Historien om hasselmusen

Den som söker, den skall finna, sägs det. Men inte sjutton har jag funnit det jag sökt, trots att jag letat i drygt två veckor nu. Flera gånger om dagen har jag vandrat runt i kyrkans omgivningar i hopp om att få syn på kärleken från i fjol. Han i den svarta dräkten med den vita kragen eller haklappen.

Nej, jag pratar inte om prästen eller om någon förklädd gud, utan om den söta lilla ringtrasten som jag träffade förra våren, när vi båda besökte den muslimska delen av kyrkogården. Jag blev störtförälskad direkt, och vi träffades faktiskt flera gånger, innan den var tvungen att flyga vidare norrut. Men tyvärr var nog inte kärleken ömsesidig, eftersom den inte verkar ha lagt ner någon större energi på att försöka leta rätt på MIG.

Under en av dessa vandringar hittade jag dock något annat, som gjorde mig nog så upphetsad. På hemväg upp för trapporna från Minneslunden hörde jag hur det prasslade inne i buskaget vid sidan av trappen och jag såg hur något rörde sig bland löven. Jag stirrade stint in i dunklet under buskarna. Inte hade den väl äntligen kommit, min älskling – ringtrasten?

Till slut upptäckte jag den lilla varelsen, väl kamouflerad bland de torra löven. En hasselmus! Var inte det väldigt ovanligt, en riktig raritet, eller….?

Försiktigt lirkade jag fram kameran och hann få några bilder, innan den skrämdes iväg av en koltrast som landade i buskarna.

Medan jag snabbt sprintade hemåt för att delge Maken min upptäckt, såg jag plötsligt en havsörn cirkla över område. Jag hoppades att hans spejande örnögon inte skulle upptäcka den lilla hasselmusen, för jag antog att örnar inte känner till att hasselmusen faktiskt är fridlyst.

Hemma i lägenheten var det tomt, och i väntan på att Maken skulle dyka upp granskade jag mina nytagna bilder i datorn. Därefter googlade jag på bilder av hasselmus och tyckte nog att den såg ut precis som musen jag fotograferat.

Insåg snabbt att det var högst ovanligt, ja, faktiskt snudd på omöjligt, att hitta en hasselmus i Norra förorten, eftersom den endast förekommer i Närke (och är utsedd till dess landskapsdjur) samt på vissa platser i Götaland. Dessutom stod det att det var väldigt få förunnat att faktiskt få se den. Och nu var alltså jag en av dessa få förunnade!

Till slut kom Maken äntligen hem. Efter att jag berättat om min upplevelse bad jag honom hjälpa mig att bli medlem på artportalen.se, så att jag kunde rapportera mitt unika fynd till gagn för flera.

Det tog mindre än tre minuter efter publiceringen innan det landade en kommentar, som påpekade att min hasselmus inte alls var någon hasselmus, utan bara en helt vanlig skogsmus.

Jäkla besserwisser! Jag tyckte jag alldeles tydligt hörde hur någon sa just så, men det var inte jag. Jag skulle ALDRIG uttrycka mig så.

Så tillbaka till hasselmusen på Google. Nu läste jag litet noggrannare och jämförde på nytt min bild med den på nätet. Tyckte fortfarande att de var väldigt lika, men nu upptäckte jag ändå en liten skillnad mellan de bägge mössen. Min mus hade den för skogsmusen typiskt kala, det vill säga hårlösa svansen, medan hasselmusens var snudd på långhårig.

Tänk att det ska hänga på en mussvans! Aldrig får man vara riktigt glad!!!!!

 

26 thoughts on “Historien om hasselmusen

  1. Spännande..och en ringtrast..det var minsann inte dåligt…fin gammal havsörn också med den vita stjärten…å jag skulle vara jätteglad om jag träffade en skogsmus som tillät att fotograferas så där fint…👌

    • Tack Dan för din härliga kommentar. Trots den uteblivna ringtrasten jag ändå nöjd. Hoppas dock fortfarande att den ska dyka upp och var och kollade efter den för mindre än en timme sen. 🙂

      • De är väl bara flyktiga och sällsynta besökare??? Har du sett den för ett år sedan är det inte fy skam…de flesta får aldrig se den…

    • Sånt är livet emellanåt, men jag är nöjd ändå med den dagens fynd, en mus (vilken sort det nu vara månde) och en högtflygande örn. Kram och trevlig helg! 🙂

  2. Vilken härlig berättelse 🙂 Håller med Dan. Vem har tagit ett sådant fint foto på en mus ute i naturen. Bara det är en prestation. Nej, aldrig får man vara glad men ditt inlägg fick mig ändå att le. Ha en fortsatt trevlig helg!

  3. Instämmer med föregående inläggare – skrattade gott åt detta inlägg. 🙂 Jag känner så väl igen mig. Visst har man väl hittat den där rariteten som ingen annan sett? Och så visar det sig att det är en vanlig gammal – ja, något vanligt. Men det förminskar ju faktiskt aldrig själva upplevelsen, när man tänker efter. Att få syn på en mus gör mig glad i dagar. Grattis! Och örn på det. Vilken grej. Nu väntar vi bara på ringtrasten. Och den kommer.
    Själv såg jag en ängshumledrottning på skjutbanan idag. Och hörde en gulsparv. Ännu några saker som gör mig glad i dagar. Hurra! 🙂

    • Tyvärr är det nog kört för i år vad gäller ringtrasten. Rapporterades synlig under en dag i grannkommunen Upplands Väsby i förra veckan, men nu har den nog dragit vidare norrut. Men det kommer väl fler år får jag hoppas!
      Är imponerad. Ängshumledrottning, det låter det! Lite extravagant så där. Hur är det ens möjligt att se skillnad på dem? Humlor surrar behagligt i rosenbusken, är fluffigt ludna i gult, brunt/svart och gör mycket gott, men gör också jäkligt ont om man råkar bli stucken av den.:-)

    • Tack Thirre! Ja, ringtrasten har verkligen blivit en liten favorit, inte bara hos mig tror jag. Det är många som gått spanat och väntat på att den ska dyka upp igen efter förra vårens besök. .-)

  4. Vilken härlig berättelse!! Jag tror ändå att det var en hasselmus på besök från Närke. Han råkade kliva in i en bil förra helgen och då slog dörren igen på svansen och skrapade av de små håren😊😊😊. Så kan det gå om man är en liten ouppmärksam men äventyrlig mus💞.

  5. Underbart inlägg med text och bilder Meggie! Hårlös svans eller inte…så söt den är den lilla musen 🙂 Jag tycker att det är roligt att spana på trastfåglarna, att se hur dom går och lyssnar efter mat med huvudet på sned 😀

    • Tack Annica, fast lite retfullt är det ju att det ska hänga på en svans!!! 🙂
      Hur går det med hälsingeostkakan? Kan du/ni inte låna mormors recept och slänga i en kanelstång och lite saffran kanske, eller lite kryddörter som rosmarin och basilika? De ä bare o hitte på nåt! 🙂

  6. Tänk så typiskt att det inte skulle vara hasselmus. Men lev på känslan och upplevelsen du hade så länge den varade. Det är ju en aha-upplevelse oavsett vad som händer sen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.