Dans på Ålands hav

Vi borde dansa mer, hörde jag mig själv säga till Maken en kväll för några veckor sedan. Han såg lätt förbryllad ut och undrade vad jag menade.

Ska vi gå ut och dansa? Men det är väl ingen som går ut och dansar nu för tiden. Och vart skulle man i så fall gå? Alla gamla hederliga danshak är ju numera nedlagda. Bal Palais, King Creole, Virveln, Embassy, SHT, gone, gone, gone…. Det finns ju knappt ens några logdanser på sommaren längre.

Trots att han inte hade ägnat en tanke åt detta med dans, lät Maken nu nästan litet upprörd över den plötsliga insikten att det kanske inte är möjligt att gå ut och dansa i Stockholm längre, åtminstone att det inte finns några ställen för mer mogen ungdom.

Nej, jag tänkte bara att vi kunde dansa här hemma. En svängom på vardagsrumsgolvet ibland om kvällarna. Sätta på någon bra musik och skaka loss. Jag tycker det är tråkigt, att vi så sällan dansar. Dessutom är dans bra för skelettet.

Maken stirrade på mig en lång stund utan att säga något, sedan gick han och satte sig och fortsatte med bildhanteringen av dagens skörd av bilder på hökugglor och vinägretthägrar. Nej, de heter inte vinägretthägrar, men det låter roligare med vinägrett- än ägretthäger, och litet lättare att komma ihåg.

Själv satte jag på litet taktfast 50-talsmusik och rullade ut yogamatten och satte igång med mina övningar.

Några dagar senare kom Maken och avbröt mig mitt i tittande på Navy CIS.

Kan det här vara något, sa han och viftade med en reklambroschyr med stor röd text.

– Gratis  dagskryssning med Viking Line från Kapellskär till Mariehamn. Kaffe och mazarin ingår liksom två paket Löfbergs lila à 10 kr. Bussen hämtar upp oss utanför porten, vi kan äta buffé (som vi naturligtvis betalar själva) och sist men inte minst – vi kan dansa oss fram och tillbaka över Ålands hav till Rospiggarna! Vad säger du älskling, ska vi slå till?!

Det är klart att vi slog till.

Bussen var nästan full när vi klev ombord och medelåldern hög. När vi gick in genom terminalen i Kapellskär kunde vi konstarera att i stort sett alla, utom Maken och jag, drog på ”dramaten” eller rullväskor i varierande storlekar eller bar ryggsäck. Här skulle bunkras och förråden fyllas på!

Båt över ett smågungigt hav, ett fantastiskt gott buffébord med guldstjärna för både den vegetariska avdelningen och alla olika laxanrättningarna.

Ålands hav

Vi åt, drack och njöt i nästan två timmar innan vi kände att det var dags för litet ”motion”. Det visade sig att första danspasset redan var avklarat. Nu var det bingospel som gällde, ett nöje jag aldrig riktigt förstått mig på. Istället blev det en tur genom taxfree-shopen, men utan att hitta något vi kände att vi behövde eller ville ha.

Tillbaka till dansgolvet. De sista bingospelen höll på att avslutas och Rospiggarna, eller Men in black som de lika gärna skulle ha kunnat kalla sig utifrån klädseln svart fluga, svart skjorta och svarta byxor, förberedde sig att blåsa igång den andra danstimmen.

Ingen direkt trängsel på dansgolvet. Musiken var visserligen dansvänlig men sjögången var nu var mycket påtaglig. Så, än slank vi hit och än slank vi dit och de som var litet mer ankomna slank ner i orkesterdiket. Men vad gjorde det, jag fick hålla om Maken, titta honom djupt i ögonen – och dansa. Om och om igen!

Ålands hav 2

 

 

 

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “Dans på Ålands hav

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s