Le chicouté nouveau vs le beaujolais nouveau

Nu är så årets premiär avklarad! Premiär? Ja, hjortronpremiären, när den långa väntan äntligen är slut och man kan plocka de där första mogna bären på en myr som fortfarande mest lyser rödprickig av hårda kart.

Det där med premiär är mitt alldeles egna lilla påfund och gäller bara för just “våra” myrar. Det visade sig att vi under några somrar alltid plockade de första bären just den 12 juli, så numera har det datumet blivit vår officiella hjortronpremiär. I år ställde dock det kyliga vädret till det och premiären blev en vecka sen.

Från det att de första vita hjortronblommorna slagit ut håller vi myrarna under kontinuerlig uppsikt. Det finns nämligen mycket att oroa sig för under vägen fram till mogna bär. Fördelningen av han- och honblommor måste vara den rätta, och en vitprickig myr betyder inte alltid god skörd. Vill det sig illa kan den bara innehålla den ena sortens blommor – och då blir inga bär gjorda. Sedan är det det där med frosten, slagregn och tillgången på insekter som också kan sätta käppar i hjulet.

Den här väntan på att bären ska mogna är lite som en långdragen graviditet fram till det ögonblick när det är dags för förlossning. I det här fallet då foderbladen, som skyddat bäret under mognadsprocessen, öppnar sig och viker ner sig och visar upp ett alldeles underbart saftigt orangerött hjortron. Och när det sker vill vi ju vara på plats, vara först och helst ensamma.

Ungefär som då på 80- 0ch 90-talet när stora delar av den vindrickande befolkningen formligen hängde på låset till systembolaget den tredje torsdagen i november för att försäkra sig om en flaska av årets Beaujolais nouveau. Kanske inte så mycket för smaken, som för att visa att man hängde med. Fortfarande är släppet av vinet, som finns på flaska redan två, tre månader efter skörd, en folkfest i Frankrike men här hemma verkar den trenden nu ha svalnat.

Till skillnad mot det unga vinet, som på den tiden ärligt talat var ganska tunt och med en viss jästsmak, är det de första unga hjortronen som i mitt tycke ger den godast och vackraste sylten.

“Le Beaujolais nouveau est arrivé”, som fransosen säger – själv kontrar jag med “le chicouté nouveau est arrivé”.

Den första skörden, knappt mer än ett par deciliter, förvandlas omgående till sylt när vi kommer hem. Det brukar bli precis så mycket att det räcker till ett par matskedar som under andäktig tystnad avnjutes varm till glass eller var sin bit friterad camembert. Efter att lyriskt ha smackat, ummmmat och himlat med ögonen kan vi konstatera att årets skörd håller mycket god kvalitet med stora, vackra och smakrika bär.

 

Nu när premiären är överstånden är plockningssäsongen i full gång. Som tur är mognar inte alla bären samtidigt, så varannan dag, om bara vädret tillåter, är ett lagom plockintervall. Hittills har vi alltid varit ensamma på myren, mycket tack vare bybornas rädsla för björn. Så plötsligt igår tycktes den skräcken vara som bortblåst när en “hel armé” av plockare klafsade fram över den vattensjuka myren med 10-litershinkar i händerna.

Jag delar gärna med mig av mygg, knott och småsve, men av hjortronen… . Nej, inte lika generöst, framför allt inte när jag vet att hinkmänniskorna måste bli tvungna att plocka mer omoget än moget om de tänkt sig att fylla alla sina hinkar.

Dessutom har jag mina leveranser att tänka på. Kajsa, Vivi, svärdottern och svärdotterns mamma, Kerstin, Barbro och säkert några till som utlovats en eller ett par “guldtackor” i mån av tillgång. Och sina löften vill man ju försöka hålla.

Advertisements

14 thoughts on “Le chicouté nouveau vs le beaujolais nouveau

  1. Bärplockning är mitt stora sommarnöje och visst är det härligt att ha sina egna bär- och svampställen. Hjortronen är först ut hos oss och nu kommer blåbären innan det är dags för skogshallonen. 🙂 ❤

  2. Haha, så träffande beskrivet om konkurrensen! Visst vill man vara själv om “sina” bär! Vi har ett ställe i Sörmland som brukar bjuda på fina smultron och gula kantareller, och varje år går jag som på nålar innan vi är framme i rädsla för att någon annan ska ha plockat på “mitt” ställe! 🙂
    Hjortron är underbart gott. Tack för mycket fakta, visste inte detta om han- och honblommor. Att det är så mycket som ska funka, jösses alltså….

    • Ja, det är jobbigt det där att inte veta om någon annan hinner “före”. Alltid lika nervös varje gång vi åker upp till myren om det redan ska stå någon annan bil parkerad där. Och det är ju inte alltid så lätt att hitta nya ställen… 🙂

  3. Underbara bilder Meggie! Biden på sylten och glassen får det verkligen att vattnas i munnen 😀 Det där med en andra massa människor, ja det är jobbigt 😉 Kan du inte sätta upp en skylt, varning för den argsinta hungriga björnen 🙂

    • Haha, du anar inte hur rätt du har med varningsskylten. Det var jag och en granne som gick där på myren och plockade när jag plötsligt hörde några bilar som kom, stannade och sedan smälldes bildörrarna igen. Då var det väldigt nära att jag mycket högt hade skrikit “Se upp, Nina, du har en björnunge 30, 40 meter bakom dig, då måste mamman finnas i närheten”! Men jag fegade ur….. 🙂

  4. Härlig beskrivning! Men inget kul med hinkmänniskorna🤤. Och om dina leveranser: du får hitta pytte-pytte-pytte-små burkar typ 4×4 cm. Det räcker till två matskedar till glassen som vi kan njuta av med slutna ögon😍😍

    • Kajsa, dina burkar är plockade och syltade och finns att hämta om ni har vägarna förbi. Annars får ni dom när ni kommer upp till lingonplockningen. ❤

  5. Kajsa, dina burkar är plockade och syltade och finns att hämta om ni har vägarna förbi. Annars får ni dom när ni kommer upp till lingonplockningen. ❤

  6. Hej Meggie. Din länk hade försvunnit från min länklista på något sätt…. Så ursäkta att jag inte besökt din fina blogg. Jag följer bara bloggarna jag har i länklistan, och inte på mejl för att bli överraskad när det finns nya inlägg. 🙂
    Hjortron tror jag aldrig jag ätit faktiskt.

    • Shit happens ibland, men jag är glad att du hittade tillbaka. 🙂 Har du aldrig ätit hjortron måste du testa. Få saker som slår varm hjortronsylt till glass eller till friterad camembert. Du måste bara prova! 🙂

  7. Aldrig någonsin har jag varken sett hjortron eller plockat ditt guld. Två drömmar som jag nog kan slå ihop till en, se fria renar och plocka hjortron. Ätit sylten har jag gjort sedan barnsben, mamma köpte och kokade eller köpte färdig, till glassen eller friterad camembert. En av mina favoriter alla tider.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s