Vandring i midsommarnatten i Hamra nationalpark

Midsommarblomster

MIDSOMMAR, helgen som vi svenskar kanske längtar allra mest efter och som ska vara de somrigaste av sommarens dagar men som så ofta för väldigt många slutar i suck och besvikelse. Och i år kanske mer än någonsin. Snö längst uppe i norr, hårda nordliga vindar och en termometer som knappt orkar sig över 10-gradersstrecket i stora delar av övriga landet. Dessutom går vi strax mot mörkare tider igen (nu är det pessimisten i mig som talar). Ska det vara något att fira, att de skira sommarklänningarna och blomsterkransarna i håret måste ersättas av täckjacka och yllemössa? Och säkert regnar det både här och där så att den urvattnade sillen blir än mer urvattnad.

I år blev det ingen midsommarstång och inga gäster på besök. Istället sov vi till långt fram på dagen, utmattade efter en vandring i midsommarnatten bland björn, troll och andra magiska väsen i Hamra nationalpark.

Vandringen i midsommarnatten är sedan några år en återkommande tradition och anordnas (och i år även sponsrad) av Länsstyrelsen i Gävleborg. Till samlingen vid Svartåentrén, en av tre ingångar till nationalparken, hade ett fyrtiotal entusiaster mött upp för att gå fem eller tio kilometer.

Efter den första kilometern på mjuk stig övergick vandringen i markerad men obanad terräng och blev plötsligt både tuff och krävande.

Långa stunder var det svårt att ens våga se sig omkring och ta sig tid att njuta av den trolska urskogen eftersom man hela tiden måste ha ögonkontakt med underlaget och se var man satte fötterna. Det var lätt att snava på rötter eller fastna med fötterna i hålor i marken eller mellan stenblock.

Vi var visserligen förvarnade om att vi på ett ställe skulle bli tvungna att vada över Svartån men det visade sig att vi kunde ta oss över relativt torrskodda. Men det var skönt med en hjälpande hand eftersom vissa av stenarna var både höga och hala.

När solen så småningom gick ner blev det ändå aldrig riktigt mörkt.

Midnatt

 

Björn och troll höll sig nogsamt undan den här kvällen, även om vi tyckte oss se dem litet här och var i både gamla rotvältor och mossbelupna stenar. Den sista kilometern blev den lättaste, på spång över en stor blötmyr. Bortsett från ljudet av våra steg på träsplankorna och det utdragna varningslätet från en orolig fågel, beckasin trodde någon, var tystnaden total. Och kanske var det ändå älvorna vi såg dansa i sina rökgrå, nästan genomskinliga klänningar över myrgräset.

Älvorna dansar på myren_redigerad-1

 

Vi hade planerat att gå milen men efter att inte kommit längre än fem kilometer på fem och en halv timme och klockan hunnit passera midnatt, klev vi av vid myrentrén, där vi blev hämtade med bil och körda till huvudentrén. Här brann en värmande eld – temperaturen var nu nere i endast 2,5 grader! – korv (tillverkad och skänkt av Björks Livs i Färila, äras den som äras bör) att grilla och en kopp kokkaffe med falsk potatisbakelse. Underbart!

Stärkta av detta gick hemresan, trots sina två timmar, som en dans medan solen sakta gick upp igen och en räv sprang över vägen.

Tack Länsstyrelsen för en fantastisk upplevelse! Stort tack också till Pia som kokat kaffe, bakat och höll elden brinnande och Karin, vår sweeper som såg till att vi inte gick vilse och som fanns där med en stöttande hand när hindren hotade att bli övermäktiga.

Senare  blev det ändå midsommarafton även för mig och Maken sedan goda grannar bjudit in till knytis med sill, min gäddpaté, snaps och jordgubbstårta.

Annonser

One thought on “Vandring i midsommarnatten i Hamra nationalpark

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s