Onsdagsrunda i november

Nollgradigt och med ett regntungt dis som låg som en våt filt över Angarnssjöängen den här morgonen, den första onsdagen i november. Det var dags för november månads onsdagsrunda och 26 morgonpigga fågelentusiaster hade samlats utanför Naturum vid Örsta, iförda kläder efter väder och med sina tubkikare käckt slängda över axeln.

Kikare

Trädkrypare, korsnäbb, sidensvansar, stjärtmesar och fjällvråk! Antar att det betydde litet extra att få se dessa att döma av glädjeropen som hördes när observationerna ropades ut. Och så en bofink i november! Bofinken är ju en flyttfågel, så kanske var det också en bonus att den fortfarande fanns kvar.

Själv hade jag i morgonbrådskan glömt kikaren hemma så den här dagen gick jag med blicken riktad neråt istället för upp mot trädtopparna eller högre. Och det var då jag upptäckte den här stolta fjällskivlingen, dock något för ålderstigen för att få följa med hem,

Stolt fjällskivling

 

Fem ormvråkar seglar över våra huvuden en bra stund och jag hör plötsligt hur en man bakom mig slänger ut frågan: ”Hur är det med ormvråken, den spegelflyttar, eller….?”

”Spegelflyttar?????” ”Flyttar speglar?”

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Fågelskådare är ett mycket speciellt släkte men oerhört kunniga, så om man lättar på mössan och lyssnar kan man lära sig mycket.

Spegelflyttning, som bland andra ormvråken kan ägna sig åt, innebär att fåglar som häckar långt norrut flyttar längre söderut och förbi de populationer som häckar i våra sydligare delar och som ofta stannar kvar.

Uppe på Midsommarberget var upphetsningen stor bland dem som hade fått in en varfågel i sina kikare.

Spaning på varfågel

 

Själv lyckades jag, genom att följa ljudet av ett intensivt borrande i en av de omgivande tallarna, till slut lokalisera upphovsmannen till oljudet, en oblyg hackspett.

Hackspett

 

När vi halvvägs runt sjön stannade för kaffepaus i Skesta hage hördes någon plötsligt ropa: ”Kolla! Fylking!”

”Fylking?” ”Gert Fylking?”

Nej, naturligtvis inte. Åter igen fick jag lära mig något nytt. Fylking är ett annat uttryck för den plog eller V-form som fåglar som gäss, svanar, änder och många andra flyger i. I det här fallet var det ett stort antal sångsvanar som trumpetande plogade sig fram ovanför våra huvuden.

Teorierna om varför vissa fåglar flyger i plog har varit många. En har varit att ju fler, desto bättre om de skulle bli attackerade av rovfåglar. En annan att ledarfågeln har ett mer utvecklat sinne för navigering.

Man har också gjort jämförelser med tävlingscyklister där luftmotståndet och energiåtgången är mindre om man ligger i klunga eller på rulle. Den som ligger / flyger först fungerar som lok för de övriga.

Forskarna har inte riktigt trott på den teorin, eftersom man inte vetat hur fåglarna kunnat hantera upp- och nergående vindar, men efter att ha placerat elektroniska mätinstrument på en flock ibisfåglar har det visat sig att fåglarna vet precis hur de ska placera sig i plogen för att utnyttja aerodynamikens lagar. Det betyder att de väljer exakt den punkt där de får fördel av en uppvind från fågeln framför. För att vingarna ska dra nytta av luftströmmen i olika positioner så flaxar fåglarna olika beroende på var i formationen de befinner sig. Snett bakom en annan fågeln gäller det att flaxa exakt i takt. Mer rakt bakom gäller det att flaxa upp när fågeln framför flaxar ner.

När ledarfågeln blir trött lägger den sig längre ner i klungan och någon annan går upp i täten – precis som i Tour de France!

Genom att flyga i ploga eller ‘fylking’ klarar fåglarna att flyga 70% längre än om de flyger ensamma. Genom att trumpeta uppmuntrar de varandra att hålla farten och inte ge upp. Om någon ändå blir trött och inte orkar längre följer alltid två andra fåglar med ner till marken och väntar tills kamraten vilat upp sig eller tillfrisknat och de kan fortsätta igen.

Ja, det var en fascinerande föreläsning vi fick.

Här har fem, sex steglitsar upptäckts i en av alarna där de satt och mumsade på kottarnas frön.

Spaning på steglits

Steglits

En sista kaffepaus vid Klosterbacken för oss som hade något kvar innan det var dags för den avslutande artredovisningen. Havsörnar, sidensvansar, domherrar, gröngöling, duvhökar, storskrake, grönfinkar, gulsparvar, knölsvanar och många fler. Och så den där bofinken i november inte att förglömma! Totalt visade det sig att vi sett 42 olika arter, sex fler än motsvarande månad förra året.

Svanungar

 

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “Onsdagsrunda i november

  1. Det var mycket jag fick lära mig! Såg en ”fylking” eller plog för någon vecka sedan och fascinerades av att fåglarna tycktes ligga exakt på samma avstånd från varandra. I stort sett. Och här på landet var alla våra matare tomma efter en vecka, när vi kom i kväll. Nu påfyllda igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s