Tåget 06.11 till Arholma

Det blev inte Yttre Hebriderna i år heller, istället 36 timmar på Arholma förra torsdagen och fredagen.

Nej, det är klart jag vet att man inte kan ta tåget till Arholma! Men det var så vår resa började, med tåget 06.11 in till Östra station.

 Tåget

Där klev vi på bussen till Norrtälje, stopp i Roslags Näsby där vännen M anslöt och en timme senare var vi framme. En kaffe och kanelbulle i Pressbyrån hanns med innan det var dags att hoppa på nästa buss som skulle ta oss till Simpnäs brygga och båtfärden över till Stockholms skärgårds nordligaste utpost. Den sista bussresan gick på smala, slingriga vägar genom ett vitt och  julkortslikt Roslagen.

Efter en kort men skumpig färd över blygrått vatten kunde vi äntligen stiga iland på Arholma. En resa som tagit nästan lika lång tid som till stugan i Hälsningland och de 36 timmarna hade redan reducerats till 32, egentligen 28 timmar om vi också drar av den kommande  hemresan!

B På väg till vandrarhemmet
Medan vissa av båtresenärerna hämtades upp av fyrhjulingar med släpvagn fick andra ta sig fram till Bull-Augusts vandrarhem till fots, dragandes sitt pick och pack för hand på en lånad cykelkärra.

Efter att ha installerat oss och packat ner en termos kaffe och smörgåsar i ryggsäcken var vi redo att utforska Arholma, denna cirka 6 km långa och knappt 2 km breda ö med sina cirka 60 året runt-boende.

Första stoppet blev Batteri Arholma på öns norra udden, en f d topphemlig kustförsvarsanläggning som byggdes under kalla krigets dagar.

Högst upp på berget tronar fortfarande den stora kanonen med pipan riktad österut. Så Mr P…, tänk inte ens tanken….!

 

Genom skogen försökte vi ta oss vidare till havet på östra sidan, men nattens ymmiga snöfall gömde nogsamt alla upptrampade stigar och till slut var vi tvungna att plocka fram både karta och kompass för att försöka klura ut var vi var någonstans och hur vi skulle hitta hem utan att behöva vända tillbaka i våra gamla fotspår.

 

Tillbaka på vandrarhemmet upptäckte vi dessa märkliga fåglar, två myskankor, som pulsade runt i snön utanför köksfönstret. Lustiga typer som tydligen rörde sig fritt mellan gårdarna i grannskapet.

 

Morgonen därpå väcktes vi av att solen lyste in genom fönstret i ”Pigkammaren” där Maken och jag tillbringat natten (vännen M hade förpassats till ”Drängkammaren”). Mycket av gårdagens snö hade smält undan under natten och det såg ut att kunna bli en fin dag.

Pigkammaren

J Byväg
”På en byväg om våren är det lerigt och dant
men ojojoj och ajajaj vad det är grant”

gnolade Maken litet lagom falskt i ett försök att låta som Thore Skogman medan vi vandrade vägen ner mot Österhamn.

K Byvägen


Här och var efter byvägarna såg vi stora ansamlingar av brevlådor, alla mer eller mindre personligt designade.

O Brevlådor
Undrar om det är tänkt att man ska stoppa in tidningen i gäddgapet?

 

Många havsörnar seglade över himlen den här förmiddagen och träd och åkrar var fulla av starar.

 

Under de så kallade rysshärjningarna längs den svenska östersjökusten sommaren 1719 brändes all bebyggelse liksom båtar och fiskeredskap ner på Arholma. Ingenting finns kvar från den tiden utan allt fick byggas upp från grunden igen.

Arholma båk uppfördes 1768 och är ett fast sjömärke (inte någon fyr). Den fungerade som lotsutkik fram till senare delen av 1800-talet då verksamheten flyttades till södra Björkö. Båken har också fungerat som optisk telegrafstation på linjen Stockholm-Gävle-Åland under 1800-talet och senare som signalstation under andra världskrigets beredskapsår.

 Utsikten över Ålands hav är hänförande och milsvid.

 

Återseendet av Arholma kyrka/kapell väckte fina minnen till liv av den sista varma och vackra sommardagen i slutet av september för nio år sedan, när äldste sonen gifte sig här med sin Alexandra.

Själva kyrkobyggnaden är ett f d missionshus som tidigare stått på Kungsholmen i Stockholm och som invigdes här 1928.

 

När vi på eftermiddagen lämnade Bull-Augusts fina och trivsamma vandrarhem lyste solen fortfarande och av snön som fallit dagen innan fanns inte minsta flinga kvar. Våren är en fin årstid att uppleva skärgården och man behöver garanterat inte trängas. Flyttfåglarna återvänder, många vandrarhem har öppet året runt, priserna på skärgårdsbåtarna är ofta lägre fram till april och ska man bara vara borta ett dygn eller två är man heller inte så beroende av att det finns öppna affärer.

Så tack Arholma och Bull-August för 28 timmars  härliga upplevelser i snö, regn och sol!

 

Annonser

4 thoughts on “Tåget 06.11 till Arholma

  1. Hej, vilken härlig utflykt i vårvintern! Ja, jag är nog lite förtjust i Upplands skärgård. Bott på Djurönäset, samt bilat på någon ö längre norr ut, med utgång Uppsala. Har släkt i Norrtälje nu, så det kan ju bli tillfällen!

    • Kul att du tittade förbi. Har alltid haft en dröm om de skottska, karga och vindpinade (?) öarna men tyvärr blev det inte tid över att besöka dem när vi bilade runt i Skottland för ett antal år sedan. Tiden åtgick istället till att ”bestiga” Ben Nevis, Ben Hope och Ben Vrackie. Utmanande det också. Så tills vidare fortsätter jag att besöka öarna i yttre havsbandet i Stockholms skärgård höst och vår där jag kan sitta och drömma om Hebriderna medan stormarna river havet och vinden tjuter runt stugknuten. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s