Allt har en bakdsida

Att gå längs en grusväg med den gröna grässträngen i mitten en varm, solig och molnfri dag med doft av syrén och kaprifol som flyktigt drar förbi från sommarstugetomterna, surr från humlor och dikesrenar vita av smultronblom, det är för mig försommar i koncentrat. I måndags var just en sådan dag, när vi vandrade den där grusvägen med grönt gräs i mitten ner till viken och båten vid Norsbol på Torö för att följa med vännerna Nisse och Maj ut och rycka strömming. Äntligen!

För så där en 25 år sedan, när vi fortfarande tuffade runt i skärgården med vår lilla ruffade träbåt ”Förlicia”, tog vi ibland med våra arbetskamrater på en fisketur efter jobbet för att just rycka strömming. De fiskade och jag rensade och borstade potatis, och när alla var nöjda med sina fångster dukades nystekt strömming med färskpotatis upp i sittbrunnen.

Nu skulle vi äntligen få uppleva den där pirrande känslan igen, när man sitter med reven i hand och rycker litet på måfå och plötsligt känner det där lilla motståndet långt nere i djupet.

Roffe och Jag

Efter att Majsan kastat i ankaret och vi fått ordning på våra pilkar och spön dröjde det inte länge innan det första ”Jag har en, jag har en!” hördes.

Strömming

 

– En!? Vad då en, jag har fem! Samtidigt!

Ja, så höll det på. Med fem, sex strömmingar i stöten tog det inte särskilt lång tid att fylla två hinkar med silver.

Tillbaka i huset igen var det dags för sillunch i Nisses och Majs ”orangerie”, åtminstone känns det som ett sådant när man sitter omgiven av vackra exotiska blommor, fikon-, lager- och olivträd – lite som i Provence, och därefter kaffe och rabarberpaj ute på soldäcket.

Omgiven av grön klorofyll, fågelsång och pipen från de små talgoxeungarna i boet bakom vindskivan, då var tankarna på omhändertagandet av strömmingen långt borta. På vägen hem började dock verkligheten komma ikapp oss. Vad gör man med åtta, nio kilo strömming?

– Vi borde kanske ge bort ett par kilo till din kusin i födelsedagspresent. Det skulle ju passa bra till det vita vinet.

Makens kusin fyllde nämligen år den här dagen och eftersom vi passerar deras ställe på väg hem hade vi bestämt att stanna till i Hästhagen och gratulera.

Ännu en sommaroas. Röd liten stuga med vita detaljer, knotiga äppel- och päronträd i vit blom och så det där rogivande surret av humlor och bin som oförtrutet gör sitt jobb. Att få vara en del av detta ger en nästan pastoral upplevelse, en känsla av oändlighet.

Men allt har en baksida, kanske just för att påminna oss om att uppskatta och njuta av det goda, vackra, roliga eller vad det nu är som skänker tillfredsställelse. Att inte bara ta allt för givet.

Ja, nu var väl det här med baksidan, som då inträffade igår, inte så allvarligt. Mest träligt, när det nu var dags att ta hand om all strömming. Vad och hur skulle vi göra? Uppskjut alltid till morgondagen det du kan göra idag, det vill säga jag gjorde det enkelt för mig och frös in några kilon, orensade, i vatten i plastpåsar.

Har också testat att salta ett kilo rensade strömmingar. Bara varva grovsalt och strömming och förvara svalt. Efter ett par veckor kan man börja använda fisken efter att först ha vattnat ur den. Resten är rensade och ligger i kylen i väntan på att ryggbenen ska mjukna litet så att det går att filea dem. Sedan ska de bli till goda inläggningar på midsommarbuffén. Och några stekte jag till middag och åt i min ensamhet medan Maken var uppe i Roslagen och inredde en nybyggd friggebod modell större. Nystekt strömming, potatismos med smöröga och lingonsylt, i all sin enkelhet är det inte mycket som slår detta.

Strömmingsmiddag

Men jag ska ändå erkänna att jag har vissa tveksamheter inför att äta strömming i alltför stora mängder och allt för ofta efter alla larm om dioxiner i feta fiskar från Östersjön som just strömming och lax. Men Nisse har försäkrat mig att strömming fångad söder om Stockholm klarar Livsmedelsverkets gränsvärden med råge. Frågan är bara hur man kan vara säker på att det inte finns några invandrare från Gävle eller högre upp bland alla 08-strömmingar!

Igår kväll satt jag sedan lätt utmattad och tittade ut över fjällen i mitt silverglänsande kök. De små, skimrande strömmingsfjällen som täcker det mesta; kakel, diskbänk, fönster och kaffebryggare. Men det arbetet, att skrapa bort fjällen, får bli en annan dag.

Annonser

5 thoughts on “Allt har en bakdsida

  1. Tips: du syftar in/lägger in 20 burkar med strömming. Klär burkarna med vackert silkeslen och ger sedan bort dem vid alla årets födelsedagar. Kanske inte till de allra minsta. Presenterna blir alltså fixade på ”ett bräde”.🐋🐟🐠🐡🐙🐬

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s