Ist Berlin das neue Paris?

Ist Berlin das neue Paris? Ja, snart kan jag nog svara på den frågan efter att ha tackat ja till Maken när han frågade om han fick bjuda mig på middag i Berlin.

Berlin är hett och trendigt just nu, och kanske lite dekadent, och jag tycker att jag ofta stöter på folk som just har eller snart ska åka hit över en helg, eller för att julhandla eller fira nyår. Paris är annars den stad som ligger mig varmast om hjärtat, så nu är det upp till bevis. Berlin vs Paris!

Nästan det första vi såg när vi steg av bussen vid Alexander Platz var det 368 meter höga TV-tornet. Det har också varit vår ledstjärna under våra vandringar på Berlins gator. Blev vi någon gång osäkra, var det bara att ta sikte på tornet så kom vi alltid rätt. Men Maken skötte dock kartläsningen med bravur, själv insåg jag att det var dags att skaffa nya glasögon.

Berlin - TV-tornet

Trots att vi stod med båda fötterna på jorden fick vi ändå hjärtat i halsgropen och lätt svindel när vi såg tre fönsterputsare (en skymd på bilden) dingla i linor på utsidan av panoramafönstren.

Berlin - TV-tornet 2

 

Vårt hotell låg vid Spittelmarkt i forna Östberlin och efter att ha checkat in gav vi oss direkt ut igen. Oranienstrasse bort till Checkpoint Charlie och Murenmuseet. Sedan vidare till den intilliggande utomhusutställningen över den planerade utplåningen av Warszawa, som visades på en bevarad del av Berlinmuren, och den tillhörande videovisningen av “City in Ruins”.

Efter ytterligare en utställning över Berlinmuren i en galleria vid Potzdamer Platz kände vi att dagens kvot av mänsklig grymhet var mer än fylld och sökte oss mot Unter den Linden för att hitta någonstans att slå oss ner och både vila fötterna och sortera våra intryck. Och äntligen skulle jag efter så där en nästan fyrtio års väntan och längtan åter få dricka en Berliner Weisse – veteöl och hallonsaft! Tyvärr blev inte återseendet vad jag hoppats på. Nej, det var verkligen inte gott!!!

Berlin - Berliner Weisse

Litet senare var det dags för nästa “måste”. En Curry Wurst mit Sauerkraut på Nante Eck, en restaurang känd för sitt traditionella berlinska kök.

Berlin - Restaurasnt - Curry Wurst

 

Mätta och belåtna kunde vi på hemvägen njuta av Berlins ljusfestival – Berlin leuchtet – som hålls vid den här tiden varje år och då många av Berlins historiska byggnader “målas” i en kaskad av färger och mönster.

Berlin - Lyskväll 2

Berlin - Lyskväll 5

En brödförsäljare, som under tiden ljusspelet pågick cyklade runt på Bebel Platz med sin ambulerande brödbutik, såg ut att göra bra affärer.

Berlin - Lyskväll 3

 

Jag har alltid föreställt mig att Berlinmuren gått som en rak linje genom Berlin, men inte alls. Den verkligen slingrade sig som en orm genom staden. Man behövde dock aldrig tveka om vilken sida man befann sig på, det var bara att titta på trafikljusen och Herr Gårman, eller der Ampelmann som han kallas här. Var han söt och bar hatt, ja då var man i forna Östberlin!

Berlin - Der Ampelmann

 

Här, på Leipziger Platz – bakom brandbilarna – skulle det enligtTuristbyrån ligga ett spionmuseum, men av museet fanns inte ett spår. Nej, det hade inte brunnit vare sig ner eller opp, det var fritösen i  den intilliggande kinarestaurangen som fattat eld, men borta var museet. Kanske hade spionerna gått under jord eller blivit arbetslösa efter murens fall.

Berlin - Leipzig Platz

 

Inte heller hade vi någon tur med nästa “spion- och övervakningsmuseum”, nämligen det fruktade Stasi, Östtysklands hemliga säkerhetstjänst. Stängt för ombyggnad!

Vi gick runt på området som var som ett eget litet samhälle i sig med en massa byggnader i storlek som de svenska miljonprogrammen. I arkivet lär det bland annat finnas 111 kilometer sak- och personakter samt 12 kilometer kartotekkort!

Berlin - Stasimuséet

 

Den del av Berlin som tilltalade mig mest var Prenzlauer Berg på östsidan. Här var det lummigt och grönt med vackra husfasader i jugendstil och det kändes som tiden stått stilla. Litet anno dazumal-stämning. Här har alltid bott konstnärer, bohemer och politiskt oppositionella och det var här medborgarrättsrörelsen började, och demonstrationerna som så småningom ledde till regimens fall. Det var också här muren först öppnades den där historiskt viktiga kvällen den 9 november för 25 år sedan.

 

Mosaiken runt porten till Karl Marx Allé 106, som vi läst om i Carl-Johan Vallgrens trevliga guidebok “Berlin på 8 kapitel”, var vi tvungna att se med egna ögon. Här avbildas hammaren och skäran tillsammans med ett antikt fruktfat. Lenin goes Pompeji som Vallgren uttrycker det i sin bok.

Berlin - Karl Marx Allé 106

Berlin - Karl Marx Allé 106 2

 

Hur blev det med middagen då? Ja, det blev faktiskt två finmiddagar, en med grillad lax fastspikad på planka och flamberad i konjak. God – och utsökt dyr.Berlin - Lax

Och så en med halstrad lammfilé på spenatbädd med örtsmör och potatisgratäng och till dessert en syndigt god New York style cheesecake på blåbärsspegel. Utsökt gott och sammantaget betydligt mindre dyrt. I övrigt känns det som att maten, både på restaurang och i matvaruaffärerna är något billigare än här hemma.

Berlin - Lammfilé 1

 

Berlin - Cheesecake

 

Tiden går fort när man har roligt och plötsligt var det dags att åka hem igen. Varje morgon har vi vid frukostbuffén mötts av en väderleksrapport som utlovat 85 % risk för regn och varje dag har det varit 16, 17 grader och strålande sol, vilket verkligen underlättat våra långa dagliga promenader.

Den sista dagen kom så regnet ikapp oss, men vi bestämde oss ändå för att via Köpenickerstrasse promenera de cirka tre kilometrarna ner till Schlesisches Tor för att titta på det som fortfarande finns kvar av Berlinmuren. Ett tragiskt monument över ett historiskt vansinne. Vi gick längs västsidan genom ett ruffigt, slitet och nerklottrat Kreutzberg där de gröna lindalléerna dolde en del av misären. Överallt dessa träd som utgör Berlins gröna lunga.

Berlin - Muren 1

urban-industrial heter ett företag som gör konst av gamla segment från Berlinmuren

Berlin - Kreutzberg

 

Snart kunde vi se muren på andra sidan floden Spree och vi promenerade över Oberbaumbrücke till östsidan för att titta på Eastside Gallery, som den kilometerlånga mursträckan kallas. Här fanns färgglada målningar som särskilt inbjudna konstnärer bidragit med.

Berlin - Muren 2

Berlin - Färgglad mur

 

Regnet tilltog och vi skyndade på stegen i riktning mot TV-tornet. Tanken var att vi skulle äta lunch där, men regnet och diset gjorde att sikten där uppifrån förmodligen var obefintlig. Vi beslutade att hoppa över tornet och begav oss istället in i Nikolaiviertel, Berlins eget Gamla stan. Vi hittade en mysig liten restaurang där vi kunde få litet mat och en sista öl innan det är dags att hämta våra ryggsäckar och ta bussen ut till flygplatsen.

Berlin - Restaurang

Berlin - Öl

Berlin - Maken

 Det finns bara en av dig,
och det är du!

Tack min älskling för underbara dagar i Berlin och en härlig middag med gott vin!

Javisst ja, så var det då det där med frågan. Ist Berlin das neue Paris? För min del är svaret “Nein, nein und wieder nein”. Berlin saknar Paris charm, elegans och lätthet men det är en spännande stad med många bottnar och med plats för allehanda subkulturer. Men staden har också en mörk och grym historia som det är viktigt att aldrig glömma, speciellt inte i tider när bruna, röda och svartmuskiga krafter börjar röra på sig och spänna musklerna litet varstans i världen.

 

Advertisements

One thought on “Ist Berlin das neue Paris?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s