Vandring i Vemdalen

Sommarens sista gäster har lämnat oss och Pensionat Paradiset har slagit igen portarna för säsongen (öppnas igen tillfälligt när lingonen mognat).

Nu var det dags för ”personalen” att njuta några dagars semester och avkoppling, det vill säga lisa för själen i form av fysisk aktivitet och att få sätta sig till dukat bord och slippa diska efteråt.

Målet var Storhogna i Vemdalen, men eftersom gpsen inte var inkopplad och kartboken försvunnit körde vi först litet fel och hamnade istället på ett stenungsbageri med tillhörande café i Klövsjö. Precis lagom till förmiddagsfikat. Det blev kaffe med varsin äppelpaj täckt med krutonger på rågsurdeg. En något annorlunda smakupplevelse, men säkert nyttigare än vanlig äppelpaj. Vet i sjutton om inte pajdegen också var gjord på surdeg.

Äppelkaka

 

Här och var dök det upp renar utefter vägkanten och ibland ägde de hela vägbanan och då var det bara att vänta tills de behagade kliva åt sidan. Att kasta sig på tutan hjälpte föga.

Vet inte om just de här renarna var av någon särskild sort, men jag har aldrig sett så stora hornkronor någon gång.

Renar på vägen

Renar

 

Framme vid Storhogna Högfjällshotell gav vi oss inte ens tid att checka in på rummet vi bokat för natten, utan snörde bara på oss vandringskängorna och gav oss iväg upp på kalfjället. Fjäll och fjäll, mera fjällhed ovanför trädgränsen med flera rösade leder av olika längd att välja på. Bitvis lättgånget, bitvis ganska stenigt. Man måste hela tiden koncentrara sig på var man satte fötterna. Landskapet påminde oss om de skottska hedarna.

Rösad led
Landskap

Efter att ha passerat samevistet (alldeles för modernt i min smak för att få vara med här) lämnade vi kalfjället och fortsatte ner genom björkskogen mot Fallmoran, en gammal nedlagd fäbodvall.

Stig

Fäbodvall
Sedan vidare brant nerför stigen till Fallmorans övre fall. Brist på vatten gjorde att det inte riktigt var så mäktigt som vi hade väntat oss.

Fallmoranfallet

 

Tillbaka på hotellet väntade en överraskning. Det visade sig att Maken hade lockat sin jobbarkompis att överraska frugan med middag och övernattning på vårt hotell, eftersom de ändå hade ett ärende upp till en brädgård några mil före Storhogna.

Det blev en trevlig kväll i hotellets vinterträdgård med god mat, vinprovning och, som bonus för att den utlovade bastun inte var igång, en flaska bubbel på hotellets bekostnad i väntan på förrätten. En klar tomatsoppa med tartar på rökt pilgrimsmussla och regnbåge, syltade gula tomater och surdegskrutonger (igen!). Gott, och godast var de syltade tomaterna.

Vinterträdgård_redigerad-1

Klar tomatsoppa

 

Efter en god hotellfrukost morgonen därpå skildes våra vägar och vi fortsatte vår resa på mestadels krokiga, dåliga grusvägar upp till Flatruet, landets högst belägna väg.

Äntligen började mäktiga, snöfläckiga fjäll resa sig i bakgrunden och här fick vi (fast kanske mest jag, tror jag) vårt lystmäte av renar. Med fara för sina liv sprang de som yra höns kors och tvärs över vägen. Ofta stannade de mitt i vägen för att, som det såg ut, äta grus. Antar att det var vägsaltet de ville åt.

Snö

Den här renkon tvingades stanna precis utanför vår bil, eftersom ungen just då tycktes bli väldigt hungrig. Ett fint ögonblick.

Ren med kalv

 

Tungt i branta backen och det tog tid att nå toppen.

Staplat stenröse

 

 

Annonser

2 thoughts on “Vandring i Vemdalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s