Vita havet

Paradiset har verkligen skiftat färg den gångna veckan.

Skönt grönt när vi kom upp i fredags för årets första besök som varar intill påska. Snön på isen hade regnat bort och kalla nätter hade förvandlat sjön till ett blankt salsgolv. Att genast ta på sig långfärdsskridskorna och ta en provtur lockade, men det fick vänta så länge för viktigare göromål. Först skulle stugan värmas upp, packning och mat bäras in och Maken borra hål i isen så att vi kunde hinka upp vatten.

Vitt sh*t när vi vaknade nästa morgon. Ursäkta språket, men jag vill inte ha mer snö nu. Dessutom har ju meteorologerna officiellt förklarat våren kommen och då ska det väl vara det som gäller.

Vått grått när vi litet senare samma förmiddag kom till Alsjön för att titta på den pågående angeltävlingen. Trots det trista vädret var det ändå mycket folk i rörelse runt om på isen, som var indelad i ett herrans antal tävlingsrutor. Det eldades, grillades korv och stektes kolbullar så det stod härliga till, medan man otåligt väntade på att de spända angeldonen skulle sprätta till som ett tecken på napp. Tyvärr var det inte mycket till fiskelycka i någon av fiskerutorna och den som till slut stod som lycklig vinnare när ”tävlingen är över”-skottet ljöd klockan 12 hade fått två gäddor på tillsammans dryga tre kilo. På andra plats kom visst en fin matabborre på 7 hekto.

 

Söndag morgon och meteorologernas prognoser kom än en gång på skam, men åt rätt håll den här gången. Och då är det ju helt okej. Strålande sol, gnistrande vitt och i skogen snötyngda granar, som skulle platsa på vilket julkort som helst, istället för det utlovade snöblandade regnet.

”Vita havet” låg som ett oskrivet vitt ark framför oss när vi sparkade oss över till Hällorna. Det kändes nästan som vi vanhelgade jungfrulig mark med sparkarnas medar och våra grova kängor, som knivskar och lämnade stora sår efter sig i den orörda snön.

Spark

 

Vi hade stegen med oss för att Maken skulle kunna klättra upp och fylla på med litet sågspån i de holkar han satte upp i höstas för skrak och knipa. Någonstans hade han läst att de gillar holkar med sådan inredning.

Skrakholk_redigerad-1

Skrakholk 2

 

Fram emot eftermiddagen började mörka moln, som indikerade mer snö, dra in över sjön och de på sommaren så romantiskt blånande bergen i norr var nu mest tråkgrå.

Vy

 

Den sista holken som skulle få påfyllning satt på Gröntuva, en liten, liten ö som vi för några år sedan försökte förmå det stora skogsbolaget att sälja till oss.

I början på förra seklet var här ängsmark och hit brukade får fraktas över för sommarbete. Nu är den igenvuxen med gott om sly och kullblåsta träd.

Gröntuva

Det visade sig att skogsbolaget inte alls hade något emot att sälja ön till oss. De hade ingen användning av en liten pluttö mitt i en sjö, men vi var tvungna att prata med kommunen först och få deras samtycke.

Vaddå köpa Gröntuva. Det går intedär får ni inte bygglov, svarade den vresige tjänstemannen på andra våningen i det tegelröda kommunhuset när Maken ringde.

Men vi har inte tänkt bygga något.

– Vad ska ni då med en ö till?

– Vi tycker bara att det vore roligt att ha en egen ö.

– Förresten måste man ha bryggplats på landsidan om man har en ö.

– Vad bra, för vi har inte bara en bryggplats, utan en alldeles egen brygga. Vi bor tvärs över sjön.

– Jamen, vad ska ni DÅ med en ö till? 

– Jo, då kan vi ju ta vår båt som ligger vid vår brygga och åka över. Röja upp litet, göra i ordning en ordentlig grillplats och grilla. Och känna att det här är vår ö.

– Ni kan ju åka dit ändå hur mycket ni vill.

– Men då kan vi inte känna att det här är VÅR ö.

Ja, så fortsatte samtalet att bölja fram och tillbaka ytterligare ett tag och det kändes som de två männen kanske inte riktigt förstod varandra. Eller snarare att tjänstemannen i kommunhuset inte hade någon känsla för känslan att äga en ö. Så svaret blev ett prompt nej.

Sammanfattning: Man kan alltså inte köpa en ö där man inte får bygglov, även om man har en egen brygga. Men eftersom det här samtalet ägde rum för några år sedan, kan man ju alltid hoppas att den lätt vresige tjänstemannen på kommunen kanske har slutat och ersatts av en annan, med förhoppningsvis mer känsla för hur häftigt det vore att äga en liten, liten igenvuxen ö. Så kanske vi slår en ny pling till sommaren.

 

 

 

Annonser

9 thoughts on “Vita havet

  1. Härligt inlägg, en dröm jag har är att få pilka någon gång i mitt liv, när ungarna var små hade vi stor båt och la till inför kvällarna, då var det jag som fiskade med kastspö.
    Så mysigt med er tur över vita snön mot holkarna, ikväll åker vi till stugan, värma upp och ser fram emot fyra dygn.
    Förra helgen fick vi 7cm snö, rätt snopet faktiskt, men barnbarnet var med så det blev snölykta, snögubbe och snöbollskrig, han var väldigt nöjd med nederbörden.
    Önskar er en skön Påsk!

  2. Det låter som samme man som jag pratade om att köpa scoutstugan mittemot. Totalt oförstående och ganska överlägsen. Han har nu säkert gått i pension…..:). Ha det bra i påsk!! Kram!

  3. Ja Kajsa, tjänstemän på stora skogsbolag verkar vara en sort för sig. Minns hur det var för dig när du ringde. Glad påsk till er alla! 🙂

    • Oh, Lilla C, vad glad jag blir när du besöker mig igen! Vi får göra ett besök på Gröntuva när ni kommer nästa gång så får vi se vad ni tycker. Kram 🙂

      • Tror vi har varit där och grillat en gång, och om det var där så var det iaf jättemysigt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s