Besök på Runde – del 2

Vatten, jorden är full av vatten… , för att travestera den fantastiske Karl Robert Oskar Broberg.

Visst är det något magiskt med vatten, något lugnande och meditativt, oavsett om det handlar om det sövande i vågornas mjuka kluckande mot stranden i takt med hjärtats slag. Eller när man står på klipporna i havsbandet och låter sig sprejas av rytande vågor som piskas upp av vinden.

Jorden består ju faktiskt till 70 % av vatten – oceaner, hav, sjöar, tjärnar, floder, älvar, åar, bäckar, pölar och gölar. Och även vi människor består till lika stor del av vatten. Så varför prästerna står och predikar att ”av jord är du kommen…”, när man vet att allt liv uppstår ur vattnet, förstår jag egentligen inte. Alla har vi ju börjat vår resa mot just jorden med att vaggas runt i livmodern, som små jollar, på fostervattnets hav.

Att få vakna till den här utsikten var mäktigt och efter frukost blev det en promenad tvärs över vägen för att ta en närmare titt på livet vid kanten av Atlanten.

Havsutsikt

 

Vi kände på vattnet som såg så förrädiskt inbjudande ut, men ack så kallt (trots golfströmmen), njöt av de vackra strandskatorna som struttade runt på berghällarna, de ödesmättade toppskarvarna som torkade sina vingar och tångruskorna som i sakta mak rullade fram och tillbaka mot den karga stranden. Det luktade hav, precis som hav ska lukta. Salt och tång.

I hamnen väntade kapten Björn i sin vackra träbåt, redo att ta oss med på en guidad tur och visa Fågelberget från vattnet.

Båttur Runde

Björn berättade att byn på södra sidan av Runde också heter just Runde, medan den på norra delen heter Goksöyr. Av befolkningen på ön är de flesta mer eller mindre släkt med varandra och de som bor i byn Runde bär ofta efternamnet Runde och de som bor  i Goksöyr heter följaktligen – ja, just det – Goksöyr.

Runde från sjön

Att i en gungande båt försöka plåta fåglar, simmande/dykande eller i flykt, var ingen lek, speciellt inte när man dessutom har en digitalkamera med fördröjning. Så bilderna blev litet därefter, men jag visar några ändå.

Här samsas sillgrisslor och tordmular.

Sillgrisslor och tobisgrisslor

 

Skarvberget, alldeles vitt av fågelspillning. Björn pekade på havstruten, som sakta smög sig uppför berget tills den befann sig i centrum av grupppen skarvar.
Nu väntar den bara på att någon av skarvarna ska kräkas upp sin mat, så att den kan sno åt sig några godbitar, berättade han.

Skarvberget Runde

 

Ett par tobisgrisslor sprang ikapp över vattnet för att få luft under vingarna och kunna ta sig tillbaka upp till sina bon.

Tobisgrisslor Runde

 

Sillgrisslor är de allihopa, allihopa… . Varför några har ”glasögon”, det vill säg en vit ring runt ögat och ett streck snett bakåt, vet man inte. Det är inte något tecken som skiljer ut dem som är honor eller hanar, det bara är så tydligen. De glasögonprydda kallas även ringvior.

Sillgrisslor

 

Det här är inte the ”White Cliffs of Dover”, bara the ”White Cliffs of Bird droppings”. Här på klipphyllorna huserar havssulorna,

ständigt vaksamma när havsörnarna slår sina lovar runt berget och sprider oro. Kanske finns det något ägg eller liten försvarslös unge som de i ett obevakat ögonblick kan sno åt sig.

 

Till slut lyckades jag ändå få en bild på Fågelbergs dragplåster framför andra, den märkliga lunnefågeln, havets egen lilla papegoja.

Lunnefågel Runde

 

 

Annonser

4 thoughts on “Besök på Runde – del 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s