Methotrexate – ett grekiskt drama, eller bara några gula små piller?

Ja, det var ett tag sedan jag gjorde mitt senaste inlägg nu. Tiden rinner på så fort, men inte bara det, ibland sinar även idéer och lusten att skriva. Men den egentliga orsaken till uppehållet just nu är snarare det som ligger bakom den fråga jag fick för ett par månader sedan.

Har du hört talas om Methotrexate?

Methotrexate? Mina associationsbanor gick igång direkt. Methotrexate. Menade hon som ställde frågan något av de där antika grekiska dramerna, typ Lysistrate och Antigone, skrivna av någon gammal filosof för så där en femhundra år före Kristi födelse. Det lät i alla fall som ett sådant, M e t h o t r e x a t e, och för min inre syn såg jag kvinnor, klädda i svart eller vitt, som sprang runt på en scen och teatraliskt skrek ut sin ångest eller vrede alternativt giftmördade sina män och söner.

Fast nu var det inte någon teaterregissör eller annan kulturpersonlighet som ställde frågan, utan min reumatolog som funderade över hon bäst skulle kunna behandla mitt reumatiska skov som blossat upp.

Jag diagnostiserades med reumatiska besvär redan för 15 år sedan och har under den tiden lyckligtvis bara behövt behandling vid två tillfällen. Först med Salazopyrin, som dock fick avbrytas redan efter ett par månader på grund av biverkningar på levern. Men trots den korta kuren hade medicinen ändå hunnit ha effekt och jag var därefter i stort sett besvärs- och framför allt medicinfri i sex år. Då började problemen ge sig till känna på nytt och den här gången fick jag istället testa en malariamedicin, Plaquenil. Efter ett år avbröt jag behandlingen på eget bevåg, eftersom jag tyckte att den påverkade mitt humör så mycket och fick mig att känna mig väldigt låg. Men lederna kändes bra igen och sjukdomen har sedan dess hållit sig lugn fram till förra sommaren, då det var dags för ett nytt skov. Den här gången väldigt lokalt i höger hand. Ingen värk i vila, men all rörelse som innebär den minsta vridning eller tryck är smärtsam. Saker som att vrida om nyckeln i dörren, hyvla ost, skära upp bröd eller hacka lök, borsta tänderna och inte minst att skriva på datorn blir väldigt handikappande. Det tär på humöret och det är inte mycket som känns roligt just nu.

Methotrexate är en potent cancermedicin som bland annat ges vid leukemi, men som också i betydligt svagare dos visat sig ha bra effekt vid reumatisk artrit eller psoriasisartrit.

Och nu hade jag alltså ställts inför frågan om jag var intresserad av att testa en behandling med just Methotrexate.

Efter att ha tagit del av informationen om detta ”grekiska drama” får jag nog tillstå att behandlingen känns väl så dramatisk, och tanken på att man kanske faktiskt kommer att bli förgiftad ligger nära till hands, åtminstone om man studerar biverkningarna enligt bipacksedeln. Och litet antik känns den också, den har ju faktiskt varit i bruk ända sedan förra århundradet, närmare bestämt 40-talet.

Så efter att ha funderat under en vecka och vägt för- och nackdelar mot varandra, bestämde jag mig till sist för att ge behandlingen en chans. Jag vill ju så gärna kunna göra allt det där jag tycker är roligt, som att laga mat, träna, plocka bär, vandra, cykla och paddla – och blogga.

Jag är nu inne på min nionde vecka med en dos om åtta små gula tabletter varje tisdag, men än så länge har jag inte märkt av någon effekt, dess bättre inte heller några biverkningar. Informationsbroschyren säger 6 – 8 veckor, doktorn 2 – 4 månader, så jag kämpar väl på ett par månader till.

 

 

Annonser

15 thoughts on “Methotrexate – ett grekiskt drama, eller bara några gula små piller?

  1. Värk är inget roligt, jag kan ungefär veta hur du känner det. Jag fick ett svårt diskbråck december -99 då jag lyfte en 300 kilos balk. Ligamenten mellan diskarna sprack, sjukhus,sjukskriven, testade jobba efter 5 månader, gick hyfsat tills jag gjorde samma sak igen, lyfte tyngt. Smärta är inget man ska leva med, finns det lindrig ska man ta det. Men din problematik är att det inte är en ”vanlig” värk. Hoppas att medicinen får effekt så du kan göra allt det du vill göra. 🙂

    • Tack John! Bortsett från handen just nu är jag ändå glad att kroppen i övrigt fortfarande funkar fint och jag lever på hoppet att giftet jag proppar i mig ändå ska göra sitt jobb. Och du, ge tusan i tunga lyft framöver, diskbråck är inte att leka med. 🙂

    • Ja, och jag väntar på att inspirationen ska rinna till igen och att handen ska klara av att knattra på tangenterna under längre tid än det tar att klicka på gilla-knappen eller skriva en kort kommentar. Men snart så…. 🙂
      Har du varit vid Pulken och tittat på trandansen? Hörde på radion att cirka 3000 tranor hittills landat där. Har varit vid Hornborgasjön tre gånger och det är verkligen magiskt att se dessa stora, men gracila, fåglar komma inflygande till matningen just som solen håller på att gå upp. 🙂

      • Det var inte en enda trana där! Vet inte om det ruggiga vädret gör sitt, 4° De har inte börjat mata dem, så de var kanske på annat håll och letade mat, säkerligen på en nysådd åker. 🙂

      • Konstigt, det var en professor i typ ”djur och natur” som i eftermiddags berättade att tusentals tranor spatserade omkring där. 🙂

      • De enda fåglar jag såg var grågäss och gräsänder. Det var flera som var där och lite besvikna. En pappa med sin son hade kört från Brösarp. Ja, det är märkligt att inte en enda tranavar där, men de var säkert på jakt efter något att äta och övernattar säkert på Pulken. Förmiddag och sena eftermiddagar är säkrast, jag var där kvart i två.

  2. Hej igen, usch inte roligt att drabbas av sådant, men hoppas att ”kuren” fungerar även denna gång. Stressande när varje rörelse känns!
    Nu är det dags att vårda sina små fröplantor för att kunna skörda i sommar och höst. I min ”barnkammare” trängs både nyttigt och ögonfröjd. Man får nytt liv i ”blicken”.
    Fick lite fröpåsar av sonen på födelsedagen och sen är det både tomater, basilika, stevia(kan användas som socker) mm på gång. Extrabelysning får förlänga dagsljuset så här i början. Sommarlivet är livet det :))

    • Idag var det verkligen vårkänsla ute. Och i måndags kom jag äntligen till skott med att förgro litet plantor, tomater, chili, gurka, basilika, mynta och paprika, och efter bara fyra dagar slog mina gurkplantor redan i taket på plastlocket. Övriga frön har inte haft lika bråttom, men även basilikan är på gång. Känns som det finns hopp om livet, trots allt! Kram

  3. Idag var det verkligen vårkänsla ute. Och i måndags kom jag äntligen till skott med att förgro litet plantor, tomater, chili, gurka, basilika, mynta och paprika, och efter bara fyra dagar slog mina gurkplantor redan i taket på plastlocket. Övriga frön har inte haft lika bråttom, men även basilikan är på gång. Känns som det finns hopp om livet, trots allt! 🙂 Kram

  4. Åh vad jag hoppas att det blir effekt av medicinen!! 3 mån är 12 v och 4 mån är 16 veckor. Det är några veckor till dess! Jag ska be skyddsängeln Alicia göra en insats😊😊. Hon som Beata lånade ut till mig för två år sedan. Jag tror hon är kvar här😇😇😇.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s