Olika nyanser av grått

Sol en bryter igenom

Hemma igen efter en snabb tur och retur-trip till landet över helgen, föranledd av ett samtal från vår vän och granne däruppe att vi och en annan granne haft påhälsning av några oärliga individer som roat sig med att bryta sig in i våra stugor. Hos grannen i ett förråd och hos oss i stora huset, gäststugan och förråden. Jag säger ”roat sig” för det känns som det är det det handlar om, några slynglar som inte haft något att göra en fredagkväll.

Bortsett från en oöppnad flaska whisky kunde vi inte se att något saknades. Platt-TVn, det enda som jag hade trott skulle vara av intresse för dem, var kvar och de hade inte heller dragit ut saker och stökat till, utan det såg ut precis som när vi lämnade stugan för en månad sedan, vilket vi i och för sig tackar för.

Även om tanken att någon tar sig in i ens hus utan lov är olustig, så blir jag ändå mest upprörd över allt extra arbete som uppbrutna lås och trasigt fönster orsakar. Varför slår man sönder ett fönster så att glasbitar och splitter yr över hela rummet när man redan innan kan titta in genom rutan och konstatera att rummet inte innehåller något annat än en säng och några trädgårdsmöbler? Hur tänkte de? Fast förmodligen var det det som var problemet, de hade inte något att tänka med. För oss blir arbetet att ta hand om allt trasigt glas ner till minsta lilla flisa så att inte småbarnen eller vi själva trampar på något och gör oss illa i fötterna. Men det får anstå till sommaren när vi kan bära ut allt så att inte någon skärva missas.

Vädret var precis så grått och eländigt som vi själva kände oss, men vi bestämde oss ändå för en tur med bilen upp i skogen i hopp om att kanske få se skymten av någon älg eller björn som fortfarande var vaken.

Åtminstone älgarna verkade ha insett att det nog var bäst att ligga lågt eftersom älgjakten fortfarande pågår. Dock var morgonens älgpass över och nu var det slakt och styckning som gällde. Febril aktivitet rådde på flera av gårdarna vi passerade. ”Riktiga karlar” i orangea kepsar, rutiga flanellskjortor och med en rejäl prilla under överläppen bredde ut älghudarna på marken och kokade ben till sina hundar i rykande, gamla tvättkittlar och genom öppna boddörrar skymtade hängande djurkroppar medan köttsågarna gick för högtryck.

Så några älgar eller björnar fick vi alltså inte se, bara en vacker tjäderhöna som gick och pickade grus i vägkanten. Allt var så tyst och stilla, naturen insvept i ett grått töcken och inte minsta krusning på sjön eller i träden. Nästan allhelgonastämning. Svårt att förstå dock hur man lyckats sikta och pricka några älgar i den här dimman.

 

Fortfarande samma grå dis när vi vaknade på söndagmorgonen, så vi såg ingen anledning att stanna längre än nödvändigt och så fort frukosten och disken var avklarade var vi redo för hemfärd. Först ett  stopp hos vår granne för att tacka för all hjälp i samband med inbrottet och för att dokumentera det senaste tillskottet i djurhagen, en sädgås. Kanske gick han och drog benen efter sig den morgonen när kompisarna var startklara och gav sig iväg söderut. Eller kanske han bara mellanlandade här för litet mat och vila och tyckte hagen och sällskapet av hästar, kor och getter var så trevligt att han bestämde sig för att stanna. Här har han nu gått i tre veckor och verkar trivas gott i sällskap med sina nya kompisar.

Spetsbergsgås

När vi kom hem rapporterade Maken in sin observation med åtföljande bild till artportalen för fåglar och inom mindre än en minut hade han fått två gratulationer till att ha sett en, nej, inte en sädgås utan en spetsbergsgås (!) vilken tydligen är en liten raritet.

Efter en snabb förmiddagsfika hos grannen och med en present bestående av fem kg älgkött i bagaget rullade vi så iväg. Vid Hudiksvall hade solen brutit igenom och vi bestämde oss för att ta omvägen ut till kusten och äta söndagslunch i Axmar by på Axmarbryggans Havskrog. Det är en tradition vi har när vi flyttar hem från landet men som inte blev av i år eftersom vi åkte hem på en tisdag och restaurangen bara är öppen på helger utanför säsongen.

Vi var bland de första gästerna så det var lugnt och fridfullt i restaurangen och vi kunde till fullo njuta av både en fantastisk utsikt och en utsökt lax med vin- och gräddkokta grönsaker i skummig kräftsås.

 

 

Annonser

3 thoughts on “Olika nyanser av grått

  1. Att få bo i en zon med årstider bjuder på skiftande upplevelser från samma utsiktsläge! Höstens färgprakt och djur som förbereder vinter (liksom människan samlar förråd). Eller en frostigt solig morgon uppleva ett vajande strå, eller vårens första blomma… det vi längtar efter så! Och så sommar, sommar med familj och vänner barfota i gräset, det blir tider det. Vi har också varit på turné i hemtrakterna, hade älgstek i bagaget hem, samt upplevelser med vänner och bekanta.

    • Hur mycket jag än vill att det ska vara sommar jämt så vill jag ändå inte vara utan årstidsväxlingarna som också är så förknippade med längtan. Att få längta efter en vit jul, vårens första blåsippor, försommarens speciella grönska och därpå värme, bad och grilldoft innan allt övergår i en färgsprakande höst. Jag vill inte byta allt det även om jag emellanåt kvirrar över snö, slask och mörker. Vad ska du göra för gott av din älg?

  2. Meggie.
    Vad trott man blir pa alla smaligister som gar och gor skada hos andra. Det ar sa irriterande att de inte bryr sig om hur mycket skada de orsakar. Aven om de kanske tanker, ”men vi hade ju inte sonder nagonting inne i husen”…
    En dag/kvall nar min svarmor var hemma hos oss, visade det sig att hon fatt en store sten inslangd i bakrutan. Hon ringde oss nar hon kommit hem och talade om detta. Vi var tvungna att aka dit, fotografera, tejpa for bast vi kunde, flytta bilen sa att det inte var sa tydligt att det var fri lejd till allt i bilen….
    Det tog en hel dag att byta glaset inkluderande vantan pa glas leverans och arbetet att utforas.
    Jag var sa j-a arg. Snorungar.
    Vi pratade med en granne… Han sa, Oh… det var nog menat for mig, jag hade anmalt en unge i skolan (han ar larare)…. Min svarmor har samma bil som var grannie… Sa det var inte en menat for min svarmor, utan det var hamnd for nagonting som hant i en skola.
    Manga tusen kronor senare… slutade med att hon nu ALDRIG vill parker hos oss nar det ar morkt. Nu maste vi hamta och lamna…. Man blir sa trott.

    Skont att ni kunde fixa allt sa pass snabbt och att ni kunde fa en liten utflykt i naturen. Och dessutom kunde fa er en smaskig lunch.
    Ha det bra.
    Kram pa dig.
    Gisela

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s