Nytt avtal och nya glasögon

Dagen före midsommarafton fick jag ett sms från Smarteyes-butiken i Sundsvall att mina nya glasögon hade kommit. Tänk att äntligen kunna betrakta världen med nya ögon!

Midsommarafton firades som vanligt med knytis på vår veranda tillsammans med grannar och ett par gamla arbetskamrater som kommit på besök och annandag midsommar (säger man så om söndagen?) stannade grannar hemifrån stan till på lunch på hemväg från sitt midsommarfirande i Östersund. Tiden däremellan gick Maken och jag mest omkring som osaliga andar och blängde misstänksamt på varandra. Vår bröllopsdagen närmade sig och det var dags för ”omförhandling” av det äktenskapliga avtalet och frågan, som ingen riktigt vågade ställa, var om det inkommit några nya, och bättre, anbud till någon av oss.

Hur som helst, bröllopsdagen kom och glasögonen måste hämtas och eftersom det är cirka 18 alternativt 11 mil till Sundsvall, beroende på vilken väg man tar, bestämde vi att årets ”bröllopsresa” över dagen fick gå just dit. För vem reser annars till Sundsvall? Och förhandlingarna kunde vi förhoppningsvis klara av i bilen.

Maken, som nyligen införskaffat en ny gps, föreslog att vi skulle ta den kortare vägen, det vill säga den över skogen, så att han kunde få testa sin nya leksak. Sagt och gjort, gpsen ombads välja kortaste väg till Storgatan 23 i Sundsvall och därefter rullade vi iväg. Vi har kört den här vägen över skogen flera gånger tidigare, så det var ju inte så att vi inte hittade. Vi var mest nyfikna att se hur apparaten funkade.

Efter tre kilometer uppmanade en kultiverad kvinnoröst oss att svänga höger där vi normalt brukade ta till vänster. Uppmaningarna fortsatte; om hundra meter håll höger. Sväng vänster och sedan tvärt vänster igen. Svag högerkurva, sedan sväng vänster. Vi följde nogsamt, om än något förvirrade, damens alla direktiv medan namn som Cykelstigen och Karusellvägen flimrade förbi på displayen och vi for fram på vägar vi aldrig tidigare åkt. Kanske är det som med Rom; alla vägar bär till Sundsvall. Men det är alltid spännande att se nya saker, även om det här mest handlade om att se nya granskogar och nya kalhyggen och de brukar se ganska lika ut. Litet viltspaning hann vi ändå med. Som rådjuret på äng bland midsommarblomstren,

Rådjur

och älgtjuren på kalhygget med sina nya horn som var på gång. De tappar sina hornkronor i januari, februari och redan någon månad senare börjar nya växa ut.

Älg

Mer än en gång frågade vi oss vart vi egentligen var på väg, framför allt när den redan smala grusvägen därute i ingenstans blev ännu smalare och grässträngen i mitten allt bredare. Vi var dock glada så länge vi inte behövde bekymra oss om mötande trafik.

Skogsväg

Ända tills den här timmerbilen plötsligt spärrade vår väg. I det här fallet var det avverkat timmer som dragits fram till vägkanten och som skulle lastas på och då var det bara att vackert vänta tills det jobbet var klart.

Timmerbil

 

I Franshammar, strax före Hassela, tyckte vi båda att det var dags för litet förmiddagskaffe och vi stannade till vid den gamla nedlagda kraftstationen som numera är omgjord till sommarcafé.

Café 1_redigerad-1

Café 2

Och över en kopp kaffe och en bit lingonpaj med vaniljsås kunde vi i lugn och ro reda ut hur det nu förhöll sig med nya anbud. Det visade sig att inga anbud hade inkommit till någon av oss (i år heller!), och vi kunde båda dra en suck av lättnad. Så avtalet förlängdes ytterligare ett år och vi har nu lagt oron för eventuella anbud till handlingarna för åtminstone de närmaste elva månaderna.

Resten av resan till Sundsvall gick som en dans och med de nya glasögonen på näsan gjorde vi en snabb tur till IKEA, bara för att test dem och ”titta”, innan vi tog E4an tillbaka mot Hudiksvall och den väntande bröllopsmiddagen.

 

2015 års bröllopsbild

Bröllopsbild 2

 Den älskade Maken och hans lika älskade Maka

 

 

Annonser

7 thoughts on “Nytt avtal och nya glasögon

    • Tack Anna! Det där med ”avtalet” har blivit en litet kul grej som vi gör varje år, men där det också finns ett stänk av allvar i att man ser tillbaka på året som gått, funderar (och gläds) över det som har varit bra och roligt men även sådant som kanske inte blev som vi tänkt. Vara nöjda med det vi har och inte sukta efter sådant som andra har och kanske istället skänka en tanke till att vi faktiskt är friska och orkar och vill göra saker, och vill göra dem tillsammans. Det skadar aldrig med litet eftertanke ibland. /Kram 🙂

  1. Ni är så fina och lite tuffa på bilden. Solglasögon och vindrufsad frisyr på Makan och lite förföriska ögon på Maken. En äventyrlig dag som ju slutade gott!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s