Besök i en gammal kyrka

Det här inlägg är till dig Agneta (men naturligtvis också till alla andra som av olika skäl är intresserade av gamla kyrkor). Jag tog dig på orden när du skrev att du gärna skulle vilja se hur vår kyrka ser ut invändigt. Så på väg till fågelmatningen häromdagen gick jag förbi kyrkan och kände på kyrkporten, som till min förvåning gled upp. Trodde alla kyrkor nu för tiden hölls låsta på grund av stöldriskerna.

Detta är vår kyrka av idag – Vallentuna kyrka.

Kyrka, framsida

Kyrkan, som är byggd i gråsten, tillkom i slutet av 1100-talet och är vackert belägen på sluttningen ner mot norra delen av Vallentunasjön.

Utsikt mot sjön

Under de följande århundradena byggdes kyrkan till och ut på olika sätt men vid en brand i samband med ett blixtnedslag i mitten av 1800-talet förstördes stora delar av byggnaden och nästan all inredning. När kyrkan sedan byggdes upp igen, skedde det delvis efter helt nya ritningar.

Att den här trakten var en gammal kulturbyggd långt innan kyrkans tillkomst vittnar bland annat våra många fornlämningar och runstenar om. Strax söder om kyrkan står en runsten som berättar om stormannen Jarlabanke Ingefastsson, som ägde stora jordegendomar i Täby och Vallentuna. Ett slags dåtida kommunalpamp kanske man skulle kunna säga, som redan under sin levnad själv lät resa fyra runstenar till sitt eget minne. En man med stort ego alltså!

Jarlabankes runsten

Översättningen av runorna lyder:

”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde,
och han gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare”.

Den tingsplats som omnämns tros ha legat någon dryg kilometer nordväst om stenens nuvarande plats.

Men tillbaka till själva kyrkan. Jag är visserligen fortfarande medlem i Svenska kyrkan (av födsel och ohejdad vana) men därutöver har jag inte någon relation till vare sig kyrkan eller dess verksamhet, så det känns som det var länge sedan jag själv var här. Senast var nog vid någon av barnens skolavslutningar för ”hundra” år sedan, då denna fina tradition fortfarande var tillåten utan att den varje år behövde föregås av en massa tjafs.

Så jag är lika nyfiken som du, Agneta över hur det ser där inne. Häng med, så går vi in och tittar!

Östra sidan av kyrkan

Rakt framför oss ligger altarkoret med ett fantastiskt ljusinsläpp genom de höga, bågformade och gjutjärnsspröjsade fönstren och bakom altaret står det vackra altarkorset med törnekronan som är det enda som är kvar från en altaruppsats gjord 1763.

Vid den mindre kororgeln nära altaret sitter organisten och spelar och vacker musik blandar sig med brummandet från en dammsugare som dras runt av en ung, manlig lokalvårdare.

Interiör 2

I taket hänger vackra mässingskronor, några från 1500- och 1700-talet, och bakom oss har vi orgelläktaren med sina förgyllda träsniderier på fasaden.

Interiör

Jag kan inte säga att jag känner igen mig, men vid skolavslutningarna brukade det vara pyntat med björkar och mycket blommor som tillsammans med alla förväntansfulla barn kanske drog blickarna till sig mer än själva kyrkan.

Kyrkorummet är ljust, rent och vackert i all sin enkelhet. Inte en massa prål och bjäfs. Bortsett från den fasta inredningen i form av predikstol och orgelläktare är utsmyckningen i stort sett begränsad till några mässingslampetter och de elva begravningsvapnen i skulpterat trä som pryder väggarna. Dessa bars förr i begravningståg och sorgeprocessioner för att påminna allmänheten om den bortgångnes förträfflighet. Här representerar begravningsvapnen familjerna Klingspor, Appelbom, Clerck, Drake och Wernfelt.

Ja, mer än så här blir det inte, nu har du/ni sett det som finns att se här. Men innan vi går ut i den gråkalla och moddiga eftermiddagen kan vi väl sätta oss en stund i en av kyrkbänkarna och njuta några minuter till ett av spåren ur Missa Criolla, ett av mina favoritverk när det gäller sakral musik.

Gloria – Missa Criolla med Jose Carrera

Tack för att du följde med!

Annonser

5 thoughts on “Besök i en gammal kyrka

  1. Halloj där, Meggie!

    Nu satte jag dig i arbete 🙂

    Jag tackar, niger och rodnar klädsamt för denna eminenta information 🙂
    Tänk ändå så mycket intressant vi har ”nästgårds”.. som runstenar t.ex.

    Jag gjorde slag i saken för några år sedan och lämnade kyrkan och fick lägre skatt…borde jag gjort för 30 år sedan minst efter att dottern var konfirmerad. Samma här, av födsel och ohejdad vana är ett favorituttryck men vissa saker går att ändra på.

    Nu förstår jag varför jag fastnade för denna byggnaden. Är ofantligt förtjust i just sten när den är lite ojämn och ditsatt lite hipp som happ.
    Att byggnadsstilen är annorlunda förstår jag nu då den byggts om och till i omgångar. Men om den blev så förstörd av blixten måste det ha varit en träkyrka fr. början.

    Nåja, fantastiskt ändå att så mycket finns bevarat i dessa hysteriska rivningstider och en bättre plats för en skolavslutning kan man väl knappast hitta 😉 Vissa traditioner bryter man inte p.g.a. idiotiskt tänkande eller inget alls..
    Så vackert där måste vara om våren när träden slåt ut.

    Orgeln är ett konstverk i sig och ljusinsläppet helt fantastiskt. Brukar ju vara mörkt och trist annars,
    Snyggt och enkelt men ändå en värmande miljö och vackert läge med slänten med gravarna.

    Ha ha..snacka om ego 🙂 Men vem vet? Vi kan ju ta upp seden och fixa till en liten minirunsten hemma i köket 🙂
    Varför inte? Ta patent på studs 😉

    Tänk ändå så mycket man lär sig av en rundvandring i en liten kyrka. Vår historia !
    Antar att även du lärde dig en del nytt p.g.a. detta inlägg.

    När man är utrikes så ska det alltid besökas kyrkor av någon anledning. Stora och vackra och kända men en liten kyrka kan vara väl så fin.
    Nåja, Sacre Coeur i Paris är min absoluta favorit.
    Arkitektur är alltid av intresse när det är modell äldre. Gillar inte glas och betong..uschyanimej så urtrist!
    Nu måste jag ila för var just på väg att stänga av datorn när ditt mail kom och nyfiken som jag är…..
    Tusen tack och kram, Agneta

    • Tack för utmaningen, Agneta! Det är alltid spännande och lärorikt att fördjupa sig litet i olika ämnen, framför allt när det handlar om att gå tillbaka i historien. Det här är ju inte heller en byggd som jag är uppvuxen i så att jag har en massa gratis kunskap med mig genom uppväxt och skola. Så det var roligt att gräva litet efter information.

      Själv tillhör jag de som gärna besöker de stora, gamla kyrkorna när jag är utomlands, Tycker om de storaslagna kyrkorummen med sin fantastiska aukustik, att känna historiens (ofta blodiga) vingslag och fascineras av hur man för många hundra år sedan mäktade med att uppföra och smycka dessa magnifika byggnader utan att ha tillång till vår teknik och våra maskinella hjälpmedel. Inga fack som ingrep där inte, om någon (gäst)arbetare trillade ner och slog ihjäl sig. Det var väl sånt som kallades naturlig avgång redan på den tiden.

      Precis som du tycker jag mycket om Sacre Coeur och det blir alltid ett besök där liksom i Notre Dame när vi är i Paris. Älskar Paris!
      Kram, kram

  2. Tack för utmaningen, Agneta! Det är alltid spännande och lärorikt att fördjupa sig litet i olika ämnen, framför allt när det handlar om att gå tillbaka i historien. Det här är ju inte heller en byggd som jag är uppvuxen i så att jag har en massa gratis kunskap med mig genom uppväxt och skola. Så det var roligt att gräva litet efter information.

    Själv tillhör jag de som gärna besöker de stora, gamla kyrkorna när jag är utomlands, Tycker om de storaslagna kyrkorummen med sin fantastiska aukustik, att känna historiens (ofta blodiga) vingslag och fascineras av hur man för många hundra år sedan mäktade med att uppföra och smycka dessa magnifika byggnader utan att ha tillång till vår teknik och våra maskinella hjälpmedel. Inga fack som ingrep där inte, om någon (gäst)arbetare trillade ner och slog ihjäl sig. Det var väl sånt som kallades naturlig avgång redan på den tiden.

    Precis som du tycker jag mycket om Sacre Coeur och det blir alltid ett besök där liksom i Notre Dame när vi är i Paris. Älskar Paris!
    Kram, kram

  3. En fin kyrka som du dokumenterat så fint i text och bilder. Har funderat på ev hobby när jag blir pensionär och byggnadskonst fascinerar. Varför man valt viss byggplats? Vem som var arkitekten? Etc. Ja, man lär sig mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s