år. Men tyvärr, för första gången på sex år lyckades vi inte få se någon nalle, bara dess lingon- och blåbärsstinna lämningar som låg lite här och var på vägarna.

Det var gräset som skulle klippas, inte för kort men heller inte lämnas kvar för långt. Sånt var viktigt har vi lärt oss. Båten tas upp, vattnet stängas av och vattenpumpen tas med hem så att den inte fryser sönder – IGEN.

I växthuset skulle det sista skördas och sedan städas ur. Det hade vuxit bra i sommar och jag har aldrig tidigare fått så mycket goda tomater, gurka, chili, basilika och mynta. Sämre resultat då i pallkragarna utomhus, där ingenting förutom vitlök och några morötter kom upp. Inte ens ringblommorna blev det något av. Det är tredje sommaren nu som det inte gror och jag vet inte vad jag gör för fel.

Måndagen den 1 oktober, dagen för flytten hem, vaknade vi upp till den första frosten. Det frusna gräset frasade under fötterna och tunna slöjor av sjörök drog över vattnet. Som en signal om att det nu kanske var dags, både för oss och Sommaren, att släppa taget, dra oss tillbaka och gå ner i vintervila. Skogen brann av höstens alla färger, lommarna hade redan tidigare i veckan samlat ihop sig för avfärd och stora flockar av sångsvanar har passerat över sjön de senaste dagarna. Några har gått ner för landning och några timmars vila medan andra under ljudligt trumpetande plogat vidare högt där uppe i skyn. Vid lunchtid denna första oktoberdag var vi klara. Då släppte vi taget, låste stugdörren och packade in oss i den (som alltid) till bristningsgränsen fyllda bilen och lämnade Paradiset bakom oss. Och Sommaren då? Ja, hon verkade inte ha bestämt sig utan fortsätter att vela fram och tillbaka. Should I stay or should I go?

Och för mig får hon gärna stanna ett tag till. Kan aldrig bli för mycket sommar i mitt tycke och det finns så många kalla, regniga och blåsiga somrar att kompensera för.

 

Advertisements

20 thoughts on “September och kampen mellan Sommaren och Hösten

    • Visst är naturen vacker just nu, speciellt brittsommardagar som den här. Gick milspåret i Ensta idag och så fantastiskt vacker med alla färgsprakande träd. 🙂

  1. Härliga bilder och vilken fin berättelse om tiden ute i naturen. Allt blev lite upp och ner i år. Både sommaren och nu hösten. Lite kul var det ändå med midsommarbuketten i oktober.

  2. Mycket vackert inlägg Meggie! Du berättar så fint om alla dina händelser så att jag är med dig i historien som utspelar sig i ditt paradis. Underbart vackra bilder på naturen i din omgivning och vilken helt underbar skörd av dina grönsaker, jag gillar 🙂 Synd bara att nalle björn inte ville visa upp sig för er. Men det är lika här hos mig, jag ser stora bajsar med bär…men ingen björn så långt ögat kan nå 😀
    Tack så mycket för att jag och min man fick hälsa på er i ert vackra paradis i sommar, det var verkligen inspirerande och roligt ❤
    Hälsa Roffe så mycket! 🙂

  3. Så vackra foton! Förstår vemodet men det är som det ska kan jag tänka mig, det kommer nya somrar! Synd att björnarna inte ville ses i år igen, själv skulle jag nog bli ganska skärrad om jag såg en sådan så jag är glad att de inte vill träffa mig 🙂

    • Tack Anne! Allt har sin tid och nu var det dags att flytta hem. Finns inte så mycket att göra när bären och svampen är slut, mörkret kommer allt tidigare, det börjar bli kallt och snart kommer snön (fast f-n tro’t så varmt som det blivit igen). 🙂

  4. Sommaren liksom har skjutits framåt.
    Tiden mellan vinter och sommar blev ovanligt kort innan värmen och torkan kom.
    Regnet i augusti förvandlade och september blev en sommarmånad. Potatisen blommade och än finns det några som fortfarande växer med grön blast.
    Maken påpekade i går: Bönderna kör lass efter lass med grönfoder hem till gården. Det de förlorade i somras har kommit igen.
    Facit får vi i framtiden, men härligt att kunna njuta i nuet. Färgerna sprakar 🤗

    • Visst är det vackert just nu, länge sedan jag upplevde en så färggrann höst som i år. Härligt för de bönder som får uppleva en andra skörd, åtminstone lite kompensation för tidigare missväxt. 🙂

  5. Visst är det vackert just nu, länge sedan jag upplevde en så färggrann höst som i år. Härligt för de bönder som får uppleva en andra skörd, åtminstone lite kompensation för tidigare missväxt. 🙂

  6. Hahahaha, ni är nog de enda i Hälsingland som aktivt letar efter björnar! Hela makens släkt gör precis tvärtom – håller sig borta. 🙂 Själva skulle jag och maken förstås gjort precis som ni – kört runt tills vi hittat någon.
    Ringblommor drunknar jag i, hela pallkragen full. Märkligt att du inte får till det däruppe.
    Tack för underbara foton. Det med sjöröken och nattfrosten var helt underbart. Vad gör vi härnere i det ljudliga och stökiga Stockholm när man kan vara däruppe i lugnet och paradiset – förstår att ni dragit er för att åka hem!

    • Att många är rädda för att ge sig ut på grund av björn och varg gör att det blir mer hjortron, blåbär och lingon över till mig, haha… 🙂
      Vi spanar från bilen, så det känns säkert. Förra sommaren sprang sonen på en björnunge när han var ute på sin löprunda. Den brukar ta så där en 45 minuter, men han var tillbaka efter en kvart. Sådana möten kan ju vara lite riskabla eftersom man då vet att mamma Björn finns någonstans i närheten. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.