Trubbel i Paradiset

Under maj månad har vi gång på gång nåtts av larmrapporter och bilder på högt vattenstånd och översvämningar i området i norra Hälsingland där vi har vårt Paradis. Vår stuga ligger visserligen bara femton, tjugo meter från vattnet men ändå tillräckligt högt för att det inte ska vara någon fara när vattnet varje år stiger en eller ett par decimeter i samband med snösmältningen.

Sjön ingår i ett sjösystem om tre sjöar, där endast den övre sjön är reglerad. Så när den är full töms helt enkelt överflödet ut i de andra två, varav den ena alltså är vår sjö. Och eftersom den gångna vintern varit ovanligt snörik, har smältvattnet från is och snö fått sjöar och vattendrag att svämma över alla bredder, vilket medfört kaos och elände för många av de boende längs strandlinjen. Översvämmade bastur och boningshus, bryggor och båtar som virvlat iväg i vågorna och folk som plötsligt blivit “öbor” efter att ha skurits av från omvärlden av vattnet.

Det var först i förra veckan som vi hade möjlighet att åka upp, för att med egna ögon se förödelsen vi, efter alla rapporter, målat upp för vårt inre.

Visserligen var vattnet fortfarande högt men hade nu börjat dra sig tillbaka, och våra båtar låg kvar där vi lagt upp dem i höstas. Den ena dock enbart tack vare en omtänksam granne som surrat fast den i ett träd.

Det enda som vi hade drabbats av var att bryggan flyttats och brutits sönder på några ställen, vilket nu gett oss ännu ett projekt att ta hand om i sommar.

Då kändes det nästan värre med den sörja av pollen som flöt omkring i vattnet, musinvasionen i stugan under vintern med alla spår de små odjuren lämnat efter sig och gräset som växt sig alldeles för högt och frodigt tack vare vätan och värmen.

I fyra dagar, i 28 graders värme, har jag diskat och kokat allt husgeråd, städat skåp och lådor, skakat och vädrat sängkläder, skurat golv, ja till och med skrubbat mattorna, så gud nåde den lilla lort som lyckats hålla sig undan….

Maken å sin sida har alternerat mellan att klippa gräset och montera ner bryggan för att ta tillvara på så mycket av virket som möjligt.

Och det var när jag hörde Maken köra igång gräsklipparen som jag plötsligt tyckte mig förnimma någon som satt på min vänstra axel och viftade lätt med pekfingret.

Åh, nej, det är inte sant! Det är ju hon, alla heliga bins, humlors och andra nyttiga insekters egen skyddsgudinna, min bloggvän Amatörbiologen som nu har synpunkter på att vi klipper gräsmattan. Jag rusade ut och försökte vrålande överrösta det smattrande åbäket som Maken sköt framför sig. Hörde han vad jag sa? Nej, men till slut lyckades jag ändå fånga hans uppmärksamhet.

– Vi kan inte klippa gräset nu, Gunilla har ju sagt att man ska spara maskrosorna till bina, eller om det var humlorna, eller kanske både ock! Utan dom kommer mänskligheten att gå under.

Nåja, om hon faktiskt sa det där sista ska jag låta vara osagt, men det lät ändå ganska bra och lite lagom hotfullt för att väcka folk, så att de inte bara går omkring och klipper sina gräsmattor hur som helst utan eftertanke.

Maken, som till sist hörde vad jag sa, nickade och pekade på den klippta strängen bakom sig. Då såg jag alla maskrosorna. Den plötsliga värmen hade gjort att blommorna slagit ut redan djupt nere i bladrosetten, innan de ens hunnit växa upp, och på så vis undkommit klipparens vassa knivar.

Sedan pekade han bort mot en sparad rondell med raps och styvmorsvioler. Och jag gjorde tummen upp för den mannen. ❤

Och vad gäller Amatörbiologen, som besitter så mycket kunskap och klokskap, tycker jag att det är hög tid att hon tar bort det där prefixet “amatör”. NUUU!!!

 

10 thoughts on “Trubbel i Paradiset

  1. Orättvist…här är mattorna gula å ni har överflöd av vatten…vi byter…lite….vatten mot sol..

    • Mycket vatten i sjön men längre upp på land börjar jorden bli snustorr här också och det råder eld- och grillningsförbud. Men vi får vara glada åt värmen, det är kanske den enda sommar vi får… 🙂

      • Ja, vem vet, kanske det. Det är ändå rätt jobbigt när solen pressar ner en i asfalten..men de flesta jag känner är väldigt nöjda…

  2. Så skönt att höra att ni klarade er från de värsta skadorna av översvämningarna! Vi har också följt rapporterna med intresse och förfäran, vi har ju släkten i Hälsingland, men även de har klarat sig bra. Pust, då är alla säkra. Skönt!
    HAHAHA vad jag skrattade åt mitt epitet som insekternas skyddsgudinna! 😀 Vilket genomslag jag har med mina påhitt om att spara maskrosor och annat till våra pollinerare… Tack snälla för att du bryr dig, du är ett föredöme för oss humlevärnare. Och jag är så tacksam mot din Make för att han sparade både maskrosor och ståndet med raps och violer! 🙂
    (Rapsen är jätteviktig för humlor & co. Och så sent som igår hade jag en liten gräshumla i en av mina maskrosor…)

  3. Pingback: Lupiner – hotet från väst | Amatörbiologen

  4. Här är så torrt att gräsmattan får vara helt ifred, vattningsförbud också för den delen. Det är inte många blomsorter kvar här, det mesta har blommat ut, konstaterade på vägen hit att det inte kommer bli så mycket blomster i midsommarstänger i år. Jag har skålar ute med vatten i och sten/kulor som de som vill kan sitta på och surpla i sig av vätskan. Jag har beställt en pelare med vattenbad till fåglarna som jag verkligen vill sätta ut till dem. Kram

  5. Illa, illa med bryggan och möss! Hoppas att mössen nu är borta. Vi har klippt gräsmattan, men på högt läge. Och vi har fortfarande ca minst 650 maskrosor som blommat/blommar men bara typ 10 humlor……

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.