Ett riktigt hundliv

Milla i Angarn

Vi har blivit med hund! Eller nej…, fast jo, det kan man väl ändå säga, även om det bara är tillfälligt. Det vill säga, vi tar hand om våra vänners hund i tre veckor, medan de själva är på resa i Vietnam. En sju månaders valp av sorten dansk-svensk gårdshund, som lystrar till namnet Milla. En högst bedårande liten hundfröken som kärleksfullt kastar sig över alla hon möter, vare sig det uppskattas eller inte, så där gäller det att vara litet bestämd. Det är viktigt att inse att inte alla gillar hundar.

Vi har nu haft Milla i en vecka och hon har funnit sig väl till rätta. När det gäller nattsömnen känns det dock som att vi har fått en liten bebis och plötsligt är småbarnsföräldrar på nytt.

Hon somnar oftast i sin egen korg, men precis när vi själva somnat väcks vi av små klor som klapprar fram över golvet. Först till min sida av sängen och när jag låtsas sova trampar hon vidare till Maken. Därefter följer några turer, när vi utan större framgång bär tillbaka henne till korgen. Till slut ger jag efter och låter henne komma upp i min säng. Kvickt slinker hon in under täcket och ålar sig ner till fotändan, varefter vi båda somnar igen. Ett par timmar senare vaknar jag med ett ryck, känner hunden mellan fötterna, men som inte rör sig när jag buffar på henne. Inser att hon måste ha dött av syrebrist, sätter mig upp och drar sedan en suck av lättnad när jag upptäcker att hon lyckligtvis stuckit nosen utanför täcket. Om det nu berodde på bristen på luft eller eventuell odör från mina fötter låter jag däremot vara osagt.

I går morse inträffade dock något som vi var helt oförberedda på. När jag skulle bädda upptäckte jag små röda fläckar längst ner på lakanet och oroligt började jag undersöka min visserligen läkta, men ändå ganska nyopererade fot. Hade Milla kommit åt och lyckats riva upp ärret i sömnen? Nej, det såg fortsatt helt och fint ut.

Efter en stund insåg både Maken och jag att vår lilla valp över en natt förvandlats från bebis till hormonstinn tonåring, som just fått sin första ”mens”, det vill säga börjat löpa. Hjälp, hur gör vi nu? Är det Libress eller Always Ultra, med eller utan vingar, som gäller?

Det blev en tur till den närbelägna djuraffären, där vi fick råd och hjälp och en svart liten tygblöja för inomhusbruk inhandlades.

Nu gäller det bara att hålla hårt i kopplet på promenaderna och så långt bort som möjligt från alla kärlekskranka hanhundar, så att husse och matte inte råkar ut för någon liten överraskning om ett par månader.

Milla i Angarn 2

Cute as cute can be!

Annonser

3 thoughts on “Ett riktigt hundliv

    • Ja, Milla är en mysig och härlig hund, men jag kan ändå inte tänka mig att skaffa hund så här på äldre dar, inte när man bor i lägenhet. Nöjer oss med att vara standby när Millas husse och matte behöver hjälp med hundvakt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s